en sång för vår elite

mitt huvud värker och jag känner mig varm och frusen på samma gång. idag har faktiskt inte varit någon bra dag. jag hade svårt att somna igår och snurrade i sängen till nära tretiden innan jag äntligen somnade. efter dryga fyra timmar var det bara att dra sig upp och möta den nya dagen. dagens mission var opponering på redigeringsarbetet och än en gång surade jag ihop över klasskamraternas oengagemang. det är för mig totalt RESPEKTLÖST att inte behaga dyka upp när man vet att någon suttit och gått igenom ens redigering och förberett konstruktiv kritik. självfallet ville inte mitt opponeringsobjekt visa sig, samma visa som förra måndagen. istället fick jag genomlida en seg dag av tyckande och hummande kring redigeringsarbeten av vitt skild kvalitet. jag klarade mig väl hyffsat bra kan man tänka. jag är nöjd med det jag har gjort och det får väl vara huvudsaken.
efter skolan satt vi på kåren i dryga två timmar för att invänta lämplig avgångstid till korpen. äntligen tänkte jag ta tag i träningen som legat på latsidan sen nån gång innan jul. det gick bra ungefär tills det var dags att byta om. då märkte jag att skorna inte fanns i träningsväskan som jag kånkat runt på hela dagen. det går väl bara att gissa ungefär hur glad jag var över det. det gick snabbt att inse vilken dålig kombo strumpor och steppbräda var men det dröjde längre innan svordomarna på vägen hem tog slut. när jag med raska steg halkade mig hemåt hann jag förbanna mig över allt som kom i min väg. jag var nära att skälla ut kärringen som snubblande tog sig fram med stavar framför mig och jag morrade hånfullt åt de lättklädda sönderblonderade små fjortonåringarna med cigaretter utanför sunes, som hostade mer än de lyckades röka. när en bil stannade för mig utanför max, trots att det inte fanns nåt övergångsställe höll jag på att gå i taket och drämma handen i motorhuven. NÄR SKA PITEBORNA LÄRA SIG ATT KÖRA BIL? for genom mitt huvud och jag reagerade inte på det faktum att jag blev arg på grund av välvilja. väl hemma hade jag fått brev av gynmottagningen och gav mig fan på att kuvertet skulle innehålla nåt negativt (det gjorde det ju självklart inte, men det hade sannerligen varit den sura grädden på moset en dag som denna). jag gav min kurrande mage lite mat och sen gjorde jag det enda rätta när känslorna osar som mina gjorde. jag sov en timme! nu är jag vaken igen och trots att jag fryser och känner mig febrig är humöret bättre. jag har gjort mumsig fruktsallad med bananer, äpplen, apelsiner, vindruvor, jordgubbar och russin som jag ämnar äta tillsammans med turkisk yoghurt och csi. sen ska jag sova tidigt och hoppas att jag vaknar med lite gladare sinne imorgon. för då ska jag och fanny ta tag i den förbannade mkv-uppgiften. huu!