en sång för vår elite

ikväll reflekterade jag över hur många nya människor som har klivit in i mitt liv sen jag lämnade norrland och bosatte mig i storstaden. jag har inte tänkt på det förut men nu förundras jag över hur många nya ansikten jag faktiskt mött, och hur uppfriskande det är att lära känna nya bekantskaper. jag har ett helt gäng på jobbet, som jag faktiskt tycker om, som nu till stor del utgör min vardag, jag har nätkontakter som har blivit till kött och blod och jag har vänners vänner som gått från ett bekant ansikte till någon man dricker öl med. missförstå mig rätt, mitt piteliv bjöd på alldeles fantastiskt umgänge och jag skulle inte byta ut det för något, men piteå är förbi och det där med att börja om på nytt gäller mer än att flytta och skaffa sig ett nytt jobb. och det ena utesluter ju inte det andra.