en sång för vår elite

jag har precis premiäravsnittet av spårlöst. jag sa, efter att ha sett reklamen att detta var ett program jag skulle akta mig för, för en sånhär produktion vet precis vilka strängar som det ska spelas på, vilka knappar det ska tryckas på. och nog fan är det så, jag sitter här med rödsprängda ögon och tårfuktiga kinder, efter att ha sett mötet mellan den sökande tjejen och pappan hon aldrig hade träffats. känslorna formligen sprutade ur mig och jag riktigt hulkade. länge leve blödigheten!
annars har den här dagen varit rätt medioker. fick agera hemma hos-offer på förmiddagen och visa upp mitt hem för potentiella studenter. sen kom jag och fanny fram till att det inte var nån idé att gå till skolan utan mailade lite halvdant hemifrån. by now hade jag en huvudvärk som inte liknade nåt annat och jag la mig för att vila en stund innan kvällens planerade träning. jag spenderade en timme under täcke och dubbla filtar och frös som en idiot. frossa och värmesvallningar bytte av varandra och pannan hettade innan klockan passerat fyra. jag var inte alls pepp på aerobic då utan ställde in det hela och återvände till sängen. resterande kvällen har jag spenderat med att utmattat laga mat i köket och utmattat tagit igen mig i sängen. phu! till imorgon hade jag tänkt att piggna till för skolan väntar på dagen och smask-genrep väntar på kvällen. krya på mig!