en sång för vår elite

igår ville inte sömnen dyka upp hos mig. vilket resulterade i att jag hade sisådär tre timmar sömn i kroppen när alarmet ljöd klockan vid tre imorse (får man ens säga morgon när klockan är tre? natten är ju inte ens över på länge då!). med trötthetshuvudvärk och sömnsvullna ögon anlände jag till jobbet vid kvart över fyra och inte förrän tio och en halv timme senare gick jag därifrån. jag trodde jag skulle somna i väntan på tåget på centralen, jag trodde jag skulle slockna på tunnelbanan hem, jag trodde jag skulle behöva powernapa i en snödriva under promenade från stationen, och när jag kom hem lyckades jag med nöd och näppe duscha och äta köttbulle-rester innan jag däckade i sängen vid kvart över fyra. jag vaknade vid sju och nu funderar jag på om det kanske är dags att natta för idag. även imorgon ringer alarmet vid tre.

ps. fy faasen va jag längtar till luleå nu!

klockan är bara drygt halv åtta och solen skiner redan från en delvis blå himmel. jag har precis duschat, ätit frukost och klätt mig, om en halvtimme ska jag knata till tunnelbanan som ska ta mig till jobbet. jag vill inte. vill inte jobba idag. skulle ge mycket för att få stanna hemma, ligga i sängen och se solen stiga, ta en promenad, äta söndagsfrukost, kanske en fika på söder.. men istället ska jag in och tjäna slantar i sex timmar. nästa gång jag får ha en ledig dag är på lördag, jag får väl hoppas på sol då istället.

hålla igång det var det. bloggen alltså. sen flytten och nya jobbet och mer oregelbundna arbetstider och svenssonmiddagar har jag liksom glömt bort det där med att rapportera till omvärlen det lilla som faktiskt händer i mitt liv. som sagt, jobbet är nytt. numer huserar jag på café ritazza på centralen. där serverar jag kaffe, öl och mackor, plockar disk och lär mig göra hjärtmönster i latten. har en bunt sköna människor att jobba med och det är helt obeskrivligt skönt att slippa presterapresteraprestera-mentaliteten från donken. visst är det mycket att göra på ritazza men det finns ingen arbetsledare som flåsar en i nacken och väser jobba snabbare. det är en mer än tillräcklig start.
annars njuter jag i fulla drag över det faktum att solen börjar titta fram allt mer, att norrlandsvistelsen närmar sig och att det om inte en allt för avlägsen framtid kommer kunna drickas vin på balkongen. imorgon är jag ledig och tänkte ta vara på dagen, men på vilket sätt, det vet jag inte riktigt än.

i söndag, när söndagssegheten var som störst, vid lunchtid. malin hade orkat sig från sin kräksjuka säng och jag hade sjunkit ner allt djupare i soffan efter för lite sömn och vin på lördagkvällen. då ringde det på dörren. då jag betecknades som den friska i komboskapet blev det min lott att öppna, sovfrisyr och sunkklädsel till trots. utanför dörren stod två tjejer i min ålder, pigga och glada och med hälsningsfras och namnpresentation redo. de sa sina namn, frågade om jag hade en bra söndag och gjorde en ansats att få stiga på just som jag berättade att kräksjuka härjade i huset. de stannade då i trappuppgången och framförde sitt ärende: vi ville bara höra med dig när du har tid att gå en bibelkurs?! förvånad över att ens bli erbjuden något kristet såhär på söndagsmorgonen och med tanke på min okyrkliga vardag sa jag snabbt att jag nog inte var intresserad. sen funderade jag över formuleringen. NÄR jag hade TID? inte om jag var intresserad, om jag ville, OM jag hade TID. som jag trodde gav inte dessa söndagsmissionärer upp efter endast ett jag är inte intresserad utan berättade istället för mig hur mycket användning man hade av bibeln än idag, trots att det var en så gammal bok. jag fick höra att man kunde hitta mycket i den som kunde göra nytta i dagens samhälle. efter ytterligare två jag är inte intresserad plockade ena tjejen upp en bibel ur väskan. hon frågade om hon fick läsa ett bibelord för mig. hon väntade inte på svar utan läste det där om att man ska behandla alla som man själv blir behandlad (det är från lukas, du har säkert läst det) och ställde sen en fråga som man inte kan svara nej på. tror du inte att världen skulle vara bättre om alla följde sådana ord från bibeln. här hade jag lessnat, och fick bita mig i tungan för att inte ta upp allt det där jag skulle vilja diskutera med dem, jag sa ett slutligt NEJ TACK och började sakta stänga dörren. den ena tjejen satte ner bibeln i väskan igen, den andra log lite skuldmetvetet, sen sa de hej då och gick ner mot porten.
jag förstår att man vill sprida sin tro om den är det största man har i livet, jag förstår att man vill att fler ska "hitta" det fantastiska man själv har hittat. men jag är ledsen, jag är inte intresserad. och då borde ett nej räcka.

min norrlandslängtan har de senaste veckorna bara växt sig större och större. just nu värker det i hjärtat när jag tänker på meterdjup snö där solen glittrar, skidbackar och knarrande promenader. jag längtar efter mamma och pappas stora villa, bastubad och värmade brasa i öppna spisen. jag längtar efter häng med lillebror, mys med katten, snack med mamma och bilfärder med pappa. om tre veckor åker jag upp för att stanna en knapp vecka. och jag längtar! trots att jag trivs här i storstan vet jag att mitt hjärta alltid tillhör norrland och jag vet att jag en dag kommer att flytta upp igen. häromdagen var den tanken så bekant att jag till och med besökte lulebos hemsida bara för att kolla hur jag låg till med köpoängen.

idag (eller egentligen är idag över för en timme sen, men jag har inte somnat än) för exakt ett år sedan stod jag och anna på club koko i london och såg tegan&sara. femte mars tvåtusenåtta. jag kommer fortfarande ihåg hur det var rys på armarna under låtarna och skratt i magen under mellansnacket. det var en helt fantastisk spelning. sen dess har jag med jämna mellanrum fått tegan&sara-cravings, en känsla av att vilja se dem nu och spelningen har kvalat upp riktigt, riktigt högt på min bästa-lista. låten som jag helst av allt skulle vilja se live just nu.. fantastiska this is everything.

anna-karin blom! huuur svårt kan det vara att gå och lägga sig i vettig tid när man vet att man ska upp tio över tre nästkommande morgon? jävligt svårt tydligen. somnar jag NU hinner jag sova i fem timmar. fem timmar inför tio timmar på jobbet är inte tillräckligt. och då har jag ändå inte somnat än. huja! nu är det off-knappen på datorn, alarm på telefonen och släcka lampan som gäller. imorgon efter jobbet ska jag fördriva tid till halv fem, sen möta upp de bästa jag har kvar sen högstadiet för middag och bio, män som hatar kvinnor, i can't wait! godnatt!