cheap shopping
igår åt vi otroligt goda burgare på bully ranch (blue cheese och vitlökssmör på en burgare, vad tror ni?) och avslutade med häng och nostalgi med tillhörande kaffe på starbucks (jag ääälskar starbucks!). nu bär det strax av till backen för ännu en dag med strålande sol och blå himmel, jag skulle verkligen kunna vänja mig vid det här livet. men just nu har jag ett london som väntar och jag kan inte neka till att jag längtar. om fem dagar är jag där och om sex dagar är det tiegan and sara, lovely!
nu ska jag dra på mig täckbyxorna och solbrillorna och skutta ut till bilen, hej!
från landet med världens sjukaste principer
pengarna rullar genom mina fingrar
jo, just det. ett av dagens coolaste stopp var central city/hidden valley, en gammal guldgrävarstad som verkade helt konserveread från allt vad nutid hette. helt otroligt fint, och mycket facinerande.
vackra vail
on the mountain
idag har vi spenderat den första riktiga dagen i backen. och vilken backe sen. vi åkte inte samma lift två gånger och variationen på nedfarterna är oändliga. dock ville mina vader inte riktigt som jag ville utan uttryckte en galen smärta hela dagen. vissa stunder var det definitivt mer plåga en nöje att ta sig ner för backen. jag visste att det skulle krångla att inte ta med mina egna pjäxor.
vädret är ett helt eget kapitel här. vi åkte från ett osoligt ljust med lätt molningt beaver creek för att möta ett varmt vail som badade i sol en och en halv mil senare. vi hann knappt upp i liften förrän solen var utom synhåll och snön vräkte ner. så fortsatte det hela dagen, mulet, ljust, soligt, vräksnö, stormblåst.. hade jag fått välja hade jag nöjt mig med nysnöat solsken.
klockan är åtta på kvällen och jag är trött som attan. jetlaggandet har inte lagt sig så det gäller att tvinga sig själv att vara vaken för att inte vakna vid fyra-tiden på morgonen.
imorgon väntar antagligen en till dag i backen och onsdag bjuder på lyxfrukost och denver-shopping. dagarna rullar fort men jag är helt säker på att jag kommer vara amerikamätt när jag återvänder österut.
nu ska jag fortsätta tvinga mig själv att stå ut med family guy tillsammans med henrik och robert, so long!
vail blir vardag
dag nummer.. fyra (?) i vail. klockan är bara drygt åtta på morgonen men jag har redan varit vaken i över en timme. här sover vi tidigt på grund av jetlag och vaknar tidigt på grund av våra arbetande värdar. idag åkte maria iväg till keystone, en skidort en bit härifrån för att göra.. typ test, på sina skidlärarkunskaper. nervös var hon och vi håller tummarna. henrik sprang precis i väg till bussen för line-up. han lyckades inte få tag på sin chef igår för att be om ledigt så nu var han tvungen att åka in för att försöka på nytt. vi hoppas att han blir ledig för då betyder det att vi får spendera ytterligare en dag i backen. igår höll vi oss till barnbacken eftersom det var roberts första dag med ett par slalomskidor. dock var han ett riktigt slalomess redan från början och hade det inte varit för att liftkorten är så dyra så hade vi tagit oss ut på de större backarna.
en timme senare..
henrik klampade in i lägenheten bara en kort stund efter att han hade lämnat den. han hade fått tag på chefen och ledig dag blev det. snön som vräkte ner tidigare har lugnat sig och lagt sig som ett fint pudertäcke, det borde vara perfekt åkning idag. eftersom vi är oplanerade så får vi vänta på bussen men jag tror att skiddagen kommer kännas mättad vilket fall. efter heldag i backen väntar ännu ett besök på henrik och marias lyxgym. vi premiärade där igår och jag säger bara: wow. nu höll jag mig bara till omklädningsrummet men det räckte gott och väl. handdukar, badrockar och badtofflor väntade vid skåpen, vid duscharna fanns eucalyptusbastu, vanlig bastu och varm bubbelpool. en dörr ut och man möttes av två hottubes med fjällutsikt. dessutom behövde man inte tänka på tvål, shampoo, hudkräm, tops, hårspray, deo, kam, och så vidare, och så vidare.. det här landet är sinnessjukt, det märker man bara mer och mer hela tiden.
framme tillslut
vi är äntligen på plats. resan blev betydligt längre och betydligt mycket jobbigare än vad vi hade ställt oss in på. vi trodde att vår ansträngning skulle vara över efter att vi spenderat natten till torsdag på arlanda. men se icke. vårt plan till frankfurt skulle gå 09.10 på torsdagmorgon. ungefär klockan åtta, då vi satt redo och klara vid gaten fick vi höra att vårt plan var försenat på grund av dåligt väder i frankfurt. vi fick ingen ny tid utan fick bara veta att mer information väntade om en dryg timme. självklart började vi direkt spekulera i huruvida vi skulle missa vårt plan vidare från frankfurt till denver. ungefär tio minuter senare blev vi efterlysta i högtalarsystemet. jajomen, visst skulle vi TROLIGTVIS missa denverplanet. valet var att antingen chansa att åka till frankfurt för att kaaanske hinna med vårt plan men att riskera att bli kvar i frankfurt ett dygn, eller att åka via köpenhamn och chicago och vara framme i denver en timme innan midnatt. vi hakade på play it safe-förslaget men såg inte direkt fram emot två mellanlandningar och x antal extra timmar på diverse flygplatser. tio flygplatstimmar och tio flygplanstimmar senare var vi äntligen framme. i denver. nu väntade sökandet efter vår hyrbil och sen sjutton mil på okända vägar för att ta oss till vail. trodde vi. när vi kom fram till biluthyrningsfirman fick vi en rejäl kalldusch. vi fick inte ut vår bil! mitt kort hade inte nog hög kreditgräns (tydligen vill de kunna dra eventuella kostnader för eventuella olyckor/smitningar osv direkt från mitt kort). jag som inte ens vet om jag har kredit på mitt kort! budget-tanten tittade förvånat och misstroget på mig när jag sa att "nej, jag har inget annat kort". välkommen till landet där alla har fem kreditkort var liksom.. det var heller inte möjligt att betala med någon annans kort eftersom "körkortet och kreditkortet tvunget skulle tillhöra samma person". chockade men inte direkt förvånade (allt hade ju krånglat hittills!) över att inte få ut nån bil ringde vi henrik och maria och förklarade läget. två och en halv timme senare körde två trötta fram till flygplatsen och plockade upp två trötta.
ytterligare tre timmar senare var vi framme i beaver creek och henrik och marias lägenhet. klockan var nu efter fem på morgonen och vi var framme cirkus tolv timmar senare än vi skulle varit om inte vädret i skit-frankfurt hade varit dåligt. det blev inte mycket till socialisering eller husesyn utan dejten med kudden kom rätt snabbt. två timmar senare steg maria och henrik upp för att åka till jobbet, jag och robert sov till tolv. med tanke på att vi hade varit på resande fot i över fyrtio timmar var det mer än välbehövt. eftermiddagen spenderades i vail village för sightseeing och underbar glass på det omtalade marble slab (glass blandas med bär/kex/godis/nötter eller var man än önskar på en kall marmorplatta och underbara smaker bildas, haha). det blev en utdragen middagsprocess (som blev väldigt god) och en otroligt tidig kväll. men det behövde vi alla fyra. idag jobbar maria till tolv (klockan är nu kvart i nio på morgonen), då tar jag och robert jettan och plockar upp henne för att bege oss till silverthorne där det ska outlet-shoppas.
annars är det fint att vara här, huvudet säger ifrån på grund av höjden men det ska man tydligen vänja sig vid. imorgon blir det backen för första gången, spännande. över och ut!
up, up and away
förutom det har jag idag packat färdigt min väska, städat och charmat till mig billiga paltar (mammas jobbarkompis 55+ fick betala sex kronor per palt jag betalade fyra kronor per palt och fick fem stycken extra som bonus. haha!). nu är det fyra timmar kvar innan första planet lyfter och vår trettio timmar långa resa börjar. innan dess ska jag äta min palt och bada bastu.
bloggandet kommer gissningsvis stå rätt stilla under min resfeber. i usa är jag till den tredje mars. sen bär det av till london där jag stannar till den nionde. tillbaka på luleåmark är jag tidigast den tionde mars. önska mig trevlig resa!
låt oss tro på hatet, då lever det vidare
tyvärr kom en skolklass med guidning och störde koncentrationen ungefär halvvägs in i utställningen, jag hade mycket hellre varit kvar i lugnet och den fridfulla musiken.
jag har idag även hunnit med att få frippan reparerad. det kändes som en befrielse. nu är jag tillbaka på hårfronten och jag kan känna mig hemma igen när jag tittar i spegeln.
gsu gör slut
då detta var något som var okänt för mig googlade jag genast till mig lite info. jag häpnas. och förundras över hur saker framställs i efterhand. jag är dock, som sagt, inte förvånad.
om utträdet finns på gsu:s hemsida att läsa:
Det hela intensifierades i höstas i samband med SFQ:s (Sveriges förenade HBTQ-studenter) årsmöte när det gamla namnet byttes ut. Förut hette organisationen SFG (Sveriges förenade gaystudenter). Ordföranden Sebastian Hamusi poängterar samtidigt att queer hör hemma i regnbågsfamiljen, men inte i egenskap av paraplybegrepp. GSU, som lägger stor energi på att inkludera alla målgrupper i verksamheten, tycker även att SFQ i alltför hög grad har övergått från att fungera som sambandscentral till att ägna sig åt toppstyre.
under årsmötet gjorde ordföranden hamusi ett nonchalant och respektlöst intryck under frågan om det queeras vara eller icke vara. han kunde inte förstå att vikten inte lades på dem som identifierar sig som queer utan att de öht skulle räknas med i begreppet. att "gaystudenter" kan verka exkluderande ville han inte veta av. han uttryckte definitivt inte något om att queer tillhörde regnbågsfamiljen, snarare tvärtom. hans eget ego tog över och hans resonemang angående namnbytet talade enbart från eget hjärta. hamusi menade att han inte kunde känna sig hemma i queerbegreppet och därför borde inte det inte finnas med i förbundsnamnet. att han sedan hade både ett h, b och t att välja på om q:et inte passade ville han inte se till.
nu väljer de alltså att gå ur, till stor del grundat på namnbytet, enligt min spekulation. man kan ju fråga sig vem de tycker att de hjälper. sig själva? förbundet? hbtq-världen? att ena stunden utmåla sig själv som minoritetsgrupp och andra stunden exkludera varandra rimmar illa i min värld.
copycat
you're the voice med john farnham från 1986.
vs. love in stereo med ola svensson, alldeles färskt från melodifestivalen delfinal 2.
packa, packa, packa
nyss vågade jag mig ut genom dörren med brevlådan som mål. jag har väntat på mina nördbrillor i över en vecka och är spänd och otålig. av erfarenhet vet jag att postbilen kommer hit sent och av erfarenhet vet jag att vår gård just nu är täckt av isande glänsande halka. dum som jag var drog jag på mig pappas birkenstock (note to sara och fanny: oknutna!) som är sex storlekar för stora. självklart gjorde jag vinterns värsta vurpa och självklart var brevlådan tom. nu gör min rumpa ont som satan och det är otroligt smärtsamt att sitta.
schlagertankar
så gick det som bekant inte. när det visade sig att sveriges befolkning hellre nynnade på kebabpizzan än lasse lindhs fina melodi ville jag stänga av och bojkotta resterande delfinaler. visst var det fint att sanna nielsen fick gå vidare och blev så rörd att hon knappt kunde sjunga, men är vi inte lite trötta på henne? och före detta electric banana band-tvillingarna, vad var dealen? är det verkligen okej att rippa mikas grace kelly sådär mycket? jag är helt oförstående, även om jag hånskrattade inombords när jag fick se carolas min när det annonserades att andra chansen väntade. (om någon kan berätta vilken låt olas love in stereo påminde om blir jag väldigt glad. har funderat mig halvt tokig sen igår.)
ibland är det värt att tänka på det där med att binda ris åt sin egen rygg.
haircut
igår hade jag min första bloggfria dag på en månad. det var nästan så att det kändes lite vemodigt. men diverse olyckliga omständigheter gjorde det hela omöjligt. ett klantsnubbel över nätverkskabeln gjorde uppkopplingen i mitt rum obruklig. jag har en tendens att vara klantig i allmänhet, men jag brukar faktiskt inte paja saker. nu lyckades jag. därför ligger jag nu på mage på tv-rummets golv med datorn framför mig på grund av en för kort kabel. uttaget i mitt rum verkar ha lämnat in så nu kan mamma irritera sig på mitt knappade igen.
igår drog jag med mig sara och knatade iväg till killerqueen för hårmodellsuttagning. vi blev båda uttagna och vi blev båda missnöjda. det var inte killerqueens ordenarie fantastiska donnor som gick lös med saxen i våra hår. istället en örebroare i åldern femtio plus. mitt hår toppades knappt och jag kände mig mesig. inte på över fyra år har mitt hår behandlats så försiktigt. trots lisas coola kotte-styling var jag missnöjd. det är tur att jag har en jannice-tid redan på tisdag. nu ska hon få fixa rockig ordning på barret.
nyss har jag druckit två glas vin och en anselig mängd bailey's, känner mig lagom varm och snurrig och ska strax se schlagern och äta popcorn. hej!
jo, just det, fyra dagar till usa!
i don't think about the sunshine
imorgon vänder kanske turen. jag kan alltid hoppas.
världens bästa frisersalong söker modeller och jag tänkte försöka våga mig dit. dessutom kommer sara till stan och det är bara fem dagar till usa. alltid nåt. nyss hörde jag timo och han fick mig att le trots att han kopplar till dagen jag säger mig ogilla. jag kommer ihåg den där spelningen i höstas då melodierna fyllde hela kroppen och jag hade gåshud upp på kinderna. det var grejer det.
att inte räcka till
jag känner mig lite och hjälplös när känns som att det jag uttrycker uppfattas som något elakt. och jag blir jätteledsen varje gång det känns som att jag utmålas som den som bär skulden. det gör ont i mig när mina känslor uppfattas som ett sätt att såra, vara respektlös och inte tänka på andra. eller till och med som hämnd.
tydligen utdelar jag sparkar i magen. det var hårt att höra, då det verkligen inte var nån intention. men jag har fått hjälp att lära mig att jag måste sätta mig själv först, jag måste lyssna på hur jag känner, jag måste fokusera på att min energi går till sådant som får mig att må bra. jag har inte tänkt så i stor utsträckning förr. jag är inte så stark som jag verkar uppfatts och varje gång jag tvingas känna såhär går nåt litet sönder innuti. jag orkar inte hantera saker på annat sätt än jag gör just nu. jag orkar inte bemöta på det sätt som önskas. jag vet att jag måste lyssna till mig själv först. men det är svårt. och det gör förbannat ont.
any other thursday
de senaste åren har alla hjärtans falnat allt mer för mig. tanken är kanske god, en dag att fira kärleken. men för mig känns det mest som hyckleri. argumentet är uttjatat, men ska vi inte fira kärleken varje dag? ska inte varje dag vara en dag då vi tänker lite extra på våra kära? måste man få en nalle med ett stoppat hjärta den fjortonde februari för att veta att man är älskad? jag må låta bitter, jag som inte har nån "hjärtevän" att "bry mig om lite extra imorgon", men det är jag inte. ja, jag erkänner att jag suckar trött när jag ser hur affärerna överfylls med röd gullighet, jag skakar på huvudet över hur dagen spelas ut för att tjäna pengar. men för mig betyder alla hjärtans dag ingenting, det känns inte äkta, det känns inte på rikigt. det är fabricerat och skapat för att tjänas på. därför tänkar jag behandla morgondagen som en helt vanlig torsdag. för egentligen, är det inte precis det det är?
mamma frågade mig nyss om jag inte ville baka nån form av tårta till imorgon. kanske kunde jag använda den hjärtformade sockerkaksformen?
piteå tur och retur
förutom flyttankar bjöd piteå på en kväll med sara som innehöll både godis, cola, outsiders och skitsnack. mycket uppskattat!
nu ska jag tillaga middag av halvfabrikat och sen ska jag ta det lugnt hela kvällen. inget på inpuls-schemat lockade mig så jag kör en kväll utan träning idag med. istället ska jag kanske försöka knåpa ihop något utav den otroliga ilska och bottenlösa äckel som uppstod i mig när jag såg sexturisterna på femman igår. so long!
guidad tur
camden brinner
nördvarning
idag beställde jag, efter lagomt mycket velande, sånahär. och ni får faktiskt tycka att jag är hur fånig som helst, jag kommer fortfarande att hävda att jag tycker att de är coola. jag har så länge jag kan minnas velat ha ett par riktiga nördbrillor med tjocka svarta bågar. men det har liksom aldrig varit läge att lägga ut massa dineros på något som inte är.. låt oss säga, allsidigt gångbart och lagomt hållbart diskret. därför är mina brillor som ska förbättra min syn just det, allsidigt diskreta. men nu beställde jag ett par med glas utan stryka för en billig peng. rätt bakåtvänd ide kanske. men jag är barnsligt entusiastisk. nu återstår det bara att se om nördnivån blir acceptabel eller om jag bara vågar bära dem i hemmets trygga och skyddade vrå och känna mig lite cool i smyg.
in hate we trust
nästa vecka ska jag gå på museum. det var otroligt länge sen jag besökte ett museum, ännu längre sen jag besökte norrbottens museum. det är nästan lite spännande. elisabeth ohlson wallin ställer ut med start imorgon. utställningen heter in hate we trust och handlar om hatbrott. jag är både nyfiken och mer än beredd på att förfaras. jag vill se alla bilder som ohlson wallin har fått så mycket skit för, jag vill se det hon vågar skildra när alla andra vill välja att titta åt ett annat håll.
"Frikännandet av frikyrkopastor Åke Green var upptakten till Elisabeth Ohlson Wallins arbete med utställningen om hatbrott mot homo- bisexuella och transpersoner. Elisabeth Ohlson Wallin har under det senaste året följt de hatbrott som skett och illustrerat ett urval av dessa i en mycket stark utställning som visar den utsatthet många människor lever i på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet."
trampa, trampa, trampa
kanske jag ska gå igen nästa fredag?
ett, tu, tre
ja. jag tycker att det är olustigt att något som berövats mig ska finnas kvar att inkräkta på mitt revir.
ja. jag tycker att det är trist att det känns som att de som borde välja min sida inte verkar göra det. trots att det egentligen inte finns nån sida att välja.
ja. jag tycker att det är fånigt och dumt att jag inte vågar säga precis hur jag känner.
och ja. jag tycker att det är oerhört frustrerande att mitt främsta ventilationshål de senaste månaderna nu befinner sig i en helt annan del av sverige.
jag skippade träning idag och känner mig skyldig. jag tror det börjar växa fram ett litet fel inom mig.
release me
vad är jag rädd för?
the most important piece of clothing
ziggy verkade ju inte vilja bo i min garderob och jag var bitter. men nu är jag lite gladare. idag hittade jag rufus wainwrights verk i min storlek på stadens h&m. ziggy och rufus var de enda som skapat något som riktigt föll mig i smaken, både design och artistmässigt. så, jag är, som sagt, glad. ännu gladare blev jag när jag läste att linnet var tillverkat i hundra procent ekologisk bomull och hela tjugofem procent går till aidsforskning och prevention. tjugofem procent är inte mycket egentligen, men det är mycket i ett sådant sammanhang. cubus skänker till exempel bara tio kronor av förtjänsten på sina ekologkiska plagg till unicef, och då kostar t-shirtarna dubbelt så mycket som hm:s. dock kan man fundera på om det verkligen krävs sjuttiofem procent av hundra tjugonio kronor för att tillverka ett hm-plagg.
stand out from the crowd
jag har precis sett klart this is england. totally brilliant! nu känner jag mig tom inuti.
bokat och klart
den tjugoförsta februari lyfter planet mot denver och vänder inte åter förrän den andra mars. på grund av incheckningstider och tidsskillnader måste vi åka redan den tjugonde februari och kommer inte hem förrän den tredje mars (lite surt med tanke på att jag åker till london den fjärde mars, men det gick inte att lösa bar på annat sätt).
alltså, resglad update:
när:
var: vail, colorado, usa
med: robert
vad: träffa lillebror och maria, åka skidor, shoppa, leka amerikan, förundras över lyx, äta god mat och god glass
(ps. jag hade gärna sagt hej och pratat en stund om jag inte var mitt uppe i.. ds.)
ge mig ziggy
h&m har en kampanj, som alla säkert hört talas om, fashion for aids. kändisar har designat och delar av förtjänsten går till aids-forskning, typ. jättefin tanke och sådär, men främst, ziggy marley har designat ett jättefint herrlinne! självklart fanns det inga linnen kvar på klädställen på luleås h&m. självklart blev jag bitter. jag måste sluta gå och gräma mig över materiella ting och lära mig sarahs välanvända allt har en mening. rätt lamt och småsint att tänka så över en klädesplagg från h&m men det blir lättare om man applicerar det även på the little things.
för att inte fokusera på min materiella sida helt kan jag berätta att jag och mamma idag har gjort världens godaste semlor och jag försöker utreda dagens i-landsproblem: vad ska jag träna ikväll!
och idag fyller pappsen FEMTIONIO, grattis älskade papi!
(psst.. om det råkar vara nån som hittar ett ziggy-linne på sitt h&m så får ett inköp å mina vägnar gärna göras.. jag står redo med kostnaden!)
happiness in a pair of shoes
sen i försommars har jag fingrat på på dessa skönheter varje gång jag varit in på zotano. jag har en förkärlek för sneakers och crazy sneakers smäller ännu högre. dock kostade dessa lika mycket som halva min hyra och min kärlek blev därför obesvarad. tills nu. sextio procents rea is the shit och nu är jag nyförälskad och lycklig. it's a small thing att bli lycklig över tänker du, men nä, ibland är materiell skolycka allt du behöver tänker jag. dessutom, om jag förstått orden rätt, så är jag en av endast 214 lyckliga med just dessa färgsprakande skodon. jag riktigt längtar efter att få möta våren tillsammans med dem.
idag när jag hade gjort min dagliga svängom till stan för att lämna mamma på jobbet åkte jag inom (hör ni, mina kära skåningar?) kvantum för att inhandla allt det nödvändiga till stundande semmelbak. jag parkerade brevid en decked out mini husbil med stora bilder av björn hernefeldt på. ni vet, han som var med i robinson för god knows hur längesen. han hade skinnhatt och jagade varaner och är säkert bortglömd av så gott som hela svenska befolkningen. dock inte av sig själv. han verkar smärtsamt medveten om att han under en period syntes i nationell tv en timme varje fredag. och han verkar försöka leva på det än idag. jag förstår inte grejen med mannen, jag förstår inte grejen med hans hemsida. kan någon förklara?
say goodnight and go
jag har lyssnat på imogen heep hela dagen. särskilt ovan låt, goodnight and go, har sönderspelats. annars har jag mest legat i sängen med datorn och låtit timmarna passera. planen var att gå på aerobic ikväll men mina känningar från sex pass på sex dagar gjorde sig till känna och när mitt sällskap passade kändes det rätt okej att passa jag med. de stunder jag inte spenderat instängd i mitt rum har jag ägnat åt att tillaga apelsinglass (något som var lite krångligare än jag tänkt mig. glassen är fortfarande inte klar..) och planera inför usa-resan. igen. har pratat med bror både idag och igår och nu har vi, äntligen, kommit fram till det kanske ultimata datumet. inte för att det kanske är direkt ultimat om man ser till att jag knappt skulle hinna hem och vända innan london, men ultimat när det kommer till alla andra aspekter. priset är väl kanske lite högre än av min budget tillåter men jag antar att det är smällar man får ta när man vill "passa på".
nu är det hög tid för min krävande söndagssyssla, kontorsstädningen. phu. jag missar till och med nypremiärande köping på kuppen, fördjävligt.
the wind went and pulled me into your hurricane
now i count the hours until you wake
with your babies breath
breathe symphonies
come on sweet catastrophe
well maybe this time i can follow through
i can feel complete, stop paying dues
stop the rain from falling
keep my ocean calm
this time i know nothings wrong
en av världens finaste låtar, for sure.
late on night
namn: iris anna-karin blom.
födelsedag: tionde maj.
hemstad: luleå.
ögonfärg: gröna. militärgröna.
hårfärg: just nu, svart. på riktigt, nån slags blondråttfärg? jag har inte sett min egna hårfärg på år.
stjärntecken: oxe. men är tydligen mer vatten och luft.
skostorlek: trettiosju.
är dina föräldrar skilda? nej, de är gifta.
skor i dag: samma som de flesta andra dar.
mål för året: ehm.. trivas?
det första du tänker på när du vaknar: hur ska spendera dagen?
piercings: jao. förutom öronen, tungan. och en på g.
tatueringar: nej. jag vill säga "inte än" men undrar när fan jag ska få tummen ur.
namn på barn: jepp, all worked out. OM jag skaffar barn.
vad vill du bli när du blir gammal?: nöjd och lycklig.
drömjobbet: reporter på flashig tidning.
favoritmat: kyckling. quinoa. avokado.
sport: basket, dans, friidrott.
glass: ben&jerry cookie dough.
godis: surt och saltlakrits.
låt: something corporate - konstantine, alltid. moto boy - ride my wild heart, just nu.
helgdag: lördag.
årstid: vår och höst.
senast du...
skrattade? idag, åt let's dance-deltagarnas färdigheter.
grät? igår, åt L word. sånadär "åh, så fint"-tårar.
kollade på film? i.. onsdags? alla älskar alice var på tv i alla fall.
drog ett skämt? ehm, igår. det var då jag senast umgicks med nån annan än mina föräldrar. då brukar det framkallas. säkert nåt lamt..
sjöng en sång? idag när jag lagade mat. paolo nutini fick en duettkompis.
just nu...
vad ser man utanför ditt fönster? snö, snö, snö! och grannkvarteret en bit bort.
lyssnar du på musik nu? nej.
vad har du på dig? trosor.
vad är det på din musmatta? have none. laptop.
har du...
blivit kallad hora? jepp. på msn. av han som stal saras mail.
ljugit om din ålder? det var längesen nu.
bråkat utan anledning? jodå.
har du under den senaste månaden...
druckit alkohol? yes.
rökt? yes.
shoppat? jag har köpt träningskläder.
skejtat? jag har inte skejtat sen min bror hade en kort karriär nångång på mellanstadiet. jag är ingen stjärna.
bakat? jao, bröd.
motionerat? haha. har ni hört talas om inpuls?.
solat? nej, men jag vill. jag behöver. jag ska.
haft sex? that is for me to know and for you to find out.
pussats med någon? ja.
pratat i telefonen mera än i 60min? ja.
vem..
kan du lita på? mina nära vänner. .
vet allt om dig? emma.
längar du efter? sällskap.
min (in)puls
nyss sände tv4 norrbotten nyheter utan att lyckas att leverera ett enda inslag. efter tre misslyckade påor gav nyhetsuppläsaren upp och tackade för sig. istället dök en tillfälligt avbrott-skylt upp, och den ligger där fortfarande. länge leve lokala nyheter!
det är fredag och jag funderar samma sak som sara: ska kvällen spenderas med på spåret eller let's dance. jag är patetisk! träningen gör mig trött, men jag antar att det är bristen på sällskap som gör sig mest påtaglig och gör att jag glömmer bort viljan att dricka öl och skaka rumpa. imorgon ska jag träffa malin som är hemma över helgen, en sväng på stan för första gången sen jag kom tillbaka till luleå. det ska bli skönt med lite välkänt socialt umgänge.