tentaångest
jag kanske vill dö nu. i alla fall gråta en skvätt. eller ganska mycket mer än en skvätt.
jag säljer mig
det är ingen nyhet att jag är löjligt förälskad i brillor. de må tyckas vara hur töntigt som helst men jag tycker just nu att ett par stora brickor på näsan tillhör det tuffaste som finns. därför ska jag nu göra nåt jag aldrig tidigare gjort. jag ska bloggtävla! hos style by anna kan man tävla om ett par rusktigt snygga nördiga brillor. såklart vill jag vinna dem! så jag följer direktionerna och håller en tumme.
en kategori för varje sort
tentasjukan har börjat sätta in. jag blir yr och trött och yrslig och konstigt illamående. det händer v a r j e gång jag närmar mig en salstenta. jag satte mig med böckerna vid nio imorse. vid kvart över tio ramlade bokstäverna ihop till en enda röra och min huvudvärk var intensiv. kaffet som skulle pigga upp smakade äckligt och ögonen hade svårt att fokusera. så jag sov en timme. nu känns det mycket bättre men jag bävar för att sätta mig igen. därför har jag varit fast vid datorn en alldeles för betydlig stund som skulle kunna ägnas åt bättre aktiviteter. som att återigen öppna böckerna som väntar på köksbordet.. jaaaag viiiill iiiiiinte!
dessutom är det så jävla smärtsamt att sitta inne och plugga när solen skiner och himlen är blå utanför.
då jag slösade bort tid läste jag bland annat sandras blogg. hon har, som jag, en karriär på donken i bagaget och har i ett inlägg sammanställt ungefär hur våra nätter brukade se ut. det är så sant, det är så träffande, det är precis som man alltid kommer att minnas nattskiften. jag garvade som en idiot, och måste copy+paste så ni kan förstå vad vi brukade gå igenom:
Det finns flera olika typer av folk som kommer och handlar, alltså vi snackar kategorier. Människor är mer lika än vad vi tror. Här är några exempel:
Tjej/Kvinna 25+ som druckit 13 cosmopolitan för mycket, håret hänger i hela ansiktet, och sminket är överallt förutom där det borde vara. Har alltid en kompis bredvid sig som är mycket nyktrare och som står och skäms över sin apfulla vän. När hon lyckats dra sitt kort rätt väg på 7:de försöket så knappar hon in koden fel 7 ggr också. Sen när det äntligen funkar så drar hon bort håret från ansiktet och ser sin mat som står framför henne. "Oooooooj, vad snabbt det gick!" (När maten ändå redan stått där i en kvart medans hon har kämpat med sitt kort).
Tjej/Kvinna/Kärring 50+ som varit på Olivers (förmodligen enda gången this year. And the year before that...) och druckit så mycket vin att hon inte längre fattar att hennes röst är långt över den decibel som mina öron pallar. Brukar ha en gubbe med sig, och ett annat par som också står bakom henne och gapar. Sedan slåss hon och gubben om vem som ska betala i en kvart (båda vill ju såklart, för i fyllan är ju aaaalla stenrika!) tillslut blir det alltid gubben ändå (för det är ju det hon vill, innerst inne) och när de fått sina grejer så hänger tanten sig över disken och väser "guud vad ni gör ett bra jobb som orkar med alla fulla människor!" och sneglar med menande ögon på människan som somnat mot väggen några meter bort. JA, men han håller ju iallafall käften?
Kille 20 + beställer 30 cheeseburgare, sätter sig vid ett bord och börjar pilla bort ALLA gurkor som är på cheeseburgarna och smetar ut dem på bordet. Då vill man ju bara gå dit och trycka ner hans ansikte i dem och tvinga honom att slicka upp dem. Det ska jag göra nästa gång. Är jag nog less så är det inga problem.
Gubbe 50+ kommer säkert också straight in från Olivers, lutar sig fram så hans näsa nästan nuddar mitt bröst och kisar med ögonen och läser på min namnbricka "Hööörduuuu.....Sofia? GE MIG DET STÖRSTA DU HAR" Och kompisen 1 meter bakom skriker "LEFFE FÖR FAN, HON HETER SANNA!" Då slår jag in allt som finns på kassan ungefär. Samtidigt står denne Leffe (det heter alla över 50 för mig) och drar skämt som han tycker är sjukt roliga,och han garvar, kompisen garvar, de bakom honom i kön garvar, och jag ställer mig vid fritösen och lipar. Ett exempel på det fick jag höra idag:
"Du.. ska du inte fråga om vi ska äta här?"
"Nej men det sa du ju att ni skulle.."
"Men du, fråga nu!"
"Jaha. Ska ni äta här retard?"
"NEJ DET BLIR SÅ TRÅNGT DÅ HAHAHAHAHAHA" (och syftade på att äta vid kassan)
Och just nu garvar jag för att han var så jävla ful, men den sekunden han sa det så tittade jag bara på honom och den milslånga kön bakom och undrade vilket sätt som skulle ta mitt liv fortast. Fritösen? Klämma fast huvudet i en av grillarna?
Sen har vi ju klassikern, the one and only: Killen (vilken jävla ålder som helst 0-100) som är så jävla full att han knappt kan stå, se, höra eller prata. Kommer oftast in just innan stängning och bara står vid kassan och vinglar. Säger inte ett enda ord. Bara gräver i fickorna låååångsamt efter sitt kort.
"Hej?"
"........"
"Vill du beställa eller?"
"........."
(Jag packar ihop en BigCo och ställer framför honom på disken)
"58 pix."
"..........." (letar fortfarande kortet)
(Hittar kortet, börjar fiffla med det)
Och exakt HÄR ger jag upp, ger honom maten gratis så han ska försvinna ur min åsyn innan jag rycker kortet av honom och kastar det åt helvete.
"JA, NÄSTA?!??!"
Skulle ju kunna fortsätta i oändlighet, men ni fattar poängen. Och det är inget skämt, man ser alltid någon av dessa typer under nätterna. Nästan alla varje gång faktiskt. Och trots detta, mixat med mitt hetsiga temperament, så brukar jag hålla mig jävligt lugn. Men idag var jag riktigt nära på att explodera, min gräns var nådd.
"Jaaaaa...(dreggeldreggelhostharkelspya) och så vill jag ha en dricka."
"Vilken vill du ha?"
"Jamen en dricka, en vanlig"
"Vad menar du med vanlig, menar du en cocacola eller?"
"EN VANLIG BARA"
"Jaha vanlig, och vad fan är det?" (KAN NÅGON FOR REAL FÖRKLARA FÖR MIG HUR EN VANLIG/OVANLIG DRICKA SER UT SÅ BLIR JAG JÄVLIGT TACKSAM, MAILA PÅ [email protected])
"Amen! EN VANLIG!"
"VADÅ VANLIG? GER JAG DIG EN COLA NU SÅ KAN JAG GE MIG FAN PÅ ATT DU VILL HA EN FANTA SEN ÄNDÅ!"
"Cola."
dessutom är det så jävla smärtsamt att sitta inne och plugga när solen skiner och himlen är blå utanför.
då jag slösade bort tid läste jag bland annat sandras blogg. hon har, som jag, en karriär på donken i bagaget och har i ett inlägg sammanställt ungefär hur våra nätter brukade se ut. det är så sant, det är så träffande, det är precis som man alltid kommer att minnas nattskiften. jag garvade som en idiot, och måste copy+paste så ni kan förstå vad vi brukade gå igenom:
Det finns flera olika typer av folk som kommer och handlar, alltså vi snackar kategorier. Människor är mer lika än vad vi tror. Här är några exempel:
Tjej/Kvinna 25+ som druckit 13 cosmopolitan för mycket, håret hänger i hela ansiktet, och sminket är överallt förutom där det borde vara. Har alltid en kompis bredvid sig som är mycket nyktrare och som står och skäms över sin apfulla vän. När hon lyckats dra sitt kort rätt väg på 7:de försöket så knappar hon in koden fel 7 ggr också. Sen när det äntligen funkar så drar hon bort håret från ansiktet och ser sin mat som står framför henne. "Oooooooj, vad snabbt det gick!" (När maten ändå redan stått där i en kvart medans hon har kämpat med sitt kort).
Tjej/Kvinna/Kärring 50+ som varit på Olivers (förmodligen enda gången this year. And the year before that...) och druckit så mycket vin att hon inte längre fattar att hennes röst är långt över den decibel som mina öron pallar. Brukar ha en gubbe med sig, och ett annat par som också står bakom henne och gapar. Sedan slåss hon och gubben om vem som ska betala i en kvart (båda vill ju såklart, för i fyllan är ju aaaalla stenrika!) tillslut blir det alltid gubben ändå (för det är ju det hon vill, innerst inne) och när de fått sina grejer så hänger tanten sig över disken och väser "guud vad ni gör ett bra jobb som orkar med alla fulla människor!" och sneglar med menande ögon på människan som somnat mot väggen några meter bort. JA, men han håller ju iallafall käften?
Kille 20 + beställer 30 cheeseburgare, sätter sig vid ett bord och börjar pilla bort ALLA gurkor som är på cheeseburgarna och smetar ut dem på bordet. Då vill man ju bara gå dit och trycka ner hans ansikte i dem och tvinga honom att slicka upp dem. Det ska jag göra nästa gång. Är jag nog less så är det inga problem.
Gubbe 50+ kommer säkert också straight in från Olivers, lutar sig fram så hans näsa nästan nuddar mitt bröst och kisar med ögonen och läser på min namnbricka "Hööörduuuu.....Sofia? GE MIG DET STÖRSTA DU HAR" Och kompisen 1 meter bakom skriker "LEFFE FÖR FAN, HON HETER SANNA!" Då slår jag in allt som finns på kassan ungefär. Samtidigt står denne Leffe (det heter alla över 50 för mig) och drar skämt som han tycker är sjukt roliga,och han garvar, kompisen garvar, de bakom honom i kön garvar, och jag ställer mig vid fritösen och lipar. Ett exempel på det fick jag höra idag:
"Du.. ska du inte fråga om vi ska äta här?"
"Nej men det sa du ju att ni skulle.."
"Men du, fråga nu!"
"Jaha. Ska ni äta här retard?"
"NEJ DET BLIR SÅ TRÅNGT DÅ HAHAHAHAHAHA" (och syftade på att äta vid kassan)
Och just nu garvar jag för att han var så jävla ful, men den sekunden han sa det så tittade jag bara på honom och den milslånga kön bakom och undrade vilket sätt som skulle ta mitt liv fortast. Fritösen? Klämma fast huvudet i en av grillarna?
Sen har vi ju klassikern, the one and only: Killen (vilken jävla ålder som helst 0-100) som är så jävla full att han knappt kan stå, se, höra eller prata. Kommer oftast in just innan stängning och bara står vid kassan och vinglar. Säger inte ett enda ord. Bara gräver i fickorna låååångsamt efter sitt kort.
"Hej?"
"........"
"Vill du beställa eller?"
"........."
(Jag packar ihop en BigCo och ställer framför honom på disken)
"58 pix."
"..........." (letar fortfarande kortet)
(Hittar kortet, börjar fiffla med det)
Och exakt HÄR ger jag upp, ger honom maten gratis så han ska försvinna ur min åsyn innan jag rycker kortet av honom och kastar det åt helvete.
"JA, NÄSTA?!??!"
Skulle ju kunna fortsätta i oändlighet, men ni fattar poängen. Och det är inget skämt, man ser alltid någon av dessa typer under nätterna. Nästan alla varje gång faktiskt. Och trots detta, mixat med mitt hetsiga temperament, så brukar jag hålla mig jävligt lugn. Men idag var jag riktigt nära på att explodera, min gräns var nådd.
"Jaaaaa...(dreggeldreggelhostharkelspya) och så vill jag ha en dricka."
"Vilken vill du ha?"
"Jamen en dricka, en vanlig"
"Vad menar du med vanlig, menar du en cocacola eller?"
"EN VANLIG BARA"
"Jaha vanlig, och vad fan är det?" (KAN NÅGON FOR REAL FÖRKLARA FÖR MIG HUR EN VANLIG/OVANLIG DRICKA SER UT SÅ BLIR JAG JÄVLIGT TACKSAM, MAILA PÅ [email protected])
"Amen! EN VANLIG!"
"VADÅ VANLIG? GER JAG DIG EN COLA NU SÅ KAN JAG GE MIG FAN PÅ ATT DU VILL HA EN FANTA SEN ÄNDÅ!"
"Cola."
why don't you come on over
jag börjar dagen med mark ronson och amywinehouse's version av valerie och hoppas att den sätter standarden på dagen.
giv mig styrka
den här dagen har varit stupid sunday all day long. det är längesen jag kände mig så värdelös som jag har känt mig idag. har suttit i köket med mina tentaböcker och en kopp te så gott som hela dagen. jag har läst och läst om. bläddrat och strukit under. men ändå känns det som att inget har gått in. när jag bläddrat igenom tio minuter senare har allt känts nytt igen. jag har tagit paus och gjort något annat och satt mig igen, utan nytändning.
jag har sån panik över att jag måste, måste, måste klara den här tentan och jag antar att det på nåt sätt sätter en spärr där kunskapen på nåt sätt ska gå in. jag blir panikig och då blir det bara värre, som en såndär klassisk ond cirkel. nyss hällde jag upp vinet som blev över i fredags (hett tips: ecologica, vitt vin som är gott, ekologiskt och rättvisemärkt!) och called it quits. jag känner mig så sjukt misslyckad men jag antar att det inte blir bättre att harva i tomma intet.
jag har sån panik över att jag måste, måste, måste klara den här tentan och jag antar att det på nåt sätt sätter en spärr där kunskapen på nåt sätt ska gå in. jag blir panikig och då blir det bara värre, som en såndär klassisk ond cirkel. nyss hällde jag upp vinet som blev över i fredags (hett tips: ecologica, vitt vin som är gott, ekologiskt och rättvisemärkt!) och called it quits. jag känner mig så sjukt misslyckad men jag antar att det inte blir bättre att harva i tomma intet.
sunday, bloody sunday
för första dagen på länge vaknar jag inte okristiligt tidigt. men det kändes ändå som en liten besvikelse att slå upp ögonen redan kvart i nio med tanke på allt som jag måste få gjort idag. jag har officiellt insett att min lägenhet är ett igendammat kaos med odiskad disk och ouppackade rentvättade kläder. jag behöver gå all in med dammtrasa, mopp och hela köret. och det känns så jävla motvilligt! dessutom måste jag skriva färdigt den där artikeln som jag i mitt stilla sinne hade tänkt avsluta igår efter lång dag, jobb, fika med sabina och malin-häng. jag var inte i stånd till mycket mer än att möta kudden när malin vände hemåt vid halv tolv. för att ge den här dagen en fin krona högst upp på hela måste-verket så måste jag tentaplugga, och det rejält. jag har noll motivation men hundra procent påtvingad ambition och jag vill, vill, vill verkligen få den där tentan bortgjord. bara att ta tag i dagen då antar jag, god morgon!
släptenta
för femte dagen i rad vaknade jag klockan sex, övervägde att stiga upp och tvingade mig själv att somna om. varpå jag var alldeles groggy när klockan ringde. hur kan jag var pigg klockan sex och död två timmar senare? med en inre kamp med sömnen inom mig fixade jag frukost och lyckades till och med orka med att göra kaffe. inte för att jag blev mycket piggare av det, men det kändes bättre. när frukosten var avklarad satte jag mig med tenta-böckerna som dammat i bokhyllan i över två år innan jag plockade fram dem i söndags. så jävla sorgligt att verkligheten kommer ikapp en och man märker att man faktiskt måste ta tag i sånt man skjutit ifrån sig alldeles för länge. jag behöver en godkänd tenta i den där första kursen för att mina tre år ska vara kompletta. visst känns mycket igen och visst har allt fått en mycket mer logisk förankring till min verklighet nu än när jag läste det för första gången, men det är likförbannat sorgligt som fan att behöva försöka fokusera på ännu en sak såhär på sluttampen.
för att inte hela den här dagen ska bli nerdragen i skiten är det ju faktiskt harlem riot ikväll och det ser jag fram emot riktigt mycket. jag och sara ska bara hitta den rätta charleston-looken innan det. vad tror ni om nedan kreationer?
för att inte hela den här dagen ska bli nerdragen i skiten är det ju faktiskt harlem riot ikväll och det ser jag fram emot riktigt mycket. jag och sara ska bara hitta den rätta charleston-looken innan det. vad tror ni om nedan kreationer?
bradag och vailminnen
jag är så förbannat jävla less på att ha ont i axeln. jag kan inte göra någonting helt smärtfritt och jag kan bara titta på när fanny drar vända efter vända till korpen. jag inser att fysisk aktivitet inte är någon bra idé när det gör ont att ta på sig en jacka. idag har jag våndats med min ukrainatext som aldrig vill bli klar, ätit glass på byxtorget med flickorna och blivit erbjuden heltidstjänst på mosaik ifall tidningschanserna faller. det gör mig glad och jag känner att mitt backup-jobb är betydligt bättre än jag ens våga hoppas på.
jag tömde kameran på den sorgligt fattiga mängd bilder jag lyckades ådstakomma under usa-resan. håll till godo, njut och våndas med avundsjukan ;)
vi hade roligare än våra miner säger på bilderna och det faktum att jag ser ut som en retard i skidbrillor kan ju ignoreras.
jag tömde kameran på den sorgligt fattiga mängd bilder jag lyckades ådstakomma under usa-resan. håll till godo, njut och våndas med avundsjukan ;)
vi hade roligare än våra miner säger på bilderna och det faktum att jag ser ut som en retard i skidbrillor kan ju ignoreras.
bara på ankars
ibland verkligen älskar jag mitt ankarsliv. som idag. vi har firat att erik inte fyller år idag. eller, nåt sånt. det hela började som en motreaktion till alla meningslösa event som man blir inbjuden till dagligen på facebook. patrik slog på stort och bjöd in till "300 random people grattar erik på födelsedagen den 23/4", med det lilla tillägget "om han fyller år? vem fan vet". meningen var bara att erik skulle få en herrans massa gratulationer på en dag som inte var hans födelsedag men växte snabbt till något mycket större. helt plötsligt planerades födelsedagsfest, eller inte födelsedagsfest. när skoldagen var över efter avklarat ukraina-möte knatade vi hem till ankars och satte igång med bakning och tårtskapande. klockan tjugofem över fyra var det samling i parken och vadslagning om hur många som skulle dyka upp. vi grillade korv, åt snittar, chips, kolakakor och mockarutor. vi drack ett gäng folköl och erik fick en hel drös "gratts på inte födelsedagen". vi poppade saras 80-tas rockblandband och med ett något fördelaktigt räknesystem lyckades vi komma över fyrtio besökare under de timmar vi höll till utanför sjuttionian. när klockan närmade sig sju lekte vi djurmemory med tillhörande ljud och skrattade mer än det gissades. by now fanns det väldigt många frusna tår i gänget och ett avslutat party kändes på tapeten. man ska sluta när man är på topp brukar det ju heta.. och det har varit en riktig toppeftermiddag. jag blir alldeles varm inuti när jag tänker på vilka små medel det krävs för att skapa en bra kväll på ankars. det är dagar som dessa som får mig att förstå hur otroligt mycket jag kommer att sakna det här området och det här folket när pitesagan är över. men det ska jag inte tänka på riktigt än. nu ska jag bara fokusera på alla kommande fina ankarskvällar som väntar innan juni tar över och examen stundar.
i could scream back, i suppose..
i väntan på att min tvättid youtube:ar jag minnen från den där helt fantastiska spelningen i london för sisådär sex veckor sen. jag gissar att de som läser detta och sen klickar igång klippet nedan inte alls kommer att le sådär fånigt och bli sådär varm i magen som jag blir. men det spelar liksom ingen roll. mellansnack är en står del av behållningen när man går på konsert, och tegan and sara är bra på det. förutsatt att man gillar dem in the first place liksom. jag har fortfarande inte satt ord på den kvällen som jag sa att jag skulle göra, kanske kommer det när jag känner extra mycket nostalgi över den femte mars tvåtusenåtta. tills dess minns jag tegans tal innan soil, soil på club koko. i camden. där jag var. den femte mars.
pain
jag kan bara konstatera, det har varit en sjukt värdelös dag. axelontet som jag vaknade med igår har bara eskalerat och när jag vaknade alldeles för tidigt imorse hade ajaj:et bara blivit värre och jag kände att det var rätt bra att jag och fanny bestämt oss för en hemmadag idag. ontet resulterade i att stor del av dagen spenderades i sängen där jag kände mig ynklig och tyckte ruskigt synd om mig själv. varje rörelse har gjort ont och att sitta vid datorn är det värsta. man fattar inte hur många delar i armen som krävs för att röra fingrarna över ett tangentbord förrän det gör ont i nån av delarna. artikeln som jag skulle skriva idag har därför inte blivit skriven, och jag känner ett sting av dåligt samvete med tanke på att min andra hälft i ex-jobbsslitet har varit flitig och skrivit idag. jag får jaga ikapp och make it up to her på nåt sätt. samma hälft har en pappa som agerat husdoktor och gett tips om axel-smärtlindring. jag ska strax smörja in dagens andra lager voltarengel och krypa ner under varma täcket i hopp om att axeln blir snällare till imorgon.
stupid sunday song
jag har varit bakisvrak större delen av dagen. ryckte upp mig och tog mig utanför dörren först vid halv fem. jag kompsenserade mitt halvtaskiga sinnestillstånd med kjol och leggings och kände mig genast piggare. fick med mig fröken sverige från ica och planerade att spendera kvällen framför den, istället har jag sett la ink och erik och mackan och parlamentet och pretty woman. allt från ensamheten i min kuddfyllda soffa. behövde en ensamkväll utan vidare tankeverksamhet tror jag bestämt. nu börjar klockan närma sig läggdags och jag är mer än redo. bakisdagar tar på krafterna och min säng är äntligen bäddad med sängkläder som matchar.
tidigt avslut
igår jobbade jag i luleå hela dagen och åkte sedan direkt till piteå för att attenda efterlängtad fest. var alldeles vinglig i kroppen när jag kom hem och det var världens kraftansträngning bara att lyfta rumpan från datastolen jag råkade hamna på när jag klivit in genom dörren. jag åtgärdade med lite mat och allt kändes mycket bättre. de tre vännerna kom över och vi hade en ytterst stillsam liten förfest där det diskuterades mycket djur och jag lärde mig poppa popcorn i kastrull. vid halv elva trillade vi över till kvarters där radio hade annordnat nån slags get togheter som fyllt den lilla lokalen till bredden. vi dansade lite, eller, ja, ganska mycket, sara och patrik droppade av och jag drack innehållet i min medhavda fjortisflaska. vi planerade utgång på kalles och jag var sjukt pepp. tills vi satte oss i taxin som skulle ta oss ner på stan. då dök det där välbekanda dunkandet i tinningarna upp och jag ville mest bara sova. jag övervägde ett "bit ihop och sparka" men kände tillslut att det som var bäst för mig just då var den mjuka sängen. jag bailade on fanny, dock med vetskapen att hon hade en hel taxibuss med vänner till förfogande och traskade hem för att mötas av ett stort glas vatten, en ipren och sängen. aahh, så skönt det var. antar att kvällar aldrig kan bli det man önskar de ska bli om man peppar för mycket.
idag gör mitt huvud ont och jag har redan, sen jag vaknade för en timme sen, hunnit sortera tvätt och byta sängkläder bara för att jag störde mig på att lakanet inte matchade. dessutom har jag sovit mig till ett ont i en axel, mycket märkligt.
idag gör mitt huvud ont och jag har redan, sen jag vaknade för en timme sen, hunnit sortera tvätt och byta sängkläder bara för att jag störde mig på att lakanet inte matchade. dessutom har jag sovit mig till ett ont i en axel, mycket märkligt.
olle och yoga
jag kollar min blogg och märker att inlägget jag skrev sent igårkväll inte går att finna någonstans. kanske glömde jag trycka på publicera-knappen innan jag loggade ut men jag gissar mer på bugg hos blogg.se. det är ju inte så att det är nån ovanlighet. jag blir så trött. jag hade ju skrivit om min dag som hade varit bra och om trippen till luleå som bestod av waynes-kaffe, fråga olle-olle och bussväntan.
nåväl, igår åkte och fanny till det stora universitetet i luleå för att låtsas att vi var den del av ltu som vi faktiskt är, och därmed delta på aktiviteter som annordnas hos storebror. temavecka på schemat, kärlekens olika ansikten, och kvällen bjöd på "föredrag" och frågestund med olle waller. olle var klok och kobent och lite tjockare än vi hade föreställt oss. han bjöd på sånt som lockade till skratt och sånt som fick en att tänka till. även fast olle inte är nån okänd profil är det nåt lite befriande med en medelålders man som har värderingar så lika mina egna. mindre lyckad var dock panelen som skulle agera sidekick när det var dags för frågelådan (hur tröttsamt och pinsamt är det inte med uppenbara svenssons som spär på så synligt oärligt bara för att inte verka för mainstream?) och den enerverande "programledaren" med veta bäst-attityd som promt skulle koppla allt till "normalt", lagomt, vanligt och heteronormativt. han nickade igenkännande och medhållande åt olles könsneutrala svar ena stunden för att nästa ställa en fråga och göra den så tydligt könslåst. var i alla fall konsekvent? jag blir så trött.
idag steg jag upp i ottan för att yoga med fanny på korpen. passet startade klockan sju. (jag är förresten grymt besviken på korpen-yogan. jag längtar tillbaka till inpuls och stina!) när tiden tickat till halv tio hade jag och fanny redan hunnit med en timme yoga, morgonfix och den första givande seppo-handledningen. vi åt frukost på kåren för att sedan knalla till skolan bara för att haka på eventtrenden. vi insåg att ambitionsnivån och motivationen var rätt låg och begav oss hem redan vid ett. rätt skönt att vara oproduktiv ibland. jag lyckades inte med många knop på hemma plan utan gick mest och väntade på att klockan skulle bli halv sju och avgång mot kårens öppen scen. en trevlig liten tillställning som bjöd på både värme i magen och lite rynkad näsa. en helt okej torsdagskväll i alla fall. nu är klockan dags för eliminering av diskberg och sen det första badkarsbadet på länge. imorgon väntar luleåshopping och återförening med lillebror. kan bli en helt jättebra dag.
nåväl, igår åkte och fanny till det stora universitetet i luleå för att låtsas att vi var den del av ltu som vi faktiskt är, och därmed delta på aktiviteter som annordnas hos storebror. temavecka på schemat, kärlekens olika ansikten, och kvällen bjöd på "föredrag" och frågestund med olle waller. olle var klok och kobent och lite tjockare än vi hade föreställt oss. han bjöd på sånt som lockade till skratt och sånt som fick en att tänka till. även fast olle inte är nån okänd profil är det nåt lite befriande med en medelålders man som har värderingar så lika mina egna. mindre lyckad var dock panelen som skulle agera sidekick när det var dags för frågelådan (hur tröttsamt och pinsamt är det inte med uppenbara svenssons som spär på så synligt oärligt bara för att inte verka för mainstream?) och den enerverande "programledaren" med veta bäst-attityd som promt skulle koppla allt till "normalt", lagomt, vanligt och heteronormativt. han nickade igenkännande och medhållande åt olles könsneutrala svar ena stunden för att nästa ställa en fråga och göra den så tydligt könslåst. var i alla fall konsekvent? jag blir så trött.
idag steg jag upp i ottan för att yoga med fanny på korpen. passet startade klockan sju. (jag är förresten grymt besviken på korpen-yogan. jag längtar tillbaka till inpuls och stina!) när tiden tickat till halv tio hade jag och fanny redan hunnit med en timme yoga, morgonfix och den första givande seppo-handledningen. vi åt frukost på kåren för att sedan knalla till skolan bara för att haka på eventtrenden. vi insåg att ambitionsnivån och motivationen var rätt låg och begav oss hem redan vid ett. rätt skönt att vara oproduktiv ibland. jag lyckades inte med många knop på hemma plan utan gick mest och väntade på att klockan skulle bli halv sju och avgång mot kårens öppen scen. en trevlig liten tillställning som bjöd på både värme i magen och lite rynkad näsa. en helt okej torsdagskväll i alla fall. nu är klockan dags för eliminering av diskberg och sen det första badkarsbadet på länge. imorgon väntar luleåshopping och återförening med lillebror. kan bli en helt jättebra dag.
betala och få återbetalt, eller?
telia, telia, telia.. jag var på telefonen direkt när jag lämnat sängen för att försöka undvika lång kö. efter långdraget prat med nån automatisk röst och knappa fem minuter i kö fick jag prata med en sandra och förklarade om min oönskade faktura. varpå jag fick svaret att allt var i sin ordning, att jag kunde vänta med fakturan tills en SLUTFAKTURA dyker upp. om den inte hann komma innan sista betaldag på min oönskade faktura skulle jag betala min oönskade faktura och så skulle allt regleras på SLUTFAKTURAN. då skulle jag även få tillbaka de pengar jag betalat för de dagar i april då jag inte kommer att ha telefon. vad är logiken med att jag ska betala för något jag inte kan använda för att telia sedan ska betala tillbaka det jag betalat för något jag inte kan använda? varför inte bara sluta skicka fakturor från och med det datum då telefonen är uppsagd?
sen avslutade sandra med att säga att om jag var osäker på vilken faktura jag skulle betala (!) så skulle jag höra av mig igen. vaddå betala? det är ju telia som ska betala mig, tänkte jag då. men sa inget då jag anat hennes uppgivna ton från sekunden då jag började förklara mitt ärende. det är väl bara att sätta sig och vänta på SLUTFAKTURAN antar jag.
sen avslutade sandra med att säga att om jag var osäker på vilken faktura jag skulle betala (!) så skulle jag höra av mig igen. vaddå betala? det är ju telia som ska betala mig, tänkte jag då. men sa inget då jag anat hennes uppgivna ton från sekunden då jag började förklara mitt ärende. det är väl bara att sätta sig och vänta på SLUTFAKTURAN antar jag.
gör om, gör rätt
exakt den sjuttonde januari ringde jag telia, satt i lång telefonkö och fick efter många om och men prata med en kille på kundtjänst som tog emot min önskan om att säga upp min fasta telefon. om man bortser från att jag hade förträngt det där med uppsägningstid när jag ringde så var det all good. killen i andra änden bekräftade att min telefon skulle vara uppsagd tre månader senare, alltså den sjuttonde april. som sagt, all good. med undantaget att jag inte skulle befinna mig i samma lägenhet som telefonen i två och en halv av dessa månaderna, men det var ju som sagt mitt eget fel. några dagar senare fick jag en bekräftelse med posten som berättade att abonnemangsavgiften skulle upphöra en månad innan uppsägandet eftersom den betalas i förskott, och att trafikkostnaderna skulle regleras i efterhand. därför har jag lugnt betalat räkningarna som kommit hem till mig. som sagt, all good.
men idag när jag kom hem efter att ha haft en rätt oproduktiv dag i skolan och fyra rätt oproduktiva timmar bakom cafédisken på kåren så fann jag ett brev från telia i brevlådan. i kuvertet fann jag en telefonabonnemangsräkning. eftersom min telefon ska säga bye, bye redan på torsdag blev jag lite konfunderad. och lätt irriterad. jävla telia gick genom huvudet när jag letade datum. och visst, johodå, på räkningen stod det abonnemangsperiod 1 maj - 31 maj. hur svårt kan det vara att låta bli att vilja ha betalt för en tjänst som är uppsagd? borde inte stora mäktiga telia kunna sånt där? när jag svurit färdigt att jag skulle bli tvungen att sitta i ännu en telefonkö för att inte bli vidareskickad till inkasso kom jag på att jag redan betalat för hela april och därmed betalat för dagar då jag inte, enligt vad jag önskade där i januari, inte ska ha telefon. gaah!
men idag när jag kom hem efter att ha haft en rätt oproduktiv dag i skolan och fyra rätt oproduktiva timmar bakom cafédisken på kåren så fann jag ett brev från telia i brevlådan. i kuvertet fann jag en telefonabonnemangsräkning. eftersom min telefon ska säga bye, bye redan på torsdag blev jag lite konfunderad. och lätt irriterad. jävla telia gick genom huvudet när jag letade datum. och visst, johodå, på räkningen stod det abonnemangsperiod 1 maj - 31 maj. hur svårt kan det vara att låta bli att vilja ha betalt för en tjänst som är uppsagd? borde inte stora mäktiga telia kunna sånt där? när jag svurit färdigt att jag skulle bli tvungen att sitta i ännu en telefonkö för att inte bli vidareskickad till inkasso kom jag på att jag redan betalat för hela april och därmed betalat för dagar då jag inte, enligt vad jag önskade där i januari, inte ska ha telefon. gaah!
sol!
förresten.. imorse när jag vaknade möttes jag av en strålande sol bakom fönsterrutan. vilken kontrast mot gårdagens (och alla tidigare dagars) gråa snöoväder. kanske får vi en vår trots allt!
jag tittar på bilder från förra året och konstaterar att vi då hade vår första varma vårdag redan i mitten på mars och då hade ätit vår första glass för ungefär två veckor sen.
jag tittar på bilder från förra året och konstaterar att vi då hade vår första varma vårdag redan i mitten på mars och då hade ätit vår första glass för ungefär två veckor sen.
soil, soil
oh and i'm feeling directionless yes
but that's to be expected and i know that best
and in creeps the morning and another day's lost
you've just written one dream and i reply fast
all you need to save me
all you need to save me
call and i'll be curled on the floor hiding out from it all
and i won't take any other call
i feel like a fool so i'm going to stop troubling you
buried in my yard a letter to send to you
and if i forget or god forbid die too soon
hope that you'll hear me know that i wrote to you
all you need to say to me
all you need to say to me
is call and i'll be curled on the floor hiding out from it all
and i won't take any other call
bara en och tjugo lång, men kanske den finaste på hela the con. den träffar sådär i hjärtroten som bara vissa låtar kan göra. vissa dagar träffar den bättre.
but that's to be expected and i know that best
and in creeps the morning and another day's lost
you've just written one dream and i reply fast
all you need to save me
all you need to save me
call and i'll be curled on the floor hiding out from it all
and i won't take any other call
i feel like a fool so i'm going to stop troubling you
buried in my yard a letter to send to you
and if i forget or god forbid die too soon
hope that you'll hear me know that i wrote to you
all you need to say to me
all you need to say to me
is call and i'll be curled on the floor hiding out from it all
and i won't take any other call
bara en och tjugo lång, men kanske den finaste på hela the con. den träffar sådär i hjärtroten som bara vissa låtar kan göra. vissa dagar träffar den bättre.
oinspirerade måndag
det. fucking. jävla. snöar. idag. OCKSÅ!
vad vill vädret? ska jag gå i ide till i juli kanske? jag vill inte vara med mer.. jag har haft nog med vinter!
igår försökte jag formulera ett inlägg om min ilska och mitt äckel inför "42-åringen" men blogg.se ville inte fungera. kanske var det lika bra för jag var nog för förbannad för att få fram nåt vettigt ändå. det är jag fortfarande. ett nackskott på den jävlen!
we're getting better already
det var som att jag påbörjade dagen på ett mycket bättre sätt när jag väl klev ut genom dörren. opepp och tröttseg morgon blev mysig kårfrukost och skitsnack med bra människor. sen fick jag och fanny lift ner till stan i snöovädret för en timmes styrkemix med nya influenser. trevlig och god lunch på röda lycktan innan vi plumsade iväg mot skolan vid två-tiden för lite ex-jobb. igår pratade fanny med en arne könig på sjf och hans info och tips gav liksom nytt krut, dessutom hörde rapports föredetta moskvakorre av sig och ville gärna vara till hjälp. vi får nya, intressanta infallsvinklar och nya, spännande personer att kontakta. det här med ukraina blir liksom bara bättre och bättre.
som att inte det var nog ringde min telefon och displayen visade ett nummer jag inte kände igen. en marie på hälsingland tidning berättade om att hon fastnat för min ansökan och gillat mitt brev och spontan-arbetsintervjuade mig direkt på telefonen. värsta trevliga kvinnan som var värsta lätt att prata med. a whole lot to min fördel kan man tänka. jag lyckades klämma ur mig vad som kändes som bra svar och vi skrattade en hel del (jag har fått för mig att det är en bra grej!). sen frågade hon om jag skulle kunna tänka mig att spendera sommaren i ljusdal och på ljusdals-posten och erbjöd mig praktiskt taget jobb på stående fot. jag fick tid att fundera och sen la vi på. jag kände chock och glädje på samma gång och fanny hjälpte till med att peppa till tusen och direkt börja leta lägenhet med mig. nu har det börjat sjunka in och för varje timme som går känns en sommar i ljusdal mer och mer spännande. hela eftermiddagen har jag nynnat på northern states better already i huvudet, för jag menar, visst är det sant?!
som att inte det var nog ringde min telefon och displayen visade ett nummer jag inte kände igen. en marie på hälsingland tidning berättade om att hon fastnat för min ansökan och gillat mitt brev och spontan-arbetsintervjuade mig direkt på telefonen. värsta trevliga kvinnan som var värsta lätt att prata med. a whole lot to min fördel kan man tänka. jag lyckades klämma ur mig vad som kändes som bra svar och vi skrattade en hel del (jag har fått för mig att det är en bra grej!). sen frågade hon om jag skulle kunna tänka mig att spendera sommaren i ljusdal och på ljusdals-posten och erbjöd mig praktiskt taget jobb på stående fot. jag fick tid att fundera och sen la vi på. jag kände chock och glädje på samma gång och fanny hjälpte till med att peppa till tusen och direkt börja leta lägenhet med mig. nu har det börjat sjunka in och för varje timme som går känns en sommar i ljusdal mer och mer spännande. hela eftermiddagen har jag nynnat på northern states better already i huvudet, för jag menar, visst är det sant?!
rasa då
när jag vaknade imorse kunde jag inte annat än sucka. igen. det är fan tredje gången det snöar sen april började! eller, har det vita till och med klätt marken fler gånger än så.. jag har kanske, i min uppgivenhet, tappat räkningen. jag antar att jag kan gå på och mala om klimatförändringar och det ena med det tredje, men jag nöjer mig med att konstatera att april ska vara tö och inte snö, sol och inte kyla, klarblå himmel och inte grådis. om tre veckor är det dags för valborg och då ska vi sitta ute i SOLEN och ha champangefrukost utan att frysa. så det är hög tid för töprocessen att sätta igång nu.
om en halvtimme ska vi knata genom snömodden för att delta i kårfrukosten, jag är så opigg man kan bli trots att jag somnade redan vid nio igår.. sovmorgon, anyone?
om en halvtimme ska vi knata genom snömodden för att delta i kårfrukosten, jag är så opigg man kan bli trots att jag somnade redan vid nio igår.. sovmorgon, anyone?
vara borta en lång, lång tid
jag har precis kommit hem efter att ha varit hemifrån i elva timmar. ett helt gäng timmar i skolan där vi egentligen bara insåg att det inte finns så mycket vi kan göra för att gå vidare just nu och sen fyra dryga timmar i kårens café. det kändes sådär halvproduktivt att gå där och vandra för att bara ta betalt för nån kaffe och fixa en och annan toast då och då.
därför är jag nu ruskigt trött, sådär lite likgiltig och seg. luften gick liksom ur mig direkt när jag klev över tröskeln. sally är självklart allt annat än likgiltig och seg. hon far runt som ett yrväder och hoppar efter både väggar och gardiner. på grund av mitt tillstånd orkar jag inte ens ge henne bannor. det gör att hon härjar ännu värre. huja!
imorgon är det kårfrukost redan halv nio. sen tänkte jag och fanny ta oss ner och träna på korpen. dagpass är bra grejer.. men fasen vad jag saknar inpuls.
därför är jag nu ruskigt trött, sådär lite likgiltig och seg. luften gick liksom ur mig direkt när jag klev över tröskeln. sally är självklart allt annat än likgiltig och seg. hon far runt som ett yrväder och hoppar efter både väggar och gardiner. på grund av mitt tillstånd orkar jag inte ens ge henne bannor. det gör att hon härjar ännu värre. huja!
imorgon är det kårfrukost redan halv nio. sen tänkte jag och fanny ta oss ner och träna på korpen. dagpass är bra grejer.. men fasen vad jag saknar inpuls.
missguided and missunderstood?
jag har precis spenderat en knapp timme själv i en bil på mörka vägar. mina föräldrar var underbara och föreslog att jag lika gärna kunde ta bilen till piteå när jag ändå ska tillbaka till luleå och jobba när veckan närmar sig sitt slut. på de dryga fem milen mötte jag bara några få bilar och omslöts av kompakt mörker så gott som hela tiden. det är något speciellt med att köra bil själv. färdas fort framåt och lämna tankarna längs efter vägen. jag hann fundera på både det ena och det andra allt eftersom en låtlista som matchade den som spelades under min och ewys roadtrip i sommar (minnen och nostalgi!), rullade förbi. att saker och ting förändras blir man varse om hela tiden, det går inte att stoppa tiden och det går inte att vända sig om och längta efter det som syns en bit bort på vägen man lämnat bakom sig. men det hindrar en dock inte från att skaka på huvudet och fundera, att bli förvånad och förfärad. att känna sig lite, lite mindre än man hade fått för sig att man var. för visst är det lite läskigt när man märker att saker och ting egentligen är en rätt bra bit ifrån det man trodde att de var?! och visst svider det lite i hjärtat varje gång?!
men.. sarah ringde tidigare ikväll just som jag hade känt efter och tyckt att hon kändes långt borta. det är fint att förstå att man är saknad och det är fint att höra "men hur ska vi klara oss?" inbäddat i ett skratt. ibland är det extra bra att få såna ord. vissa dagar är det extra bra att få såna ord. hon är bra den där sarah!
men.. sarah ringde tidigare ikväll just som jag hade känt efter och tyckt att hon kändes långt borta. det är fint att förstå att man är saknad och det är fint att höra "men hur ska vi klara oss?" inbäddat i ett skratt. ibland är det extra bra att få såna ord. vissa dagar är det extra bra att få såna ord. hon är bra den där sarah!
post smask
jag har precis kravlat mig ur sängen och stapplat de få stegen till datorn för att konstatera att jag kan senarelägga min luleåankomst med två timmar. egentligen skulle jag åka iväg redan vid tolv men mitt tillstånd säger att fler timmar behöver spenderas under täcket.
igår jobbade jag och några till tappra själar med att serva alla de som avnjutit smask. (rätt låt vann, rätt låt vann, rätt låt vann!) iklädda karate/judo/budodräkter som inte alls tillät minsta lilla svala öppnade jag öl och blandade drinkar för glatta livet nonstop från tio till två. idag känns det som att det är jag som drack alla de där smaskens (kvällens drink smask-kvällen i ära); mitt huvud bultar, mina fötter ömmar, mina ben och mitt ryggslut värker och mina ögon vill bara knappt hållas öppna. det var en tung kväll, om än den flöt på betydligt mycket smidigare än jag vågat hoppas, och idag behöver jag ta det lungt tills min kropp börjar fungera igen. och det ska jag fortsätta med nu, åter till sängen, hej!
love don't live here anymore
av en slump kom jag över kerli på youtube. en tjogoettåring från estland som låter lite som amy lee i evenescence from time to time och har en släng avril lavinge i sig när det kommer till utseendet. med tanke på hur jag känner både för evenescence och avril kan man tänka att detta torde vara en totalflopp i mina ögon. men på nåt sätt fångar hon mig. speciellt i videon till love is dead. antaligen mest för att just videon är både snygg och disturbing på samma gång.
sugar spell it out
(till att börja med lite ilska för att man inte kan klicka bakåt då man klantat sig och finna texten bevarad. att behöva börja om är aldrig någon hit)
vaknade innan klockan tickat till sju efter hundra turer med en rastlös sally. hon härjade hela natten i hopp om att jag skulle stiga upp. varken mutmat, öppet fönster eller öronproppar hjälpte. när jag väl steg upp gick sally och la sig. hon sover fortfarande i en boll på mattan. förbannade ögontjänare! jag borde nog egentligen gömma mig under täcket och försöka sova lite till med tanke på hur mycket kraft kvällens/nattens jobb på smaskefterfesten kommer att suga ur min arma kropp. men just nu är det svårt på grund av random granne som har spelat dunka-dunka i technostil med monsterbas i circus två timmar. vad hände med respekten för en lördagmorgon? ibland verkligen älskar jag att på i hyreshus med massa studenter!
med anledning av kvällens stundande jobb fick vi igår gå och se genrepet av smask. det var en relativt angenäm upplevelse. trots att jag var lite besviken över att arrangemanget inte var lika stort, vräkigt och snyggt som förra året kom jag på mig själv att dra på smilbanden/garva hejdlöst till ett gäng bidrag och konfrenciererna (hur fan ska det stavas i plural egentligen?) och jag hittade mig en favorit att hålla tummarna för ikväll när det smäller på riktigt.
inatt, under en av de korta sömnsessionerna drömde jag ett konstigt hopkok av karuseller, märkliga människor och konstiga situationer. det kändes som en av L word-jennys märkliga dagdrömmar. jag uppskattar inte att behöva jämföra mig med henne. men det som var lite angenämt var att i mitt det där konstiga och förvridna spelades tegan&saras like o, like h. inte angenämt på det sättet att jag vill koppla den låten med massa weird shit (den vill jag helst bara koppla till hur bra de gjorde den live på koko) men det är en av de låtar från the con som har kommit att växa från ingenting till något helt fenomenalt allt eftersom jag har lyssnat på den. nåväl, därför har den spelats på repeat halva morgonen. och därför har jag remeniss:at över london halva morgonen. det var väl typ det jag ville säga, trevlig lördag på er!
vaknade innan klockan tickat till sju efter hundra turer med en rastlös sally. hon härjade hela natten i hopp om att jag skulle stiga upp. varken mutmat, öppet fönster eller öronproppar hjälpte. när jag väl steg upp gick sally och la sig. hon sover fortfarande i en boll på mattan. förbannade ögontjänare! jag borde nog egentligen gömma mig under täcket och försöka sova lite till med tanke på hur mycket kraft kvällens/nattens jobb på smaskefterfesten kommer att suga ur min arma kropp. men just nu är det svårt på grund av random granne som har spelat dunka-dunka i technostil med monsterbas i circus två timmar. vad hände med respekten för en lördagmorgon? ibland verkligen älskar jag att på i hyreshus med massa studenter!
med anledning av kvällens stundande jobb fick vi igår gå och se genrepet av smask. det var en relativt angenäm upplevelse. trots att jag var lite besviken över att arrangemanget inte var lika stort, vräkigt och snyggt som förra året kom jag på mig själv att dra på smilbanden/garva hejdlöst till ett gäng bidrag och konfrenciererna (hur fan ska det stavas i plural egentligen?) och jag hittade mig en favorit att hålla tummarna för ikväll när det smäller på riktigt.
inatt, under en av de korta sömnsessionerna drömde jag ett konstigt hopkok av karuseller, märkliga människor och konstiga situationer. det kändes som en av L word-jennys märkliga dagdrömmar. jag uppskattar inte att behöva jämföra mig med henne. men det som var lite angenämt var att i mitt det där konstiga och förvridna spelades tegan&saras like o, like h. inte angenämt på det sättet att jag vill koppla den låten med massa weird shit (den vill jag helst bara koppla till hur bra de gjorde den live på koko) men det är en av de låtar från the con som har kommit att växa från ingenting till något helt fenomenalt allt eftersom jag har lyssnat på den. nåväl, därför har den spelats på repeat halva morgonen. och därför har jag remeniss:at över london halva morgonen. det var väl typ det jag ville säga, trevlig lördag på er!
feberfrossa
jag har precis premiäravsnittet av spårlöst. jag sa, efter att ha sett reklamen att detta var ett program jag skulle akta mig för, för en sånhär produktion vet precis vilka strängar som det ska spelas på, vilka knappar det ska tryckas på. och nog fan är det så, jag sitter här med rödsprängda ögon och tårfuktiga kinder, efter att ha sett mötet mellan den sökande tjejen och pappan hon aldrig hade träffats. känslorna formligen sprutade ur mig och jag riktigt hulkade. länge leve blödigheten!
annars har den här dagen varit rätt medioker. fick agera hemma hos-offer på förmiddagen och visa upp mitt hem för potentiella studenter. sen kom jag och fanny fram till att det inte var nån idé att gå till skolan utan mailade lite halvdant hemifrån. by now hade jag en huvudvärk som inte liknade nåt annat och jag la mig för att vila en stund innan kvällens planerade träning. jag spenderade en timme under täcke och dubbla filtar och frös som en idiot. frossa och värmesvallningar bytte av varandra och pannan hettade innan klockan passerat fyra. jag var inte alls pepp på aerobic då utan ställde in det hela och återvände till sängen. resterande kvällen har jag spenderat med att utmattat laga mat i köket och utmattat tagit igen mig i sängen. phu! till imorgon hade jag tänkt att piggna till för skolan väntar på dagen och smask-genrep väntar på kvällen. krya på mig!
annars har den här dagen varit rätt medioker. fick agera hemma hos-offer på förmiddagen och visa upp mitt hem för potentiella studenter. sen kom jag och fanny fram till att det inte var nån idé att gå till skolan utan mailade lite halvdant hemifrån. by now hade jag en huvudvärk som inte liknade nåt annat och jag la mig för att vila en stund innan kvällens planerade träning. jag spenderade en timme under täcke och dubbla filtar och frös som en idiot. frossa och värmesvallningar bytte av varandra och pannan hettade innan klockan passerat fyra. jag var inte alls pepp på aerobic då utan ställde in det hela och återvände till sängen. resterande kvällen har jag spenderat med att utmattat laga mat i köket och utmattat tagit igen mig i sängen. phu! till imorgon hade jag tänkt att piggna till för skolan väntar på dagen och smask-genrep väntar på kvällen. krya på mig!
rise and shine
var jag tvungen att straffas bara för att jag hyllade solen igår? varför, varför, VARFÖR kunde inte det fina varma vädret hålla i sig? idag vaknade jag till omotiverande slaskgrå mellanmjölksdimma. man blir alldeles till sig så spännande det är. i natt började min granne dammsuga när klockan var halv fyra. det lät som att han dammsög precis vid mitt öra. jag blev arg. och undrar hur han resonerade när han tänkte att det var en bra idé. jag somnade mitt i det envisa brummandet för att sen vakna igen vid fem av postbilen som poppade morgonradio så det hördes hela vägen upp till mig på andra våningen. sen dess har jag bara vänt och vridit mig så för en timme sen var det lika bra att stiga upp. nu har tröttheten tagit mig i sitt grepp igen så jag ska slänga mig i duschen och hoppas på att jag vaknar till. jag har fortfarande en stor väska att packa upp. godmorgon!
can you help me occupy my brain
det är märkligt. det är trevligt att vara tillbaka i piteå och allt det där.. men ändå känns det som att det är saker som inte riktigt faller på plats. jag kan inte sätta fingret på det, men det är nåt där. i mig liksom. vet inte varför det känns som en så stor omställning att komma hem, och jag vet inte varför jag helt plötsligt känner mig som världens ensammaste när det blir mörkt ute. men det var som en duns att komma hit. jag vet inte varför.
jag har badat i hellsongs den senaste timmen. balladcovers på kända låtar. stina berättade om dem när vi sågs i lördags och som ett sammanträffande såg jag dem på nyhetsmorgon på söndag och blev kär. fint, fint är det.
kan jag inte bara få en varm famn?
jag har badat i hellsongs den senaste timmen. balladcovers på kända låtar. stina berättade om dem när vi sågs i lördags och som ett sammanträffande såg jag dem på nyhetsmorgon på söndag och blev kär. fint, fint är det.
kan jag inte bara få en varm famn?
vad vill du? men kom då! jag är ju här..
igår mindes jag och fanny förra årets veckan innan smask. vi minns hur solen sken och värmen var mer än man kunde önska i mars månad. vi minns hur vi låg ute på marken utanför skolfoajen och lyssnade på pitefm:s nedräkning inför det där smaskiga. och så förbannade jag mig lite över att vädret nu bara bjöd på slask och grå himmel. imorse vaknade jag halv sju, märkte att jag hade sparkat av mig täcket och hade en varm, varm sol i ryggen. det fint ute idag. kanske väntar en såndär "veckan innan smask" i år med.
igår kom jag tillbaka till piteå efter tio veckor sex mil norrut. förutom att mina blommor hade dött i fönstren var allt sig likt. det är märkligt, hur det kan kännas som att ingen tid har passerat även fast jag inser att klockan har tickat även i piteå. jag har börjat inse hur mycket som ska göras innan piteå är ett avslutat kapitel, jag bävar lite. men vet att det kommer bli så mycket bättre när man väl kommer in i lunket. och jag vet att det kommer bli alldeles jättebra piteliv de sista tio veckorna.
igår lyssnade jag på allt jag kom över med markus krunegård. jag är kanske lite kär till och med.
igår kom jag tillbaka till piteå efter tio veckor sex mil norrut. förutom att mina blommor hade dött i fönstren var allt sig likt. det är märkligt, hur det kan kännas som att ingen tid har passerat även fast jag inser att klockan har tickat även i piteå. jag har börjat inse hur mycket som ska göras innan piteå är ett avslutat kapitel, jag bävar lite. men vet att det kommer bli så mycket bättre när man väl kommer in i lunket. och jag vet att det kommer bli alldeles jättebra piteliv de sista tio veckorna.
igår lyssnade jag på allt jag kom över med markus krunegård. jag är kanske lite kär till och med.