en sång för vår elite

har spenderat större delen av dagen i sängen. det var en sån dag. jag behövde verkligen värme under täcket och lugn. gårdagens funkpass (förbannat så roligt det var btw!) kändes i kroppen som en odefinerbar värk. inte som svidande träningsvärk, utan enbart som varmt ömmande. jag måste nog unna mig massage.
jag ägnat mig åt  L word säsong fyra. äntligen har jag engagerat mig nog att fixa hem den. trots att det är så grymt tillrättalagt så kan jag inte låta bli att älska den serien. den ger kittel i magen och närhetslängtan.
kvällen bjöd på yoga och än en gång fick jag känna den behagliga känslan sprida sig i kroppen. jag tror jag börjar gilla den där "flumträningen". att yoga i föredetta bibliotekets gamla lässal med höga fönster och snidade pelare och tända ljus är nog ett bra recept för välmåendet.

jag har precis spenderat drygt en timme med min brors vän robert och jetweb. jetweb skulle fixa billiga flygbiljetter som skulle ta oss till bror och tillhörande flickvän i usa. när vi väl hade enats om bolag, tider och datum, och börjat bokningsprocessen kom vi på att vi bara halvokej:at med lillebror exakt de datum vi hade tänkt oss. antagligen skulle det inte vara några problem, men man vill liksom göra det glasklart innan man slänger ut ett gäng tusenlappar på en resa till landet långt bort i väst. eftersom det är näst intill omöjligt att få tag på lillebror på annat sätt än vi msn (don't call me, i will call you är hans haltande devis. den funkar sådär) så avvaktade vi lite till. jag vet inte hur mycket till mans ka våga avvakta med tanke på att det helt plötsligt är meningen att vi ska åka den åttonde februari (ja, jag vet att det är nästa fredag). jag får gråa hår av att inte ha full hundraprocentig kontroll över vad som ska göras, när det ska göras och hur det ska göras. för att inte tala om vad det ska kosta.
nåväl, efter att ha svurit en mindre ramsa efter att robert åkt hem började jag fundera över vilken otroligt resglad vår jag kommer att ha. vad sägs om:


när: 7 - 17 februari (om allt går som vi vill)
var: vail, colorado, usa
med: robert
vad: träffa lillebror och maria, åka skidor, shoppa, leka amerikan, förundras över lyx, äta god mat och god glass

när: 5 - 9 mars
var: london, england
med: mig själv
vad: träffa anna! våldgästa anna, se tegan&sara, festa, shoppa (camden market, i love you!), dricka starbuck's kaffe

när: 5 - 12 maj
var: zaporizhzia, ukraina
med: fanny, sara, emma, josefine och helena
vad: fixa ex-jobb, förundras över kultur, fira födelsedag

när: så fort lp4 är över ~ 5 - 12 juni
var: charter wherever, grekland
med: mina bästa pitepeople?
vad: fira att vi klarat av ex-jobb alt. treårig högskoleutbildning/har kul tillsammans/vill göra en kul grej

då är vi där igen. en sån där riktigt skitdag. då man vaknar på morgonen och känner att nä, det här blir ingen toppendag. jag är grinig, lättirriterad och nedstämd. jag tycker rusikgt synd om mig själv och idag skulle jag lätt vinna tävlingen mest ynklig. det är en sån där dag då man lyckas fånga rött vid alla trafikljus när man ska ta sig från a till b, då man skriker åt alla bilister som inte kör som man tycker de borde göra (note to self: bli mindre hetsig i trafiken!), då allt är lite, liite tyngre att ta sig för och då man skulle göra VAD SOM HELST för en kram. (man är i föregående meningar alltid synonymt med jag) dagen till ära har jag dessutom sett till att sträcka mig i sidan, försökt lindra det med heatcreme och fått heatcreme i ögat. det sved.
igår var jag på yoga och det var.. lugnande. mycket behagligt. mitt humör skulle nog behöva lite yoga just nu.

en sak ska ni veta mina vänner, det är svårt att hänga med på ett aerobicpass där instruktören inte kan hålla takten.

söndagen har gått för fort. alldeles för fort. jag har inte uträttat något vettigt. jag har gått en irriterad promenad i snödjup med mamma och lagat mat och druckit kaffe. nu har jag bara krav kvar. städningen som jag tagit på mig på pappas jobb är kvar. och just nu känns det alldeles oöverkomligt trots att jag vet att det ger mig pengar som räcker till en enkelbiljett luleå-sthlm. och det behöver jag ju just nu. bara att bita ihop och sparka!

även fast jag har haft en hel arbetsvecka med lediga dagar är det något speciellt med att ha en ledig lördag. jag vet inte varför, det känns bara.. mer ledigt. min lediga lördag har spenderats på stan med omnejd. hem kom jag med en ny uppsättning träningskläder. jag är mycket nöjd.
jag är även mycket nöjd med gårkvällen även om jag hamnade på en studentfest på porsön som liknade en köttmarknad och på o'learys mitt i någ som blev lite som en pardejt. det sistnämnda bör tilläggas inte alls var så oangenämt som man kan tänka. båda respektive var mycket trevliga och nä, jag kände mig inte exkluderad. vi drack goda drinkar och öl och pratade, pratade, pratade tills vi blev lite mer på lyran än vi hade tänkt bli. en riktigt bra kväll var det helt enkelt.

nu ska jag tillreda god sallad, kyckling och sen dricka vin med päronen. en lugn lördagkväll med andra ord.

idag har vädret varit lugnare. helt lungt kan man säga. solen sken över ett väldigt vintrigt och snöklätt kvarter. det var en såndär nu vet jag varför jag älskar norrland-dag. idag var det även plogat och fint och jag förstod att idag skulle jag kunna ta mig till gymmet utan problem. sagt och gjort. såg att det fanns ett pass aerobic redan klockan tolv. perfa tänkte jag men började snabbt oja mig över att vara ny och ensam där på inpuls. jag har rädsla för att inte veta var jag ska och ha kontroll och har lite svårt att visa mig okunnig och fråga mig fram. det sistnämnda försöker jag öva på. jag tränar så fort jag vågar :)
på inpuls var det hursom inga som helst problem att fråga sig fram, gympersonal har ju som bekant en förkärlek till att vara glada, positiva och hjälpsamma. omklädningen är en trappa ner, den röda dörren, såhär gör du med kortet, blått kort, blå sal. alldeles utmärkt! jag hittade överallt och överlevde ett helt aerobicpass på ett nytt gym. jag kanske är hemmakär men jag måste säga att jag föredrar aerobicinstruktörerna på korpen i piteå. i alla fall om jag ska jämföra med den käcka, glada, colgatel-eende, icke-svettande tjejen jag hade idag. jättesöt och gullig, säkert. men snälla, tagga ner några steg? det var tur för henne att hon spelade säkert! på avslappningen, det gjorde att jag förlät henne och lyckades svälja viljan att klappa till henne.
nu är jag trött och slut och har spenderat lång tid i bastun. ska strax försöka samla mig och ta mig till stan en sväng. ewy lockade med fest ikväll så jag måste fixa fram en liten vinare. blir mycket trevligt att träffa ewy, om än lite sorgligt att förstå att hon efter helgen försvinner ett gäng mil neråt landet.

den här dagen har, vädermässigt, varit helt sinnessjuk. jag vaknade imorse och hörde hur vinden ven utanför. snön föll inte lodrätt, utan blåste fram i horisontell linje. när jag kom ut i köket kunde jag inte se ut ur nåt av de stora höga fönstrena. snön hade tapetserat alla rutor. vid elva plumsade jag och mamma ut för att förflytta henne från kronan till jobbet. det var en rätt enkel match att ta sig till stan. men när jag sedan skulle fortsätta mot storheden för diverse matinköp var det inte lika roligt. plogbilarna hade inte hunnit med snön och bodenvägen var spårig, moddig och svårkörd. vindrutan snöade igen snabbare än vindrutetorkarna kunde hålla efter. på maxiparkeringen stod fastkörda bilar i rad och jag har nog aldrig sett maxi så glesbefolkat som det var idag. de flesta hade väl varit kloka och stannat inne istället för att trotsa ödet i snön.
jag tog mig mellan maxi och coop utan några missöden, jag tog mig till och med nästan hem. vägarna var någorlunda plogade tills jag kom till infarten till kronan, där verkade plogarna sagt nej i protest. snödjupet på vägen var liksom precis på gränsen för att jag skulle ta mig fram. vid huset hade fanns det noll möjlighet att ta sig upp på gården som annars är brukligt. snön gick nu till knäna där det två timmar tidigare var renskottat. jag tog tag i en spade men insåg rätt snabbt att det inte var någon idé då snön fortfarande vräkte ner utan hejd.
en timme senare var tanken att jag skulle hämta mamma från jobbet. jag var rädd att jag inte ens skulle ta mig ut från min tillfälliga parkering på vägkanten. det gick rätt okej att ta sig loss från parkeringen, det gick rätt okej att ta sig ner ungefär femtio meter på gatan. sen fanns en bil i vägen. jag tog mig inte förbi och var tvungen att stanna. bilen tillhörde grannen och bilen satt fast. grannen skottade utan resultat och jag meddelade mamma att jag inte tog mig ut ur kvarteret. sen tänkte jag backa tillbaka till gården. jo tjena. jag satt fast. som fan. jag trixade fram och tillbaka lite längre än vad man kanske gör när man sitter fast, (vad vet jag, jag har aldrig fastnat i snön med bilen tidigare!) innan jag insåg mitt misslyckande och kände mig som en dålig bilist, lämnade bilen och trampade upp till huset igen.
pappa kom till räddning ungefär samtidigt som plogbilen behagade att dyka upp hos oss. klockan var nu fyra på eftermiddagen och snön gick över knäna. på bilvägen! pappa fick lös bilen och återvände till jobbet. jag och mamma spenderade två timmar i snökaoset på gården. jag har skottat mig till träningsvärk! det kändes iofs bra med tanke på att jag inte vågade mig iväg med bilen för träning på inpuls.
nåväl, snöovädret har lagt sig något nu och jag hoppas att det har stillat till ordenligt när jag vaknar imorgon. godnatt!

okej, jag ska vara ärlig. det knöt sig lite i magen när jag läste att jag och mitt sällskap inte kommer bli ensamma på inpuls. jag tycker också att det är jobbigt. men jag vägrar känna att jag är i vägen. och jag hoppas verkligen inte att det blir konstigt. jag hatar att känna som att jag har gjort fel. säkerligen kommer det bli lite märkligt om vi väljer samma tider. speciellt med tanke på vem jag kommer ha sällskap av. men det får funka. annat pallar inte jag.

idag var playboy-brudarna i vail. där min bror jobbar. det var häftigt att se hans paradis for real. eller, ja, for real på tv. jag blev alldeles lyrisk när jag såg instruktörerna i de blåa ställen. sånt har ju henrik också! jag är så otroligt glad att jag planerat en resa dit. antingen i mitten på februari eller mitten på mars blir det. iih!

det riktigt högg till i hjärtat när jag läste det. jag fick en såndär kall känsla inuti och fick liksom lust att fälla en tår eller två. det kan kännas fånigt att jag reagerar så starkt på att en skådespelare långt bort i hollywood försvinner men heath ledger har varit min favorit på den manliga halvan av skådespelarhimlen väldigt länge. sen jag såg 10 things i hate about you för första gången. nu är han borta.

idag grät jag till biggest loser. igen. det är kanske nåt fel på mig. varför amerikanska triggar realityshows mig att bli ett känslomässigt vrak vet jag inte. jag vet inte ens om jag vill veta.

har spenderat kvällen hos fanny med den innersta cirkeln. äntligen fick jag se walk the line. underbar, underbar, underbar! 
idag blev den officiella sista kvällen med gänget. imorgon sprids vi med vinden för tio veckor framåt och jag kan inte neka till att det känns lite sorgligt. att ha vetskapen om att vi bara har tio veckor kvar av vårt gemensamma piteliv när vi kommer tillbaka gör inte direkt saken bättre. jag försöker att inte tänka på det. nåväl, om jag ska hålla mig kvar på den sentimentala sidan en liten stund till kan jag i alla fall konstatera att vi avslutade på ett riktigt bra sätt. trerätters med tillhörande fest hos sara innan årets första kårpub med abba-tema. kåren var bättre än jag hade vågat hoppas på och av nån outgrundlig anledning var jag duktig och drack vatten hela kårsessionen vilket resulterade i att jag inte hade några bakiskänningar alls när jag vaknade imorse. mycket positivt. dagen har gått åt till att tvätta tvättkorgen tom, packa ner mer av mitt liv i diverse väskor inför mina tio veckor på annan ort. det känns som att jag packar för att aldrig återvända. jag vet ju att jag kommer göra några svängar till piteå innan nästa läsperiod börjar men det känns ändå som att jag tvunget måste få med mig allt jag behöver NU.
jag har mycket mer på min agenda som vill ut ur bloggfingrarna, men just nu orkar jag faktiskt inte. jag kan dock meddela att jag har börjat föra bloggidé-lista. mycket organiserat kan man tänka.

nu poppar jag lastfm med lifehouse som grundband. mycket bra kombo.
(jag blir påmind om hur mycket jag gillade the calling, goo goo dolls och counting crows en gång i tiden)

först idag tog jag tag i allt det där som jag listade som saker att göra. det är underligt egentligen, hur jag kan få husmoders-il och få för mig att jag ska göra allt samtidigt. börjar jag med en nyttosak känner jag liksom behov av att göra alla andra saker på listan. idag innan klockan tolv har jag därmed hunnit med att diska, påbörja packningen inför luleå, sortera in den rena tvätten, bädda nytt, plocka undan väsk- och klädhög, rengöra tvättställ och sortera smutstvätt. jisses vad jag kan vara effektiv när jag bara vill. dessutom har jag hunnit ta ner de sista spåren av julen, säga upp min fasta telefon (förbannat att man inte är förutseende bara.. jävla uppsägningstid!), iordningställa kvällens efterrätt tillsammans med fanny och vara på min sista lektion på väldigt länge.
nu ska jag få i mig lite mat och sen (i tid!) börja piffa inför kvällen. ikväll vankas det trerätters med mina bästa pitepeople och utgång på årets första kårpub. sista kvällen med gänget på väldigt länge, en hel läsperiod minsann! jag kan inte påstå att jag har kommit in i fest-mode än, men jag är helt övertygad om att det kommer allt eftersom timmarna tickar.
eftersom jag alltid är lite efter tekniskt så har jag först nu upptäckt tjusningen med lastfm och poppar nu musik i samma anda som favoritartist efter favoritartist. helt underbart så mycket nytt och fint man kan upptäcka.

idag har jag och fanny varit sjukt produktiva, tja, kanske fanny lite mer än mig, men ändå. vi har kämpat oss igenom, och blivit klara med slutuppgiften i medieteori och metod c. vi har tänkt i banor kring vetenskapsteori hela dagen och har spottat ur oss massa saker som vi inte ens var medvetna om att vi förstod. mycket imponerande. ännu mer imponerande är det att allt är inlämnat och klart två dagar innan deadline. vi har alltså kämpat till oss mer ledighet än vi trodde. hur bra som helst. 
dagen har även bjudit på valdino-lunch, jag har nyttjat mina knappa fotokunskaper och i alla fall försökt fota ett band för kolsyra och jag har i egenskap av kolsyraredaktör suttit igenom ett medieplattformsmöte utan att direkt få ut något konkret av det. jenny sjunnesson var duktig att konstatera att vi nu "lämnar över vår bebis till någon annan" och jag fick en lite underlig känsla i magen. inte så att jag vill låta bli att klippa navelsträngen på den lilla webbtidningen utan mer att det blev så tydligt att jag inte kommer ingå i den bubbla som skolan är om bara ungefär ett halvår. jag vet inte om jag ska jubla eller gråta.
nu när jag (äntligen?) är fri från skolarbete för den här läsperioden borde jag ta tag i allt det jag avfärdat och låtit förfalla då jag haft en pluggursäkt. ikväll ska jag skriva om mitt cv så det passar till dagisjobbssökandet, formulera ett personligt dagisanpassat brev, skicka in ansökningarna, diska, packa upp den rena tvätten, byta sängkläder, stuva undan väskor och sortera in alla klädhögar som ligger överallt i lägenheten. sen ska jag leta reda på numret till min gamla chef för att ringa honom first thing tomorrow. det är i alla fall tanken..
nåväl, all in all har det varit en bra dag. mot plikterna, hej!

helt sjuuukt spännande csi-avsnitt bjöds det på idag.
ja, jo. jag ville bara säga det.

(psst, mitt humör är bättre nu)

mitt huvud värker och jag känner mig varm och frusen på samma gång. idag har faktiskt inte varit någon bra dag. jag hade svårt att somna igår och snurrade i sängen till nära tretiden innan jag äntligen somnade. efter dryga fyra timmar var det bara att dra sig upp och möta den nya dagen. dagens mission var opponering på redigeringsarbetet och än en gång surade jag ihop över klasskamraternas oengagemang. det är för mig totalt RESPEKTLÖST att inte behaga dyka upp när man vet att någon suttit och gått igenom ens redigering och förberett konstruktiv kritik. självfallet ville inte mitt opponeringsobjekt visa sig, samma visa som förra måndagen. istället fick jag genomlida en seg dag av tyckande och hummande kring redigeringsarbeten av vitt skild kvalitet. jag klarade mig väl hyffsat bra kan man tänka. jag är nöjd med det jag har gjort och det får väl vara huvudsaken.
efter skolan satt vi på kåren i dryga två timmar för att invänta lämplig avgångstid till korpen. äntligen tänkte jag ta tag i träningen som legat på latsidan sen nån gång innan jul. det gick bra ungefär tills det var dags att byta om. då märkte jag att skorna inte fanns i träningsväskan som jag kånkat runt på hela dagen. det går väl bara att gissa ungefär hur glad jag var över det. det gick snabbt att inse vilken dålig kombo strumpor och steppbräda var men det dröjde längre innan svordomarna på vägen hem tog slut. när jag med raska steg halkade mig hemåt hann jag förbanna mig över allt som kom i min väg. jag var nära att skälla ut kärringen som snubblande tog sig fram med stavar framför mig och jag morrade hånfullt åt de lättklädda sönderblonderade små fjortonåringarna med cigaretter utanför sunes, som hostade mer än de lyckades röka. när en bil stannade för mig utanför max, trots att det inte fanns nåt övergångsställe höll jag på att gå i taket och drämma handen i motorhuven. NÄR SKA PITEBORNA LÄRA SIG ATT KÖRA BIL? for genom mitt huvud och jag reagerade inte på det faktum att jag blev arg på grund av välvilja. väl hemma hade jag fått brev av gynmottagningen och gav mig fan på att kuvertet skulle innehålla nåt negativt (det gjorde det ju självklart inte, men det hade sannerligen varit den sura grädden på moset en dag som denna). jag gav min kurrande mage lite mat och sen gjorde jag det enda rätta när känslorna osar som mina gjorde. jag sov en timme! nu är jag vaken igen och trots att jag fryser och känner mig febrig är humöret bättre. jag har gjort mumsig fruktsallad med bananer, äpplen, apelsiner, vindruvor, jordgubbar och russin som jag ämnar äta tillsammans med turkisk yoghurt och csi. sen ska jag sova tidigt och hoppas att jag vaknar med lite gladare sinne imorgon. för då ska jag och fanny ta tag i den förbannade mkv-uppgiften. huu!

idag har varit en sån där seg söndag som bara kan dyka upp när sömnen tagit över och snön tynger ner trädens alla grenar. jag har saknat både lust och ork att ta mig för något alls. jag har vandrat från kök till tv till dator till säng. jag har inte gjort opponeringen på redigeringen jag borde göra, jag har inte tagit ner julstjärnorna som jag sa att jag skulle göra och jag har inte fått i mig nåt vettigare än popcorn. jag har diskat, men jag kan inte säga att det är min förtjänst. jag har varit ynklig, ensam och tyckt synd om mig själv. jag har fällt tårar till femmans biggest loser och friends hjärtskärande reklamfilmer. därav frenetiskt youtube:ande för att hitta den fina låten som spelas i den nyaste friendsreklamen. jag älskar youtube. och google. nu ska jag fortsätta dagens självömkande med bridezillas.

peter von poehl - the story of the impossible.

GUDOMLIGT! det var precis vad det var att få sova tills alldeles nyss. efter sju dagars väckarklocksväckning i tidigt timme behövde både jag och kroppen en morgon av att vända sig och somna om en gång till för varje timme som passerade. att veta att jag kan få ligga i sängen hela dagen om jag vill gör inte saken sämre.

igår hade vi slutligen vår presentation. trots att jag faktiskt blev lite besviken då bara knappa femton dök upp för att lyssna så var jag grymt nöjd med hur det gick. det kändes bra, och till och med kul. nästan så att jag blev lite vemodig när lärar-göran tog oss i hand, berömde oss och avslutade kursen när presentationen var färdigpresenterad. de kändes inte riktigt som att jag ville att den skulle ta slut. 

jag och fanny hade tjatat hela veckan om att vi skulle gå ut på fredag, så så blev det. lite för många drinkar hemma hos mig och sen knatade vi i snön neråt stan vid tolvtiden. vårt mål hade varit att "gå ner och se vart vi hamnar", att gå ut i stan har inte varit lika självklart sen kalles stängde. eftersom vi hört att kallespubliken flyttat sig vidare till pentryt och det bara skulle kosta "nån tjuga" att gå in så ramlade vi dit. i kön mötte vi information om att valdinos var skittrist och det kändes som att vi gjort det bästa valet. i kön när det var dags att visa legg (ja, det fick jag göra, trots att jag i år har sex år till godo på åldersgränsen) skrålade killen bakom stolt att det var hans födelsedag idag. han artonde. jag och fanny förfärades lite men insåg att årgång NITTIO iår är välkomna till krogen. skrämmande tanke, förstå hur gamla vi blivit! hursom, vi bestämde oss för att göra det bästa av situationen och det blev, hör och häpna, riktigt bra. vi träffade några välbekanta ansikten och skakade rumpa till alla möjliga toplist-låtar. just innan stängning ramlade vi ut och enades om att det hade varit en riktigt bra kväll. ett max-besök och en taxi till ankars senare trillade jag i säng med vetskapen av att inget skulle kalla. världens bästa känsla.

nu ska jag vänta på att eventuellt besöka konsum+pizzeria med fanny. en dag som denna är det nästan bud på en bakispizza. tills dess ska jag bälja vatten och leta ipren, mitt huvud är inte riktigt samarbetsvilligt idag.

min förälskelse för säkert! växer. annika norlin och anna järvinen har gjort en cover på kleerup och robyns with every heartbeat. och även fast den låter rätt kackig vid första lyssningen så ger den mig fina känslor i magen efter andra och tredje. och det är precis vad jag behöver inför den här dagen. jag har stigit upp tidigt (ja, halv åtta är tidigt för mig just nu) för att gå till skolan sju dagar i rad. det börjar kännas by now och jag skulle verkligen behöva lite sovmorgon. men bara den här dagen nu. imorgon får jag sova. wish me luck!

igår blev jag påmind om kitty jutbring. jag gillade den påminnelsen. kitty är cool och har varit det sen jag såg varteviga program av big brother 2002. jag minns hur hennes frisyr hånades i termerna "en hairdo endast en mor kan älska"  och jag skämdes lite i smyg för att jag faktiskt tyckte att den var ball. två år senare hade jag förärats med något liknande för första gången och jag antar att det bara har barkat sen dess. haha.

idag har varit en såndär dag då jag funderar på varför jag ens känner mig motiverad. jag har fått en bild av hur viktigt lektionstidens slut verkar vara och även de "mest trogna" försvann när klockan tickat till tiden då schemat tog slut. frustrerande. och irriterande. kanske inte så konstigt att denna eftermiddag har känts totalt värdelös. det är tur att jag och fanny finns är min enda kommentar till övriga gruppen just nu.
imorgon är nya medier-kursen över och jag är mer än nöjd med det. det är en presentation att ta sig igenom och även om jag känner visst obehag inför det tror jag att det kommer gå bra. förhoppningsvis blir vi inte granskade allt för skeptiskt och förhoppningsvis snubblar jag inte allt för mycket på orden.

och, jag gillade annika norlins tal på grammisgalan igår. dessutom tror jag minsann att säkert! klättrar på favoritlistan.

come oooon.. jag ser det där nya bröllopsprogrammet på tv4+, bröllopsbonanza. inte nog med att dialogerna och speakrarna är så kackiga att man vill gå och gömma sig, programmet är även äckligt normativt. det avhandlades frieri. "varför vänta tills killen friar? gör som tuffa tjejen pink och fråga själv. 2008 är ju även ett skottår, då är det tillåtet för tjejer att fria"  whaaat? vilket var året, 2008 eller 1808..? gaaah. jag blir tokig. next please!
(det faktum att programmet gjort giftemål exlusivt för heteropar tänker jag inte ens gå in på)

mastodontveckans andra dag är avklarad. och det gick faktiskt smidigare än jag trodde. fyra berättelser om skolan bandades och jag kastade ballonger och förundrades över hur man kan upprepa ord och låta det passera så obemärkt. filmningen tog mindre tid än jag vågat hoppas på och till lunch var allt nedriggat. sen satt vi på kåren sådär länge som bara jag och de mina kan i väntan på näst sista seppo-lektionen. när det var dags att bege sig hemåt kändes det som att jag hade varit i skolan i.. en hel evighet. (off topic: iiih! p3 svea spelar caesars palace - fun&gamaes, hej christer och gymnasiet!) ikväll vankas scones och te hos pernilla och även fast jag egentligen borde förbereda inför morgondagen och inte riktigt är pepp på sällskap så tror jag att det kommer göra mig gott. nu ska jag äta palt för andra gången sen jag kom tillbaka till piteå och försöka hinna med en liten sväng kuddkram. trött som attan är bara förnamnet, tjing!

oh. just det. vårens första resa är bokad till den fjärde till nionde mars. yeay, london baby!

igår lyssnade jag på emil jensen - väck mig inte imorgon flera gånger om innan jag skulle somna. just nu hade jag gjort vad som helst för att få hans vädjan besannad. (och nej, det finns inga suicidala baktankar) om bara en kvart ska jag bege mig till skolan för var jag antar kommer bli en helvetiskt lång dag. jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen trots att jag sovit riktigt bra i natt. i alla fall när jag väl hade somnat. jag har just nu världens keligaste och snällaste kattös hemma, jag vet inte riktigt vad som har hänt med henne, men skönt är det. hur som helst, att någongång i framtiden ha ett åtta till fem jobb känns för mig helt omöjligt i stunder som dessa. jag som till och med tycker att nio är tidigt. nu ska jag trycka mina mackor och dricka mitt te och hoppas på mirakel inträffar innan det är dags att ta tag i den här dagen på riktigt allvar.


väck mig inte imorgon, den här dagen har varit så lång.
alla stigar jag prövat och jorden har haft sin gång.
nu börjar fötterna domna, dom har vandrat sig slut.
snart får jag äntligen somna, så vilar jag ut.

väck mig inte imorgon, låt solen gå upp utan mig.
låt det vara en fin dag, låt solen gå ner utan mig.
nu börjar omvärlden domna, inget händer väl sen?
nu får jag äntligen somna, så väck mig aldrig igen.

jag har hittat en trådlös uppkoppling till min laptop och det är en DRÖM att få sitta i sängen med internetaccess. ett plus att man samtidigt kan hålla ögonen på tv:n from time to time. (ja, så nördig är jag!)
att vara tillbaka i piteå är.. precis som vanligt. att komma hit igen var som att ta vid där jag slutade och det känns knappt att det har gått sisådär tre veckor sen jag var här sist. på ett sätt är det skönt att känna att tiden kan stå stilla, sen vet jag inte om jag sörja eller glädja mig åt det faktum att jag tryggt kan känna att jag inte missat något.
igår satt jag i skolan i sju timmar. framför en dator med en klar redigeringen som slutdestination. och jag blev klar. jag blev till och med nöjd. det hade varit all good om det inte var för att jag inte hade ätit på hela dagen. det spelade ingen roll att det fanns en matlåda i min väska för kåren var jullåst och man kan inte gärna äta kall mat utan bestick. jag var vimmelkantig av både hunger och huvudvärk när jag traskade hem nångång efter klockan fem. som tur var fanns mammas palt i kylskåpet och fick en lugn kväll innehållandes både top model och kenny bräck. (nåväl, i alla fall tils jag kom på att jag hade glömt bort att förbereda opponeringen som skulle presenteras följande dag)
helgens bravader i skolan (jag var redigeringsflitig på lördagen också) fick mig att nästan glömma bort att skolan idag skulle sparka igång på riktigt för det nya året. ungefär halva dagen ägnades åt opponeringslektion där ungefär halva klassen behagade att dyka upp. han som skulle få höra mina opponeringsord visade sig inte. det är så uppiggande och inspirerande att se att så många tar en utbildning som de tar lån för att gå på så stort allvar. jag fick iaf någorlunda glädjande omdömesord till min analys, och är, med tanke på omständigheterna och förutsättningarna, nöjd. andra halvan av dagen gick åt till att försöka få den kreativa redigeringsuppgiften utskriven på inlämningsvänligt papper. det var mycket svårare än man kan tro. att fixa pdf-format är inga lätta grejer kom det att visa sig. när klockan hade passerat ungefär tre timmar efter lunch hade jag dock mina redigeringssidor i handen. att pdf-formatet hade trollat bort diversetecken och gett alla bilder en guldassig ton kunde jag inte lägga någon större vikt på. med mina, ibland lite för knappa, kunskaper får man ibland nöja sig när man nästan nått mållinjen. hur som haver så är uppgiften nu inlämnad och jag kan bocka av i alla fall en sak från min lite för långa att göra-lista. nu kan jag nästan lämna redigeringen bakom mig för den här veckan och istället ta tag i den där kursen som heter nya medier. det kommer bli en veckan utav rang detta, hur allt ska gå in på så lite tid är en ekvation jag inte riktigt kan reda ut, men.. det löser sig väl.

jag har varit frånvarande på blogghimlen i nästan en månad. jag har inte haft ork eller tid att sätta mig ner vid tangenterna. sista veckorna i skolan bestod mest av ett kringflackande med tidningsredigering och nya medier. vi var på ukraina-möte och alla förutsättningar för c-uppsatsen/examensarbetet ändrades. jag trivdes mycket bra med den ändringen. vi passade på att ha en riktigt trevlig julfest mellan allt redigerande och sen bar det av till luleå för att fira jul och nyår med mor och far. nu har allt passerat och om bara två eller tre dagar är jag tillbaka i piteå igen. det ska bli skönt. faktiskt. även om det bara handlar om en vistelse på cirkus två veckor den här gången.

2007 alltså. jag har sällan reflekterat över året som gått eller året som kommer. jag har knappt hunnit ta in att vårt årtal nu matchar riktnumret till stockholm. jag brukar alltid, eller ja, de senaste åren känna mig lite rädd varje gång en ny januarimånad börjar. så känner jag nu med. det är mycket som ska hända under 2008. mycket nytt och många steg från den trygghet som har varit piteå i två och ett halvt år.

2007 började med hemkomst från en tre veckor lång semester i thailands värme. det var en riktigt bra start på året även om jag kan komma ihåg januari som en lite jobbig månad. det var här jag hittade kärleken för jason mraz, obadiah parkers version av hey ya och the killers when you were young. januari bestod också mycket i anna ternheim. inte bara hemma i högtalarna för att lugna själen utan också, efter många om och men, på kulturens hus under invigningsmånaden. jag minns fortfarnade gåshuden på låren och viljan att inte sitta ner så många bänkrader för högt upp. men fint var det. dessutom bjöd årets första månad på första mötet med håkan svensson, L-word maraton, vip-fest och ett möte efter ett singstarparty som visade sig blir mycket mer än bara ett möte en natt efter ett singstarparty.

i kalla februari klädde jag och mina vänner upp oss för galafest, jag fann filippa bark och vi representerade skolan på utbildningsmässa utan att få betalt som alla andra fick och kämpade oss gråhåriga med det omtalade grävet. jag besökte emma och anders i stockholm och hade en fantastisk helg som gav energi att ta med mig hem. det var nog här jag för första gången VERKLIGEN forstod hur mycket jag vill dit när jag är klar med norrlandet.

mars började med det hittills roligaste kårjobbet. jag serverade öl och åttiotalsdrinkar ifröd en kreation sällan skådad tidigare. jag var sleezegris för en kväll och trivdes trots ömmande fötter hela dagen efteråt. STOLT ordnade sin första kårfest i mars. schlagerfinalen på storbild och carola/christer lindarw-drinkar i baren. kvällen blev otroligt lyckad och jag kände mig, utan att vara corny, stolt. mamma och pappa åkte till usa för att hälsa på lillebror och jag var avundsjuk och arg för att skolan höll mig kvar på svensk mark.
vi lämnad in grävet och fick bakläxa och sen var det dags för mitt första smask. en riktigt rolig kväll som började med middag hos mig tillsammans med mina föräldrar och slutade på kårens efterfest med mer alkohol än nöden krävde. vi hade årets första utegrillning, det var våffeldag och jag lyssnade på tegan&sara hela tiden. jag fick ett cancerbesked och kuriren publicerade en ledare som gjorde mig så arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och sen lämnade mars över fanan till april.

i april åkte vi på länge planerad roadtrip till den lilla standen nära finska gränsen. trippen var en av de roligaste under året och hem kom vi med en alldeles för fullastad bil och flera påsar som kluckade. jag hade ekonomipanik och nojade över obefintligt sparkonto och blivande studieskulder. jag hade skrivkramp, en stundande b-uppsats, det planerades ett sophie-besök och tomas andresson wij besökte kulturens hus. det gjorde även jag och sara.
vi firade en helt fantastisk valborg med champangefrukost, grillning, berusning och fest. jag fick sms som fick mig att fundera och jag älskade att våren var här på riktigt.

maj var likamed skola fem dagar i veckan. jag och fanny kämpade med vår b-uppsats och trots att vi övertygade oss själva om att det var hårt och jobbigt gick det betydligt bättre än man kan tänka sig. vi visade oss vara en rätt välfunkande maskin och klagan var nog mest ett sätt att hålla gnistan uppe. det jobbades även en hel del med vårt kolsyra-magasin. tidningen som växte fram blev helt otrolig och jag har var stoltare än jag varit hittills under 2007. jag fyllde ett år äldre och sophie kom på besök i ett piteå som var mycket schizofren vädermässigt. vi firade mellanstadiedisco och bartömning och jag och fanny gjorde årets första dopp. ja. på riktigt. i vattnet. majs sista dagar gick ut på att förundras över hur andra journalistik året kunnat gå så otroligt snabbt. jag blev sentimental och nostalgisk och började tänka att när vi kommer tillbaka till hösten kommer vi göra allt för sista gången. jag såg dock fram emot en sommar i luleå.

i juni började sommaren som jag trodde skulle innhålla allt det där jag ville ha tid att göra. istället började jag jobba. jobbet började junis andra dag och kom inte att sluta förrän jag skulle bege mig till piteå för hösttermin. jag flyttade in i kristians lilla korridorsrum och fick träffa alla jobbvänner igen. och de andra vännerna kom också hem. jag åt sushi med emma och malin. och så mycket mer hann jag inte med. i juni.

juli bjöd på mer jobb, ännu mer jobb efter en bilolycka. vi åt middag med claes och jag blev påslängd en sor bara några timmar innan den skulle börja. jag blev även sågad på samma sor och kände mig både arg och lite besviken. gulröda firman visade ännu ett prov på sin millimeterprecision och ögontjäneri och jag blev mest trött. jag och ewy diggade sean kingston - beautiful girls och jag och vickan hade en favorit i the bosshoss - i say a little prayer. i stunder som dessa kunde jag i korta ögonblick ångra att jag lämnat allt detta för en högskoleutbildning. men bara i korta ögonblick.
jag var ledig sommarens enda helg och åkte till sthlm med emma, en av sommarens bästa grejer. hann med en kväll på pdol och märkte än en gång att jag nog blivit för gammal.

augusti började med luleåkalaset där jag fick efterfesta med idol-killar, e-type och gert fylking. idol-ola pratade med mig och sara och vi blev som fnittringa småflickor. jag och ewy satte av på sommarens bästa avsnitt. (hade jag haft en såndär upplevelselista för sommaren hade det lungt hamnat högst upp!) vi roadtrippade neråt landet med martin och thereses bröllop i falun som mål. vi hann med så gott som alla orter efter kusten och stannade i sundsvall över natten. vi bodde på en camping tillhörande missionskyrkan och söp oss fulla trots att martins föräldrar bodde brevid. vi vaknade bakis och klädde oss fina för att bevittna en otroligt fin vigsel. sen sov vi en natt till på gullnäsgården och körde hem. jag klarade av 80 mil så gott som i sträck själv och ewy var världens bästa sällskap.
tillbaka i luleå jobbades det sista dagarna och jag fick lila hår innan det var dags för piteå igen. piteåhösten började med underbar nollning där jag förärades med världens bästa nollor. det var två helt fantastiska veckor.

allvaret började igen i september. jag läste en kurs som jag inte ville läsa och märkte att den här hösten skulle gå alldeles för fort. vi gjorde en till roadtripp till haparanda och tornio, till ikea och alko. terminens första officiella kårpub bjöd på rock och STOLT annordnade ännu en superlyckad fest, denna gång med färgglatt tema. jag och jocke kämpade med en envis rapport och vi köpte träningskort på korpen.

oktober, som ofta är min favoritmånad vädermässigt, innehöll även den kursen jag inte ville läsa och förrvirring från en man som heter seppo. den bjöd även mest på grått väder, kårfest i luleå och kårens bästa kväll so far. jack rabbit slim's var lika med 50-tals tema och jag är helt hundra på att det verkligen var sådär det var på femtiotalet. jag kände mig otroligt snygg i klänningen som var inköpt för bröllopet i falun och jag hade blivit svarthårig dagen till ära. vi åkte raggarbil efter raggarbil och twistade till ett riktigt grymt rockabilly-band. jag och sara var hängda på halloween och älskade, älskade roland jobbade sin sista dag på kåren.

november avslutade kursen som jag inte ville läsa och startade två kurser som jag kom att tycka riktigt mycket om. vi diskuterade nya medier och pillade med redigering (inte alltid med glada miner). det var winnerbäck i pontushallen och jag och sara åkte till sthlm på långsemester. där hann jag med att se kent (underbara, underbara!) och gå på sfg-årsmöte som innehöll långa diskussioner, god mat och trevlig fest. jag fick ett nej från mina praktikplatser och fick reda på att de skulle lägga ner stället jag spenderat så mycket tid på de senaste sex året, det vill säga MITT JOBB. jag började planera en alternativ lp3 och såhär i efterhand är jag riktigt nöjd. anna kom med förslaget om london i mars och en fin vår började växa fram.

december hann dyka upp innan jag hunnit förstå att elva av årets månader redan passerat. skolan tog så gott som alla dagar och det kändes som att det fanns för mycket att göra på för få dagar. vi julbakade hos sara för andra året i rad och hade en riktigt trevlig klassfest innan kårens julfest. några dagar till i skolan innan det var dags för jullov i luleå. i luleå jobbade jag nonstop i åtta långa dagar innan jag förstod att jag jobbade sista dagen någonsin. det var sorgligt att låsa för sista gången men jag hade alldeles för många jobbdagar i benen för att bli sentimental på riktigt. jag hann gå ut en gång och det var både trevligt och jobbigt. sen blev det nyår som jag efter många om och men spenderade med mamma och pappa. om man säger att det första man gör när nytt år visar sig är normgivande så kommer mitt år bestå i medelålders människor och gott mousserande vin. jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. jag hann dock, inklämd där i husvagnssoffan i norbergs tillhåll i kåbdalis bestämma att 2008 skulle bli ett riktigt bra år. jag hoppas att jag får rätt.