we're not forgiven

idag grät jag till biggest loser. igen. det är kanske nåt fel på mig. varför amerikanska triggar realityshows mig att bli ett känslomässigt vrak vet jag inte. jag vet inte ens om jag vill veta.

har spenderat kvällen hos fanny med den innersta cirkeln. äntligen fick jag se walk the line. underbar, underbar, underbar! 
idag blev den officiella sista kvällen med gänget. imorgon sprids vi med vinden för tio veckor framåt och jag kan inte neka till att det känns lite sorgligt. att ha vetskapen om att vi bara har tio veckor kvar av vårt gemensamma piteliv när vi kommer tillbaka gör inte direkt saken bättre. jag försöker att inte tänka på det. nåväl, om jag ska hålla mig kvar på den sentimentala sidan en liten stund till kan jag i alla fall konstatera att vi avslutade på ett riktigt bra sätt. trerätters med tillhörande fest hos sara innan årets första kårpub med abba-tema. kåren var bättre än jag hade vågat hoppas på och av nån outgrundlig anledning var jag duktig och drack vatten hela kårsessionen vilket resulterade i att jag inte hade några bakiskänningar alls när jag vaknade imorse. mycket positivt. dagen har gått åt till att tvätta tvättkorgen tom, packa ner mer av mitt liv i diverse väskor inför mina tio veckor på annan ort. det känns som att jag packar för att aldrig återvända. jag vet ju att jag kommer göra några svängar till piteå innan nästa läsperiod börjar men det känns ändå som att jag tvunget måste få med mig allt jag behöver NU.
jag har mycket mer på min agenda som vill ut ur bloggfingrarna, men just nu orkar jag faktiskt inte. jag kan dock meddela att jag har börjat föra bloggidé-lista. mycket organiserat kan man tänka.

nu poppar jag lastfm med lifehouse som grundband. mycket bra kombo.
(jag blir påmind om hur mycket jag gillade the calling, goo goo dolls och counting crows en gång i tiden)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback