en sång för vår elite

jag har tre dagar kvar att jobba och jag kan konstatera att jag inte har lärt mig det där med dygnsrytm än. inte på hela sommaren har jag lyckats med konststycket att lägga mig i tid. och nu är det ju ingen idé. dagen har bjudit på tristess och extrem irritation över den återigen fuskande arbetskollegan. hur svårt är det att förstå det där med att man är berättigad en HALVTIMMES rast per dag? är det inte konstigt att jag, som är trettio år yngre har mer arbetsmoral?! efter jobbet åts det middag tillagad helt av lillebror (that's a chocker!), supergott! sen svängde vi förbi farmor som blev hela åttiofyra idag. nu ska jag borsta gaddarna och förhoppningsvis lyckas sluta ögonen.

förresten, det är ju kul att jag kan inspirera.. att mina åsikter ger bloggämnen. copycat, anyone?