att dra täcket över huvudet

jag är bara jävligt opepp på den här dagen.


helgresume

helgens låt: tegan&sara - livingroom.
helgens vill ha: närhet. 
helgens klädsel: nya hjärte-skjortan, och sen mjukisbyxor.
helgens smink: svarta thailandsskuggan.
helgens frisyr: same old, same old.
helgens händelse: collision course-releasefest.
helgens planer: helgen som kommer: luleå, frissan, husvagn, ikea, kårpremiär?
helgens saknad: lillebror.
helgens dummaste: avsaknaden av pluggmotivation.
helgens sjuka: vinbakfyllesjuka.
helgens drog: L word.
helgens roligaste: singstar!
helgens favorit: singstar!
helgens kram: tack för festen, henke-kram.
helgens puss: hrm, pass.
helgens ris: dissen av suveräna carlings-dj:n i fredags.
helgens ros: mina pitepeople som gör mina helger så jävla bra.
helgens köp: happy hour i fredagsbaren.
helgens godis: längtades det efter.
helgens humör: oförtjänt bra.
helgens citat: jag är fullare än jag trodde jag skulle bli, men inte lika full som jag hoppades att bli.

cherryshoes

cherryshoes

men ååh. kan någon geee mig?
aldrig trodde man väl att
asos frakt på 216 pix skulle vara lönsam i jämförelse med svenska sajter. jag blir irriterad. på riktigt. kan jag få bo i england och klara mig långt under femhundralappen? jag är sur, bitter och irriterad. och då kan till och med trånande efter skor bli till något som vänder världen lite mer upp och ner.

just another manic monday

idag har jag återigen varit tvungen att fundera på huruvida jag uppskattar eller blir irriterad. gillar eller ogillar. en person. jag säger återigen för att jag slås av den tanken ganska ofta. inte så att jag redogör och väger varje gång jag träffar någon ny (jag dömer direkt istället, haha. nej, skämt å sido). men i alla fall.. ny dag, nytt ansikte framme vid katedern i skolan. en frilansande journalist med massa massa erfarenhet (det var han duktig på att påpeka) och en guldspade i prishyllan. en såndär engagerad man som man älskar vid första anblick med börjar tvivla på och ifrågasätta hans syfte vid andra och tredje. på schemat stod grävande journalistik och det kunde han snacka om. han försökte förmedla allt som var bra teorier engligt honom och lyckades slänga in sina egna briljanta knäck som exempel både en och två gånger (och sju och åtta också).. jag var väl inte övertygad hela tiden men nån slags tankeverksamhet lyckades han få igång och nu är jag panikig och känner mig ruskigt otillräcklig för att jag har noll grävidéer (de två-tre vi hade sågade han nästan rakt av). jag blir rädd för att jag, som tydligen ska lyckas med detta i arbetslivet inom en inte allt för avlägsen framtid känner mig så pass bortkommen som jag är nu. just nu är det till och med svårt att tänka tanken som annars alltid hjälper mig, det löser sig. just nu går tankarna mest runt jag är trött trött trött, det har varit en alldeles för lång dag.

sen kan jag ju tillägga att min nyfikenhet alone nästan belönar mig med patetpris. anonyma kommentarer ger mig, fånigt nog, snurr på tankarna och man kommer only so far med en ip-adress. haha.

uppdatering

min dator har bestämt sig för att jag drabbats av allvarlig närsynthet och har därför sett till att jag numer får läsa alla bloggar med väääldigt stort typsnitt. det stör mig. och jag blir irriterad för att jag inte har en aning om hur man fixar sånt. kan nån hjälpa till utan att låtsas om att det vore rätt att bara dumförklara mig? av den anledningen har jag inte uppdaterat. bloggen är ju så ful nu. det gör mig oinspirerad. eller så.

dagarna har rusat på i ett fasligt tempo den senaste tiden. det känns som att det var igår jag satt med goosebump-täckt hud och tårar i ögonen till tonerna av anna ternheim. det var i onsdags. då åkte conny och mads till luleå på äventyr. innan anna hann vi med lite shopping och både go-mat på mat&prat och latte på roasters. det var kallt som fan och även fast smhi hade blåst mig på tio grader saknade jag mina långkalsonger. men när anna sen tog de första tonerna i girl laying down vid nittontjugotiden var kylan ganska långt borta. anna gav min pirr i bröstet och när hon lät pianot trolla fram tribute to linn trodde jag att jag skulle gå sönder på riktigt. det var fint. väldigt fint. världens bästa mamma var söt och skjutsade hem oss till piteå igen efter att anna gått av scenen. torsdag och fredag bestod av skola. hade jag varit duktig och uppdaterat samma dagar hade jag berättat i några rader om den inspirerande dagen med ann-katrin tideström och klassens underbara förmågor när det kommer till kreativt skrivande. men just nu har jag ingen ork. eller lust. på fredagkväll vankades det vip-treatment i form av releaseparty på kåren.
collision course släppte dvd och firade med pompa och ståt. eftersom vi veckan innan veryimportantperson-biljetter i händerna var vi där redan klockan åtta och bjöds på bubbel, snacks (!) och dvd-visning. vi hann upptäcka att det var glada timmar i baren och det resulterade i både drinkar, shots och öl. det var riktigt trevligt och dj:n höll sig på ett helt annat plan än de som snurrar skivor en vanlig kårkväll. riktigt bra musik hela kvällen från skivorna och bandet bjöd på något mycket bättre än jag hade väntat mig. med andra ord, det var en riktigt lyckad kväll! lördag bjöd, tro det eller ej, inte på någon bakfylla alls men jag kan inte säga att jag var direkt pepp på vad som väntade på kvällen. henke och linn hade bjudit in till singstarparty och radartrion hade planerat att förtära resterna av vinboxen från kvällen innan. det kändes tungt. väldigt tungt. men när timmen var slagen och första vinglaset var uppslaget var det faktiskt lättare och godare att dricka vin en andra kväll än jag väntat mig. hos henke och linn sjöng vi halsarna av oss och drack mer vin än planerat. det var verkligen riktigt, riktigt roligt. mer singstar till folket säger jag!
idag vaknade jag med en välbekant vinhuvudvärk och ville bara sova merameramera. jag försökte ta tag i det jag borde, men läste mycket mindre än jag skulle innan jag begav mig till grannuppgången för L word-race vid tvåtiden. därifrån kom jag för en knapp timme sen och har fortfarande inte gjort det jag borde inför imorgon. suck. men det löser sig väl. det brukar ju göra det. hursomhelst ska jag inte rabbla mer om det i ovärd text. updates suger verkligen.  men jag har haft en sjukt bra helg. bara så ni vet. god natt.

i spend the afternoon on top of you

jag har varit blogg-opepp och nu har jag inte tid. men update kommer till alla er som väntar. hrm.
tillsvidare kan jag ju peka på min nya drog, den är 
dääär. och så kan jag berätta att jag officiellt är in love with tegan from now on. oh maj gad!

a good day

call me free today, if you see it my way
time on my side as well as my mind is
it's not with you for sure, no not anymore
i intend to stay away for good

it's just a matter how i define
my state of mind
today is a good day

without your company
i have so many holes to fill
at least seven nights a week killing time
i still feel fine i guess, my life was a mess
when i shared it with you
i was lonely
now i'm just alone

it's just a matter how i define
my state of mind
today is a good day

just a scratch on my ego
i get up in the morning
with a good plan tomorrow
i'll be keeping my mind cold
until the evening
when the hours forget me
and the waiting awaits me
and voices of madness
from my subconscious
singing songs of sadness

today is a good day


today was a good day. anna ternheim hjälpte mig att förstå det. <3

drömjobb

jag trodde att jag hade lyckats smita undan allt vad försäljare/värvare/undersökningar via telefon hette. hittills har nix funka jättebra. eller så har jag bara inte varit av intresse för någon telefonterrorist. men alldeles nyss ringde det. en linn från nåt undersökningsbolag som ville prata med den i hushållet mellan sexton och sextionio år som hade haft födelsedag senast. det valet var inte så svårt i mitt hushåll (vad är dealen med ordet hushåll? varför känns det som att det måste inkludera en mamma, en pappa och minst två kids för att användas?). nåväl, hade det inte varit för att denna linn lät väldigt söt hade jag förmodligen tackat nej, vänligt men bestämt. hon skrattade och försäkrade att det inte skulle ta mer än åtta minuter och sa att det skulle vara jättesnällt om jag ställde upp. följande sex minuter och femtiotre sekunder fick jag bita mig i läppen för att inte garva och kunde inte låta bli att tycka väldigt synd om denna stackars tjej (som visade sig vara lika gammal som mig) när hon ställde frågor som: har du funderat på att byta till bergvärme? källsorterar du restavfall? kör du miljöbil? hur allvarligt ser du på licensskolk? hur orolig är du för klimatförändringar?
okej, jag fattar att man måste ha ett jobb, alla behöver en inkomst. jag kanske inte är rätt person att tala om att sälja sig då jag ägnat mycket av min tid till att kränga burgare, men kom igen, den dag jag blir tillfrågad att ringa upp okända människor och be om att få prata med det senaste födelsedagsbarnet, då ska jag fundera på vart jag är påväg i livet.
nu ska jag lyssna på gaydio.

update: gaydiobrudarna spelar martha wainwright, och vem tänker jag på då?
och sen rullar tegan&sara på, och vem tänker jag på då? hallå, bitter-sweet!

ibland kan man bara le

om du inte hade bott så långt bort, hade jag lätt blivit kär i dig <3

och jag i dig. lätt! ;)
i'm happy to have you, baby!


i'll follow you tonight

ibland undrar jag hur hälsosam musik egentligen är. jag fastnar, stänger in mig, glömmer tid och rum. (tydligen är jag känd för att spela enskilda låtar på repeat i en evighet också.) idag är det anna ternheim i allmänhet, separation road i synnerhet som har fått den rollen. rollen att stänga in. det är fint. lugnande och trivsamt. dessutom måste jag ju ladda lite ternheim inför onsdag på kulturens hus. jag spenderar dagen med att vandra mellan datorn, sängen och soffan, fylla på tekoppen, titta ut på kylan och trivas med att idag får jag lufsa runt i mjukiskläder hela dagen utan att det gör något.
ikväll lämnar
världens bästa anna sverige för london på obestämd tid. även fast hon alltid har funnits sidådär hundrafemtio mil längre ner i sverige än mig så känns det verkligen som att hon kommer att försvinna långt långt bort, långt långt ifrån mig.

anna ternheim

cold swedish winter

det biter i kinderna och sticker i låren. öronen är iskalla och läpparna är sådär fruset stela. det spelade ingen roll att jag bylsade på mig ordentligt när det vankades ica tur och retur. kylan tar sig verkligen in överallt nu. men jag klagar inte. -17,4 på termometern är ett långt steg från den slask- och tövinter vi har haft ungefär till nu. sån vinter vill jag inte ha. vi är i piteå, det är januari, det ska vara smällkallt. och kalla kroppar får tinas i varma skumbad, under fluffiga täcken eller med litervis med te. det är ju inget man direkt klagar på. jag skumbadade varmt efter att jag varit nyttig och tagit vara på dagsljuset genom att gå min runda vid tolvtiden. det är fint att promenera ensam med knarr under fötterna och musik i öronen. jag är bra på att rensa tankar på det sättet. och man kan ju se det som ett nyttigt sätt att straffa sig själv när man sover alldeles för länge.

igår kårjobbade vi. vi är, som vanligt, conny, kerstin och mads. om någon mot förmodan skulle ha missat det. kårordförande marlene skulle fira sin tjugofemte födelsedag genom att ställa till med partaj på kåren. vi tillhörde till en början skaran som fått en biljett med tillhörande inbjudan i handen men när vi tillfrågades om jobb kändes det faktiskt inte som nån stor förlust att inte behöva festa. istället blev det en riktigt trevlig kväll bakom bardisken iförd barlagströjan med siffra nummer två. att serva småberusade människor framåt småtimmarna är kanske min grej, jag är ju van så att säga. även om det är mycket roligare att blanda spritsorter till fina drinkar än att langa fram en big mac. som 
fanny redan avhandlat kunde det till och från vara en riktig egoboost att ha makten över ölen igår. småfåniga komplimanger kan värma på rätt ställe även de, bara man tar det på rätt sätt. 
kvällen slutade med att conny, kerstin och mads blev inbjudna som very important people till collision courses releasefest på kåren nästa fredag. vid ett knallade vi hem i kylan och kunde konstatera att det varit en riktigt bra kväll. att slippa städa kåren efter jobb, få dricksen i egen ficka och en vip-inbjudan i handen, det ni, det är inte illa. ;P


min tremänning stod för dagens skratt:
är det typiskt eller typiskt att vara homo och kattallergiker?!
varenda jäkla flata har ju katt verkar det som. (iallafall de jag träffar..)

post kåren

egentligen borde jag väl ligga nerbäddad under täcket nu, men tröttheten har inget grepp om mig och det spritter fortfarande i benen. inte på ett sånt där behagligt sätt utan mer som när man inte kan sitta still på grund av en olustig känsla. ikväll skulle det festas, som vanligt och brukligt en ankars-fredag. jag hade planen att mitt alkoholintag skulle minskas i förhållande till "vanliga" kvällar och jag antar att jag lyckades med det. visst, några öl gick ner men jag kände mig ändå lagomt nykter hela tiden. (förutom när tummen spelade mig ett spratt och delade med sig av det semi-seriösa mms:et som skulle till anna. men det får jag väl, i vanlig ordning, bjuda på.) nu sitter jag, i min nyinköpta lee-skjorta som luktar alldeles för mycket rök och försöker klura ut varför jag längtar hem till luleå så otroligt mycket. det är till och med så att mamma och pappas husvagn (ja, hej trailortrash!) och slitjobbet lockar. kanske vill jag bara komma bort lite, kanske vill jag se något annat än utsikten från ankars sjuttiosju två trappor upp, kanske behöver jag bara få känna mig liten igen och vaggas i en trygg famn för en stund. kanske behöver jag något som jag inte kan sätta fingret på. eller så kan jag.. men det är ju tyvärr så, att ibland känner man sig bara jävligt lurad. och då är det bästa man kan göra att gömma ansiktet i kudden och leta sömnen. god natt!

uno!

igår samlades interna klubben hos fanny för en sällskapsspelskväll. hur kultiverat låter det inte? vi kom så långt att vi grävde fram en uno-kortlek och gjorde vårt bästa för att komma ihåg reglerna till detta högstadiespel (ja, för mig var det föst på högstadiet jag sa uno med ett kort kvar på handen, även om de flesta upptäckte detta simpla spel något tidigare). grymt roligt var det iaf, vi kanske inte spelade så effektivt, men i drygt tre timmar kämpade vi för att uppnå (eller var det bli av med) höga poäng och åt kladdkaka som jag bakat för att slippa dammsuga.

idag väntar dollarstore, stan, mathandling, matlagning, fest och kåren. vi ska bege oss om sisådär tjugofem minuter och ändå sitter jag är med en oäten frukost, opåklädd och ofixad. kanske dags att göra ett ryck?

btw är jag och mina magic fingers bäst, för vi lyckades tillsammans klicka hem två biljetter brevid varandra till anna ternheim i luleå på ondag. häromdagen var det en omöjlighet. so that made me very happy! :D

stuck to you

dagens insikt:
försök inte slicka kladdkakssmet från en ballongvisp om du har piercad tunga.
handligen kan få förödande konsekvenser.

gaygala någon?

kom precis hem från skola med kursstart, journalistiskt skrivande. det verkar bli en kul men lite klurig kurs. mycket skriva innebär hårt letande efter ideer (nyhetstartikel, krönika, reportage/personporträtt, kultur-/sportartikel). när man då lägger till grävandet i den andra kursen så kan man konstatera att detta blir veckor då vi verkligen får utföra det vi vill göra på heltid så småningom. sweet. bara jag kan hålla ihop och planera min tid (för en gångs skull).

jag har kommit på hur opraktiskt det är med en populär låt som mobilsignal. varje gång jag hör de första tonerna av the killers - when you were young börjar jag febrilt att leta efter telefonen. det hände min sisådär fyra gånger i morse, då jag vaknade till en väldigt kort playlist.

idag bestämde jag mig för att jag vill till huvudstaden. snarast! jag har emma-abstinens och måste få göra nåt oväntat för en helg, eller så. efter csn borde jag har råd att ta mig ner, och väl där nere tar emma hand om mig. det vet jag. det skulle vara ruskigt roligt att åka ner runt den fjortonde februari, i samma veva som gaygalan, men jag vet inte hur sugna paret dahlin/skarin är på att hänga med på det. sällskap, någon?(egentligen borde jag kanske spara pengarna. har ju praktiskt taget lovat
anna att försöka klämma in ett london-besök under våren. men det ska nog lösa sig ändå. med eller utan sthlm.)

blåa texasögon

jag kanske ändrar mig. för hur man än vänder och vrider på saker och ting så är det nog bäst att säga vad man tänker, när man tänker, om man tänker. för även om man gruvar sig, ångrar sig och önskar att man knipit ihop läpparna (eller låtit bli att låta fingrarna löpa över tagentbordet) så ordnar det sig. allt ordnar sig. och man känner sig lite lättare, och lite klarare efteråt.

jag lyssnar på bellas ett alternativ
pitefm och blir påmind om boys don't cry. det var väldigt längesen jag såg den och jag önskar nästan att det var den som stod på menyn istället för pirates 2 inför kvällens häng hos patrik. eller kanske inte, jag skulle förmodligen gråta ögonen ur mig och känna mig illa till mods resten av veckan. hur som helst, the bluest eyes in texas med the cardigans är en ruskigt bra låt.

update: när bella sen avslutar med kent - noll kan man ju inte annat än ge henne en hel släng cred för att hon fixar ett så bra program! :D


analys av överanalys

tänk om man nån gång skulle lära sig att ibland är det bäst att vara tyst och inte tala alla tankar. ibland är man helt enkelt inte kapabel att avgöra vad som är sånt som man ska reda ut och vad som är sånt man bara ska låta passera. för vissa dagar är mindre bra dagar, med mindre bra tankar och vissa tankar borde inte överanalyseras så till den milda grad. risken är ju att man glömmer bort att man trivs med situationen och att det är just det som spelar roll och det är just det man borde nöja sig med. för mindre bra dagar tar slut och blir till bra dagar då man inte har plats för överanalyser.

because

för att jag inte vill..

hey ya

tredje blogginlägget på en förmiddag, men detta får inte gå obemärkt förbi. det fick mig att bli alldeles gåshudig, dra på smilbanden och blinka bort tårar på samma gång. herregud så fint! man ska inte underskatta skäggiga skogshuggarkopior.

hemmafrun är i farten

jag är så sjukt stolt över mig själv just nu. igår tvättade jag bort all thailandstvätt och idag tog jag mig an ett mission som legat och väntat sen jag flyttade in i den här lägenheten (alltså sen den första juli). jag har rensat mina garderober! jag är så jävla bra just nu. så stolt att jag måste visa upp hur fiiint det blev. :D

  
ett, tu, tre se hur fint det blev!

 
en hel låda bortrensat/ratat och två säckar till källaren.

sally tyckte inte att garderobsrensning var nån hipp grej.

(nu återstår bara att se hur länge jag klarar att hålla den fina ordningen)

att vara student

hittade en länk och kunde inte motstå frestelsen.
vilken livsstilstyp kännetecknar de människor som bor i det område där du bor?
man knappar in sin adress och får veta sina grannars innersta hemligheter.

svaret om min gata var väldigt överraskande:
(nämen, är det såhär en student är?)

Utmärkande drag
  • Unga
  • Universitetsstuderande
  • Singlar
  • Mycket låga inkomster
  • Studentlägenheter
  • Nöjesintresserade
  • Förändringsbenägna


här är länken.


kårpub numero uno 2007

igår gick årets första kårpub av stapeln. självklart var radartrion på plats. vi började med att ladda med middag hos sara, spenatfetaostsoltorkadetomater-paj, som vanligt. vid tio gick vi +patritzia och gustav vidare till en fullproppad pernilla-lägenhet där det sjöngs singstar och releasespelades låtar. jag fick otaliga fina kommentarer om min bränna och hittade pratsällskap på alla möjliga håll. vid elva ramlade vi ut från festen och begav oss till kåren. kallt som fan och därför värmde det extra mycket att knalla in och möta kåren by night. de knappa tre timmarna rusade galet fort; fint band som spelade, galen-dansdansdans med kristian, shots och skratt. helt plötsligt var klockan två och det var dags att leta reda på jackan och ge sig ut i kylan. det kan sammanfattas som en bra kväll. inte direkt oslagbar, men helt okej.
ikväll väntar så som i himmelen med kärstin och conny. det kommer kräva ungefär lika mycket anstränging som jag klarar av en dag som denna. over 'n out!


reunionkår

jag vill ju bara sooova!

klockan är just efter åtta och jag har redan varit vaken i bra över två timmar. inte för att jag vill, inte för att jag måste, inte för att jag känner mig pigg och utvilad (festade ju igår). anledningen är den dam jag delar boende med. min pälsboll av oanselig storlek. efter att ha varit oerhört lugn och tillbakadragen sen hon kom tillbaka från tre veckor hos kattvaktsfarmor har hon nu hittat tillbaka till sitt devilself. halv sex började hon, systematiskt att göra en genomgång av allt hon vet att hon inte får göra. det brukar innebära att riva ner allt hon kommer åt som inte sitter fast och göra sitt bästa för att få lös det hon kommer åt som sitter fast. i vanlig ordning började hon med att rensa soffbordet på värmeljuslyktorna. alla tolv, rätt ner i golvet, sen såg hon till att dela på ljuskopp och ljus och placera dem lagomt långt ifrån varandra i rummet. hon passade även på att länsa bordet på fjärrkontroller, glasögon, tidningar osv. efter bordet, upp i bokhyllan, där hon rev ner ett gäng böcker och efter en stunds kamp med tidskriftshållarna så låg de också på golvet. sen var det fönsterbrädans tur. ner med en trave glasunderlägg, ner med min lilla kinesiska budda, ner med träfiguren och ner med de tre värmeljuskopparna. hittills hade jag legat vaken i sängen och försökt att inte höra hennes bärsärkargång. jag ville ju sova! men när jag hörde det bekanta ljudet av att glas går sönder insåg jag att jag måste göra nåt åt galenskapen. ljuskopp ett av tre låg i tusen bitar på golvet och hur rasande jag än var på henne kändes inte som en bra tanke att hon skulle få glasbitar i sina små tassar. eftersom jag tänkte att mina grannar skulle få sova lite längre än till sex såhär på lördagmorgon så ville jag inte plocka fram dammsugaren. istället stod jag på knä, med lätt snurrande och väldigt sömnigt bakishuvud och plockade små små glasbitar från golvet och mattan. brevid satt sally och stirrade på mig med den där blicken som bara säger: hahaha.. lite lagomt hånfullt. jag plockade undan allt som redan åkt i golvet en gång och placerade det på behörigt avstånd högt uppe i bokhyllan och kröp ner under täcket. då tog hon till en klassiker; gräva efter skatter i blomkrukorna. med sina små tassar vispar hon lät ur jorden ur krukorna och lägger den som en jämn matta på golvet nedanför. jag gav upp sängen än en gång och eliminerade möjligheten skattjakt och blommorna åkte in i bokhyllan. jag passade dessutom på att muta henne med mat så att hon kanske kanske skulle komma på bättre tankar än att driva mig till vansinne när jag bara försöker få blunda en stund. det höll så pass länge att jag hann somna, vilket inte var så länge då jag bara behövde placera huvudet på kudden för att nicka till. vaknade igen efter sisådär sju minuter av att monstret (ja, det är banne mig vad hon är i detta tillstånd) står och gnager, ja GNAGER på min arm. vad har hänt med henne? vilken ond varelse har tagit över hennes lilla söta kattkropp? jag lät i alla fall henne veta att hon levde (kanske mina arma grannar också blev uppmärksamma på detta faktum) med en rad svordommar och skällsord och lämnade sängen, drog på mig morgonrocken och satte mig här. tyvärr verkar inte mina tillrop röra min shedevil i ryggen, det där med dåligt samvete är inte hennes grej så i stället avklarade hon en runda massaker av min fåtölj och nu sitter hon på fönsterbrädan i köket och letar kronjuveler i blomkrukorna. i rest my case!

dokumenterad thailandsvärme

pappa sitter och håller på alla thailandsbilder (allt fotades med deras kamera då den är ljusår bättre än min). han är seg och har inte lyckats med den svåra konsten att överföra från kamera till dator vilket betyder att jag inte fått ta del av dem. men några bilder fanns på min telefon (nästan bara phi phi).



fötter i underbar phi phi sand, vackra phi phi (fotade inte den topless-solande kvinnan!), ego-fotar på stranden,
mäktig phi phi-utsikt (syns knappt) halvvägs upp till utsiktsplats, pad thai och chang på khao san road näst sista kvällen.

pite in my heart

det var skönt att komma hem. det var skönt att stänga dörren efter päronen, dra ett djupt andetag, vandra runt i MITT EGET och bara le. annars brukar jag ständigt sitta inne med en längtan efter att komma bort, fly, hitta nya vägar. men just nu är jag så otroligt nöjd och glad att komma tillbaka till det jag kommit att kalla hemma, piteå och allt vad det innebär. och, borta bra men hemma bäst är som bekant väldigt sant.
första kvällen bestod i efterlängtad reunion med conny och kärstin. jösses, jag har saknat dem!

idag har jag skrivit tenta. en tenta som jag var nära att skolka från imorse då mina pluggsessioner varit alldeles för få och alldeles för korta (obefintliga?). men den var lättare än väntat och jag tror (hoppas) att det där g:et kommer som ett brev på posten (mailen) om sisådär två veckor. efter tentaförmiddag skulle vi opponera på radioinslag på eftermiddagen och än en gång slog det mig hur otroligt oengagerade människor är. av en klass på cirkus trettio studenter kände elva för att orka med eftermiddagen. det krävs tydligen orden obligatorisk närvaro i schemat för att folk ska fatta att de tar stora lån som de kommer ägna hela (?) sina resterande liv åt att betala igen för att VARA I SKOLAN och att man inte lär sig något genom att bara glida omkring. jag har nog innerst inne vett att fatta att man borde tänka att det är dem som förlorar på sin lathet och sitt oengagemang och att jag inte borde bry mig. men jag orkar inte vara pedagogisk så jag blir irriterad istället (har man riktigt tur tittar även koblawski-humöret fram).
kvällen blev roasters med trevligt sällskap, jag fick lära mig backgammon (jag vann en gång av typ.. femton?), vi spelade snöklimpsfoboll i kylan nästan hela vägen hem och såg amelie från montmartre (äntligen. fin film!) i min kalla lägenhet. det var en bra kväll, tack!
nu ska jag krypa ner i en renbäddad säng och sova alldeles underbart gott. det har varit en lång (men väldigt bra) dag och imorgon får jag sovmorgon. god natt!

felringning

nyss ringde min hemtelefon:

- hej, det är anna-karin.
- hej anna-karin. det är håkan.
- hej..?!
(söker i huvudet efter en håkan. känner jag en håkan, känner jag en håkan, känner jag en håkan?)
- hur är det?
- eh.. jo, bra..
(känner jag en håkan, känner jag en håkan, känner jag en håkan?)
- jo, du.. jag söker benny. benny blom.
- hm, då har du nog ringt fel..
(lättnad och känna-sig-dum-känsla)
- heh. okej, ursäkta. hejdå.

klick.


varför frågar man inte; håkan vem? direkt man känner sig tveksam?

sverige om 48 timmar

i förrgår kväll kom vi till bangkok och khao san road. jag har längtat hit. senaste dagarna mycket för att jag längtade bort fran äckliga phuket som vi befann oss (alldeles för länge) i, men också för att jag känner mig rätt hemma på den här gatan, och för att det är bangkok som ska avsluta resan. jag tänker inte påpeka det faktum att jag längtar hem, det är nog redan vida känt. (jag vill förresten klargöra att det inte är så att jag lidit mig igenom resan, att jag är otacksam eller inte har vett att fatta vilka underbara tre veckor jag har haft, det är helt enkelt bara en väldigt stor saknad efter allt jag har där hemma som har tagit över.) så småningom tänkte jag summera min tid i värmen, men inte nu. jag behöver nog lite tid och lite distans. lite tid ifrån mina föräldrar och de krävande kvävande kraven jag känner just nu. 
idag är det måndag (thailändarna bär återigen gult for att hylla kungen som fyller 60 år iår), imorgon är det tisdag då planet, sent på kvällen lyfter mot sverige. sen är det onsdag, då vi kommer hem, ska äta palt hos farmor och jag ska hämta sally och ta mig till piteå. förhoppningsvis inte allt for sent. för sen är det torsdag och jag har en tenta som jag hittills läst kanske 25 sidor till. vilket är alldeles för lite. jag har hur mycket som helst kvar och saknar både ork och lust att ta tag i det just nu. trots att tristessen äter upp mig här och jag har alldeles for mycket ledig tid som jag inte tar vara på.

hemlängtan

nu är jag trött, nu är jag less, nu vill jag hem.
till min lägenhet, till min katt, till min vardag, till mina pitepeople!
jag vill hem till att inte behöva ta så jävla mycket hänsyn, till att vara min egen, till att inte behöva vara beroende av eller skyldig någon något.
det enda stället jag kan gömma mig på här är i musiken bakom hörlurarna. då kan jag vara envis likt en treåring och låtsas att jag inget hör och inget ser. och vill jag vara riktigt trotsig lyssnar jag på god-des & she - lick it och känner mig nästan rebellisk. heh.

jag saknar er därhemma. på onsdag är jag hemma!