en sång för vår elite

jag läste precis hos sara om hur stockholmslivet är svårt att greppa. och det slog mig att jag också ska vara här på obestämd framtid. jag har inte ett flyg som väntar på arlanda en viss tid om några dagar, väskan som innehåller alla mina grejer kommer att kompletteras med mitt resterande bohag om mindre än en vecka, jag ska inreda det som ska vara mitt för en tid, jag ska skapa rutiner, lära mig att inte känna mig som en turist i allt det SL erbjuder och jag ska så småningom känna att jag inte behöver ta reda på varenda liten minut varenda dag för att supa in det mesta av staden för den är nu mitt hem. och den finns kvar imorgon också. det känns just nu lite för bra för att ta in, men det kommer att ge sig. det vet jag. 

jag är inkvarterad hos emma och andres, jag sover i en säng som nästan skymmer tv:n och min väska kommer att snart att bestå i en stor hög som fyller halva golvet. men det är all good för jag kan titulera mig stockholmare nu. eller, i all fall stockholmare light, mitt norrlandshjärta kommer alltid finnas närmast. idag har jag och sara börjat skolan. vi har irrat runt i långa korridorer, registrerat oss och förbarmat oss över att hela högskolevärlden inte kan vara som kära gamla piteå. när vi lämnat södertörn och sara fått en ny kurs på sin axlar vandrade vi lite på söder, åt grekisk snabbmat på medborgarplatsen, jag köpte tiokronors bok på myrorna och det hann både vara svettigt och ett rejält regnväder. på vägen hem mot de norra delarna fastnade vi i en såndär trevlig biljettkontroll på tunneln. av det fick vi lära oss att SL har fasta principer och att även hemköp kan luras. väl i det tillfälliga mörby-hemmet drönades det lite i den tillfälliga sängen och sen lagades det GI-mat för hela slanten. nu har emma skjutsas av anders till skol-infomöte och jag försöker kväva både rastlöshet och sötsug. 

igår jobbade jag sista dagen och fick en fin present av min chef. eftersom jag varit helt fantastisk i sommar. då blev jag glad :) efter jobbet slöt jag upp med ewy och vi seg-festade med rosévin och skitsnack hemma hos henne innan vi promenerade ner till stan för att gå på båten som var precis lagomt befolkad i mitt tycke. jag träffade flera kända ansikten och vi drack öl och dansade lite. vi åt nattamat på max (som förövrigt fick agera middag för min del) efter att vi stängt båten och sen skjutsade bästa taxi-gunnar hem oss, utan att slå på taxametern. fantastisk liten farbror det där :)
idag har jag njuit av ledigheten men stått ute i jorden som snart ska bli gräsmatta och plockat bort sånt som man inte vill ha i en matta, ogräs. solen sken så det var okej men nu värker min lår och mina fötter är smutsiga. nu ska jag snart bada bastu, sjunka ner i soffan och (kanske) somna i vettig tid. tills dess lyssnar jag på antonys version av cohens if it be your will. jag har nån slags skräckblandad förtjusning till antony. men det här var bara kärlek.

när man vaknar och har fått ett mail med tips om den här låten känns det som att dagen inte kan bli dålig.

jag vaknade med känslan att detta skulle bli en riktigt dålig dag. det var sjukdomskänningar när jag vaknade, dåligt jävla väder och irritation direkt jag kom till jobbet. det var stendött på kundfronten och kvavt och varmt och äckligt i butiken. jag bakade mig trött för att slippa det där irriterande och lagom till lunchlådan vid två ringde emma och bjöd på middag. kanske dagens första uppriktiga leende. när jag kom hem fann jag sara-kommentar till mitt opeppade blogginlägg från imorse och hon påminde mig om något jag ju vetat om men kanske inte riktigt varit medveten om sådär fullt ut. i helgen får du ju umgås med dina BÄSTA brudar! jomenvisst är det så. ledighet och mini reunion och ankars och pdol för hela slanten. sommarens kanske bästa helg väntar tror jag minsann. sol utlovas dessutom! happy day!

jag kunde inte sova och hittade av en slump en lite lätt skruvad film med lesbostämpel. sjukt rolig men samtidigt verkligt allvarlig under alla starka färger. sen är det ju nåt visst med truliga clea duvall.. se den!

idag var min första lediga dag på två veckor. jag vet att det egentligen inte hör till något ovanligt, men att ha två veckor på ett jobb där allt är nytt och tre maratondagar i en lägenhet jag skulle lämna i bagaget tär på sinnet. idag var första morgonen jag fick sova ut sen midsommarafton. det resulterade i att jag vaknade med ryck flera gånger i tron att jag försovit mig till jobbet och när klockan blivit nio var det slut på sovandet. i och för sig har jag inte gjort många knop idag, men det var precis vad jag behövde. jag har legat i sängen och huttrat under täcket, sträckkollat på L word, ätit god middag och suttit framför en värmande brasa (det är juli och vi eldar för att få lite värme, skämmes ta mig faan sommaren!). vid halv åtta kom malin över och vi tittade på juno. äntligen! tror ni jag blev nå kär i filmen? tror ni jag blev nå kär i ellen page? OH MY GOD! fina, fina film, med alldeles för många guldklimpar för att hålla räkningen. jag ska somna med ett leende på läpparna nu.

kom precis på att det är fredagen den trettonde idag och helt plötsligt made my day sense. har famlat runt i en dimma av nästäppa och konstigt halsont. jag antar att det där onda som kallas förkylning slår till så fort man har en liten chans att slappna av. har till och med sovit två timmar mitt på dagen idag, inte likt mig när solen skiner ute och jag inte har några krav att gömma mig från. jag har varit väldigt bloggdålig på sista tiden men jag förklarar det med att för mycket har hänt och jag har inte hunnit reflektera. jag kanske får dra mig till minnes om allt det där bra som hände förra veckan och ge en snabb update, om inte annat för min egen skull.
nu ska jag strax trampa ner till stan för att möta upp med mina arbetskollegor. haha. jag kan inte ens försöka att uttrycka det seriöst.. men ja, det är ju det de är, de där tre "tanterna" som jag ska spendera mina sommardagar med. vi ska ut och äta finmiddag på kyrkbyns kök och matsal och när det kommer till nåt sånt fancy är jag inte sen att kalla mig en i tantgänget. imorgon är det dags för nästa jobbmiddag, då blir det räkfrossa på laponia-båten med det där jobbet där jag städar, det vill säga pappas. så man kan väl säga att jag, förutom förkylningen, har väldigt lite att klaga på. living the dream.. eller, ehm, ja.. of i go.

jag har precis bokat biljetter till coldplay i globen i september. yeay!

30 maj. två dagar kvar till dess att juni knackar på. sex dagar till dess att vi säger tack och adjö till institutionen för musik och medier, skolan, kåren och allt vad det innebär. ikväll ska det bartömmas och det blir min sista, i praktiken, kårpub på min älskade pitekår. det är vemodigt men bannemej va roligt det ska bli! strax ska jag knalla över till fanny och förbereda kvällens grillning och jag har röda läppar kvällen till ära.

kom precis in efter en och en halv timme ute med fanny och sally. vi vandrade sakta runt ankars och njöt av solen och det faktum att alla stundenter börjar komma ut ur sina tentaperiods-iden och göra det bästa av den lilla tid som är kvar. trots att den varma delen av våren har tagit alldeles för lång tid att visa sig är den inte mindre fin när den väl dyker upp. mellan åttiotrean och åttiofemman spelade radiofolk fotboll, utanför kvarters satt ett gäng i solen med flaskor i händerna. basketplanen var bemannad och på loftgångarna gick studenter med klirrande påsar. när jag och fanny satt i parken och hade sally springande på replängds avstånd förkunnade jag det faktum att om bara nio dagar är ankarssagan slut. innan hade jag inte ens vågat tänka i termen antal dagar. det framkallade ett litet stick i hjärtat och en konstig känsla i magen. idag blev fanny och jag så gott som klara med det sista skolarbetet vi har kvar, om man vågar bortse från eventuella kompletteringar. på torsdag nästa vecka går vi i mål för det vi kom hit till piteå för att göra. då är det ros, tack och tal, champange, badhusparken och kalles. nu på torsdag kan vi medverka på sista cafekvällen. på fredag går vi på sista kårpuben. om inte ens två veckor kommer ankars vara mer eller mindre tömt på folk för sommaren och om en månad är mina trettionio kvadrat på 77a ett minne blott. i alla fall kommer de aldrig mer inhysa mig. trots att jag längtar efter avslut, målgång och nya upplevelser kommer ankars, musikhögskolan och pitetiden alltid ligga som ett varmt minne i hjärtat. nu gäller det bara att göra det bästa av den tiden som är kvar. de sista nio dagarna.

solen är här, plugget är under kontroll, katten är tillbaka, håret börjar passera invänjningsstadiet och idag intogs middagen på årets första uteservering. imorgon är det riks-smask, på fredag är det bartömning om den femte är det examen. det går undan nu, men jag trivs!

ålderdomshemmet kvarters alltså, vilken upplevelse. det var längesen jag skrattade så mycket och så hysteriskt åt hur folk såg ut. det var så festligt att se alla studentvänner i halvdementa åldrade förpackningar. även jag och mitt crew fick stylade rynkor och skaffade oss gubb- och tantnamn kvällen till ära. jag gestaltade pedro, en difus man från nåt sydeuropeiskt land med ett förflutet inom nån slags olaglig verksamhet, läs: maffia. jävligt butter (butterheten jobbade jag hårt på på alla bilder) och en aning gubbsjuk, mycket festligt var det. det var en störd kväll, ladyboys i åldrad tappning med jättetuttar, jonas som sprang runt och skrek "kaaaaffeeee" så fort han fick chansen, gapskratt över att inte se vem som var vem, spontan förvandling av eugene till leopardälskande pantertant, tottes fantastiska sköra tantalterego, helenas frisyr.. jag kan fortsätta hela kvällen. det var klockrent, alltihop!
dessutom fixade mina fina vänner en menscravingsvänlig chokladig födelsedagstårta och gav mig en alldeles jättefin och önskad present.

men tillsist, det ni alla har väntat på. ta ett djupt andetag och skyll inte på mig om ni får ont i ögonen. beskåda pedro och bettan.

det känns som att jag fortfarande inte riktigt har landat efter vilda östern trots att jag tvingar mig själv att pinna vidare på krav och måste-listan. man kan tänka att det behövdes semester efter semestern. om man nu ska kalla östvisiten för semester. men någon sådan finns det inte tid för och jag måste fokusera på att få allt det där jag måste göra gjort samtidigt som jag tar vara på varje minut av återstoden av mitt piteliv nu när det bara är sisådär tre veckor kvar av det.
idag har jag och fanny skrivit tidsplan och åter konstaterat att det känns som att vi har läget under kontroll trots att det finns så otroligt mycket att göra på kort tid att vi egentligen borde sitta i ett hörn och sakta vagga av stresskador. istället för att ta vara på all liten stund vi hade och ägna den åt artikel- och rapportskrivande knallade vi ner till kupan och letade efter gubb- och tantkläder inför fredagens ålderdomsfest. jag satsar hårt på att vara åldrande maffiaboss i kostym och egenknuten fluga. efter kupan traskade vi vidare till stan för att hämta ut smask-biljetter till ett helt sällskap. det blev en kaffe på nodo när vi ville ha uppehåll i promenaden och nu sitter jag här och funderar på vad jag kan tänkas äta till middag.
när min kurrande mage är mättad planerar jag att ta tag i en av de artiklar jag ska ha skrivit klart om en vecka. det där med att börja i tid har aldrig varit min grej men jag ska bannemej ge det ett ärligt försök idag. som fanny sa; det skulle vara så mycket skönare att vakna imorgonbitti om man påbörjat något redan ikväll.
resten av tiden ska jag försöka fundera på varför inte alla tänker som mig när det kommer till att ta vara på den tid man har och varför jag påverkas av nåt som jag ju faktiskt inte har nåt problem med.

och förresten.. JAG KLARADE TENTAN! :D

jag har haft en helt obeskrivlig vecka i öst. de få förväntningar jag vågade ha innan har exploderat till något mycket bättre. det har verkligen varit en resa som inte går att jämföra med något annat, jag har aldrig varit med om något liknande. det känns sådär varmt i magen när jag tänker tillbaka även om irritationsbägaren varit väldigt full vid flertalet tillfällen. jag har inlett en förälskelse med öst och kommer definitivt vilja åka dit igen. mer intryck har jag inte hunnit smälta. under veckan har vi alla mer eller mindre nynnat på låten nedan. zaphorizhia blev staden som fastnade i mitt hjärta mest och andrey som rappar var en markoolio-liknande clownfigur som gav resan ett gäng extra skratt.

såhär kul var det att fira valborg på ankars igår. mer genomgående redogörelse kommer senare, nu ska jag ut i solen, hej!

ibland verkligen älskar jag mitt ankarsliv. som idag. vi har firat att erik inte fyller år idag. eller, nåt sånt. det hela började som en motreaktion till alla meningslösa event som man blir inbjuden till dagligen på facebook. patrik slog på stort och bjöd in till "300 random people grattar erik på födelsedagen den 23/4", med det lilla tillägget "om han fyller år? vem fan vet". meningen var bara att erik skulle få en herrans massa gratulationer på en dag som inte var hans födelsedag men växte snabbt till något mycket större. helt plötsligt planerades födelsedagsfest, eller inte födelsedagsfest. när skoldagen var över efter avklarat ukraina-möte knatade vi hem till ankars och satte igång med bakning och tårtskapande. klockan tjugofem över fyra var det samling i parken och vadslagning om hur många som skulle dyka upp. vi grillade korv, åt snittar, chips, kolakakor och mockarutor. vi drack ett gäng folköl och erik fick en hel drös "gratts på inte födelsedagen". vi poppade saras 80-tas rockblandband och med ett något fördelaktigt räknesystem lyckades vi komma över fyrtio besökare under de timmar vi höll till utanför sjuttionian. när klockan närmade sig sju lekte vi djurmemory med tillhörande ljud och skrattade mer än det gissades. by now fanns det väldigt många frusna tår i gänget och ett avslutat party kändes på tapeten. man ska sluta när man är på topp brukar det ju heta.. och det har varit en riktig toppeftermiddag. jag blir alldeles varm inuti när jag tänker på vilka små medel det krävs för att skapa en bra kväll på ankars. det är dagar som dessa som får mig att förstå hur otroligt mycket jag kommer att sakna det här området och det här folket när pitesagan är över. men det ska jag inte tänka på riktigt än. nu ska jag bara fokusera på alla kommande fina ankarskvällar som väntar innan juni tar över och examen stundar.

i väntan på att min tvättid youtube:ar jag minnen från den där helt fantastiska spelningen i london för sisådär sex veckor sen. jag gissar att de som läser detta och sen klickar igång klippet nedan inte alls kommer att le sådär fånigt och bli sådär varm i magen som jag blir. men det spelar liksom ingen roll. mellansnack är en står del av behållningen när man går på konsert, och tegan and sara är bra på det. förutsatt att man gillar dem in the first place liksom. jag har fortfarande inte satt ord på den kvällen som jag sa att jag skulle göra, kanske kommer det när jag känner extra mycket nostalgi över den femte mars tvåtusenåtta. tills dess minns jag tegans tal innan soil, soil på club koko. i camden. där jag var. den femte mars.