en sång för vår elite

i lördags hade jag jätteont i örat, det liksom sprängde i det jag gissar är trumhinnan. min bror övertygade mig om att jag var påväg att få öroninflamation. öroninflamation var hans stammissjukdom när han var liten och han menade prompt att det var så det började. jag är skiträdd för sånt. feber vet jag vad det är, förkylning och magsjuka också. men öroninflamation, det är helt ny skrämmande mark. jag nojade lite och sa bestämt att jag minsann inte tänkte få nån öroninflamation och hela dagen försökte jag ignorera att örat gjorde satans ont varje gång jag gapade/pratade/gäspade. och så när jag vaknade på söndagmorgon gjorde inte örat ont längre. istället hade jag fått ett rivande svidande ont i halsen. sådär så att det svider när man sväljer, river när man pratar och man inte ens vill tänka på att hosta. sen kom snoret. och nästäppan. och ynkligheten. och nog mycket kraft att släpa täcket till soffan för att ligga där och tycka synd om sig själv en hel dag. nu är det måndag och jag har stigit upp för att ta mig till jobbet. halsen gör lika ont, snoret har tilltagit i kraft och jag anar ont i bihålorna. jag vill krypa ner under täcket och tycka synd om mig själv en dag till men istället tänker jag plikttroget att jag måste ta mig till jobbet för att "bli sjuk" två timmar innan instämpling är inte acceptabelt. fan, fan, fan. jag måste lära mig hur man gör när man sjukanmäler sig.

när jag satt på tunnelbanan påväg hem efter att ha sällskapat till centralen med lillebror som skulle återvända till norrland hamnade jag i samma säteskvartett som ett par i femtioårsåldern. han satt till vänster om mig och hon mittemot mig. hon hade lockar i håret och ljusrosa läppstift och såg så skör och lycklig ut. när hon tittade på honom glittrade det i hennes ögon, det såg ut som nykärlek ska se ut. när vi närmade oss st eriksplan lutade han sig fram, tog hennes hand, kysste handryggen och halvviskade lite teatralistiskt det är bara jag som får kliva av här. sen reste han sig upp, log och gick ut genom dörrarna. kvar satt hon med sina lockar och ljusrosa läppar med blanka ögon och ett sånt där leende som inte går att sudda bort även om man försöker. hon vinkade efter honom och log ännu mer. det var så jäkla fint att jag inte kunde låta bli att le själv. femtio plus och nykär, det måste vara nåt speciellt med det alltså.

förövrigt har det varit riktigt fint att ha lillebror här över helgen. skönt att hänga med bara honom, vi behövde syskontid. han lärde sig charmen med storstan och försökte diskret planera in en ny helg, utan att han riktigt ville att jag skulle märka det. min bror är så attans bra, och jag är så glad att vi är tillbaka i den där vänskapen som vi hade när jag var tjugo och han var sjutton.

jag pratade precis med lillebror. han bokade en freerider och anländer i huvudstaden nån gång på fredagförmiddag. en helg med lillebror har jag längtat efter sen jag flyttade ner och just nu är det precis vad jag behöver, tror jag bestämt. riktigt, riktigt glad blev jag i alla fall! :D

efter att ha vaknat vid halv sex två dagar i rad och inte sovit tills jag vaknade på över två veckor såg jag verkligen fram emot att få sova tills klockan ringde vid tio idag. men icke! kvart över sju blinkade min telefon med schemaläggar-joonas nummer, och ja, jag vet att man kan stänga av telefonen/ljudet/what ever, men jag gör inte det, jag tänker att om nån ringer okristligt tidigt så vill de nåt viktigt. idag ville joonas att jag skulle jobba stängning, börja tre istället för tolv och sluta tolv istället för nio. det tog emot men jag sa ja eftersom han lockade med att göra mig ledig imorgon. ibland hatar jag mig själv för att jag går med på alla såna här påhitt, att jag är så duktig på att säga ja och "ställa upp". det är ytterst sällan man får något för det och det är ytterst sällan man vinner något vid själva skiftbytet. som idag, jag får stänga med han som jag tycker minst om och som kronan på verket är vi en kort. riktigt höjdar måndagkväll blir det. nåväl, jag är ledig imorgon.
igår lyssnade jag på the con om och om igen när jag inte kunde sova. det är så mycket piteå i den låten. piteå, vinter, kyla, luleå-vår, london-besök och igenkänning.

 

att stiga upp kvart i sex en lördagmorgon efter knappt fem timmars sömn för att börja jobbet klockan sju: noll av fem toasters. kanontungt!

det är förlösande att fälla tårar. och det är bättre att bryta ihop inför någon än ensam. det är bra att få höra alla de där sakerna som man egentligen redan vet men behöver bli påmind om. och det är skönt att få höra att man är bra. jag har en mycket lugnare känsla i magen nu. och te värmer när man är frusen. och sova ska man göra när man brutit ihop klart. godnatt!

jag powernap:ade precis en halvtimme och drömde konstigt. när jag vaknade kände jag mig vimmelkantig och orolig. förbannat frusen var jag också. det är jag fortfarande. strax ska jag ta mig till sats vid alviks torg för andra dagen i rad. idag hoppas jag att jag får plats på dansaerobic-passet som jag för närvarande står på väntelistan för. igår yogade jag och även om det inte var som att yoga på impuls i luleå så blev jag påmind om hur behagligt det är att få koncentrera sig på andning, lyssna på stämningsfull musik och glömma tankarna i en timme.
idag har jag häng med stina för andra dagen i rad. vi skulle utforska barkarby outlet men hamnade på ikea där vi åt lunch och provsatt lite mer soffor. att hitta en soffa till stina verkar vara ett utdraget projekt, men nu vet jag i alla fall vilken soffa min lott faller på. hem från ikea fick jag med mig två meter tyg och tre doftljus. av tygerna skulle det sys för att få timmarna att gå (jag har varit sjukt rastlös idag) men istället spelade jag betapet och pluggade min handledarbok som visst ska förhöras imorgon. jag fick förfrågan om förlängd fredags-jobbtid och kände att jag inte hade nån anledning att tacka nej. idag saknar jag mami och papi och önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och få en kram.

klockan är bara just efter tre på min andra lediga dag för den här veckan. jag är rastlös. det kryper i kroppen och jag har en konstig känsla i magen. jag har svårt för tystnaden i min lägenhet och drar på moneybrother på hög volym. det känns tomt efter fin-besöket och jag tänker mycket. imorse träffade jag stina för att frukosta på copacabana. riktigt bra att spendera en förmiddag i en nedsutten soffa vid hornstull med stina. stina är bra. hon säger kloka saker och ger bra perspektiv på saker och ting. jag gillar att hänga med henne. efter att stina lämnat mig för jobbet knallade jag till åhléns och köpte fina stuvar. planen var att plocka fram symaskinen och sy en liten väska eller två men jag tappade bort motivationen lite. sen var planen att ta en promenad i solen, men den hann försvinna och den blå himlen ersattes med ett grått täcke. isället fick jag en halvtimme i telefon med den fina rösten och nu ska jag ge symaskinen en andra chans. sen tänkte jag ge sats på alviks torg en chans. nu när jag inte jobbar långskift har jag ingen ursäkt.

det har varit ett gäng dryga dagar på jobbet. tonvis av irritation, kort på folk, dålig planering och långa dagar. idag togs priset på minst tacksamma jobbskift. men eftermiddagens mantra har varit mer än en öl ska det bli och vi har syftat på kvällen då vi ska hitta på nåt tillsammans utan arbetskläder. det ska bli riktigt roligt, för jag har insett vilka guldkorn vissa av mina arbetskompisar är. medeltidsställe i gamla stan väntar visst, jag ska bara piggna till, fixa mig och vänta på niklas som slutar jobba om sisådär fyrtiofem minuter.
igår kom malin ner för att spendera helgen i storstan, vi han slöa och snacka skit och somna vid midnatt, sen väcktes vi av min chef vid kvart över sju och mitt jobb blev framflyttat två timmar. frukost och sen lämnade jag malin åt sitt öde och begav mig till jobbet. det hade givetvis varit trevligare att få hänga lite mer med henne när hon är här, men förhoppningsvis hinner vi med brunch på söndag innan hon åker hem.
när jag kom från jobbet hade malin varit världens sötaste och fixat så jag hade middag som väntade i kylen, guld om något! nu har jag ätit vettig mat för första gången på nästan en vecka och sitter och försöker peta i mig ett glas vin utan att känna mig sorglig :P på söndag får jag fin-besök och jag kan inte ens tänka på det utan att bli alldeles pirrig och lycklig. det ska bli så fint att krama den där attans fina tösen igen!

emil jensen var, som väntat, helt fantastisk. han säger saker som är så sanna och han lägger ut känslorna med öppna kort. han är världens pretto men maskerar det med att få allt att låta rakt och ärligt. han gör nåt som får en att känna sig alldeles speciell, som att han tänkt på precis mig när han skrev raderna. och så fick han oss att skratta väldigt mycket.
men det som träffade bäst, var hans hör dåligt fattar trögt, eller kanske mest raderna innan. när han pratade om den där känslan, att man är övertygad om att man inte kan bli omtyckt, även fast man har någon som sitter jättenära och det är mitt i natten. det är jag på pricken. men jag försöker lära mig att inte tänka så, och jag tror att jag kan, litegrann.


din arm är så nära min
har du bedömt avståndet fel
du viskar så tyst mot din hals
är du hes

alla andra har somnat här
det är bara du och jag
vem har du blandat ihop mig med nu

jag hör dåligt och jag fattar trögt
så ta mig nu om du vill ha mig här
jag har väntat
på nån sån som du
jag hör dåligt och jag fattar trögt
så säg nåt nu
och säg det högt och klart
jag kan vänta
och jag väntar nu

du ler mig i ögonen
vad är det som bländar dig
ljuset är släckt det har knappt börjat gry

din mun är så nära min
har du bedömt avståndet fel
ditt blod är så varmt mot min arm
är du sjuk

jag hör dåligt och jag fattar trögt
så ta mig nu om du vill ha mig här
jag har väntat
på nån sån som du
jag hör dåligt och jag fattar trögt
så säg det nu
och säg det högt och klart
jag kan vänta
och jag väntar nu

du måste ha missbedömt avstånden
du måste ha blandat ihop mig med nån
vad du än missbedömt,
hur du än, blandade, längre och närmre
och kom

jag hör dåligt och jag fattar trögt
så ta mig nu om du vill ha mig här
jag har väntat
på nån sån som du
jag hör dåligt och jag fattar trögt
så gör nåt nu
och gör det högt och klart
jag kan vänta
och jag väntar nu
väntar nu
väntar nu

relativt nyss hemkommen från jobbet, nyss urhoppad från duschen. nu måste jag fixa mig mitt snabbaste för om en timme ska biljetterna till EMIL JENSEN-spelningen ikväll vara uthämtade. åh, så bra det kommer att bli!

imorgon jobbar jag det sjätte långpasset på sju dagar. jag ska börja sju med han som orsakar lätt obehag samtidigt som han lockar fram en otroligt spydig och dryg sida hos mig. han skriker mitt namn så fort han ser mig och är aldrig sen att lägga sin hand på midjan, axeln, ryggen, magen, så fort han kommer åt. han blinkar överdrivet med sitt till perfektion inövade flirtöga och tror att han, på riktigt, är the shit. jag skakar mest trött på huvudet och skrattar uppgivet åt det faktum att han är nästan sex år yngre och tror att han kan charma brallorna av precis alla brudar i hans väg och för första gången någonsin har jag känt mig nöjd att säga att min nästa födelsedag är den tjugofemte jag vill säga något spydigt, eller sanningsenligt som jag vet skulle få honom att tappa säkerheten lite, men låter bli, kanske för att inte döda det nittonåriga egot. kanske för att jag har för mycket bra i tankarna nuförtiden som gör att jag kan se förbi tonårsbeteendet. min telefon plingar lycka flera gånger dagligen och jag får säga godnatt till en varm röst i telefon varje kväll. självklart hade jag hellre viskat godnatt till någon som låg bredvid, men man kan inte alltid få precis som man vill. om jag har tur finns den möjligheten om en vecka och bara den vetskapen kan jag hålla mig leende på.
nu ska jag sova så jag orkar stiga upp och ta mig till vällingby om bara åtta timmar, godnatt!

idag har jag varit ledig. istället för att sova ut ordentligt som jag borde steg jag upp kvart i sju för att släpa mig till tvättstugan. hade insett att mina jobbkläder inte klarade en dag till och den enda tiden som fanns att lösa problemet började sju. på min lediga dag. jag försökte ta igen sömnen när tvätten var tvättad och upphängd. men det resulterade bara i ihållande huvudvärk och seghet i kroppen. gjorde inte många vettiga knop utan lät mest dagens timmar ticka förbi (eller, jag diskade, men det vågar jag nästan inte säga längre :P) tills det var dags att åka in till stan och möta upp emma för lite middag. vi enades om ett drottninggatan-hat och längtade bort till söders bakgator innan vi tillslut hamnade på det mest kaosartade som går att finna en eftermiddag; kungshallen. maten var okej men det där önskade lugnet kunde vi glömma. vid halv sju mötte vi sara på cityterminalen och åkte IDOLBUSS till frihamnen. sen såg vi hur idol-bruttorna sjöng, vi applåderade som attan och jag försökte förstå grejen med att engagera sig över huvudtaget, trots att brudarna var grymma. när den första timmens direktsändning var över och vi uppmanades att komma tillbaka till utröstningen en timme och fyrtio minuter senare skakade vi på huvudet och började vandringen mot en buss som skulle ta oss därifrån. en dryg timme senare var jag hemma. nu är jag frusen som bara den efter att ha spenderat för mycket tid i regnet och väntat i fjorton minuter i alvik på att få ta mig hem. nu skulle det sitta fint med att vara lite miljövänlig och spara värmeenergi ;) det vill säga inte somna ensam under täcket.