en sång för vår elite

inte nog med att det är förjävla kallt i min lägenhet och jag börjar jobba igen (på jobbet jag hatar) imorgon, min kyl valde att lägga av idag också. nog för att stockholmshems jour var fantastiska och hade levererat en lånekyl inom en timme efter mitt samtal, men det kändes ändå som en motgång.
nu är klockan allt för mycket med tanke på att jag ska stiga upp innan sex imorgon. men att lägga sig i sängen efter att ha snyftat mig igenom de sista sidorna av min vän leonard framkallade akut pengapanik och ensamhetsångest. jag hade brännande tårar bakom ögonlocken och var nära att ringa världens bästa mamma för några tröstande ord. men jag bet ihop, lämnade sängen och drog på mig kläder i hopp om att hitta någon vid datorn som kunde lyssna lite. jag har ett jobb där jag sliter häcken av mig för knappt några pengar alls, och matchat till det stundar dubbla hyror, csn-återbetalningar och en hyresdeposition till en lägenhet som jag inte ens skrivit kontrakt på. det känns som att jag har hundra saker att fixa, kolla upp, ta tag i men jag knuffar bara allt framför mig och hoppas att det ska lösa sig. jag har kommit in spiral som jag inte alls vill befinna mig i. ett jobb jag inte tycker om, en lön som inte räcker och en osäkerhet över hur allt ska lösa sig. jag behöver ett nytt jobb, alternativt en lottovinst. eller bara en hård kram.

igår gick jag runt och nöjt över att vara ledig och inte bakis, påbylsad i flera lager på grund av den låga temperaturen i lägenheten, lyssnade på musik som last.fm rimmade med the calling och såg hur solljuset sakta försvann till förmån för eftermiddagsmörkret. vid fem blev jag upphämtad av bästa emma och anders som tog med mig till mörby där det bjöds på ratad nyårsvickning och överbliven nyårsefterrätt. vi såg the dark knight iklädda mjukiskläder under filtar i soffan och jag fullkomligt älskade heat leadger som jokern (som alla andra). vid tio blev jag skjutsad till tunnelbanan och väl hemma satt jag uppe alldeles för länge med bloggar och youtube-klipp. imorse vaknade jag vid tio och kände mig utvilad, duschade och värmde mig med chaiteet som fanns att finna i ann-sofi/mosaik-julklappen. nu är jag nästan påklädd och nästan iordinggjord för att åka in till stan och fika på copacabana med sara. innan jag möter upp henne ska jag köpa mig en kalender så jag kan få ordning på 2009. imorgon börjar jobblivet igen.

jag är på stockholmsk mark igen och trots lite storstadsångest igår när jag trängdes i tunnelbanan är det skönt att vara tillbaka. dock är det inte skönt att komma hem till en lägenhet som återigen landat en temperatur på sisådär sexton-sjutton grader och det är ingen höjdare att se det löjliga såkallade snölagret som nästan täcker den gröna gräsmattan utanför fönstret. jag ångrar att jag inte tog vara på snön mer när jag var i norrland. nåväl, idag är det nyårsafton så jag ska inte gnälla över brist på snö och kall lägenhet. istället ska jag gnälla över något annat. klädpanik! eller, inte panik, det var att ta i, men.. huvudbry. nyår betyder ju att klä upp sig i det mest fancy man hittar i garderoben. de som känner mig vet att min garderob inte direkt dignar av fancy plagg. jag har mest jeans. men inte kan man väl ha jeans på nyårsafton.. eller? jag äger en nyårsfin klänning. tyll och sånt. men jag känner mig ju bara utklädd. i luleå spontanköpte jag en kjol att eventuellt ha när tvåtusenåtta lämnar oss. jag känner mig lika utklädd i den. jag har en svart kavaj som jag älskar, men inga byxor att ha till. förutom jeans. (note to self: köp svarta byxor!) och hur var det nu, kan man ha jeans på nyår? det ska jag fundera på under tiden jag sover bort huvudvärken som inte lämnat mig sen flygresan igår. gott nytt!

yeees! typ allt jag ville ha med mig gick ner i väskan. alltså, jag är så jävla bra på att packa ;) nu ska jag bara klappa ihop datorn och stuva ner den i handbagaget sen är jag redo för färd mot kallax. FYRTIOFEM minuter innan vi måste bege oss. har det någonsin hänt innan? har jag nån gång INTE sprungit som en yr höna med väskan ofärdigpackad fem minuter innan bilen ska ha lämnat kvarteret? tror inte det. men idag! kanske börjar jag bli mer planerad. kanske är det åldern. kanske är jag lite planerad och organiserad trots allt, som sades igår. hej då luleå!

ikväll har det varit äkta stupid sunday. mensvärken från helvetet dök upp och satte standarden vid femtiden och när inga ipren gick att finna i badrumsskåpet eskalerade det bara. jag slogs av hur mycket jag hade tänkt hinna göra innan jag åker till sthlm igen om fyrtioåtta timmar. jag slogs av den där känslan av att allt känns övermäktigt, då man helst vill krypa ihop till en liten boll och gömma sig en stund. alternativt gråta en skvätt eller två. jag har massa, massa saker som jag hade tänkt skulle få plats i resväskan men jag förstår just nu inte för mitt liv hur det ska gå till. jag har flera flyttkartonger som jag lovade att gå igenom innan jag åker ner men vet just nu inte vart tiden ska gå att finna. jag är världens bästa på att skjuta upp saker till sista stund, bli överstressad och bryta ihop över det istället för att ta tag i det. det faktum att jag ska jobba både imorgon och på tisdag gör inte saken bättre. och det faktum att jag vet att jag inte kan säga bort det pga den ekonomiska aspekten gör saken ännu värre. åårgh. just nu vill jag bara bli åtta år och inte behöva ta tag i saker själv, inte behöva packa en stor väska och åka iväg hundra mil från tryggheten hos familjen, inte inse att jag faktiskt har ett liv som faktiskt innefattar ansvar för ett hem, en ekonomi och mig själv utan bara ge mamma en hård kram och stanna kvar i norrlandslugnet ett tag till.

- gjorde du något i år som du aldrig gjort för?
jag gör ofta saker jag aldrig gjort förr.

- höll du några av dina nyårslöften?
jag satte inte upp några nyårslöften.

- dog någon som stod dig nära?
nej.

- vilka länder besökte du?
usa, england och ukraina.

- är det något du saknar år 2008 som du vill ha 2009?
någon att hålla i handen. men det saknade jag iofs inte 2008.

- vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
examensdagen 5 juni, coldplay 17 september och massa fler datum..

- vad var din största framgång 2008?
måste kanske säga avklarad kandidatexamen.

- största misstaget?
försöket till statsvetenskapsplugg.

- har du varit sjuk eller skadat dig?
nej.

- bästa köpet?
coldplay-biljetten tror jag bannemej.

- vad spenderade du mest pengar på?
kläder säkert. om man bortser från hyror och räkningar.

- gjorde någonting dig riktigt glad?
vail-resan, london-resan, slutspurten i piteå, sthlmsflytten, lasse i lindköping, coldplay i globen, det glada beskedet jag fick första dagarna i december, att komma hem till norrland och fira jul, osv..

- vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2008?
viva la vida, i kissed a girl, all summer long..

- var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
gladare tror jag.

- vad önskar du att du gjort mer?
upplevt mer, sökt fler jobb, tjänat mer pengar.

- hur tillbringade du julen?
med familjen.

- blev du kär i år?
jag blir kär i nya saker hela tiden.

- hur många förhållanden?
inga.

- favoritprogram på tv?
dåligt med flitigt sedda tv-program, men berg flyttar in var en höjdare.

- bästa boken du läste i år?
män som hatar kvinnor och flickan som lekte med elden (luftslottet som sprängdes ska precis påbörjas)

- största musikaliska upptäckten?
northern state, emil jensen, city and colour, markus krunegård..

- något du önskade dig och fick?
rent materiellt, ja.

- vad gjorde du på din födelsedag 2008?
gjorde stan i kiev, intervjuade en hotad journalist och åt middag på tgi fridays.

- finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
säkert många saker, men jag är nöjd.

- hur skulle du beskriva din stil år 2008?
som min stil 2007.

- vad fick dig att må bra?
vännerna, familjen, sista tiden i pite, flytten till stockholm.

- vem saknade du?
första halvan av året vännerna som fanns i storstaden, andra halvan av året familjen.

- de bästa nya människorna du träffade?
karin, de nya bekantskaperna i sthlm, folket på jobbet.

- årets sötaste?
många.

- årets hetaste?
många.

- årets största kärlek?
stockholm.

- årets besvikelse?
jobbavsaknaden.

- årets bästa?
usa-resan.

- årets snällaste?
mina föräldrar.

idag har varit den värsta dagen på mycket länge. den började med att jag fick stå och vänta i kylan utanför jobbet i tjugo minuter i tron att alex inte kommit än, han svarade inte i telefon och jag började frukta att han försovit sig. när klockan hunnit bli två minuter i sex visade han sig, han hade varit på jobbet sen just efter halv. jag blev arg, han blev skuldmedveten. och där var standarden satt liksom. tokstressigt att öppna köket, mycket försäljning på frullen och en hyperstressad alex eftersom han skulle köra upp just idag. lägg till en tony och en joonas som var om möjligt mer stressade än alex. jag förstår precis hur hispig man blir när hk-folk visar sig på restaurangen, men det finns ingen anledning att spela lill-diktator för det. all veta bäst-mentalitet går fetbort i mina ögon och tillrättavisningar utan grund gör mig bara förbannad. att donken blir ögontjänarnas mecca när det vankas hk-besök är så skrattretande och patetiskt, och det gör mig så förbannat arg att jag inte ens vill gå in på det. alex blev dock godkänd och även om han inte fattade hur mycket vi på golvet gjort för att han skulle bli godkänd, och därför inte tackade utan bara tog emot ryggdunkningarna, så är jag glad för hans skull. han förtjänar det.
och så dagens blunder. nu, så här en vecka innan jul tycker huvudkontoret att det är en jättekul idé att sätta tomteluvor på all kassapersonal. sån jävla förnedring att som nästan-tjugofemåring ska stå iklädd tomteluva och servera big mac. dock har jag tagit det som ett skämt och snällt dragit ner luvan över öronen. men så idag, lagomt stressad och med min fula jävla luva, kliver snyggaste bruden på mycket länge in. flatspan på den! hon travar rätt fram till min kassa och är sådär smooth som bara coola brudar kan vara. beställer en grillorder och skämtar sådär lite i förbifarten, ler och ställer sig PRECIS BREDVID MIN KASSA för att vänta de tre minutrarna hennes burgare skulle ta. jag är hela tiden smärtsamt påmind om luvan, mitt fejkade ögontjänarleende, mina käcka hälsningsfraser och hennes roade min en meter till vänster. joråsåatteh.. kul att man får känna sig charmig. det finns ingen hejd på förnedringen.
nu ska jag käka middag med malin, hej!

imorgon börjar jag sex. igen. och på tisdag börjar jag sex. och på onsdag börjar jag sex. på torsdag är jag ledig. då, på kvällen, åker jag norrut. jag tänker att jag längtar jättemycket till luleå. och självklart har jag saknat familjen och kommer bli överlycklig över att se snö. men egentligen saknar jag nog mest att vara ledig. att i all fall vara så pass ledig att jag inte måste ställa väckarklockan på 04.40, att man inte måste planera kvällen efter när alarmet ljuder, och inte behöver känna sig dödstrött när klockan blivit fyra på eftermiddagen. för när jag tänker på att vara ledig och kunna hänga med de jag tycker om bäst, kunna planera kvällar som inte bara innebär tv i soffan till halv tio, eller bara sova tills kroppen behagar vakna, då känns det alldeles lyckligt i kroppen. när jag flyttar till svedmyra kommer jag ha fyrtiofem minuters tunnelbana till jobbet. det betyder att jag måste åka tio i fem när jag jobbar öppning. när jag då behöver stiga upp vill jag inte ens tänka på. slutsats: jag behöver ett nytt jobb. eller som stina säger: säg upp dig och bli svennebanan!

det finns sämre sätt att spendera en torsdagkväll på, än att fika vid medis med stina och fanny. då får man skratta och reda ut saker, berätta sjuka historier och fundera på om det var grammatik eller geografi man var dålig på. sen kan man sätta sig på tunnelbanan, sucka åt överförfriskade medelålderstanter påväg hem från en personalfest och känna sig lite ensam igen. komma på att jag åker norrut på torsdag, fundera på hur alla julklappar ska hinna inhandlas och lägga ihop ett plus ett och få det till femton.

idag har jag bestämt mig för att flytta. jag har bestämt mig för att kombo-grejen kan bli trevlig och det blir kul att testa nåt nytt. jag har även bestämt att sara ska få boka en coldplay-biljett åt mig när de släpps på torsdag trots att jag har löjligt lite pengar. antagligen går jag sönder den tjugoandra augusti annars. jag bestämde mig dessutom för att unna mig en svart blus (jag känner mig alltid som värsta kärringen när jag uttalar ordet blus) med körsbärsmönster till morgondagens personalfest för diverse hm-rabatter. slutligen borde jag bestämma mig för att sova nu. imorgon jobbar jag noll sex till sexton trettio, sen ska jag åka hem och duscha och fixa mig mitt snabbaste för att infinna mig på kgb klockan sex. och då tänker jag bestämma mig för att ha en grym kväll!

att jobba med bara en och en halv timmes sömn i kroppen gick över all förväntan. när jag skulle kravla mig ur sängen trodde jag på riktigt att jag skulle gå sönder och ville bara gråta. jag höll på att sova förbi min station på tunnelbanan och jag kan säga er att den bästa starten på en trött morgon inte är att ställa sig i en frys med en fulltecknad uppfyllnadslista. men det gick det med och helt plötsligt var klockan fyra och jag fick gå hem. eller, helt plötsligt är väl att ta i, men dagen segade sig i alla fall inte som man kan tänka sig att den borde göra för en sömnlös. efter jobbet funderade jag på när jag sist åt mat jag hade lagat själv. jag kom på att det var längesen. jag kom på att jag har varit rätt dålig på det där med mat överhuvudtaget den senaste tiden (alla förmanande mamma-kommentarer undanbedes). så jag knatade iväg till hemköp och köpte allt jag behövde för en piteå-klassiker: qunioa-sallad med tsatsiki. när jag kom hem tog det ungefär dusch och en kvar innan jag inte alls ville laga mat längre. jag ville sova. med en gång. men jag tog mig samman, lagade och åt. (sammanfattning: gott med mat och bra med matlådor) sen virade jag in mig i filten och la huvudet på mitt kantiga soffarmstöd och skulle titta på miami ink. det gick bara sekunder innan jag kände att jag skulle somna. eftersom jag var fast besluten om att se wallander för en gång skull ställde jag klockan på nio. och slocknade. vaknade nio. hade ont i nacken. släpade vettiga kuddar och täcke till soffan (= dödsdömt) och knäppte på fyran. jag hann se att någon blev skjuten i huvudet och att ett barn gömde sig under en diskbänk. sen sov jag. när jag vaknade var klockan tolv och jag förbannade mig lite över att ha missat en hel film. igen. och så släpade jag täcke, kudde och mig själv till sängen och sov vidare. och så var det måndag igen.
imorse vaknade jag motvilligt av alarmet vid kvart över sju. just när alarmsignalen tagit slut ringde min telefon. ett luleå-nummer jag inte kände igen och en mumlande röst i andra änden. jag, trött och dann, fick ur mig ett irriterat va? och fick felringning till svar. och så tänkte jag, borde inte chansen vara rätt liten att just jag får en felringning från luleå? från ett nummer jag inte känner till, när jag är listad som sthlmare på alla hitta nummer-sidor. sen kom jag på att dessa funderingar inte var nån ursäkt att stanna i sängen för. nu är det en kvart kvar innan jag måste sitta på tunnelbanan. jag har en halv frukost, tandborstning, påklädning, smink och hår kvar. nu måste jag stressa. godmorgon!

klockan är snart halv fem. jag kom precis hem. om två timmar ska jag vara uppe igen. om två timmar och en kvart ska jag sitta på en tunnelbana till jobbet. jag är dum i huvudet. elak med mig själv. men jag tror nog det var värt det. det var en trevlig kväll. godnatt!

mycket city & colour har det blivit de senaste dagarna. hello, i'm in delaware har snurrat mycket och gett toner till igenkänning och känslostämningen som på nåt sätt ändå råder i mig. texten träffar på nåt sätt rätt och ger den lite vilsna känslan som antyder ensamhet extra kraft. vintermörker, självsällskap och norrlandslängtan är inte bra för själen.

klockan är inte ens nio, jag är ledig imorgon, och ändå funderar jag på om man kanske skulle krypa ner under täcket. för jag är så sjukt uttråkad! jag har jobbat veckans alla dagar hittills och har därför mest varit inställd på äta-sova-jobba.. ja, ni vet. det där med socialt liv har jag liksom ställt åt sidan (om man bortser från sats med emma igår). idag, när jag slutade jobbet kände jag helt rejäl släng av socialt behov. ett behov av att hänga och snacka skit, fika eller dricka öl. inte sitta hemma i lägenheten som fortfarande är kall med fötterna nedstuckna i tofflorna och en filt om axlarna. men när jag går igenom listan av vänner i huvudet finns det just nu ingen som är ledig eller tillgänglig för lite häng. en timmes tripp tur och retur svedmyra för att kolla på en lägenhet (som kanske, kanske eventuellt skulle kunna utgöra bostad för mig om stockholms hem är griniga imorgon när jag ringer och kräver frågestund) med anders och hans jobbarkompis blev den enda action jag fick den här kvällen. det är ju så man blir deprimerad.
men imorgon då? vad gör ni? jag är ledig och behöver social stimulans!

det blev en mycket trevlig dag med rasmus. vi hade alot of catching up to do. som man så fint brukar säga. när jag kom hem vid halvfyra-tiden var jag trött och huvudvärken satt som en tung hjälm runt mitt huvud. jag kände att en kväll i soffan med ensamheten skulle vara det bästa valet och avböjde glöggen med hela tjocka, för mig okända, släkten i mörby. blev inbjuden till sollentuna på dito tillställning (dock utan lika mycket släkt) men kände mig nödd att ställa in det också då jag precis avböjt mitt första erbjudande. nu har jag nyss druckit en stor mugg te och känt att det hade varit attans fint att sitta i den nya soffan i sollentuna och smutta på lite varm glögg. (inget ont mot mörbysoffan, jag tror bara att sällskapet i sollentuna passat bättre för mitt lätt slöa tillstånd) men istället sitter jag här och har missat första tjugo minuterna av wallander bara för att jag är dålig på att komma ihåg och passa tider.
jag har last fm:at mycket senaste dagarna och min sökväg har ofta fallit på lifehouse. det är bandet som har följt med mig längst utan att direkt stå i centrum nån gång. tack vare last fm hittade jag en singel jag inte hört förr. och den har rullat på repeat mer eller mindre hela dagen. den passar liksom på en grådaskig första advent då man kommit på att ensamheten inte riktigt var det man behövde just nu.

min katt har bott hos mina föräldrar sen jag flyttade till storstaden. meningen var att vi skulle hitta ett nytt hem åt henne eftersom jag inte ville stänga in henne i en liten lägenhet utan möjlighet att gå ut. mina föräldrar skulle bara ha henne tillsvidare. men hon bor där än. och varje gång jag pratar med mamma berättar hon med kärlek i rösten om sallys senaste upptåg. och min pappa, han skickar mms på "divan" som han kallar henne. igår kom bilden ovan. behöver jag säga att jag saknar henne så jag blir tårögd, min knäppa lilla katt!

björn borg har en kampanj med en redan omtalad reklam. love for all kallar de den och nåt så sensationellt som ett bögbröllop är storyn. samtidigt som jag tycker att reklamen är sjukt fin kan jag bli lite avtänd av det faktum att det blir en så stor grej och räknas som så otroligt banbrytandet när nån "leker lite" med de invanda könsrollerna i komersiellt syfte. nåväl, nu var det inte det jag skulle adressera i inlägget, utan låten som spelas i reklamen. jag har hört den innan utan att veta vem som gör den men med den gnagande känslan av att rösten är så bekant att jag borde veta. och visst var det så, ane brun gör en fantastisk version av cyndi laupers true colors. jag är nästan hänförd.
(bortse från att jag bara hittade lökiga videor på youtube)



imorgon är det dags för jobbhelg igen. öppning lördag och söndag är aldrig en hit. och imorgon är det dessutom world childrens day. ett jättebra arrangemang i sig som jag är jätteglad över att få vara engagerad i (jag ska vara en av värdinnorna imorgon!), men det kommer innebära sjukligt mycket folk och mycket att göra. men, bara bita ihop och sparka, nästa gång jag är ledig är på fredag!