en sång för vår elite

okej, håll i er nu. riktigt hårt. jag gör ett besök i bloggvärlden för första gången på över en månad. det är nästan så att jag är rädd för att återvända. jag känner mig dålig och skäms lite. mest inför mig själv. jag har fått gliringar och frågor om när jag ska börja blogga igen. och ikväll när anders sa att min blogg var så nära död man kunde komma tänkte jag att det var bäst att ta sig i kragen. säger man inte att hösten är en bra tid att börja på nytt?
hundra saker har hunnit hända sen jag hälsade på här sist och var redo att välkomna pride. hundra bra saker. först och främst hade jag världens bästa pride, en vecka som borde förtjäna flera egna inlägg. sen kom världens finaste guddotter till världen, vilda blir idag hela en månad. jag har hunnit se coldplay, emil jensen och förälskat mig i cirkus cirkör. har sett fin utsikt från både kaknästornet och katarinahissen, spenderat en helg i örebro och bokat upp mig och flängt mest hela tiden. jag har fått nytt schema på jobbet, irriterat mig och varit arg. just nu känner jag hur lite höstångest kommer krypande men samtidigt är jag mer nöjd med tillvaron än på ett bra tag. på torsdag åker jag till luleå för första gången sen i juni, andra gången det här året, och jag förundras över hur lite jag faktiskt saknar det nuförtiden.
nu ställer jag klockan på halv fem och hoppas att sömnen vill visa sig snart. imorgon väntar jobb igen. godnatt!