en sång för vår elite

jag brukar skryta om att jag har bra lokalsinne. jag brukar känna att jag har rätt bra koll på var jag kom ifrån och vart jag borde gå när det handlar om outforskad mark. igår gick jag vilse. jag kom från jobbet och kände mig sådär tung i huvudet som bara åtta timmars jobb kan orsaka. regnet vräkte ner utanför men ändå kände jag för att gå ut en sväng innan jag började laga middag. för att rensa huvudet, och för att det känns så mycket mysigare att ställa sig i en varm dusch när man är frusen in till benen. sagt och gjort. jag snörade på mig gympadojorna och slängde på mig träningsjackan som lillebror tog med sig från luleå och gav mig ut i mörkret och regnet. eftersom jag alltid brukar promma mot brommaplan och tänkte att variation förnöjer svängde jag av åt vänster i stället för höger vid vägskälet. jag beräknade ut en rutt i mitt huvud och tänkte att det borde ta sisådär tjugo minuter att ta sig runt. problemet var bara vägen inte gick riktigt som jag hade planerat. efter tjugo minuter kände jag inte alls igen mig och var inte alls nära min port. eftersom jag fortfarande trodde att jag hade ett hum om vart jag var fortsatte jag gå i den riktning jag trodde var rätt. och jag gick, och gick. tillslut kom en skylt som berättade att jag lämnade abrahamsberg och nu befann mig i stora mossen. stora mossen är en station ifrån mig och jag förstod att jag inte riktigt hade gått som jag trott. jag började fundera på vem jag skulle kunna ringa och be om vägbeskrivning från nån lämplig kartsajt men kom på mig själv att inte vilja erkänna mig vilse, så jag lät bli att svälja stoltheten och letade mig vidare själv. det tål att tilläggas att det regnade så det rann i ansiktet och klafsade i skorna. jag frös. och hade ingen aning om vart jag var. jag tänkte att min bästa chans var att hitta till stora mossens tunnelbanestation och sen bara hålla mig nära spåret men jag började ändå lägga märke till vad jag passerade ifall jag skulle behöva gå tillbaka samma väg. när min promenad hade gått från tänkta tjugo minuter till en timme hittade jag tunnelbanestationen. lycka! när ytterligare tjugo minuter hade passerat såg jag min tunnelbanestation. när jag kom in genom dörren kunde jag vrida ur min mössa och min jacka hade gått från ljust beige till mörk grå. jag frös och mina tår var vita av vatten och kyla. men jag var ändå löjligt stolt över att jag hittat hem och berömde mig själv med spenatpaj och ica-godis.

på jobbet spelas noga utvald musik i noga planerad kombination beroende på vilken tid på dygnet det är. på morgoen spelas ofta petra haden och bill frisells version av yellow. häromdagen frågade en man, femtio plus, om vem som gjorde covern. jag svarade och han hummade gillande och sa nåt om att det nästan var en värdig cover. sen pratade vi coldplay och globen-spelning tills hans egg mcmuffin var färdig.

jag har aldrig förstått det där med att kombinera morgonstund och guld i samma ordspråk. det finns inget gyllene med att kravla sig ur sängen kvart i sex på helgdagar. jag är mer död än levande och kan knappt se mening med livet när jag måste lämna täckets värme för kallt golv och stundande morgontunnelbana. det enda jag kan tänka är SOVA! och det är ju ingen bra start på morgonen. speciellt inte när jag gissar att jag kommer känna likadant imorgon då jag måste stiga upp i samma arla morgontimme. det enda som är positivt med att vakna upp och veta att det är lördag är kvällens aktivitet. TOMAS ANDERSSON WIJ på göta lejon! jag ska bara komma över att biljetten egentligen var mycket dyrare än jag hade råd med så ska jag sen börja tänka på hur fantastiskt det kommer att bli. jag har ju några timmars knegande framför mig då jag kan tänka på det. ha en bra dag allihopa, hej!

hör ni! jag hade glömt bort att jag har en blogg. på riktigt. mycket märklig känsla att fortsätta läsa alla andras utan att reflektera över att man har en egen att uppdatera. nåväl. livet promenerar vidare ändå. sen förra måndagen har jag hunnit vara sjuk, sjukanmäld två dagar, blivit någorlunda frisk och jobbat igen, haft kristian på besök och byggt upp en otrolig irritation inför det jag tyvärr måste kalla mitt jobb. de två senaste dagarna har varit helvetet på jorden och jag har fått uppmaningen säg upp dig! från två oberoende, kloka kvinnor. eftersom jag stigit upp kvart i fem igår och idag slocknade jag mitt i spänningsläsningen vid nio-tiden ikväll. blev väckt en dryg timme senare och fick den där dagliga godnatt-pratstuden. sen när det var dags att somna om kände jag mig utvilad. så jag steg upp, drog på mig mjukisuniformen och kokade mig te. nu har klockan tickat snabbt utan att jag hunnit med och nu ska jag ge nån lämplig valvaka på tv en chans. och så håller vi tummarna, obama for yo mama!

i lördags hade jag jätteont i örat, det liksom sprängde i det jag gissar är trumhinnan. min bror övertygade mig om att jag var påväg att få öroninflamation. öroninflamation var hans stammissjukdom när han var liten och han menade prompt att det var så det började. jag är skiträdd för sånt. feber vet jag vad det är, förkylning och magsjuka också. men öroninflamation, det är helt ny skrämmande mark. jag nojade lite och sa bestämt att jag minsann inte tänkte få nån öroninflamation och hela dagen försökte jag ignorera att örat gjorde satans ont varje gång jag gapade/pratade/gäspade. och så när jag vaknade på söndagmorgon gjorde inte örat ont längre. istället hade jag fått ett rivande svidande ont i halsen. sådär så att det svider när man sväljer, river när man pratar och man inte ens vill tänka på att hosta. sen kom snoret. och nästäppan. och ynkligheten. och nog mycket kraft att släpa täcket till soffan för att ligga där och tycka synd om sig själv en hel dag. nu är det måndag och jag har stigit upp för att ta mig till jobbet. halsen gör lika ont, snoret har tilltagit i kraft och jag anar ont i bihålorna. jag vill krypa ner under täcket och tycka synd om mig själv en dag till men istället tänker jag plikttroget att jag måste ta mig till jobbet för att "bli sjuk" två timmar innan instämpling är inte acceptabelt. fan, fan, fan. jag måste lära mig hur man gör när man sjukanmäler sig.

efter att ha vaknat vid halv sex två dagar i rad och inte sovit tills jag vaknade på över två veckor såg jag verkligen fram emot att få sova tills klockan ringde vid tio idag. men icke! kvart över sju blinkade min telefon med schemaläggar-joonas nummer, och ja, jag vet att man kan stänga av telefonen/ljudet/what ever, men jag gör inte det, jag tänker att om nån ringer okristligt tidigt så vill de nåt viktigt. idag ville joonas att jag skulle jobba stängning, börja tre istället för tolv och sluta tolv istället för nio. det tog emot men jag sa ja eftersom han lockade med att göra mig ledig imorgon. ibland hatar jag mig själv för att jag går med på alla såna här påhitt, att jag är så duktig på att säga ja och "ställa upp". det är ytterst sällan man får något för det och det är ytterst sällan man vinner något vid själva skiftbytet. som idag, jag får stänga med han som jag tycker minst om och som kronan på verket är vi en kort. riktigt höjdar måndagkväll blir det. nåväl, jag är ledig imorgon.
igår lyssnade jag på the con om och om igen när jag inte kunde sova. det är så mycket piteå i den låten. piteå, vinter, kyla, luleå-vår, london-besök och igenkänning.

 

det är förlösande att fälla tårar. och det är bättre att bryta ihop inför någon än ensam. det är bra att få höra alla de där sakerna som man egentligen redan vet men behöver bli påmind om. och det är skönt att få höra att man är bra. jag har en mycket lugnare känsla i magen nu. och te värmer när man är frusen. och sova ska man göra när man brutit ihop klart. godnatt!

jag powernap:ade precis en halvtimme och drömde konstigt. när jag vaknade kände jag mig vimmelkantig och orolig. förbannat frusen var jag också. det är jag fortfarande. strax ska jag ta mig till sats vid alviks torg för andra dagen i rad. idag hoppas jag att jag får plats på dansaerobic-passet som jag för närvarande står på väntelistan för. igår yogade jag och även om det inte var som att yoga på impuls i luleå så blev jag påmind om hur behagligt det är att få koncentrera sig på andning, lyssna på stämningsfull musik och glömma tankarna i en timme.
idag har jag häng med stina för andra dagen i rad. vi skulle utforska barkarby outlet men hamnade på ikea där vi åt lunch och provsatt lite mer soffor. att hitta en soffa till stina verkar vara ett utdraget projekt, men nu vet jag i alla fall vilken soffa min lott faller på. hem från ikea fick jag med mig två meter tyg och tre doftljus. av tygerna skulle det sys för att få timmarna att gå (jag har varit sjukt rastlös idag) men istället spelade jag betapet och pluggade min handledarbok som visst ska förhöras imorgon. jag fick förfrågan om förlängd fredags-jobbtid och kände att jag inte hade nån anledning att tacka nej. idag saknar jag mami och papi och önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och få en kram.

klockan är bara just efter tre på min andra lediga dag för den här veckan. jag är rastlös. det kryper i kroppen och jag har en konstig känsla i magen. jag har svårt för tystnaden i min lägenhet och drar på moneybrother på hög volym. det känns tomt efter fin-besöket och jag tänker mycket. imorse träffade jag stina för att frukosta på copacabana. riktigt bra att spendera en förmiddag i en nedsutten soffa vid hornstull med stina. stina är bra. hon säger kloka saker och ger bra perspektiv på saker och ting. jag gillar att hänga med henne. efter att stina lämnat mig för jobbet knallade jag till åhléns och köpte fina stuvar. planen var att plocka fram symaskinen och sy en liten väska eller två men jag tappade bort motivationen lite. sen var planen att ta en promenad i solen, men den hann försvinna och den blå himlen ersattes med ett grått täcke. isället fick jag en halvtimme i telefon med den fina rösten och nu ska jag ge symaskinen en andra chans. sen tänkte jag ge sats på alviks torg en chans. nu när jag inte jobbar långskift har jag ingen ursäkt.

jodå, jag går omkring och ler ganska mycket nuförtiden. det är fint minsann.

ibland behöver man bara en sista knuff för att förstå vilka val man ska göra. imorse ringde jag mamma och grät en skvätt över att skolan är åt helvete misstrivsam, att jag inte ville plugga, att jag inte ville spendera mina dagar på ändlösa föreläsningar i flemingsjävlaberg. som den världens bästa mamma hon är förklarade hon allt det där som jag egentligen redan visste, att man inte ska göra saker som får en att må dåligt, att man inte ska tvinga sig själv att fortsätta kämpa om man känner att man inte har motivation och att man inte behöver se det som ett misslyckande att hoppa av. orden la sig som bomull runt hjärtat och en stor sten föll. jag kände mig med ens så mycket lättare och det var som att andas ut efter en lång ansträngning att formulera orden jag hoppar av i huvudet. allt det där praktiska får lösa sig, csn och allt administrativt från skolhållet. just nu ska jag bara njuta av känslan av lätthet och börja planera en vardag utan skolkrav.

jag har varit vaken i nästan två timmar och har sprungit runt som en tok och plockat, städat undan, hängt in tvätt, vikt kläder som legat på golvet, städat toaletten, and on and on and on..
min resterande dag ser ut som så: blodgivarcentralen vid fridhemsplan -> ärenden på stan -> lunch med emma -> hem och tokplugga -> jobba stängning. phu!
nu, dags att rusa, tja!

jag vaknade löjligt tidigt med tanke på att det var en tröttsam dag igår och jag egentligen inte hade nåt som tvingade mig upp idag. men istället för att kämpa för att somna om, efter pling i telefonen, drog jag mig upp, gav hemtentan en första titt och kände att det kan kanske gå relativt smärtfritt. sen rafsade jag ihop det lilla som samlats i tvättkorgen sen i fredags och hittade en ratad tid i tvättstugan, diskade den lilla mängd disk som väntade i vasken, bara för att jag har insett någon slags tillfredställelse i att ha tom tvättkorg och tom vask. jag kokade mig kaffe och drack två koppar tillsammans med två hårdbrödmackor, bäddade sängen, hängde in kläder i garderoben och skrev en inköpslista inför helgen. klockan är bara drygt tjugo över nio men redan känns det som att jag har klivit över flera av dagens potentiella måsten. strax ska jag hämta tvätten och sen ska jag kuska till brommaplan och apoteket innan det är dags att viga dagen till hemtenta-plugg. klockan fyra ska jag infinna mig på jobbet igen och innan dess hoppas jag att jag i alla fall känner att jag har kommit igång.

ibland är det så himla lätt att bli osäker på sig själv.

idag har jag som sagt premiärat i vällingby. det gick riktigt bra. det där jobbet är bannemej som att cykla. och att personalen var genomgående trevlig gjorde ju inte saken sämre. jag tror att jag redan hittat mig några guldkorn, men det är kanske är att säga för mycket så här efter endast en dag. nåväl, timmarna tickade snabbare än jag hade vågat hoppas på och när jag satte mig på tunnebanan påväg hem kände jag att trots att benen var tunga och fötterna värkte skulle inte en kväll på stan vara så tokigt. men, efter att ha kommit hem, landat och klivit ur duschen var jag inte lika säker längre. så det slutade med en kväll i mjukbrallor och duntofflor, och med facit i hand var det helt rätt beslut, trots att jag anar en viss bitterhet i mitt eget bakhuvud. jag måste lära mig att efter varje kväll kommer en ny morgon där jag vaknar upp i huvudstaden. imorgon ska jag jobba igen. men först måste jag kuska in till stan för att inte gå miste om nittionio kronor på mique. tiden går fort och det har redan gått två veckor sen jag köpte de där krokarna till badrummet som inte passade. därför borde jag sova nu och inte lyssna om och om igen på amy macdonald this is the life. fantastisk liten melodi. och tösen har sånt där ironiskt passade efternamn dagen till ära.

emma har oroat mig för att det redan är platsbrist på alla flyg som ska oss hem till norrland över julen. själv hade hon betalat nästan tvåtusen pix för att säkra en familjejul. jag insåg att det inte skulle matcha min ekonomi och har vänt och vridit på hur man på bästa sätt ska lösa hemfärd utan att bli ruinerad. ska man vänta ut ungdomsbiljetter eller ska man ragga norrlänningar att samåka i en hyrbil med? nåväl, jag gjorde en snabb scanning av sas hemsida och nu är mina biljetter bokade. enligt mina uträkningar borde det funka. julafton är på en onsdag så måndag och tisdag borde vara skolfria, fredagsbiljetterna var slut så jag skarvar och gör jul redan på torsdagen. sen planerar jag ett sthlms-nyår så jag återvänder den trettionde, tidigare var inte möjligt. då var det ordnat.

Utresa	Flygrutt	Avresa	Ankomst
to 18 dec 2008 SK018 Scandinavian Airlines	Stockholm Arlanda , Terminal 4 - Luleå	19:15	20:35
Pristyp: YOUTH		Bagage: 20 kg Måltid: Mat till försäljning

Hemresa	Flygrutt	Avresa	Ankomst
ti 30 dec 2008 SK019 Scandinavian Airlines	Luleå - Stockholm Arlanda , Terminal 4	19:25	20:45
Pristyp: YOUTH		Bagage: 20 kg Måltid: Mat till försäljning

att färdas genom sverige en natt mot fredag.

+
volvo v70!
mcdonald's-kaffe
blickar i sundsvall
dubbelfiliga 110-vägar
automatlåda
trall-vänliga dängor

-
mörka rastplatser
lastbilar
regn
omkörningar
vaken på p3/p4
avsaknaden av sällskap


jag är i luleå. det är lagomt bekymmerslöst. igår körde jag nittio mil på tio timmar. (jag hjärta hertz!) idag jobbade jag bort hela dagen. imorgon måste jag boka hemresa och smart-packa. på måndag är det stockholm igen. hej!