en sång för vår elite

igår hade jag nästan världens bästa dag. jag började med att äta frukost med stina på copacabana, vi pratade om livet och uppdaterade oss på hur landet låg. sen åkte jag oförtjänt opepp till jobbet men möttes av min favorit-wannabe-italienare som sjöng, ropade mitt namn över halva centralen och la armen sådär vänskapligt över mina axlar när jag var ombytt och klar. massa, massa att göra på jobbet men dagen flöt på lätt och fort ändå, speciellt efter citat-battle och skratt mellan mig och den blonda. efter jobbet traskade jag mot söder vid vattnet, genom gamla stan och upp på götgatan, påväg för att säga hej till en dreadad fröken på jobbet. halvvägs upp för götgatsbacken skrek nån mitt namn och jag hittade jonas och malin från pite-tiden på en uteservering. en halvtimmes snack om jobb och hopp och att inte vara bitter och sen fortsatte jag efter götgatan för att ta tre trappor upp. nånstans utanför granit ringde mamma. med allvarlig sprucken röst sa hon att hon hade något tråkigt att berätta. hon hann hejda sig, fråga vart jag var och undrade om jag ville att hon skulle ringa igen när jag var hemma. självklart kunde jag inte komma överens med tanken att inte veta direkt. så där stod jag, mitt på götgatan, bland alla sommarkära stockholmare påväg till uteserveringen för kvällen och fick veta att sally varit borta i två dygn. min katt som aldrig är borta mer än en förmiddag. tunnelseende, hjärtklappning, tårar bakom ögonlocken, förlorad förmåga att ta djupa andetag, rusande tankar på vad som kan hända med en liten katt ute i stora världen.. och ändå total avsaknad av förankring med vad det betydde i verkligheten. hundra mil bort kan jag inte göra något. inte ens fatta vad som är på riktigt. kanske bara hoppas. ett sms bort fanns en varm famn, tröstande kramar och ett man får gråta när ens katt är borta. sara rådde mig att ge det några dagar. jag försökte komma överens med tanken att vänta, hoppas, inte oroa mig, men tankarna mal och jag känner mig tom. en timme på en barstol med uppsluppen stämning, en hand i min, kvällsfuktig sommarvärme utanför och precis tajmad tunnelbana blev sista ingridienserna på dagen som nästan var världens bästa. nu funderar jag på vad som hänt med min kroksvansade katt, och hoppas på att mamma ska ringa och säga att hon är återfunnen.

idag ska jag träffa stina. jag har inte träffat stina på en evighet. inte sen det var melodifestival-final har jag räknat ut. det är nästan sex veckor sen. hujedamej! det är inte okej. annat var det i piteå, då tog det inte ens två minuter att ta sig till stina, en trappuppgång bort i samma hus bara. nu ska vi i alla fall frukosta på copacabana och har sisådär en och en halv timme på oss att uppdatera vad som hänt den senaste tiden. borde räcka en bit.
trots att jag är löjligt pånytt kär i det våriga stockholm finns det mycket som jag saknar med piteå. att ha två minuter till sina vänner, och allt vad det innebär, ligger högst upp på sakna-listan. att kunna bestämma att ses i parken om tio, att grilla utanför kvarters utan massa planering, att sitta och svettas på saras balkong, att klämma ner tre rumpor i fannys två-sits soffa framför film med bakispizza och cola, att fira födelsedagar med de finaste vännerna och göra tårtor till varandra, att gå all in inför temafester, att baka, dricka kaffe i katthårig soffa, att se tv, köpa glass på lill-konsum på soliga dagar, att ha pannkakaskalas, att fira eriks födelsedag i mars trots att den infaller i maj, att hälsa på alla man träffar påväg till tvättstugan, att ha sällskap till ica-ankaret, att alltid ses utanför port 77a på skoldagar.. när jag tänker på det har stockholmsvåren endel att leva upp till. på torsdag kommer den första prövningen. kommer qunioa-sallad och bubbel smaka lika bra i en stockholmspark som i ankarsparken?

mina tår är som isbitar och mina fingar har lite svårt att hålla rätt takt över tangentbordet på grund av kvällskylan. så går det när man sitter i flera timmar på en bänk på medborgarplatsen med ett par gråblåa ögon. det tål att tilläggas att det är värt det.

det är sol och påstådda +18 grader ute, jag är ledig och på ruskigt bra humör. tre bra förutsättningar för en bra dag!

vaddå gå och lägga sig i vettig tid när man ska stiga upp tre och börja jobba halv fem? vad ska det vara bra för. att det är bra att vara utvilad, tja, jag vet inte. jag tyckte det var en bättre idé att fastna framför filmer man redan sett hundra gånger och gäspa som en idiot.
jag är nästan tjugofem år gammal och har fortfarande inte lärt mig att fyra timmar sömn inte räcker när man ska jobba tio timmars-pass. skämmes tamejfaan!

det blir bara mer och mer lady sovereign.



jag vet inte riktigt vad som händer. jag förstår inte varför. men det tilltalar mig.

om två timmar ska jag åka tåg i fjorton timmar. jag är så jävla pepp. ehm.

jag har varit i luleå sen i onsdags. onsdag, torsdag och fredag spenderades med dunderförkylning, mestadels i sängen eller soffan. petade i mig piller och hemmakurer och igår hade det äntligen kulminerat till bara heshet och lite hosta. det är en klassiker det där, så fort idiotjobbandet avtar tar diverse åkommor makten. nåväl, luleå är fint ändå, trots mellanmjölksdimma och kall blåst. (kanske ska jag erkänna viss bitterhet som jag känner när jag läser om plusgrader och sol i huvudstaden, men det är fint att vara här)
under dagarna i sängen hann jag upptäcka lady sovereigns nya platta och facineras över min egen musiksmak. att ha hennes melodier på repeat kittlade dansnerven och igår hade jag ryckt upp mig tillräckligt för att socialisera med andra än familjen och infann mig på fest i studentnästet. utgång på kafelino med mycket dansgolv och en släng drama. som sig bör. älsklingsmamma hämtade tappert mitt i natten och idag har vi spenderat dagen i soffan framför tv-repriser. senare idag ska jag kanske agera luleå-guide och förklara geografi, bakom ratten, om inte annat lär jag bli kvar i soffan resten av dagen. jag känner visst vemod över att luleå-vistelsen närmar sig sitt slut men ser fram emot vårvarma sthlm.

igår var det sjukt bittert att stiga upp och veta att jobb väntade. solen sken i vanlig ordning om det var ÄNNU varmare än i fredags. påväg till tunnelbanan fick jag eliminera ett av mina tre lager kläder för att inte förgås i solen. att stänga in sig på centralen med vetskapen om att det är nästan-sommar utanför dörrarna är på snudd deprimerande. det verkade även tågresenärer och öldrickare tycka vilket resulterade i att vi hade zero gäster. eftersom lördagarnas personalstyrka är bemannad efter fullsatt servering hade vi zero att göra. vid tre fick jag frågan om jag ville sluta tidigare. OM JAG VILLE SLUTA TIDIGARE! det var det bästa som kunde hända och jag studsade upp till omklädningsrummet och ut i solen. resterande av dagens timmar spenderades på en kajplats vid strandvägen med malin och lina och massa sol. det gör att jag inte är lika bitter över att jobb väntar även idag. men då har solen å andra sidan ett gäng moln att kämpa med nu, god morgon!

strå-hå-hå-lande sol för tredje dagen i rad. därför var det betydligt lättare att stiga upp idag än jag trodde. torsdagen bjöd på stängning och jag bävade de fruktande åre-tågen. dock upprepades inte förra veckans pre-skidort-jag-vill-ha-öl-kaos och jag andreas och andreas kunde njuta av en relativt lugn kväll där vi för en gång skull hann med det vi skulle hinna med innan det enligt schemat var dags att stämpla ut. även kvällen ska mynna ut i en stängning, alltid lite bittert när det är en fredag men jag ska nog överleva det med.. för sen väntar bara sju timmar på lördag, sex timmar på söndag, en öppning på måndag och en stängning på tisdag sen är det luleå för hela slanten. eller i alla fall för sju dagar. jag längtar!
nu ska jag dra plattången genom håret, borsta gaddarna, dra på mig kläder och sen bege mig ut i solen för att möta upp sara vid hornstull, copacabana-frukost väntar!

jag börjar dagen, efter välbehövd sovmorgon, med jordgubb/banan/kiwi-smoothie och hembakta ciabatta-mackor. solen skiner även idag, himlen är blå och solen har fått termometern i köket att kila upp till 17,6 grader. strax ska jag få ordning på morgonfrilla, dra på mig jeans och skinnjacka, sätta solbrillor på näsan och bege mig till stan där en allt för fin nike-jacka finns undanhängd och väntar på mig. kanske ska jag äntligen ta tag i att boka en synundersökning. kan nog bli en bra dag. visst är det skönt att vara ledig en mitt-i-veckan-dag, men det är drygt att inte ha nån som är ledig med mig. nåväl, nästa gång jag är ledig, om en vecka, är jag i luleå, då behöver inte de lediga dagarna spenderas ensam. trevlig dag!