en sång för vår elite

den här dagen har, vädermässigt, varit helt sinnessjuk. jag vaknade imorse och hörde hur vinden ven utanför. snön föll inte lodrätt, utan blåste fram i horisontell linje. när jag kom ut i köket kunde jag inte se ut ur nåt av de stora höga fönstrena. snön hade tapetserat alla rutor. vid elva plumsade jag och mamma ut för att förflytta henne från kronan till jobbet. det var en rätt enkel match att ta sig till stan. men när jag sedan skulle fortsätta mot storheden för diverse matinköp var det inte lika roligt. plogbilarna hade inte hunnit med snön och bodenvägen var spårig, moddig och svårkörd. vindrutan snöade igen snabbare än vindrutetorkarna kunde hålla efter. på maxiparkeringen stod fastkörda bilar i rad och jag har nog aldrig sett maxi så glesbefolkat som det var idag. de flesta hade väl varit kloka och stannat inne istället för att trotsa ödet i snön.
jag tog mig mellan maxi och coop utan några missöden, jag tog mig till och med nästan hem. vägarna var någorlunda plogade tills jag kom till infarten till kronan, där verkade plogarna sagt nej i protest. snödjupet på vägen var liksom precis på gränsen för att jag skulle ta mig fram. vid huset hade fanns det noll möjlighet att ta sig upp på gården som annars är brukligt. snön gick nu till knäna där det två timmar tidigare var renskottat. jag tog tag i en spade men insåg rätt snabbt att det inte var någon idé då snön fortfarande vräkte ner utan hejd.
en timme senare var tanken att jag skulle hämta mamma från jobbet. jag var rädd att jag inte ens skulle ta mig ut från min tillfälliga parkering på vägkanten. det gick rätt okej att ta sig loss från parkeringen, det gick rätt okej att ta sig ner ungefär femtio meter på gatan. sen fanns en bil i vägen. jag tog mig inte förbi och var tvungen att stanna. bilen tillhörde grannen och bilen satt fast. grannen skottade utan resultat och jag meddelade mamma att jag inte tog mig ut ur kvarteret. sen tänkte jag backa tillbaka till gården. jo tjena. jag satt fast. som fan. jag trixade fram och tillbaka lite längre än vad man kanske gör när man sitter fast, (vad vet jag, jag har aldrig fastnat i snön med bilen tidigare!) innan jag insåg mitt misslyckande och kände mig som en dålig bilist, lämnade bilen och trampade upp till huset igen.
pappa kom till räddning ungefär samtidigt som plogbilen behagade att dyka upp hos oss. klockan var nu fyra på eftermiddagen och snön gick över knäna. på bilvägen! pappa fick lös bilen och återvände till jobbet. jag och mamma spenderade två timmar i snökaoset på gården. jag har skottat mig till träningsvärk! det kändes iofs bra med tanke på att jag inte vågade mig iväg med bilen för träning på inpuls.
nåväl, snöovädret har lagt sig något nu och jag hoppas att det har stillat till ordenligt när jag vaknar imorgon. godnatt!