en sång för vår elite

jag kravlade mig ur sängen vid nio för att jag i halvsovande tillstånd igår insåg hur mycket jag måste göra innan det är bye bye piteyo. halvt hysteriskt skrev jag ner allt jag kunde komma på innan mitt sömnsusiga huvud skulle glömma det. det blev en lista lite för lång för min motivationsnivå. men det kändes ändå bra att ha det nedskrivet. jag finner en viss tillfredsställelse att göra todo-listor. varje liten sak man får stryka är som en liten seger i sig. dock har jag just nu lite för många saker kvar på min lista för att jag ska sitta och blogga om dem. mamma kan dyka upp närsom, man vet inte med henne.