en sång för vår elite

idag har vädret varit lugnare. helt lungt kan man säga. solen sken över ett väldigt vintrigt och snöklätt kvarter. det var en såndär nu vet jag varför jag älskar norrland-dag. idag var det även plogat och fint och jag förstod att idag skulle jag kunna ta mig till gymmet utan problem. sagt och gjort. såg att det fanns ett pass aerobic redan klockan tolv. perfa tänkte jag men började snabbt oja mig över att vara ny och ensam där på inpuls. jag har rädsla för att inte veta var jag ska och ha kontroll och har lite svårt att visa mig okunnig och fråga mig fram. det sistnämnda försöker jag öva på. jag tränar så fort jag vågar :)
på inpuls var det hursom inga som helst problem att fråga sig fram, gympersonal har ju som bekant en förkärlek till att vara glada, positiva och hjälpsamma. omklädningen är en trappa ner, den röda dörren, såhär gör du med kortet, blått kort, blå sal. alldeles utmärkt! jag hittade överallt och överlevde ett helt aerobicpass på ett nytt gym. jag kanske är hemmakär men jag måste säga att jag föredrar aerobicinstruktörerna på korpen i piteå. i alla fall om jag ska jämföra med den käcka, glada, colgatel-eende, icke-svettande tjejen jag hade idag. jättesöt och gullig, säkert. men snälla, tagga ner några steg? det var tur för henne att hon spelade säkert! på avslappningen, det gjorde att jag förlät henne och lyckades svälja viljan att klappa till henne.
nu är jag trött och slut och har spenderat lång tid i bastun. ska strax försöka samla mig och ta mig till stan en sväng. ewy lockade med fest ikväll så jag måste fixa fram en liten vinare. blir mycket trevligt att träffa ewy, om än lite sorgligt att förstå att hon efter helgen försvinner ett gäng mil neråt landet.