en sång för vår elite

idag har jag som sagt premiärat i vällingby. det gick riktigt bra. det där jobbet är bannemej som att cykla. och att personalen var genomgående trevlig gjorde ju inte saken sämre. jag tror att jag redan hittat mig några guldkorn, men det är kanske är att säga för mycket så här efter endast en dag. nåväl, timmarna tickade snabbare än jag hade vågat hoppas på och när jag satte mig på tunnebanan påväg hem kände jag att trots att benen var tunga och fötterna värkte skulle inte en kväll på stan vara så tokigt. men, efter att ha kommit hem, landat och klivit ur duschen var jag inte lika säker längre. så det slutade med en kväll i mjukbrallor och duntofflor, och med facit i hand var det helt rätt beslut, trots att jag anar en viss bitterhet i mitt eget bakhuvud. jag måste lära mig att efter varje kväll kommer en ny morgon där jag vaknar upp i huvudstaden. imorgon ska jag jobba igen. men först måste jag kuska in till stan för att inte gå miste om nittionio kronor på mique. tiden går fort och det har redan gått två veckor sen jag köpte de där krokarna till badrummet som inte passade. därför borde jag sova nu och inte lyssna om och om igen på amy macdonald this is the life. fantastisk liten melodi. och tösen har sånt där ironiskt passade efternamn dagen till ära.