tentatime och ironsickness
mina järntabletter, som blodgivarsköterskan gav mig och uppmanade mig att ta i tio långa dagar, gör mig så fruktansvärt illamående. jag har gått omkring i dimma sen jag kravlade mig ur sängen och just nu känns det till och med som en lockande tanke att spendera förmiddagen med huvudet över toalettstolen. illamåendet blir inte direkt bättre av att jag är så frukosthungrig så magen gör ont och en salstenta väntar (där har vi anledningen till varför jag inte kan spendera förmiddagen med att köra porslinsbuss). säkert har tentan mer än ett finger med i det illamående spelet. det börjar bli lite utav en klassiker, men anna-karin blom klarar inte av salstentor. so i've said it! hursom, det var fint vid sextiden iaf.
long live my pitepeople!
ett gäng av världens bästa vänner, en filt i gräset, lite grill, skitsnack och en sol som sakta går ner..
jag behöver kvällar som dessa för att inse hur jävla bra livet är och hur lycklig lottad jag är för att få vara en del av just det jag är en del av. tyvärr blir det vid dessa kvällar tydligt hur saknat mitt piteliv kommer vara under sommaren och hur tomt det kommer kännas när flera välkända ansikten inte kommer tillbaka till hösten.
jag behöver kvällar som dessa för att inse hur jävla bra livet är och hur lycklig lottad jag är för att få vara en del av just det jag är en del av. tyvärr blir det vid dessa kvällar tydligt hur saknat mitt piteliv kommer vara under sommaren och hur tomt det kommer kännas när flera välkända ansikten inte kommer tillbaka till hösten.
kanske sju grader
då var det avklarat. årets första utedopp. idiot-anna och dum-fanny trotsade vett och förnuft och kastade (kastade är väl att ta i, gled graciöst likt sälar stämmer kanske bättre), efter långt tvekande på bryggkanten, sig i det härligt avsvalkande vattnet. först var det kallt, sen var det ännu kallare, sen kändes det ganska behagligt (läs: avdomnat) och sen kom hyperventilationen. det var tur att anders, sara och ante hånade oss från bryggan annars hade jag legat kvar fortfarande. en hjälpande hand behövdes verkligen när kroppstemeraturen inte var vad den ska vara längre. hursom, det var skönt när badet var ett minne blott och solen började kännas varm igen. jag kan även anteckna ett nytt bada-i-norrland rekord, förbättrat med två dagar.
vi hörs, älska
Databasen till McDonald's City är för
tillfället inte kontaktbar. Detta beror
förmodligen på att datorn på
restaurangen är avstängd. Försök senare!
jag möttes av ett mycket underhållande felmeddelandet när jag försökte kika in på mctime (jag vet, det är en skrattretande uppfinning) för schemacheck. ja, i alla fall tyckte jag det. nu är inte jag nån expert på sånt där med datorer men det känns ändå rimligt att det borde finnas en bättre lösning än att hela systemet dör bara för att nån trycker på off-knappen på restaurangkontoret.
idag har vi besvärat hela skolan (och kåren) med kolsyra - snart offline. det kommer bli så bra och jag är så stolt, vänta bara så ska ni få se! :) men dagens stora händelse är ändå sophie, min vän/förståelse/hjälte/psykolog/älsklingsbästa, kommer hit. det är likamed ten thumbs up med en gång. hej bara!
tillfället inte kontaktbar. Detta beror
förmodligen på att datorn på
restaurangen är avstängd. Försök senare!
jag möttes av ett mycket underhållande felmeddelandet när jag försökte kika in på mctime (jag vet, det är en skrattretande uppfinning) för schemacheck. ja, i alla fall tyckte jag det. nu är inte jag nån expert på sånt där med datorer men det känns ändå rimligt att det borde finnas en bättre lösning än att hela systemet dör bara för att nån trycker på off-knappen på restaurangkontoret.
idag har vi besvärat hela skolan (och kåren) med kolsyra - snart offline. det kommer bli så bra och jag är så stolt, vänta bara så ska ni få se! :) men dagens stora händelse är ändå sophie, min vän/förståelse/hjälte/psykolog/älsklingsbästa, kommer hit. det är likamed ten thumbs up med en gång. hej bara!
the more i give to thee, the more i have, for both are infinite
idag känner jag mig som paulie i lost and delirious. det är en märklig känsla.
ett år klokare, förlåt, äldre
välkommen! till det tjugotredje året. jag känner mig varken vuxnare eller klokare. men det känns bra, det sägs ju att man aldrig blir äldre än man gör sig. den där skrämmande, obehagliga och fruktade åldersångesten höll sig borta och ingen är gladare än jag. helt ärligt så har jag nog inte märkt att jag klivit över den där tjugotreårströskeln och jag har faktiskt knappt tänkt tanken på att om bara två år är jag hälften till femtio. hursomhelst, jag har haft ett riktigt, riktigt bra (och långt) firande.
det började just när den nionde maj hade lämnat över till den tionde. klockan var tio över tolv på vad som betäcknas som den stora dagen och jag hade sovit sen över en timme. jag väcktes av envisa signaler från dörrklockan och där utanför stod stina och cissy med popcorn och folköl och sjöng med en enkel kaviar och välkomnade mig till vuxenlivet. jag var nog för mycket i nattmössan för att fatta mer att de var gulliga som tänkte på mig när klockan tickade över till det som kallades min dag.
på torsdag var det marängsvisch som var the shit i 77a och mina pitepeople bevisade att de är världens bästa. än en gång. tack vare dem ska jag dejta (ja, dejta och dejta, vi ska befinna oss i pontushallen samma kväll) winnerbäck den femtonde november. passande nog hade jag snurrat igång en lasse-playlist kvällen till ära, för första gången på säkert en månad.
på fredag blev det fest så det sjöng om det och jag hade en riktigt, riktigt rolig kväll. kanske den bästa på länge. vi började kvällen med tacos. åtta personer i mitt kök och sen alldeles lagom förfest med go'dricka och ölspel. när klockan egentligen tickat iväg alldeles för mycket knallade vi till kåren där de talangfulla musikerna inte riktigt matchade med vår sinnesstämning. jag och fanny slängde i oss en lakritsshot var och promotade sen kalles för hela slanten. vi fick med oss patrik och andreas och hittade en jordan på vägen. tillsammans äntrade vi kalles med siktet inställt på dansgolvet. och dansgolvet blev det, tillsammans med tuggummijakt och en prisupptäckt i baren. när klockan närmade sig stängning närmade vi oss max innan det var dags att knalla hem med ömmande lilltår. klockan var efter tre när jag slutligen la huvudet på kudden.
mamma och pappa kom igår för att fira i efterhand. jag fick fina presenter och ett sånt där bekant pengakuvert. vi åt mumsmat och drack vin och såg eurovision med kladdkaka, kaffe och snacks. mamma somnade i soffan och jag och pappa svor över röstresultatet (pappa hävdade att the ark hade lyckats bättre om inte ola hade envisats med att slänga av sig jackan). vi halv ett sa de hej då och lämnade mig med en varm klump i magen. jag har världens bästa föräldrar och jag är så glad över att relationen bara blir bättre och bättre. jag ser fram emot en sommar i luleå!
finskjorta, sötbörs, finskål och snyggfat (som jag önskat mig i en evighet!)
det började just när den nionde maj hade lämnat över till den tionde. klockan var tio över tolv på vad som betäcknas som den stora dagen och jag hade sovit sen över en timme. jag väcktes av envisa signaler från dörrklockan och där utanför stod stina och cissy med popcorn och folköl och sjöng med en enkel kaviar och välkomnade mig till vuxenlivet. jag var nog för mycket i nattmössan för att fatta mer att de var gulliga som tänkte på mig när klockan tickade över till det som kallades min dag.
på torsdag var det marängsvisch som var the shit i 77a och mina pitepeople bevisade att de är världens bästa. än en gång. tack vare dem ska jag dejta (ja, dejta och dejta, vi ska befinna oss i pontushallen samma kväll) winnerbäck den femtonde november. passande nog hade jag snurrat igång en lasse-playlist kvällen till ära, för första gången på säkert en månad.
på fredag blev det fest så det sjöng om det och jag hade en riktigt, riktigt rolig kväll. kanske den bästa på länge. vi började kvällen med tacos. åtta personer i mitt kök och sen alldeles lagom förfest med go'dricka och ölspel. när klockan egentligen tickat iväg alldeles för mycket knallade vi till kåren där de talangfulla musikerna inte riktigt matchade med vår sinnesstämning. jag och fanny slängde i oss en lakritsshot var och promotade sen kalles för hela slanten. vi fick med oss patrik och andreas och hittade en jordan på vägen. tillsammans äntrade vi kalles med siktet inställt på dansgolvet. och dansgolvet blev det, tillsammans med tuggummijakt och en prisupptäckt i baren. när klockan närmade sig stängning närmade vi oss max innan det var dags att knalla hem med ömmande lilltår. klockan var efter tre när jag slutligen la huvudet på kudden.
mamma och pappa kom igår för att fira i efterhand. jag fick fina presenter och ett sånt där bekant pengakuvert. vi åt mumsmat och drack vin och såg eurovision med kladdkaka, kaffe och snacks. mamma somnade i soffan och jag och pappa svor över röstresultatet (pappa hävdade att the ark hade lyckats bättre om inte ola hade envisats med att slänga av sig jackan). vi halv ett sa de hej då och lämnade mig med en varm klump i magen. jag har världens bästa föräldrar och jag är så glad över att relationen bara blir bättre och bättre. jag ser fram emot en sommar i luleå!
finskjorta, sötbörs, finskål och snyggfat (som jag önskat mig i en evighet!)
murphys lag
man ska aldrig säga att det inte kan bli värre. för då blir det det.
jag kapitulerar
jag har precis ägnat en halvtimme åt att montera fast alla små knappar på tangentbordet efter min te-fadäs imorse. det var ett jäkla jobb och jag var inte riktigt lika kaxig med komma ihåg:et nu som när jag monterade bort dem i panik imorse. hur som. nu skulle jag berätta hur den där braiga valborgen fördrevs. men jag har inte förmåga att ens tänka bra saker nu, så det är nog ingen idé. för, (jag vet att jag är gnällg!) min näsa tagit tjänstledigt och mitt huvud har förklarat krig. min panna är brännande het och jag har ont i varje böj, led och veck på kroppen. min hals är ett öppet sår som gör ont till och med när jag försöker andas och mina ögon rinner okontrollerat. (kan någon förklara varför det är värst på morgonen och eftermiddagen/kvällen?) men nej, jag är inte sjuk. för jag får inte, jag hinner inte, jag vill inte. jag borde sitta och skriva så fingrarna glöder just nu. det ska skrivas studentporträtt och förklaras bologna och "hattar". men mitt huvud säger nej och det enda som blinkar i worddokumentet hittills är att tomas åt två toast och drack pepsi direkt ur flaskan.
sleepless
det är drygt som fan att inte kunna sova när klockan är fyra bara för att man har välsignats med igenstockad näsa och sårig hals. speciellt när vilddjuret som brukar hålla låda om nätterna ligger och sover sött på min högra kudde. imorgon tänkte jag berätta om hur fint det är att fira valborg när man får fira med mina pitepeople och så tänkte jag upplysa om hur grymt det är att få rosa hår. däremellan tänkte jag bolla alla måsten i skolan; b-uppsats, studentporträtt och patrikintervju. nu ska jag mata mig själv med nässpray och fishermans friend och testa det där med sömn en gång till. wish me luck!