en sång för vår elite

jag drömmer stressade drömmar. kan bero på att jag har den där bostadspaniken som hela tiden ligger och gror lite under ytan. i natt blev jag rånad på jobbet. en man kom och hotade mig med pistol och kastade fulla vinglas till höger och vänster när jag skulle till att servera mat till brudar med blåa kuponger (ssp-inbitna förstår). jag var ensam och det dröjde jättelänge innan det kom vakter till mitt försvar. och under tiden försökte jag febrilt stoppa mannen med pistol. när han väl blev omhändertagen av centralen-vakterna dröjde det länge innan polis kom. jag fortsatte jobba och när jag väl hade två poliser framför mig gav de mig en blick och sa nej, vi kan inte prata med henne än. hon kommer att börja gråta, det ser jag på hennes ögon. jag fick övertala poliserna att ta mig från tjänst och fråga vad som hade hänt. när jag väl fick gå ifrån och började berätta blev jag bara hyschad av poliserna och de satte mig i en bil och körde till ett litet torp ute i skogen. där praktiskt taget kastade de in mig, för att, som de sa få mig tillbaka till den hotade känslan. när jag skrek att de skulle sluta lät de mig titta in i ett sovrum. där låg rånaren på sägen, handfängslad och med tejp för munnen. jag sprang ut, grät och undrade varför jag skulle träffa honom. till svar fick jag det är han som vill träffa dig.
sen vaknade jag, skärrad och nära gråt, undrade var jag var, vad klockan var och vad jag hade för plikter för dagen. jag vände mig om för att krypa in i en famn för att inse att den inte fanns där idag. nu har jag ett konstigt vemod över mig, och jag känner mig lite som vädret utanför. grå.

igår jobbade jag nio timmar efter fyra timmars sömn. kom hem vid åtta, fick i mig lite middag och slocknade i soffan vid tio. vaknade vimmelkantig vid halv ett och blev kvar framför skärmen till klockan passerat tre. jag ställde klockan på halv tolv för att verkligen få sova ut. SJÄLVKLART ringde min telefon klockan åtta. stockholmshem meddelade att kylen inte får bytas ut utan att förstahandshyresgästen kontaktar dem. jag blir tokig! är det jag som bor i lägenheten eller är det han som flyttat norrut som fortfarande behöver en fungerande kyl i stockholm. jag lyckades dock somna om till klockan blivit elva. nu har jag petat i mig frukost och ska vara påväg till om en timme. jag är sjukt opeppad och vill egentligen bara återvända till sängen. vetskapen att jag inte kommer vara hemma förrän vid ett inatt och ska börja elva imorgon för att jobba ytterligare nio timmar är inte alls uppmuntrande.

i helgen är jag ledig, milda matilda! trots att jag hade varit på jobbet i över nio timmar var jag pepp på att dricka nån öl/slå klackarna i taket/svänga mina lurviga när jag satt på tunnelbanan påväg hem vid halv åtta. jag kom hem och försökte övertala stina att dricka öl med mig, stina försökte övertala mig att åka till sollentuna istället. jag övervägde och sl-planerade men kom på att det nog var ett för stort projekt för att jag skulle orka. stina var ärlig och sa som det var, hon var för lat för att ta sig hit. och plötsligt hade vi helt sonika avstyrt planerna och jag började förstå att min första fredagkväll med efterföljande ledig lördag på en månad skulle innebära ensamhet, soffa och idol. bittert bara där. jag bestämde mig för att godis skulle förgylla min kväll. videobutiken är två minuter bort. det kändes långt. jag satt i soffan och surade innan jag bestämde mig för att popcorn skulle få räcka, det är ju faktiskt nyttigare än godis och det fanns i mitt skafferi, inte på videobutiken två minuter bort. jag slängde in en påse i micron, som man gör, drog på några minuter och började sen lyssna på poppen. efter två minuters intensivt poppande gick jag in i köket för att kolla läget. DET RYKER UR MICRON! jag öppnar dörren i panik och det RYKER ÄNNU MER. det luktar också. DET LUKTAR BRAND. jag får mer panik och spolar vatten i popcornpåsen. då ryker det som en hel skorsten. jag får rök i ögonen. det svider. som fan. jag rökgråter en stund och börjar planera hur jag ska få ur batterierna ur brandvarnaren när den börjar skrika och störa hela husets idol-harmoni. halvvägs för att hämta stegen kommer jag på att jag inte har nån brandvarnare. men jag har ett rökfyllt kök. en tät rökdimma för en ynka jävla popcornpåse! jag öppnar fönster i köket och sovrummet, hoppas på korsdrag och drar på min öronbedövande fläkt. sen beklagar jag mig för stina som påstår att popcorn är en present från satan. jag förbannar mig över att det fan inte lönar sig att försöka tänka nyttigt en hopplös fredagkväll och tänker på hur mycket jag hade sluppit om jag bara masat mig till videobutiken (som säkert har stängt nu!) och köpt en godispåse. som jag ville från början. dessutom är det nu kallt jävla stockholmsväder i hela min lägenhet med anledning av de öppna fönsterna.

btw, dagen i övrigt har varit bra, tackar som frågar. avslutar med ett grattis till världens bästa karin!