en sång för vår elite

okej, jag ska vara ärlig. det knöt sig lite i magen när jag läste att jag och mitt sällskap inte kommer bli ensamma på inpuls. jag tycker också att det är jobbigt. men jag vägrar känna att jag är i vägen. och jag hoppas verkligen inte att det blir konstigt. jag hatar att känna som att jag har gjort fel. säkerligen kommer det bli lite märkligt om vi väljer samma tider. speciellt med tanke på vem jag kommer ha sällskap av. men det får funka. annat pallar inte jag.

idag var playboy-brudarna i vail. där min bror jobbar. det var häftigt att se hans paradis for real. eller, ja, for real på tv. jag blev alldeles lyrisk när jag såg instruktörerna i de blåa ställen. sånt har ju henrik också! jag är så otroligt glad att jag planerat en resa dit. antingen i mitten på februari eller mitten på mars blir det. iih!