en sång för vår elite

exakt den sjuttonde januari ringde jag telia, satt i lång telefonkö och fick efter många om och men prata med en kille på kundtjänst som tog emot min önskan om att säga upp min fasta telefon. om man bortser från att jag hade förträngt det där med uppsägningstid när jag ringde så var det all good. killen i andra änden bekräftade att min telefon skulle vara uppsagd tre månader senare, alltså den sjuttonde april. som sagt, all good. med undantaget att jag inte skulle befinna mig i samma lägenhet som telefonen i två och en halv av dessa månaderna, men det var ju som sagt mitt eget fel. några dagar senare fick jag en bekräftelse med posten som berättade att abonnemangsavgiften skulle upphöra en månad innan uppsägandet eftersom den betalas i förskott, och att trafikkostnaderna skulle regleras i efterhand. därför har jag lugnt betalat räkningarna som kommit hem till mig. som sagt, all good.
men idag när jag kom hem efter att ha haft en rätt oproduktiv dag i skolan och fyra rätt oproduktiva timmar bakom cafédisken på kåren så fann jag ett brev från telia i brevlådan. i kuvertet fann jag en telefonabonnemangsräkning. eftersom min telefon ska säga bye, bye redan på torsdag blev jag lite konfunderad. och lätt irriterad. jävla telia gick genom huvudet när jag letade datum. och visst, johodå, på räkningen stod det abonnemangsperiod 1 maj - 31 maj. hur svårt kan det vara att låta bli att vilja ha betalt för en tjänst som är uppsagd? borde inte stora mäktiga telia kunna sånt där? när jag svurit färdigt att jag skulle bli tvungen att sitta i ännu en telefonkö för att inte bli vidareskickad till inkasso kom jag på att jag redan betalat för hela april och därmed betalat för dagar då jag inte, enligt vad jag önskade där i januari, inte ska ha telefon. gaah!