en sång för vår elite

ibland verkligen älskar jag mitt ankarsliv. som idag. vi har firat att erik inte fyller år idag. eller, nåt sånt. det hela började som en motreaktion till alla meningslösa event som man blir inbjuden till dagligen på facebook. patrik slog på stort och bjöd in till "300 random people grattar erik på födelsedagen den 23/4", med det lilla tillägget "om han fyller år? vem fan vet". meningen var bara att erik skulle få en herrans massa gratulationer på en dag som inte var hans födelsedag men växte snabbt till något mycket större. helt plötsligt planerades födelsedagsfest, eller inte födelsedagsfest. när skoldagen var över efter avklarat ukraina-möte knatade vi hem till ankars och satte igång med bakning och tårtskapande. klockan tjugofem över fyra var det samling i parken och vadslagning om hur många som skulle dyka upp. vi grillade korv, åt snittar, chips, kolakakor och mockarutor. vi drack ett gäng folköl och erik fick en hel drös "gratts på inte födelsedagen". vi poppade saras 80-tas rockblandband och med ett något fördelaktigt räknesystem lyckades vi komma över fyrtio besökare under de timmar vi höll till utanför sjuttionian. när klockan närmade sig sju lekte vi djurmemory med tillhörande ljud och skrattade mer än det gissades. by now fanns det väldigt många frusna tår i gänget och ett avslutat party kändes på tapeten. man ska sluta när man är på topp brukar det ju heta.. och det har varit en riktig toppeftermiddag. jag blir alldeles varm inuti när jag tänker på vilka små medel det krävs för att skapa en bra kväll på ankars. det är dagar som dessa som får mig att förstå hur otroligt mycket jag kommer att sakna det här området och det här folket när pitesagan är över. men det ska jag inte tänka på riktigt än. nu ska jag bara fokusera på alla kommande fina ankarskvällar som väntar innan juni tar över och examen stundar.