en sång för vår elite

jag är i luleå. jag får göra/träffa/vara med allt fint jag har här uppe. men, jag saknar det fina, och den fina, jag har i sthlm.

i söndag, när söndagssegheten var som störst, vid lunchtid. malin hade orkat sig från sin kräksjuka säng och jag hade sjunkit ner allt djupare i soffan efter för lite sömn och vin på lördagkvällen. då ringde det på dörren. då jag betecknades som den friska i komboskapet blev det min lott att öppna, sovfrisyr och sunkklädsel till trots. utanför dörren stod två tjejer i min ålder, pigga och glada och med hälsningsfras och namnpresentation redo. de sa sina namn, frågade om jag hade en bra söndag och gjorde en ansats att få stiga på just som jag berättade att kräksjuka härjade i huset. de stannade då i trappuppgången och framförde sitt ärende: vi ville bara höra med dig när du har tid att gå en bibelkurs?! förvånad över att ens bli erbjuden något kristet såhär på söndagsmorgonen och med tanke på min okyrkliga vardag sa jag snabbt att jag nog inte var intresserad. sen funderade jag över formuleringen. NÄR jag hade TID? inte om jag var intresserad, om jag ville, OM jag hade TID. som jag trodde gav inte dessa söndagsmissionärer upp efter endast ett jag är inte intresserad utan berättade istället för mig hur mycket användning man hade av bibeln än idag, trots att det var en så gammal bok. jag fick höra att man kunde hitta mycket i den som kunde göra nytta i dagens samhälle. efter ytterligare två jag är inte intresserad plockade ena tjejen upp en bibel ur väskan. hon frågade om hon fick läsa ett bibelord för mig. hon väntade inte på svar utan läste det där om att man ska behandla alla som man själv blir behandlad (det är från lukas, du har säkert läst det) och ställde sen en fråga som man inte kan svara nej på. tror du inte att världen skulle vara bättre om alla följde sådana ord från bibeln. här hade jag lessnat, och fick bita mig i tungan för att inte ta upp allt det där jag skulle vilja diskutera med dem, jag sa ett slutligt NEJ TACK och började sakta stänga dörren. den ena tjejen satte ner bibeln i väskan igen, den andra log lite skuldmetvetet, sen sa de hej då och gick ner mot porten.
jag förstår att man vill sprida sin tro om den är det största man har i livet, jag förstår att man vill att fler ska "hitta" det fantastiska man själv har hittat. men jag är ledsen, jag är inte intresserad. och då borde ett nej räcka.

åh! helt plötsligt blev det massa tankar som skulle trängas i huvudet på samma gång. bostadstankar. och nu måste jag fundera och planera. och snabbt ska det gå. ångest! eftersom malin har en lägenhet som behöver en rumskamrat på kroken försökte jag upplysa mig om hur stockholmshem ställde sig till att hyra ut ytterligare ett år efter september då kontraktet jag har nu går ut. jag fick inget svar utan blev bara ombedd att be förstahanshyresgästen att höra av sig. och när jag gjorde det så berättade denne att han kanske, eventuellt vill flytta hem i september. jaha? ska jag flytta nu blev min första tanke. följt av hundra till. positiva och negativa. fördelar och nackdelar. jag har varit så inställd på att bo här till och med sommaren 2010 att jag inte direkt övervägde att flytta till den där lägenheten i svedmyra som jag var och kikade på i torsdags. lägg då till att det är så attans jobbigt att flytta. men nu är förutsättningarna annorlunda och jag känner mig faktiskt pepp på att bli kombo. har till och med planerat hur vi ska matcha våra möblemang och tänkt på att det skulle vara trevligt att ha någon att laga middag med. imorgon eller på onsdag ska det vara bestämt.

min lediga dag. min enda den här veckan. nästa lediga är om sex dagar. och vad har jag gjort för att ta vara på den? planlöst vandrat på stan och gjort halvhjärtade försök att hitta julklappar. nästan fått panik på drottninggatan och känt mig ensam i storstadsträngseln. köpt värmeskyddande plattångsspray och letat en ny svart munkjacka. hittade en och blev irriterad på hm-kassörskan. eftersom jag har svårt att förstå varför väldigt mycket på tjejavdelningarna ska vara så kort just nu vandrar jag gärna på killsidan. på hm är ofta killkläderna snyggare än tjejkläderna och även om passformen inte alltid är den bästa finns det en hel del grejer som funkar även om man är tilldelad höfter och bröst. inte för att mina bröst gör nån större skillnad, men anyhow. hittade en munkjacka, lagom lång, svart och dragkedja upp till hakan. alla rätt. dock från killsidan men den satt bra och jag ställde mig i kassakön. när jag skulle till att betala frågar kassörskan förutsättande om jag vill ha en julklappskartong till munkjackan. i två sekunder funderar jag på varför hon inte frågar OM det är en julklapp först, sen kommer jag på att det ju sitter en BLÅ lapp i plagget, inte en röd som finns att finna på tjejkläderna. jag säger nej och lägger till att jag ska ha den själv. kassörskan får en röd ton i ansiktet och ger mig bara kvittot utan att säga ett ord till. jag förstår att det är meningen att tjejer ska köpa kläder på tjejsidan och killar på killsidan men det utesluter väl inte att en tjej kan köpa ett herrplagg, eller tvärtom om det nu skulle vara så. jag vet att jag blir irriterad i onödan men jag är så TRÖTT på att allt för många människor FÖRUTSÄTTER att allt måste följa normen. jag är trött på att få undrande blickar när jag på blodgivarcentralen säger att jag inte har sex med killar. jag är trött på att jobbarkompisarna frågar om jag bor tillsammans med nån pojkvän. jag är trött på att det förutsätts att jag ska vilja ha kjol eller klänning på mig när jag ska klä upp mig. jag är trött på att det förutsätts att jag inte ska förstå liknelsen vid att packa cheeseburgare och smeka kvinnobröst. jag är trött på att få ett menande så du har inte hittat den rätta än bara för att jag säger att jag inte har nån kille. jag vet att jag också förutsätter att saker och ting ska vara på ett visst sätt ibland. men jag FÖRSÖKER i alla fall ha lite öppnare tankesätt. kan inte bara alla FÖRSÖKA?

när jag satt på tunnelbanan hem från gymmet pratade jag med mamma. hon frågade som hon alltid brukar fråga, sådär lite i förbifarten, längtar du hem? idag kände jag, för första gången, att ja, det gör jag. på riktigt.
idag har jag jobbat åtta timmar, funk:at en timme och åkt tunnelbana i en timme. jag var hemifrån i tolv timmar och nu är jag trött. imorgon börjar jag nollsexnollnoll. jag slutar tre. då ska jag dricka kaffe med en ny bekantskap. så jag ska nog sova. men först matchar jag min ovan nämnda hemlängtan med en fin låt. godnatt!

ikväll reflekterade jag över hur många nya människor som har klivit in i mitt liv sen jag lämnade norrland och bosatte mig i storstaden. jag har inte tänkt på det förut men nu förundras jag över hur många nya ansikten jag faktiskt mött, och hur uppfriskande det är att lära känna nya bekantskaper. jag har ett helt gäng på jobbet, som jag faktiskt tycker om, som nu till stor del utgör min vardag, jag har nätkontakter som har blivit till kött och blod och jag har vänners vänner som gått från ett bekant ansikte till någon man dricker öl med. missförstå mig rätt, mitt piteliv bjöd på alldeles fantastiskt umgänge och jag skulle inte byta ut det för något, men piteå är förbi och det där med att börja om på nytt gäller mer än att flytta och skaffa sig ett nytt jobb. och det ena utesluter ju inte det andra.

imorgon jobbar jag det sjätte långpasset på sju dagar. jag ska börja sju med han som orsakar lätt obehag samtidigt som han lockar fram en otroligt spydig och dryg sida hos mig. han skriker mitt namn så fort han ser mig och är aldrig sen att lägga sin hand på midjan, axeln, ryggen, magen, så fort han kommer åt. han blinkar överdrivet med sitt till perfektion inövade flirtöga och tror att han, på riktigt, är the shit. jag skakar mest trött på huvudet och skrattar uppgivet åt det faktum att han är nästan sex år yngre och tror att han kan charma brallorna av precis alla brudar i hans väg och för första gången någonsin har jag känt mig nöjd att säga att min nästa födelsedag är den tjugofemte jag vill säga något spydigt, eller sanningsenligt som jag vet skulle få honom att tappa säkerheten lite, men låter bli, kanske för att inte döda det nittonåriga egot. kanske för att jag har för mycket bra i tankarna nuförtiden som gör att jag kan se förbi tonårsbeteendet. min telefon plingar lycka flera gånger dagligen och jag får säga godnatt till en varm röst i telefon varje kväll. självklart hade jag hellre viskat godnatt till någon som låg bredvid, men man kan inte alltid få precis som man vill. om jag har tur finns den möjligheten om en vecka och bara den vetskapen kan jag hålla mig leende på.
nu ska jag sova så jag orkar stiga upp och ta mig till vällingby om bara åtta timmar, godnatt!

jag kom precis hem. frusen in till benen och trötthet i huvudet. det har varit en trevlig kväll. dana fyllde år och bjöd på partaj och nya ansikten. kanske kan man aldrig komma förbi drama när festen har aningen lesbiska tendenser, men det löste sig nog okej för alla inblandade.
nu är jag sådär full av funderingar och tom på sömn. om mindre än sju timmar ska jag stå redo, ombytt och instämplad på jobbet och jag har till och med kommit över fruktan för det. just nu är jag mest loj, och lite av vinet jag drack under kvällen ligger kvar i bakhuvudet med alla tankar. bland annat tankar på hon som får mig att le. helt plötsligt vill jag berätta allt för henne. som att jag mötte qx-kontakter på g och att jag skämms lite för att jag var lite berusad när vi pratade tidigare idag och att jag precis gick hem från alvik då tunnebanan som skulle ta mig två stationer till skulle dröja ytterligare sjutton minuter, trots att jag till och med är mesigt rädd när jag sitter på tunnelbanetåget nattetid utan sällskap. just nu borde jag sova, tänka på att.. det är en dag imorgon också, sända ett trött leende till hon som får mig att le, säga godnatt och möta kudden. sov gott!

från mitt köksfönster ser jag tunnelbanetåget susa förbi, mot stan, och längre ut i förorten. det får mig att fundera varför jag sitter hemma och gör ingenting. varför jag inte är ute och ränner, känner av sensommarens sista kvällar och ser nya ansikten, hittar nya smultronställen och nya kontakter. det var ju allt det där jag skulle ta vara på när jag kom ner. allt som jag inte kan hitta uppe i norrland. där vägarna redan är vandrade för många gånger och ansikterna sällan byts ut. det känns som att jag inte riktigt har kommit igång. och det känns som att sällskap för den variant jag vill hitta saknas.
men jag misströstar inte. jag hoppas att jag hittar in i det jag vill vara i. tills dess snör jag på mig skorna och går ut en sväng och andas kylig sensommarluft, och funderar på hur det ska bli att jobba på hamburgarfirman igen. imorgon kliver jag på för första gången i vällingby.

jag drog precis igång spela upp alla i musikmappen och möts av musik jag inte har nåt minne av att jag fått/införskaffat själv. the posies, karsh kale, aisha duo, aaron goldberg, luciana souza.. vid första låten, med the posies som var riktigt bra, tänkte jag att det var något bror hade fixat hem när han var ensam med min dator i lördags, men resten fick mig att förstå att så inte var fallet. instrumentalt, blues, spanskt, klassiskt.. jag är mycket konfunderad. vem har välsignat mig detta? som jag inte ens är särskilt förtjust i. jag fattar ingenting.
annars har jag ägnat dagen åt jobbsök. jag har gått igenom trettio sidor café- och restaurangjobb på ams.se och har insett jag numera kan beteckna mig själv som desperat. jag har även förstått att jag inte vill jobba i en bransch där man stavar biträde med två d och espresso med x. men jag antar att nöden inte har någon lag. dock hoppas jag mest på att det ska bli nåt av rasmus-tipset. jag ska hålla alla tummar jag kan.
nu ska jag försöka landa i sängen för imorgon tänkte jag ta mig till södertörn lagomt tills biblioteket öppnar. jag tillåter mig inte släppa plugget riktigt än!

de äts surströmming på nyhetsmorgon och jag fnyser över att sörlänningarna ska tro sig vara allvetande om vår norrländska tradition. där står den där vinsprätten och tycker sig kunna avgöra vilken strömming som är bäst och hur man ska kombinera för att uppnå bäst smakupplevelse. bra smakupplevelse och surströmming klingar inte rätt tänker ni nu. när jag var yngre var det lite så att man skulle skämmas om man erkände att man gillade surströmming. det är nog lite så fortfarande. men jag är likväl bitter över att jag bara hann äta en gång i sommar. dessutom långt innan premiären.

jag har tre dagar kvar att jobba och jag kan konstatera att jag inte har lärt mig det där med dygnsrytm än. inte på hela sommaren har jag lyckats med konststycket att lägga mig i tid. och nu är det ju ingen idé. dagen har bjudit på tristess och extrem irritation över den återigen fuskande arbetskollegan. hur svårt är det att förstå det där med att man är berättigad en HALVTIMMES rast per dag? är det inte konstigt att jag, som är trettio år yngre har mer arbetsmoral?! efter jobbet åts det middag tillagad helt av lillebror (that's a chocker!), supergott! sen svängde vi förbi farmor som blev hela åttiofyra idag. nu ska jag borsta gaddarna och förhoppningsvis lyckas sluta ögonen.

förresten, det är ju kul att jag kan inspirera.. att mina åsikter ger bloggämnen. copycat, anyone?

jag har bäddat ner mig i sängen för några extra minuter täcke-värme. vaknade imorse utan att känna minsta bakfylla, trots gratis vin igår. isället indikerade termometern på några tiondelars grader feber och halsen är öm för fjärde dagen i rad. det är underligt hur kroppen ställer in sig, efter tre idag är jag ledig till måndagmorgon. bäst att passa på att ta ut all sjukdom då tycker kroppen. men jag kör på chans, åker och jobbar och hoppas att det inte blir värre under dagen. för ikväll ska jag på trettioårsbaluns.
gårkvällen var trevlig men skruvad. aldrig tidigare förr har jag sett så mycket inavel och flatsmörja som igår. brudar som hånglade med halva dansgolvet, tjejslagssmål och lystna blickar. herregud. kanske var det en bra grej att det var (troligen) sista make out.

jag såg precis en pudelklippt katt. den var rakad förutom på strategiskt valda delar som tassar och svans. mycket märkligt. och stackars katt. han, eller hon, måste skämmas ögonen ur sig varje gång han släpps utanför dörren.
förutom det har jag hundra saker att berätta, men min bloggmotivation är fortfarande låg och imorgon måste jag upp tidigt, så godnatt!

jag har precis spenderat en knapp timme själv i en bil på mörka vägar. mina föräldrar var underbara och föreslog att jag lika gärna kunde ta bilen till piteå när jag ändå ska tillbaka till luleå och jobba när veckan närmar sig sitt slut. på de dryga fem milen mötte jag bara några få bilar och omslöts av kompakt mörker så gott som hela tiden. det är något speciellt med att köra bil själv. färdas fort framåt och lämna tankarna längs efter vägen. jag hann fundera på både det ena och det andra allt eftersom en låtlista som matchade den som spelades under min och ewys roadtrip i sommar (minnen och nostalgi!), rullade förbi. att saker och ting förändras blir man varse om hela tiden, det går inte att stoppa tiden och det går inte att vända sig om och längta efter det som syns en bit bort på vägen man lämnat bakom sig. men det hindrar en dock inte från att skaka på huvudet och fundera, att bli förvånad och förfärad. att känna sig lite, lite mindre än man hade fått för sig att man var. för visst är det lite läskigt när man märker att saker och ting egentligen är en rätt bra bit ifrån det man trodde att de var?! och visst svider det lite i hjärtat varje gång?!
men.. sarah ringde tidigare ikväll just som jag hade känt efter och tyckt att hon kändes långt borta. det är fint att förstå att man är saknad och det är fint att höra "men hur ska vi klara oss?" inbäddat i ett skratt. ibland är det extra bra att få såna ord. vissa dagar är det extra bra att få såna ord. hon är bra den där sarah!