pantiehooked på filmkväll

jag har en addiction. en ny last i livet. det slog mig när jag packade in den nytvättade tvätten efter dagens hårda arbete i tvättstugan. det är inte märkeskläder, det är inte miljontals tröjor med döskalletryck (som jag visserligen också har en liiiten hang-up på), nej, det är trosor. vanliga hederliga underbyxor. hipsters, för att vara exakt. i alla möjliga färger och mönster. jag var tvungen att ta en bild på en del av den nytvättade skörden. valde att uppmärksamma det faktum att dessa par tillhör kategorin inhandlade den senaste, give or take, månaden. undra hur många hundralappar som får lura där under jeansen hos mig.



ca 23.30

kom precis hem från filmkväll med stolt. det var mysigt även om det bara var stoltare +tre utomstående varav två var där på min begäran. :P vi såg if these walls could talk 2 som jag, mot förmodan och trots att jag tänkt det många gånger, aldrig hade sett förut. men ååh. lovely, lovely film! (hur h e t är inte chloe sevigny?)
film nummer två var brokeback mountain. som jag har gått och väntat på ett tillfälle att de den. synd då att man blir besviken. kanske var det min envisa huvudvärk, kanske var det min oförmåga att koncentrera mig, kanske var det den danska textningen.. eller så var bara filmen plain ol' dålig. 

sen funderar jag, hur svårt kan det vara att ge ett besked? va fan, du är min gubbe jag är din sötnos, vi kommer aldrig att dö tillsammans. eller? blir kanske gennys middag med päronen istället.. nu ska jag sova, strunta i att jag borde göra massa annat och längta bort. för det gör jag mycket nu för tiden, längtar bort.

my mind turns blurry

jag hittade flygbiljetter till vail. till ett pris som till och med jag, med min studentinkomst, skulle klara av. jag blev så glad! för jag vill verkligen åka. en vecka i mars skulle vara alldeles perfekt. så just nu har jag bara snöklädda berg och skidor i huvudet, syskonhäng och afterski, amerikanska middagar och fin shopping. tur att thailand är (någorlunda) billigt.

dagens craving:
underbara, underbara jackan från bonfire.

blur

blur i färgen cargo.


syskonkärlek

syskon

jag saknar lillebror! det blir så påtagligt när han inte finns kvar hemma hos föräldrarna. hela tiden slår tanken mig; var är henrik?, när kommer henrik hem?. men han kommer inte hem, förrän i slutet på april! mitt mål efter thailand kommer att vara vail över mammas födelsedag i mars. om inte för skidåkningen så för att träffa lillebror.

är fortfarande kvar i luleå. trodde jag skulle återvända till pluggpanikens piteå idag men det blir först imorgon. på kvällen mest troligt. fick tid intervjuer på ungdomens hus imorgon klockan ett imorgon. efter att ha pratat med ena föreståndaren där kändes det inte alls lika tungt att ta tag i långa reportaget. tänk så mycket det kan ge när någon bara är glad och positiv.

steg upp i ottan för att besöka tandläkaren. då jag inte paied a visit där på över tre år skakade det rejält i knäna när jag väl satt i väntrummet. men med världens gulligaste tandhygenist och min "klaaart jag klarar mig"-attityd gick det mycket bättre än väntat. dessutom kunde jag knalla ut därifrån och le över det faktum att mina gaddar är hålfria än idag. :D då gör det faktiskt ingenting att jag var tvungen att betala fyrahundrafemton pix för att få veta det.

efter tre dagars tystnad

tre dagars bloggstopp. med trötthet och opepp-känsla som enda anledning. är fortfarande ganska popeppe, inte på bloggandet men på vardagen i allmänhet. dock har det hänt sjukt mycket sen jag sist satt och knappade här. har haft en galet bra helg! och jag skulle ju kunna delge er lite, så här i efterhand.


fredag
klockan nio på morgonen bar det av till luleå med minibuss som skolan haft förtroende nog att låta oss köra. fanny var en alldeles exellent driver och det kändes som att vi var på klassresa. kul!
i luleå var sveriges radio målet där vi spenderade två timmar med att gå runt och hälsa på redaktioner, träffa nyhetsuppläsare och se en studios alla knappar och reglar. visst, intressant och kul, men kanske inte så där väldigt givande. dessutom verkade alla envisas med att tro att vi alla skulle bli radiojournalister, men ingenting är väl omöjligt i guess.
efter studiobesöket gick vi en snabb reva på stan. lunch på mat&prat, gina och h&m och plötsligt var det tid för vårt mission. storhandling! sex lågprismathungringa studenter stormade willy’s på storheden. laddade med kundvagnar och sug efter billig matpåse härjade vi igenom affären. sweet att cirkus en halvtimme senare knalla ut med två välfyllda kassar till minipris. bussresan hem var lika klassresemysig som resan till luleå men det var en tung trötthet som låg över mig. på kvällen skulle det festas och jag kan väl säga att jag inte var jättepepp på tanken att sänka några öl just då. men efter snabb dusch och saralasange började det ta sig. förförfest hos sara med mina ständiga vapendragarna, sen förfest i sjuttiofemman. mer öl, mer folk och än en gång dessa homofrågor. allt som all var det trevligt men jag fick nog lite mer i mig än var som var brukligt. blev en resa in till stan för att inse att kalles inte var någon bra idé i det tillståndet. mat på max och sen taxiresa hem till sängen. hur som helst, det var en trevlig kväll vilket fall, trots att det inte blev nån utgång. 

lördag
tack vare att jag lyssnade på saras tillnyktrings-”tips” mådde jag bra på lördagmorgon och behövde bara lite frukost i magen innan jag knallade över till åttiofemman för att hjälpa sara att få över alla hennes pinaler till nya fina lägenheten med balkong. fyra timmar och fanny-, patrik- och jonas-hjälp senare var det tomt i lägenheten på loftgången och vi kunde gå hem för att ladda om för nästa uppdrag: kårjobb! sara bjöd på tack för flytthjälpen-pizza innan det var dags för att knalla till kåren för vad vi förstod skulle bli en busy kväll. och busy blev det! satan som folk drack. det verkade inte finnas någon botten på varken plånböcker eller alkoholmagar. det var kul. men väldigt stressigt och svettigt. efter lite dj-irritation och mycket städande fick vi, vid tretiden, äntligen gå hem (i REGNET! vad hände med nästan-december?) och krypa ner i efterlängtade sängen.  

söndag
trött, tröttare, tröttast! sally visade sitt misstycke över att jag inte varit hemma särskilt mycket de senaste dagarna och höll låda från halvfyra tills jag steg upp och tonfiskmutade henne vid halv åtta. när jag slutligen släpade mig upp vid halv elva kände jag mig helt ur form, det kändes som att lördagens bakfylla hade bestämt sig för att drabba mig ett dygn i efterhand. som tur var räddades jag någorlunda av en lång dusch och lite frukost. när klockan blev två traskade vi iväg till ankars nya resturang-alternativ: folkköket! färdiglagad supergod vegansk mat för en tjuga. kan det bli bättre? I think not. efter mat och hemmafix så som bäddning, diskning, städning packade jag väskan och sally och knallade ner till luleåbussen. sally var världens duktigaste och fixade både promenad och bussresa utan gnäll eller trassel. i luleå farmorcharmades det som bara den, och jag tror det lyckades. nu är nog inte sallys tillfälliga hem över jul något frågetecken längre.  

måndag
idag har jag hjälpt mamma att flyttpacka (jävlar vad effektiva vi är tillsammans!), tagit en sväng på storheden och försökt få tag på intervjuperson. det sista misslyckades så jag ska ringa lite senare igen. dessutom ringde folktandvården och kallade till undersökning (bara ett och ett halvt år efter utlovad kallning). fick en återbudstid så jag blir kvar i luleå imorgon också. mamma lovade dessutom att skjutsa mig om jag orkade vänta tills hon slutat jobbet vid middagstid. och hur duktig sally än var på bussen så lät det som en väldigt bra deal.nyss ringde lillebror och vi pratade lääänge om allt han är med om där borta i stora vida världen. han trivs som fisken i vattnat bland backarna i vail, colorado. och det slog mig.. satan vad jag saknar honom. redan!

morgonstund har guld i mun

länge leve tjuvlyssnat. det är tryggt att veta att nåt kan locka fram skratt även om klockan är halv åtta, man är trött som satan och så mensvärksgnällig så det (mycket) mer räcker och blir över.

T-bana Slussen
Pojke ~11: Jag betyder ingenting för världen!
Mamma: Hur menar du?
Pojke: Ja, jag betyder ingenting! Om jag skulle dö, skulle världen bry sig? Det är klart att min familj skulle vara ledsen och gråta, men världen skulle inte vara ledsen!
Mamma: Nej, det skulle den ju inte...

idag är det sr-studiebesök i luleå. lite shopping och maaat-handling.

skitkväll med modeblogg

det här har varit en riktigt dålig kväll. inte nog med att jag känt mig febrig och grymt lättirriterad, sovit bort för mycket tid och belönats med en redig huvudvärk, jag grät hejdlöst till extreme home makeover och fick ett (väntat) besök av den måntliga röda gästen. dessutom ringde mamma och berättade att farmor nu var tveksam om att ha sally under julen då vi är i thailand. topp! verkligen topp!

fördrev tiden i en av alla otaliga modebloggar, en viss engla som jag tagit till vana att himla med ögonen åt. hur man kan vara så totalt uppslukad i sin garderob och sitt utseende är för mig en gåta, men hey, tjejen verkar ju ha blivit mer eller mindre "känd" på sitt bloggande så lite cred kanske man borde ge henne trots allt. hur som helst, det var egentligen inte henne eller det hon skriver som jag tänkte ifrågasätta (skulle jag börja med det skulle jag nog aldrig sluta) utan en kommentar som jag läste efter ett av hennes inlägg. den här bruden dyrkas, på riktigt, av andra brudar. brudar som vill bli som henne (eller ebba von sydow eller liknande dito). hon får stå som allvetande när det kommer till allt som har en stavning likt den som börjar med m och slutar med ode. idag gick det att läsa hur en kommentator tyckte om hennes blogg sååå mycket för att hon inte skrev om en massa onödigt tjafs. +att hon hade bra klädsmak. jag, som bara skriver onödigt tjafs, började då fundera. vad är egentligen intressant? att se bilder englas outfits (med exakt hänvisning till vilket märke plaggen har och var de är inköpta) vareviga dag och läsa om hennes senaste fynd på h&m eller att läsa om små oviktiga vardagliga saker som visar att det faktiskt finns en riktig person framför skärmen och inte bara en reklampelare för de senaste trenderna.  

och så en dag till

en längre tid har mina fingrar bränt varje gång jag har känt att jag har något meningslöst som jag vill få ur mig. jag har äntligen fått lite liv i bloggen (efter en lång sommar av icke-existens). även om resultaten aldrig blivit sådär käcka och klämmiga som jag hoppats på har det varit en port ut för små obetydliga funderingar. men de senaste dagarna har inte fingrarna bränt nästan alls. och så tänkte jag på det där vi pratade om. att man nästan blir irriterad då en blogg inte uppdateras i samma takt som man tycker den borde. inte för att jag tror nån fäller tårar då jag inte delger mitt händelserika liv, men ändå..

igår väckte anna mitt minne angående frou frou. det var fint att få det återupplivat. och förnyat. men främst var det fint att bli påmind av en icqkontant (ja, när jag var sexton var det gällt eh-å som gällde när det skulle internetpratas) som, om jag inte minns fel, hette christer. han introducerade mig till så mycket bra musik som jag än håller kär. christer var (i hemlighet) min stora idol och jag var hans musikslÿna (som han själv uttryckte det). jag trivdes bra med den relationen. bland annat gav christer mig frou frous breath in. jag hade glömt hur mycket jag tycker om den. hela morgonen imorse ägnade jag till den. på repeat.

jag har dedikerat kvällen till att tänja sparrisbrallor. blött jeanstyg och benböj är min metod. det går sådär. sakta (saktasaktasakta) men säkert framåt, jag hoppas bara det går framåt lite till. för huja. hur ska jag klara av tighta vader?

det känns som att dagarna flyter ihop. det känns som att jag gör samma saker dag ut och dag in utan att direkt ta mig framåt. det kan bero på att vi har så otroligt lite lektioner så jag inte får nån "vettighetsrutin".. men mest tror jag att det är det blekgråa regniga vädret utanför fönstret som får mig att trampa fast i likgiltigheten. dagarna är bradagar; kårkaffe och fåtöljmys, tv och läsning i hemmasängen, lite internetprat och god musik. men sen då? jag har inte ens så värst betungande saker att göra i skolan, visst, det kommer att ta lite tid, men det är helt klart överkomligt. hm.

min önskan är fortfarande a vespertine haunting - goodbye tomorrow. gaah. kan inte nån bara fatta min pik och fixa den till mig? ;) alternativt komma hem till mig och ge mig dc eller något liknande. när jag hör något jag gillar vill jag kunna nöta sönder det NU!

      
idag behöver jag värme, sol och klart vatten. tur att thailand bara är drygt tre veckor bort.

all you need is a musicdrug

a vespertine haunting - goodbye tomorrow
om och om igen. jag tror det kallas addiction.

dagen bestod av dryga tre timmar i en fåtölj på kåren, en stor kaffe och ytterst lite radioprogramsplanering. men man behöver inte göra så mycket när man har kerstin, conny och patritzia som sällskap. då räcker det med att sitta i samma i samma fåtölj och prata bort alla värdsliga små problem. 
idag kom äntligen vårat zoovillage-paket. mina dearly haunted jeans. de är allt jag önskat mig. nästan. jag ska bara vänja mig vid sparriskänslan. min gröna sköna sjal är redan min hals nya bästa vän.
jag har även försökt att lära en modebloggare lite om jämställdhet och könsroller. men det gick inget vidare. jag antar att de rätta bootsen eller den a-linjeskurna klänningen är viktigare än ett jämställt samhälle.

för övrigt.. ugly betty kommer framöver få förgylla mina tisdagkvällar. hon är klockren! 

musiksanningar

Regler:
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.

Will it be ok? please - lisa miskovsky.
How are you feeling today? the good you bring - kristofer åström & hidden truck.
How do your friends see you? behold the nightmare - the smashing pumpkins. (haha!)
Will you get married? when you were young - sams town. 
What is your best friend's theme song? desecration smile - red hot chili peppers.
What is the story of your life? simon - lifehouse.
What was high school like? kom änglar - lars winnerbäck.
How can you get ahead in life? palace & main - kent.
What is the best thing about your friends? bloody motherfucking ashole - martha wainwright. (hoppsan)
What is tonight going to be like? gone going gone - black eyed peas.
What is in store for the remainder of this weekend? chapter one - lifehouse.
What song describes you? you mean nothing to me anymore - anna ternheim. (oj. sorgligt..)
To describe your grandparents? söndermarken - lars winnerbäck.
How is your life going? wake up exhausted - tegan & sara.
What song will they play at your funeral? fria vägar ut - lars winnerbäck.
How does the world see you? ode to divorce  - regina spektor.
Will you have a happy life? asleep - takida.
What do your friends really think of you? du är ånga - kent.
Do people secretly lust after you? love her for that - teddy thompson.
How can I make myself happy? settle down - takida.
What should you do with your life? live tomorrow - laleh.
Will you ever have children? på nära håll - kent.

herregud. det där var ju nästan läskigt!
nu mot skolan och radioredigeringen.

nollsjutrettio och världen är redan emot mig

för första gången på länge var det inte sally som väckte mig okristligt tidigt. jag steg självmant upp innan halv åtta. mitt mission var jon kärneskog och lena callne i p4-norrbottens radioeter. jag lyssnade tappert i nästan en timme trots hack och avbrott minst var tredje minut. vad här hänt med internet på ankars? bortkoppling titt som tätt, serverfel och seeega uppladdningstider. denna morgon fick det mitt tålamod att koka över så idag blir det ingen radioanalys. tror inte heller det blir nån abiskoredigering på förmiddagen. istället ska jag äta min gröt (utan mjölk, tack för att jag är så bra på att planera min ekonomi!) och sen unna mig en stund till under täcket. det här var ingen bra morgon.

just another bland weekend

jag brukar alltid trivas med mina helger. jag riktigt lever, vilar och mår gott under helgerna. jag festar, umgås, sooover, försöker ta igen lite skola, ser mängder av dålig tv och hinner precis koppla av och ta igen mig innan en ny vecka börjar. det brukar vara skönt, och jag trivs med mina helger. 
även denna helg har varit en sån helg. en bra helg. som de flesta helger. men ändå längtar jag bort. jag vill ta en helg, en vecka, en mååånad nån annanstans. jag vill andas annan luft, gå på andra gator.. den känslan kommer bara mer och mer. kanske är det för att jag förstår att piteå-resan snart är över, kanske vill jag bromsa tiden, stanna upp, gömma mig ett tag och låtsas att tiden står stilla medan jag är borta.


norrlandsrecept på en lyckad kväll

ett dygn har gått men det känns som att det har hunnit hända mycket.
vaknade alldeles för tidigt igår av att min galna katt levde rövare. jag pockade och fjäskade, till och med bönade och bad för att jag skulle få sova liite till men det enda jag fick var korta stunder av drömfylld orolig sömn. men med ett enda måste för dagen (reportagehandledning med ulrika och patrik) tänkte jag att det går ändå. även om jag var nära att fälla tårar stundtals.
reportagehandledningen gick bra. de påpekade de brister jag var medveten om. jag är nöjd.

kvällen bjöd på personalfest för alla oss barlagare. jag hade sett fram emot den kvällen med lagomt ljummet intresse men jag kan nu, när alkoholen gått ur kroppen, konstatera att kvällen blev riktigt lyckad!
jag, conny och kerstin förfestade sådär sofistikerat genom att dela på en tetra vin vid fem tiden innan det var dags att knata till kåren. det kändes nästintill lite syndigt att halka fram med berusningssnurr i huvudet när klockan just passerat sex på kvällen.
på kåren väntade norrlandstema med vargtass (vad hände med lingonDRICKAN?), souvas (för er som inte äter kött så finns det lax), glass med hjortron och åkerbärslikör. lägg då till att vi fick blanda egen drink och blev tilldelade dryck gånger två till maten så kan ni räkna ut att det där berusningssurret ökade kraftigt under kvällens gång.
five chicks and a dick (minus en chick och the dick) tävlade i närkontakt och sång men blev ändå tilldelad en fjärde/femteplats. hur det gick till frågar jag mig fortfarande. vi var ju bäst på att sjunga!
kvällen avslutades med klassiska kalles efterföljt av max (jag som inte ens skulle gå ut) och promenad hem till älskade sängen på ankars. lyckad kväll! five tumbs up!


conny, kerstin och mads dansdansdansade upp på borden.
och la sig ner på scenen.

idag känns det dock lite vemodigt. jag har börjat inse att halva tiden på musikhögskolan snart är över och även om jag inte vill tänka på det nu så vet jag att jag kommer att sakna det. så otroligt mycket. lyckade kvällar som igår påminner mig om det.

om jag vore rik så skulle jag

reportage nummer två är äntligen färdigt och nu både roas och förfäras jag genom att läsa brat-blogg. jag tänker inte uttala mig om vad som far genom mitt huvud när jag läser den lilla damens ord. det vore väl förtal eller något liknande. men ni kan ju ta en titt och sedan bedömma själv: http://sigrid.webblogg.se

morgontrötta sömntuta

helt plötsligt kräver min kropp s ö m n . jag är död när väckarklockan ringer, snoozar i en halv evighet, släpar mig upp, skyndar mig med frukost och övriga morgonbestyr för att kunna krypa ner en liiiten stund till under täcket innan det är dags att möta dagen. så brukar jag inte vara. brukar i och för sig inte våga kalla mig själv morgonpigg  men jag brukar kunna klara mig på några få timmars sömn bara jag vet att jag får sova sen, nångång. kan det vara för att tjugotreårsdagen är i antagande eller är det bara min oinspiration över skolan, snöslasket och rutinvardagen? idag behöver jag verkligen thailand! (en månad kvar!)
för fem minuter sen tvingade jag mig själv att inse att jag måååste ta tag i mig själv och dra mig upp på riktigt. kanske är det för att de senaste dagarna inte lockat alls med sitt innehåll. de har mest gått emot mig. men idag ska vara dagen då alla måsten försvinner. i alla fall för den här veckan. reportage nummer två ska skrivas, once and for all. ny idé, nya tag.

örongodis-radio

dagens musik-vill ha:
when you were young - the killers.
destiny calling - melody club.
take a chance - magic numbers.


oh så bra!


jag lyssnar på frank på p3 i syftet att göra en radiosanalys till grundkursen i radio som jag läser och förundras över varför jag inte lyssnar på radio oftare. det är mycket mer rogivande och "aktivt" än tv, p3 spelar skön musik och det finns så otroligt många bra program att lyssna på.


jag är lite mer happy nu.
(notera min fin-fina rosa döskallesjal)

en blivande journalists okomplicerade vardag

precis när jag hade låtit oengagemanget ta över och jag var påväg i säng trots att klockan bara var tio fick jag det där mailsvaret som jag väntat på sen i lördags. polstjärnan-killen som jag jagat så länge hörde av sig, ursäktade sig och sa att det gick huuur bra som helst att vi gjorde intervjun nääärsomhelst mellan tolv och sexton imorgon (läs: idag). men han jobbade natt så jag skulle inte höra av mig innan tolv. fine! tänkte jag och somnade med huvudet fullt av reportageformuleringar. såg glatt fram emot att ha reportage nummer två färdigt ikväll och verkligen kunna ha nåt att visa upp på handledningen på fredag.
självklart sket det sig. killen med stort k är en jävel på mobilsvar och trots åtskilliga försök att få tag på honom på hans privata mobilnummer fick jag se mig själv besegrad. igen. jag talade in ett trevligt men uppmanande meddelande och bad honom att ringa upp mig, jag upprepade mitt mobilnummer två gånger saaakta och tänkte att har han i alla fall lite hyffs så ringer han upp. men icket! att man kan bli så arg och irriterad på någon man aldrig ens sett! nu är klockan över fyra och hans "lediga tid" är över för idag.
på grund av honom var jag tvungen att mer eller mindre tvinga alldeles för snälla kåren-roland att jag skulle få hänga med dem imorgon. får se hur det blir. just nu har jag bara lust att försvinna på obestämd tid och SKITA i allt vad reportageskrivning heter!

opepp och oengagemang

när jag pratat med lillebror blev reportaget färdigt på ett kick. han är rolig min bror, när en fråga var för svår sa han simpelt: meh, hitta på nåt som låter bra.. lämnade in reportage ett och fortsatte mina efterforskningar om polstjärnan. det går inget vidare och jag har nog tvingat mig själv att inse att jag tyvärr måste komma på en ny idé. typ nu.. jag blir trött, irriterad och oengagerad. planerade en stan-sväng till klockan ett och hoppades, hoppades, hoppades att polstjärnan skulle visa livstecken innan det. så blev inte fallet och jag tappade om möjligt ännu mer lust. kerstin frågade hur jag kunde vara så lugn och känna att jag hade tid att knalla ner till stan för roastersfika men med oengagemanget  i ryggen behövde jag inte fundera länge på svaret.

det blev sedvanligt macka och latte fördelat på några timmar på roasters. sen inhandlade jag en rosa döskallescarf (hur var det med det där shoppingförbudet?) och vi knallade hem.
ikväll har vi tittat på tv, gänget gick nyss hem, och nu ska jag göra mig nån macka och dricka lite te. känner mig grymt opepp. på det mesta.

idag pockade detta på min blödighet:
http://www.youtube.com/watch?v=_qf0puHJ-KM&mode=related&search

denna ständiga pluggtröst

tisdag ca 08.10. inte måndagkväll alltså.
igår var jag klantig och råkade radera heeela mitt långa inlägg. börjar bli en klassiker. orkade inte försöka igen då och helt plötsligt var dagen imorgon. klockan är dygt åtta och jag har redan varit uppe i sisådär fyrtiofem minuter. ganska skönt att vakna och inte behöva kämpa sig ur sängen men ganska drygt att vilja sova en timme till utan att kunna.

i söndags avslutades min luleå-helg med farsdagsmiddag på corsica. gott och trevligt. igår morse skjutsade mamma mig och hela mitt kompani till piteå igen. väl här skulle det skrivas, skrivas, skrivas reportage, hinnas med att intervjua polstjärnan-people och sen skrivas, skrivas, skrivas ännu mer. så blev det inte riktigt. min polstjärnan-kontakt vägrade visa exictens och allt blev ett stort vaccum där jag såg hur mina reportage bara ramnade. som tur var räddade conny mig med kaffe och banankladdkaka vid ett-tiden. spenderade cirkus tre timmar i hennes katthem, fick ett lugnade mail från läraren och efter det kände jag mig både tillräckligt tillfreds och pepp för att knalla hem och verkligen TA TAG I mitt reportage. tji fick jag. när klockan närmade sig nio hade jag fortfarande bara en sketen början på en brödtext och några renskrivna säg. men av någon underlig anledning arbetar jag bättre ju senare timmen blev och när klockan var ungefär halv ett insåg jag att jag bara behövde några kompletterande svar från intervjuhuvudpersonerna så var jag färdigt.
somnade nöjd och glad vid kvart i två och vaknade, ja, nyss. nu väntar jag bara på samtalet med svaren och att min polstjärnan-kille ska höra av sig (snälla, snälla, snälla!). sen ska jag promenera till stan och roastersfika med conny och kerstin, det var alldeles för längesen.

nu: kaffe och java! dags att börja dagen på riktigt..

jo. förresten.. jag har ju som bekant fått en ny shoppingnerv under den här hösten, som nästan tvångsmässigt får mig att köpa allt fint som kommer min väg. studiebidraget har aldrig tidigare varit så knappt. efter att ha lovat mit själv att inte shoppa mer den här månaden två gånger och brutit det lika många kände jag att tredje gången gillt kan väl inte skada. så igår ägnade jag och conny vår eftermiddag till att zoovillage-shoppa (istället för att skriva våra reportage) och jag visade gott exempel på hur man gör av med dryga tusen spänn på ett litet kick.
nåväl, jag får i alla fall ä n t l i g e n jeansen som jag har trånat efter halva hösten. och sen kunde jag inte motså den gröna, sköna, underbara palestinasjalen som praktiskt taget skrek: ta med mig hem!

 manistee

r.i.p idol-cissi

ack och ve. fy och skam. cissi är ute ur idol!
sorgeband på. vad ska jag nu ägna mina fredagar åt?

min envise far

jag började dagen med att knappa ner ett långt blogginlägg, men självklart kom jag åt nån knapp och allt försvann. den irritationen som hittar mig när något sånt händer är obeskrivlig. jag blir rosenrasande, jag svär och vill skälla ut någon. jag brukar tänka att det är väl inte så farligt, jag skriver om rätt lätt.. men ändå slutar det alltid med att jag morrar och skiter i att ens försöka en gång till. det där humöret måste liksom få ebba ut av sig själv, svalna. och sen kan man börja om.

kom precis hem efter en heldag med emma på stan. blev en t-shirt, två par trosor och en farsdagspresent rikare. men det bästa var nog att vara med emma igen. bara prata på som vanligt om allt som inte alls är vanligt längre. catch up och fortsätta där vi slutade. om vi någonsin slutade.

klockan hann bli drygt halv nio innan min kära fader dök upp på ankars igår. och den hann bli ännu senare innan vi väl tog oss därifrån. garderoben som skulle in i mitt förråd ville inte sammarbeta och slinka in i på första försöket. inte på andra heller. vi vände och vred, pappa sågade av garderobshörn och vi försökte igen. och igen och igen. när vi hade försökt i vad som kändes som en dryg timme röstade jag för att vi skulle ge upp. men det röstade inte pappa för. han besitter en otrolig envishet (ännu ett drag han har skickat vidare i släktleden), en avsmak för förluster och en stor dos jävlar anamma och vägrade frakta tillbaka garderoben till luleå igen. han vägrade låta förrådet vinna. bokstavligt talat. han gick lös med hammare och bankade och slog, drog ut spikar och plockade bort planka efter planka utav det som utgör min förrådsvägg. ankarspolisen kom ner med misstänksamma frågor, pappa svor och jag skämdes, gud vad jag skämdes. inte för allt bankande och oväsen utan för att jag har en pappa som aldrig, aldrig klarar av att se sig besegrad.

efter en dag med mumin

sitter och väntar på att min pappa ska masa sig hit så jag kan få komma hem till mammas mat och en varm bastu. men min pappa besitter den där tidsoptimismen som han så givimilt fört vidare i ledet ner till mig. så jag kan gott få sitta här en timme till och vänta. när han väl kommer ska det monteras garderob och lastas in grejer i mitt redan överfulla förråd så jag kan nog se mig i stjärnorna om att få mammas mat i magen innan hungern tar över på allvar.

idag var det en lång dag i skolan med håkan med den fina finlandssvenskan. det var md, porta disc, wavelab, ljudnivåer och dist. mycket ny teknik och många nya begrepp. sista timmen gick på envishet och jag stänge av öronen långt innan allt nytt var avhandlat. det mesta brukar, som bekant, lösa sig ändå.

ikväll kommer emma till luleå. har inte träffat henne sen helgen i umeå och då var det ändå inte bara hon och jag. det ska bli så skönt att träffa henne på hemmaplan, utan pojkvän och annat folk. vi ska gå storgatan upp och ner, idola, äta gott, festa lite, prata om allt och bara vaaara. blir alldeles lagomt.

mässa och kvartersbastu

dagen vaknade tidigare än någon dag har vaknat på jag vet inte hur länge. klockan halv sex sjöng väckarklockan för mig och tio i släpade jag mig från sängen till duschen för att försöka komma till liv. ltu-mässa i luleå stod på agendan och kvart i sju mötte jag upp med mitt gäng trötta pitepeople för att knalla till luleå-bussen. klockan sju passerade bussen vår busshållplats, utan att plocka upp oss. vi skrek och gormade, ringde länstrafiken, blev lovade taxi, blev snuvade på taxi, knallade ner till stan, muttrade, förfrös tårna och tog en senare buss.
luleådagen försvann fort, och kan sammanfattas som riktigt trevlig. piteidol med tillhörande radio och tidning lockade nog mest gymnasieelever under hela mässan. för att vara sådär lite självgod. läs lite om spektaklet på
http://kolsyra.mh.ltu.se!

var hemma vid halv fem och däckade i sängen i en dryg timme. det behövdes efter dagens strapatser. vaknade lagomt till lägenhetstitt med sara och kvällens mission: bastu! så skönt det var att få sitta i värmen och snacka lite skit. som avslutning på en lång, men trevlig dag.

ps. en liten betraktelse: vad händer när man efter två veckors tystnad och icke-existens vågar titta in?

nu är det jul igen

helgen i luleå tog slut och det var skönt att komma hem till piteå med halv nio-bussen imorse. hämtade sally när jag landat på ankars. tänk hur mycket jag har fäst mig vid den där lilla pälsbollen på en månad. jag hade saknat henne en hel massa och vi lekte och myste bort halva dagen.
knallade iväg till skolan vid tre. det var dagens ansträngning. det blev många turer på service innan vi tillslut hade datorer, kamera och a3:n med kolsyra-logga inför imorgon. imorgon bär det av till luleå igen. kolsyra ska agera reklampelare åt musikhögskolan. blir nog roligt, tungt att ta sig upp innan sex bara.

vi firade ankars första julhögtid ikväll. glögg och pepparkakor till julmusik och bert - den sista oskulden. sämre kvällar kan man ha. det var grymt gott med glögg och jag vet att jag är lyckligt lottad när det kommer till mina piteåmänniskor. vem kommer på geniala ideer som att dricka glögg i början på november om inte dem?

samtalet från s förvånade imorse. men det kändes bra. väldigt bra.

daddys girl

helgen har passerat fort. den har spenderats i luleå med jobb, sömn och släktmiddag. tungt. men skönt med ett litet avbrott från piteå-vardagen. och skönt att veta att det kommer trilla in lite pengar på kontot.
i fredags blev det ett herrans liv (utan filip och fredrik) när jag kom hem med piercad tunga. pappa yrkade på omyndighetsförklaring och undrade vad som tagit åt mig. mamma bara suckade och skakade på huvudet. som tur var hade stormen lagt sig när jag vaknade efter min nattjobbssömn på lördag morgon. pappa hade förstått att det var på pappas flicka piercingen satt och kunde inte vara arg längre. det var skönt.




pappa och jag, riksgränsen valborg 06.
(har inte så många bilder på oss två)

som att något sitter fast

det känns som att jag har hundra saker att få ur mig. som att jag har påbörjat och inte slutfört. som att jag har frågor som inte fått svar, tankar som inte gått fram. som att jag har ropat utan att blivit förstådd. det känns som att allt trycker på. som att jag vill med inte kan. att jag vill försöka förklara utan att veta vad jag ska förklara. varför känns så mycket ouppklarat?

är det för att jag ofta hafsar mig igenom saker och ting? tar den lättaste vägen ut? inte vill vara med om obekväma konsekvenser? är jag för lat för att ta mig förbi det jag startat? eller är jag för rädd för att ens våga försöka?  
och om det är så. är det då fel att jag har nöjt mig med den tillvaron? att jag har vant mig vid att jag är så?

jag vet inte. men jag hoppas att jag handlar efter förnuft och hjärta. mitt eget förnuft och hjärta.

kom tillbaka

nu tycker jag att anna ska sluta vakta katt och lägenhet och istället underhålla mig om kvällarna. det är alldeles för tyst och tomt vid datorn utan henne. sådetså! kom hem, nu tack..

(och så tänkte jag lägga in en bild på fina anna. men så kom jag på att hon kanske blir arg. så jag låter bli. tss)

och så uppdatering efter damens godkännande:
(hon är förövrigt grymt snygg på bilden! ;P)



a brand new me

någon frågade om jag höll på att genomgå en extreme makover när jag gått och skaffat mig piercing och ny frisyr inom loppet av tre dagar. så är inte fallet. nu är det färdigt. men jag är nöjd. och jag känner mig lite roligare och lite tuffare och lite gladare.



behöver jag tillägga att jag har världens bästa frisör?