en sång för vår elite

självklart kunde jag inte sova igår när det var dags att göra natt på riktigt. även om den där timmen sömn tidigare på kvällen var en quick fix för mitt dåliga humör så gjorde den inte mycket för min nattsömn. när klockan kröp nära ett blev jag beordrad att börja läsa tidsresenärens hustru som stått och väntat och pockat i min bokhylla sen nångång i december. jag förstod väl kanske innerst inne att det inte var nån bra grej att börja läsa en bok som sägs vara den bästa någon läst när man egentligen behövde sova. och mycket riktigt. när klockan sprungit förbi tre slet jag mig äntligen från boken och försökte tvinga mig själv att somna. jo, tjena. försöka gick ju. jag vände och vred mig i vad som kändes som en evighet, när jag kollade på klockan för sista gången hade den passerat fyra. nu har den passerat nio och jag har knappt vaknat. jag har alldeles för få timmar i kroppen för att känna mig utvilad och alldeles för stora uppgifter i skolan för att känna mig excited för dagen. dessutom ska jag stå i kårens ölcafe ikväll, det vill säga, sen kväll ikväll oavsett jag vill det eller inte.
nåväl, nu ska jag bälja i min morgonens andra kopp kaffe och försöka tvinga kroppen att vakna. under tiden kan ni väl lyssna på tom violence. han går i min klass och är ruskigt talented. hans musik har hållt mig sällskap hela morgonen.