en sång för vår elite

igår spotify:ade jag the ark när jag stod och gjorde mig klar för frukost på slussen-kajen med sara. mest för att det var längesen och för att the arks musik alltid brukar få mig på bra humör. men så var den där. den där låten som skriker gymnasiet, grubbel och må dålig, tårar och trasiga tankar. och den där känslan var tillbaka. som att kastas sju år bakåt i tiden. men den är fortfarande fin så det gör ont. och nu har jag en klump i magen.

igår hade jag nästan världens bästa dag. jag började med att äta frukost med stina på copacabana, vi pratade om livet och uppdaterade oss på hur landet låg. sen åkte jag oförtjänt opepp till jobbet men möttes av min favorit-wannabe-italienare som sjöng, ropade mitt namn över halva centralen och la armen sådär vänskapligt över mina axlar när jag var ombytt och klar. massa, massa att göra på jobbet men dagen flöt på lätt och fort ändå, speciellt efter citat-battle och skratt mellan mig och den blonda. efter jobbet traskade jag mot söder vid vattnet, genom gamla stan och upp på götgatan, påväg för att säga hej till en dreadad fröken på jobbet. halvvägs upp för götgatsbacken skrek nån mitt namn och jag hittade jonas och malin från pite-tiden på en uteservering. en halvtimmes snack om jobb och hopp och att inte vara bitter och sen fortsatte jag efter götgatan för att ta tre trappor upp. nånstans utanför granit ringde mamma. med allvarlig sprucken röst sa hon att hon hade något tråkigt att berätta. hon hann hejda sig, fråga vart jag var och undrade om jag ville att hon skulle ringa igen när jag var hemma. självklart kunde jag inte komma överens med tanken att inte veta direkt. så där stod jag, mitt på götgatan, bland alla sommarkära stockholmare påväg till uteserveringen för kvällen och fick veta att sally varit borta i två dygn. min katt som aldrig är borta mer än en förmiddag. tunnelseende, hjärtklappning, tårar bakom ögonlocken, förlorad förmåga att ta djupa andetag, rusande tankar på vad som kan hända med en liten katt ute i stora världen.. och ändå total avsaknad av förankring med vad det betydde i verkligheten. hundra mil bort kan jag inte göra något. inte ens fatta vad som är på riktigt. kanske bara hoppas. ett sms bort fanns en varm famn, tröstande kramar och ett man får gråta när ens katt är borta. sara rådde mig att ge det några dagar. jag försökte komma överens med tanken att vänta, hoppas, inte oroa mig, men tankarna mal och jag känner mig tom. en timme på en barstol med uppsluppen stämning, en hand i min, kvällsfuktig sommarvärme utanför och precis tajmad tunnelbana blev sista ingridienserna på dagen som nästan var världens bästa. nu funderar jag på vad som hänt med min kroksvansade katt, och hoppas på att mamma ska ringa och säga att hon är återfunnen.

vaddå gå och lägga sig i vettig tid när man ska stiga upp tre och börja jobba halv fem? vad ska det vara bra för. att det är bra att vara utvilad, tja, jag vet inte. jag tyckte det var en bättre idé att fastna framför filmer man redan sett hundra gånger och gäspa som en idiot.
jag är nästan tjugofem år gammal och har fortfarande inte lärt mig att fyra timmar sömn inte räcker när man ska jobba tio timmars-pass. skämmes tamejfaan!

klockan är bara drygt halv åtta och solen skiner redan från en delvis blå himmel. jag har precis duschat, ätit frukost och klätt mig, om en halvtimme ska jag knata till tunnelbanan som ska ta mig till jobbet. jag vill inte. vill inte jobba idag. skulle ge mycket för att få stanna hemma, ligga i sängen och se solen stiga, ta en promenad, äta söndagsfrukost, kanske en fika på söder.. men istället ska jag in och tjäna slantar i sex timmar. nästa gång jag får ha en ledig dag är på lördag, jag får väl hoppas på sol då istället.

min norrlandslängtan har de senaste veckorna bara växt sig större och större. just nu värker det i hjärtat när jag tänker på meterdjup snö där solen glittrar, skidbackar och knarrande promenader. jag längtar efter mamma och pappas stora villa, bastubad och värmade brasa i öppna spisen. jag längtar efter häng med lillebror, mys med katten, snack med mamma och bilfärder med pappa. om tre veckor åker jag upp för att stanna en knapp vecka. och jag längtar! trots att jag trivs här i storstan vet jag att mitt hjärta alltid tillhör norrland och jag vet att jag en dag kommer att flytta upp igen. häromdagen var den tanken så bekant att jag till och med besökte lulebos hemsida bara för att kolla hur jag låg till med köpoängen.

igår var jag ledig. jag insåg att våra efterlängtade hyllor inte skulle hinna köpas innan festen om jag inte tog mig iväg igår. så jag åkte iväg vid elva, en timme dit, en timme där och en timme hem. när klockan var två hade jag redan avverkat dagens dagsverk. för innan ikea-besöket hann jag med disk och hänga upp de nysydda köksgardinerna. så jag spenderade resten av dagen i soffan. det tyckte jag att jag förtjänade efter att ha arbetat arton av tjugoen dagar. på eftermiddagen fick jag spontanbesök av emma och anders. vi åt makaroner och korv men det kändes som smärre lyxmiddagen när man fick så fint sällskap. anders passade på att fixa vårt trådlösa och emma gnällde över gravidkläder. sen kom malin hem och jag började hitta tillbaka till den där fixar-energin vilket resulterade i att jag började med fållarna på det som ska bli draperi till ytterdörren. klockan hade hunnit bli mer än elva då jag insåg att sömn är en bra grej när man ska jobba sina tre sista pass på donken. och nu sitter jag här, löjligt morgonpigg av nån anledning, men kaffekoppen brevid och nyhetsmorgon på tv. glidarpasset på jobbet idag, 10-14.30 bara. sen ska jag fördriva tre timmar i vällingby innan min klipptid på bobby's. (under de tre timmarna ska jag försöka klura på om håret ska få fortsätta vara blont eller om jag ska våga go red.

jag har ägnat kvällen ensam i soffan med melodifestival-spektaklet. var inte bidragen extra dåliga idag? (hela konceptet med deltävlingar skapar ju tillfälle för mer än en lökig låt per schlager-år) jag kan inte ens uppbringa mig till att välja ut en favorit den här omgången. i och för sig kan det bero på att dagen har bjudit på en hel lång vällingby-lördag men 13000-timmar och konstant snack från bop-kärringen (en makapär som pratar med en när något friterat blir beställt), jag har inte riktigt lyckats få fram en enda vettig tanke sen tunnelbanan tagit mig hem. imorgon jobbar jag öppning igen. min sista helgöppning i vällingby. ja, jag vet att jag tjatar, men det är så stort att få ta sig därifrån! eller som frida sa när hon fick veta att jag gör min sista dag på torsdag: herregud! på torsdag kommer jag in med champange, ballonger och en hel jävla orkester!

update: jag hann tvätta håret, plocka undan disken, äta ordentlig frukost, spika upp spegel och sy till tyget som ska upp på väggen. får räknas som godkänt. nu drar jag och jobbar, hej!

jag hänger inte riktigt med i svängarna. eller så är det så att det bara är svängarna jag hinner med i. allt utanför äta, jobba, sova försvinner liksom. mest för att jobbdelen har varit väldigt överrepresenterad de senaste veckorna. nu börjar det dock lugna ner sig. om tre dagar får jag vara ledig (en dag) och om bara fem pass är jag fri från mcdonald's vällingby. som ni kanske redan har förstått har jag sagt upp mig, skrivit på uppsägning och planerat för mitt avsked. det känns så otroligt bra! ingen mer hets, ingen mer prestationspress för att dressa burgare nog fort, inga fler himlande chefs-ögon, inga suckar, inga "jobba fortare!", inga diktator-wannabee:s till skiftledare, inga 45 minuters pendlingar på tunnelbanan.. säkert kommer jag sakna mina fina jobbvänner och mina goa stammisar, men other than that, i'm done! nya jobbet verkar fint, trevliga jobbarkompisar, roliga sysslor, många spännande gäster och sen är det nåt visst med centralen, jag trivs med att det är ett nav för resor både hit och dit, trots att jag på något underligt sätt känner enorm hemlängtan bara av att höra den där rösten som ropar ut tågtider. imorgon jobbar jag mitt tredje pass och hoppas att jag då får lite mer utbildning på den där attans kaffemaskinen (min första latte blev brännhet och skummet blev "för luftigt") för att hantera öl-kranen utan att fylla halva glaset med skum kirrade jag förra gången (inte utan att känna mig barnsligt stolt).
för övrigt tänkte jag bli bättre på att blogga, liksom ta mig ur den här svackan med obefintliga uppdateringar. jag har ett helt lager med ämnen, från facinasionen (och rädslan!) över intresset som visats från en viss sorts män till varför föräldrar i donken-kön gör mig sjukt förbannad. smell ya later!

idag är femte dagen jobb på rad. efter idag ska jag jobba två till, sen får jag vara ledig två. och sen ska jag jobba sju. och nej, jag gnäller inte, för det får man inte när man själv försatt sig i situationen. malin försöker lära mig att ordet nej finns i svenskans vokabulär och att jag borde använda det mer. jag veeet, och jag ska. men nu är det som det är. och jag ska inte gnälla. men. jag är trött. och har ont i kroppen. och jag tycker att det är lite jobbigt att jag idag ska jobba på andra stället för andra gången och jag tycker inte om känslan av att vara ny och behöva be om hjälp, be om att bli insläppt, be om att få dörrar upplåsta, be om kassahjälp, be om guidning till omklädning, disk, rena skjortor. alla barn i början sägs det, men det var jävligt längesen jag behövde känna mig som unge sist. nåväl, det tar mig bort från något jag tycker mindre om, då är det bara att bita ihop och sparka!

snabb uppdate: åter på nätet! jag är färdigflyttad, nya lägenheten är kalasfin och nu ska bara de sista kartongerna packas upp och allt hamna på rätt plats så är allt tiptop. jag har känt av sviterna av att pendla och jag gillar det inte. dock, igår började jag på nåt nytt, det kändes bra och betyder att jag ska avsluta något gammalt. idag är min första lediga dag den här veckan, nästa gång jag är ledig är nästa lördag. därför har jag tagit på mig fyra timmar på att ta mig ur mjukiskläder och och trötthetsslappet för ta mig till stan för några ärenden. jag har grämt mig över att inte få tag på en klipptid då jag vill ha den och försökt få alla kläder att rymmas i garderoben. ikväll blir det tidig kväll eftersom jobbdagen börjar nollsju nollnoll imorgon, fyrtiofem minuters tunnelbana bort. imorgon tänkte jag sitta hemma och nöta soffan framför melodifestivalen medan min kombo drar på stan för att dricka drinkar. förhoppningsvis vill nån komma och hålla mig sällskap. nåväl, nu ska jag traska tio minuter genom skogen för att ta mig till tunnelbanan. hej!

emma är bra. henne kan man ringa och beklaga sig för. gnälla på att förstahandshyresgästen fixat så att bovärden ska komma hit klockan SJU på morgonen dagen då man har sovmorgon, på att man inte hunnit äta vettig mat bara för att man är nojig som satan och måste dubbelkolla plattångskontakten, på att man är hungrig så det skriker, inte har nån mat hemma, är sugen på max och inte vill flyttpacka kvällen igenom utan sällskap. då fixar emma biffen. övertalar en att åka till solna, där hon möter upp, fixar max och bilar sedan hem en för flyttpackning MED sällskap. världens bästa vän!
dessutom har fina, fina karin kommit hem från månadssemestern idag och jag blev löjligt glad av att höra hennes röst.

en riktigt dålig dag på jobbet, en envis mensvärk och en kväll full av trycksvärta och flyttkartonger är inget bra sätt att spendera en söndag. det har i alla fall inte satt nåt leende på mina läppar.
MEN, imorgon kanske, kanske mina dagar får ett nytt öde. och till helgen går flyttlasset. och världens bästa anders har varit så där fantastisk som bara han kan vara och fixat flyttbil till mig utan att det nästan kostade något alls. och imorgon får jag äntligen funk:a med rätt instruktör. och jag lyssnar ihjäl mig på timo räisänens ...and then there was timo och det lockar fram energi jag inte visste att jag hade. nu ska jag slutföra ihop packningen av kartong nummer fyra.

jag börjar dagen med markus krunegård och norrskenste. huden luktar fortfarande klor efter gårkvällens dryga femtio längder i simbassängen. hade inte simmat längder sen gymnasietiden men det var mycket angenämt. dessutom sover man otroligt gott efter ha tagit simtag. imorse vaknade jag redan just efter åtta, trots att jag lovat mig själv att sova länge ifall jag ville. släpade täcke och kudde till soffan och såg nyhetsmorgon tills kroppen var rastlös. idag kanske jag borde ta tag i de där flyttkartongerna och börja organisera lite inför den stundande flytten. kanske köpa svarta sopsäckar och börja packa kläder, eller kanske fylla så många väskor jag kan bära och sl-flytta lite. eller kanske ska jag bara sitta inne, ligga under täcket och titta ut på det gråa utanför. shit, va jag längtar efter vårsol och några plusgrader på termometern.

klockan har inte ens hunnit bli halv tio och jag har redan hunnit ringa ångestsamtal till csn (och fått veta att jag inte kommer behöva börja betala förrän efter nästa årskifte), beställa bredband till nya lägenheten (som visade sig bli billigare än vi planerat. i alla fall det första halvåret), slänga iväg en adressändring from nästa månadsskifte och är precis i färd med att ringa och boka en välbehövd klipptid. dessutom har jag spolat upp diskvatten till mitt berg i köket och gjort iordning nyttig grötfrukost. jäklar alltså, jag kan när jag vill!

klockan är tio över nio, tack och godnatt!

nu var det längesen, skärpning! sen sist har jag hunnit jobba trots att jag inte var frisk, hosta mig igenom nätterna, bjuda emma på middag, haft flyttpanik, lämnat blod och jagat en kavaj över halva stockholm. i fredags kom malin, min blivande kombo, ner till storstaden med sitt flyttlass och i lördags åkte jag för första gången tunnelbana ut till svedmyra och prommade tio minuter till vår blivande lägenhet. lägenheten var om möjligt finare utan den förra hyresgästens tillhörigheter och jag fylldes av upprymdheten inför att flytta som jag hittills saknat. vi har fått tag på en alldeles jättefin lägenhet och jag tror att den, med våra gemensamma bohag, kommer bli top notch att på i. halva lördagen gick åt att planera lampor, diskutera gardinval och drömma oss fram till lägenhetsperfektion.
idag har jag legat i sängen och läst, det börjar närma sig slutet för stieg larssons tredje, tills eftermiddagen nalkade, då tog jag mig upp, var lite hemmaduktig och åkte sen in till stan för att fika med malin på string. där drack vi latte och planerade för vår stundande inflyttningsfest. boka in sista lördagen i februari kära vänner! nu har jag precis ätit middag, lyssnar på regina spektor (love love love spotify!) och väntar mest på att krypa ner under täcket. några sidor bok och sen sömn, imorgon börjar jobbveckan. redan klockan sex.

inatt sov jag drygt tio timmar. jag vet inte när jag lyckades med den bedriften sist. trots sömn med dubbel panodildos i kroppen kände jag mig inte skitpigg när jag vaknade. ändå var jag fast besluten om att piggna till nog mycket för att jobba imorgon. jag vandrade mellan sängen och soffan, ömsom sov ömsom plöjde hela första säsongen av sugar rush. jag ägnade mig åt redan hyllade och hypade, men för mig nyfunna, spotify och läste några kapitel till i stieg larssons nummer tre. vid halv fyra ringde joonas för att kolla läget. var jag frisk? ville jag jobba? för jag FICK vara hemma om jag ville. no shit, fick? tänkte jag och sa att jag promt skulle jobba. direkt efter att vi lagt på kände jag att det beslutet kanske inte var en jättebra idé och engagerades i ännu en hostattack. lite senare pratade jag med alex på fejan, då fick jag återigen frågan om jag kanske ville vara ledig imorgon, för att han fick så mycket skäll över att hans löneprocent var för hög. då förstod jag varför joonas så envist berättade att jag fick vara hemma. att ge mig ledigt är billigt. helt gratis faktiskt. att däremot ha mig sjukanmäld kostar pengar. då är det bättre att jag jobbar. och att de kan ge någon annan ledigt. dock verkade det på alex som att ingen ville få en fri tisdag. hursom blev jag otroligt irriterad över det hela och mina tankar på att ringa joonas och ångra min friskhetsförsäkran blev plötsligt otänkbar. istället lämnade jag sängen, värmde mig lite mat, duschade, diskade och bakade bananmuffins. allt i äkta "jag är inte sjuk"-anda.

statusrapport: febervarm panna, snortäpp näsa, rivhosta som ger blodsmak, ledvärk och orkeslöshet. dagen har spenderats i soffan, åttio procent sömn, tjugo tv. ställde in morgondagens jobb för att inte fungera som virusfontän utan ork som tvingas sitta ner på golvet i köket för att ta temperaturer på grillarna (det gjorde jag imorse). istället ska jag droga mig med panodil och sova till kroppen inte vill ha mer sömn. först ska jag bara komma på hur man somnar efter att ha spenderat större delen av dagen med slutna ögon.