en sång för vår elite

att jobba med bara en och en halv timmes sömn i kroppen gick över all förväntan. när jag skulle kravla mig ur sängen trodde jag på riktigt att jag skulle gå sönder och ville bara gråta. jag höll på att sova förbi min station på tunnelbanan och jag kan säga er att den bästa starten på en trött morgon inte är att ställa sig i en frys med en fulltecknad uppfyllnadslista. men det gick det med och helt plötsligt var klockan fyra och jag fick gå hem. eller, helt plötsligt är väl att ta i, men dagen segade sig i alla fall inte som man kan tänka sig att den borde göra för en sömnlös. efter jobbet funderade jag på när jag sist åt mat jag hade lagat själv. jag kom på att det var längesen. jag kom på att jag har varit rätt dålig på det där med mat överhuvudtaget den senaste tiden (alla förmanande mamma-kommentarer undanbedes). så jag knatade iväg till hemköp och köpte allt jag behövde för en piteå-klassiker: qunioa-sallad med tsatsiki. när jag kom hem tog det ungefär dusch och en kvar innan jag inte alls ville laga mat längre. jag ville sova. med en gång. men jag tog mig samman, lagade och åt. (sammanfattning: gott med mat och bra med matlådor) sen virade jag in mig i filten och la huvudet på mitt kantiga soffarmstöd och skulle titta på miami ink. det gick bara sekunder innan jag kände att jag skulle somna. eftersom jag var fast besluten om att se wallander för en gång skull ställde jag klockan på nio. och slocknade. vaknade nio. hade ont i nacken. släpade vettiga kuddar och täcke till soffan (= dödsdömt) och knäppte på fyran. jag hann se att någon blev skjuten i huvudet och att ett barn gömde sig under en diskbänk. sen sov jag. när jag vaknade var klockan tolv och jag förbannade mig lite över att ha missat en hel film. igen. och så släpade jag täcke, kudde och mig själv till sängen och sov vidare. och så var det måndag igen.
imorse vaknade jag motvilligt av alarmet vid kvart över sju. just när alarmsignalen tagit slut ringde min telefon. ett luleå-nummer jag inte kände igen och en mumlande röst i andra änden. jag, trött och dann, fick ur mig ett irriterat va? och fick felringning till svar. och så tänkte jag, borde inte chansen vara rätt liten att just jag får en felringning från luleå? från ett nummer jag inte känner till, när jag är listad som sthlmare på alla hitta nummer-sidor. sen kom jag på att dessa funderingar inte var nån ursäkt att stanna i sängen för. nu är det en kvart kvar innan jag måste sitta på tunnelbanan. jag har en halv frukost, tandborstning, påklädning, smink och hår kvar. nu måste jag stressa. godmorgon!