en sång för vår elite

förbannad. jävla. skit.
vad säger försäkringskassan om sjukskrivning pga mensvärk?

morgonen har gått ut på att hänga på myspace och lyssna på de nya winnerbäck-låtarna som går att finna där (eftersom jag inte riktigt hunnit med i svängarna när halva september har rasat förbi bara sådär beställde jag hans nya först idag), försöka vakna ur zombie-trötthet och betrakta den röra jag lyckats ådstakomma i mitt rum under veckan (det är lätt att lyckas med sånt när man bara jobbar och sover). sen har jag våndats över jobbet. men tänkt; jävlar vad jag ska gå i mål idag. sex stängningar på sju dagar. sex elva timmars-pass. cirkus sextio timmars arbete. det har varit så jävla tungt. men idag är sista dagen på helvetesveckan. och sista dagen torde gå lättare än alla andra. igår jämförde jag och jasmina det med hur fredagar kändes när man gick skola, det var inte så tungt att vara där bara för att man visste att det var slut sen.
imorgon ska jag till frisör-anna och få ny fripp. jag är nervig för första gången ever. jag vet fortfarande inte om jag ska våga mig på att färga det där röda som jag tjatat om sen 2009 var nytt. håll en tumme för mitt mod! nu ska jag kravla mig ur sängen och leta tandborsten, happy sunday!

då var luleå nästan över för den här gången. hur mycket man än tycker att tiden står stilla här så dröjer det aldrig länge innan vistelsen når sitt slut. tre dagar, tre nätter har jag hunnit med och även om jag egentligen inte skulle ha nåt emot att stanna en dag till är det rätt lagomt att åka hem ikväll. luleå har än en gång varit precis vad luleå alltid är. lagomt lugnt och välbekant, och känslan av att jag inte är hemma här längre gjorde sig påmind även denna gång. jag har hunnit hänga med lillebror, handla med mamma, göra stan med aleks, gå på bio med sarah, köra mycket bil, träffa katten, leka med grannbarnen, leta gamla lådor.. precis som jag alltid gör. norrland är fina grejer, men sthlm är nog, fortfarande, lite finare. 
tegan and sara-biljetter är bokade och jag lyssnar dagen till ära sönder nya feel it in my bones, colab med tiesto. jag var inte alls övertygad första gången jag hörde den men den har växt både en och två gånger.

jag är i luleå. jag får göra/träffa/vara med allt fint jag har här uppe. men, jag saknar det fina, och den fina, jag har i sthlm.

de kommer till sverige! iih! jag är alldeles fnittrig och uppspelt. hur många gånger har jag inte pratat om min se tegan&sara live-abstinens? tjugotredje november är datumet, debaser medis är platsen, hoppas nån vill göra mig sällskap.

okej, håll i er nu. riktigt hårt. jag gör ett besök i bloggvärlden för första gången på över en månad. det är nästan så att jag är rädd för att återvända. jag känner mig dålig och skäms lite. mest inför mig själv. jag har fått gliringar och frågor om när jag ska börja blogga igen. och ikväll när anders sa att min blogg var så nära död man kunde komma tänkte jag att det var bäst att ta sig i kragen. säger man inte att hösten är en bra tid att börja på nytt?
hundra saker har hunnit hända sen jag hälsade på här sist och var redo att välkomna pride. hundra bra saker. först och främst hade jag världens bästa pride, en vecka som borde förtjäna flera egna inlägg. sen kom världens finaste guddotter till världen, vilda blir idag hela en månad. jag har hunnit se coldplay, emil jensen och förälskat mig i cirkus cirkör. har sett fin utsikt från både kaknästornet och katarinahissen, spenderat en helg i örebro och bokat upp mig och flängt mest hela tiden. jag har fått nytt schema på jobbet, irriterat mig och varit arg. just nu känner jag hur lite höstångest kommer krypande men samtidigt är jag mer nöjd med tillvaron än på ett bra tag. på torsdag åker jag till luleå för första gången sen i juni, andra gången det här året, och jag förundras över hur lite jag faktiskt saknar det nuförtiden.
nu ställer jag klockan på halv fem och hoppas att sömnen vill visa sig snart. imorgon väntar jobb igen. godnatt!