en sång för vår elite

tentasjukan har börjat sätta in. jag blir yr och trött och yrslig och konstigt illamående. det händer v a r j e gång jag närmar mig en salstenta. jag satte mig med böckerna vid nio imorse. vid kvart över tio ramlade bokstäverna ihop till en enda röra och min huvudvärk var intensiv. kaffet som skulle pigga upp smakade äckligt och ögonen hade svårt att fokusera. så jag sov en timme. nu känns det mycket bättre men jag bävar för att sätta mig igen. därför har jag varit fast vid datorn en alldeles för betydlig stund som skulle kunna ägnas åt bättre aktiviteter. som att återigen öppna böckerna som väntar på köksbordet.. jaaaag viiiill iiiiiinte!
dessutom är det så jävla smärtsamt att sitta inne och plugga när solen skiner och himlen är blå utanför.

då jag slösade bort tid läste jag bland annat sandras blogg. hon har, som jag, en karriär på donken i bagaget och har i ett inlägg sammanställt ungefär hur våra nätter brukade se ut. det är så sant, det är så träffande, det är precis som man alltid kommer att minnas nattskiften. jag garvade som en idiot, och måste copy+paste så ni kan förstå vad vi brukade gå igenom:

Det finns flera olika typer av folk som kommer och handlar, alltså vi snackar kategorier. Människor är mer lika än vad vi tror. Här är några exempel:

Tjej/Kvinna 25+ som druckit 13 cosmopolitan för mycket, håret hänger i hela ansiktet, och sminket är överallt förutom där det borde vara. Har alltid en kompis bredvid sig som är mycket nyktrare och som står och skäms över sin apfulla vän. När hon lyckats dra sitt kort rätt väg på 7:de försöket så knappar hon in koden fel 7 ggr också. Sen när det äntligen funkar så drar hon bort håret från ansiktet och ser sin mat som står framför henne. "Oooooooj, vad snabbt det gick!" (När maten ändå redan stått där i en kvart medans hon har kämpat med sitt kort).

Tjej/Kvinna/Kärring 50+ som varit på Olivers (förmodligen enda gången this year. And the year before that...) och druckit så mycket vin att hon inte längre fattar att hennes röst är långt över den decibel som mina öron pallar. Brukar ha en gubbe med sig, och ett annat par som också står bakom henne och gapar. Sedan slåss hon och gubben om vem som ska betala i en kvart (båda vill ju såklart, för i fyllan är ju aaaalla stenrika!) tillslut blir det alltid gubben ändå (för det är ju det hon vill, innerst inne) och när de fått sina grejer så hänger tanten sig över disken och väser "guud vad ni gör ett bra jobb som orkar med alla fulla människor!" och sneglar med menande ögon på människan som somnat mot väggen några meter bort. JA, men han håller ju iallafall käften?

Kille 20 + beställer 30 cheeseburgare, sätter sig vid ett bord och börjar pilla bort ALLA gurkor som är på cheeseburgarna och smetar ut dem på bordet. Då vill man ju bara gå dit och trycka ner hans ansikte i dem och tvinga honom att slicka upp dem. Det ska jag göra nästa gång. Är jag nog less så är det inga problem.

Gubbe 50+ kommer säkert också straight in från Olivers, lutar sig fram så hans näsa nästan nuddar mitt bröst och kisar med ögonen och läser på min namnbricka "Hööörduuuu.....Sofia? GE MIG DET STÖRSTA DU HAR" Och kompisen 1 meter bakom skriker "LEFFE FÖR FAN, HON HETER SANNA!" Då slår jag in allt som finns på kassan ungefär. Samtidigt står denne Leffe (det heter alla över 50 för mig) och drar skämt som han tycker är sjukt roliga,och han garvar, kompisen garvar, de bakom honom i kön garvar, och jag ställer mig vid fritösen och lipar. Ett exempel på det fick jag höra idag:
"Du.. ska du inte fråga om vi ska äta här?"
"Nej men det sa du ju att ni skulle.."
"Men du, fråga nu!"
"Jaha. Ska ni äta här retard?"
"NEJ DET BLIR SÅ TRÅNGT DÅ HAHAHAHAHAHA" (och syftade på att äta vid kassan)

Och just nu garvar jag för att han var så jävla ful, men den sekunden han sa det så tittade jag bara på honom och den milslånga kön bakom och undrade vilket sätt som skulle ta mitt liv fortast. Fritösen? Klämma fast huvudet i en av grillarna?

Sen har vi ju klassikern, the one and only: Killen (vilken jävla ålder som helst 0-100) som är så jävla full att han knappt kan stå, se, höra eller prata. Kommer oftast in just innan stängning och bara står vid kassan och vinglar. Säger inte ett enda ord. Bara gräver i fickorna låååångsamt efter sitt kort.

"Hej?"
"........"
"Vill du beställa eller?"
"........."
(Jag packar ihop en BigCo och ställer framför honom på disken)
"58 pix."
"..........." (letar fortfarande kortet)
(Hittar kortet, börjar fiffla med det)
Och exakt HÄR ger jag upp, ger honom maten gratis så han ska försvinna ur min åsyn innan jag rycker kortet av honom och kastar det åt helvete.
"JA, NÄSTA?!??!"

Skulle ju kunna fortsätta i oändlighet, men ni fattar poängen. Och det är inget skämt, man ser alltid någon av dessa typer under nätterna. Nästan alla varje gång faktiskt. Och trots detta, mixat med mitt hetsiga temperament, så brukar jag hålla mig jävligt lugn. Men idag var jag riktigt nära på att explodera, min gräns var nådd.

"Jaaaaa...(dreggeldreggelhostharkelspya) och så vill jag ha en dricka."
"Vilken vill du ha?"
"Jamen en dricka, en vanlig"
"Vad menar du med vanlig, menar du en cocacola eller?"
"EN VANLIG BARA"
"Jaha vanlig, och vad fan är det?" (KAN NÅGON FOR REAL FÖRKLARA FÖR MIG HUR EN VANLIG/OVANLIG DRICKA SER UT SÅ BLIR JAG JÄVLIGT TACKSAM, MAILA PÅ [email protected])
"Amen! EN VANLIG!"
"VADÅ VANLIG? GER JAG DIG EN COLA NU SÅ KAN JAG GE MIG FAN PÅ ATT DU VILL HA EN FANTA SEN ÄNDÅ!"
"Cola."