en sång för vår elite

efter att ha vaknat vid halv sex två dagar i rad och inte sovit tills jag vaknade på över två veckor såg jag verkligen fram emot att få sova tills klockan ringde vid tio idag. men icke! kvart över sju blinkade min telefon med schemaläggar-joonas nummer, och ja, jag vet att man kan stänga av telefonen/ljudet/what ever, men jag gör inte det, jag tänker att om nån ringer okristligt tidigt så vill de nåt viktigt. idag ville joonas att jag skulle jobba stängning, börja tre istället för tolv och sluta tolv istället för nio. det tog emot men jag sa ja eftersom han lockade med att göra mig ledig imorgon. ibland hatar jag mig själv för att jag går med på alla såna här påhitt, att jag är så duktig på att säga ja och "ställa upp". det är ytterst sällan man får något för det och det är ytterst sällan man vinner något vid själva skiftbytet. som idag, jag får stänga med han som jag tycker minst om och som kronan på verket är vi en kort. riktigt höjdar måndagkväll blir det. nåväl, jag är ledig imorgon.
igår lyssnade jag på the con om och om igen när jag inte kunde sova. det är så mycket piteå i den låten. piteå, vinter, kyla, luleå-vår, london-besök och igenkänning.