en sång för vår elite

fyrtiofem minuter kvar i vail. fyrtiofem minuter kvar innan vi ska sätta oss i bilen och påbörja resan hemåt. det känns både skönt och lite sorgligt. precis när man kommit in i skidåkandet på berget är det dags att lämna. det känns som att jag inte hunnit åka nog mycket, shoppa nog mycket, äta god mat nog mycket och så vidare. men nu tar det slut, oavsett jag vill det eller inte. förhoppningsvis hinner vi förbi billabong för min drömklocka och marias skidlärarkompanjon för en hjälm åt mig.
igår var vi på mysig svensk-fest hos maria och henriks hyresvärd. trevligt att träffa dem som utgör delar av maria och henriks vardag men trist att inte känna någon. packade på ett kick och fick ner allting snyggt och smidigt innan klockan blev för mycket och vaknade förvånandsvärt utvilad för nån timme sen.
nu ska jag bara hålla tummarna för att allt går som det ska på hemvägen så inte london fuckas up. håll en tumme åt mig?

och just det, jag har fått google-bränna! :D

idag har vi spenderat den första riktiga dagen i backen. och vilken backe sen. vi åkte inte samma lift två gånger och variationen på nedfarterna är oändliga. dock ville mina vader inte riktigt som jag ville utan uttryckte en galen smärta hela dagen. vissa stunder var det definitivt mer plåga en nöje att ta sig ner för backen. jag visste att det skulle krångla att inte ta med mina egna pjäxor.
vädret är ett helt eget kapitel här. vi åkte från ett osoligt ljust med lätt molningt beaver creek för att möta ett varmt vail som badade i sol en och en halv mil senare. vi hann knappt upp i liften förrän solen var utom synhåll och snön vräkte ner. så fortsatte det hela dagen, mulet, ljust, soligt, vräksnö, stormblåst.. hade jag fått välja hade jag nöjt mig med nysnöat solsken.
klockan är åtta på kvällen och jag är trött som attan. jetlaggandet har inte lagt sig så det gäller att tvinga sig själv att vara vaken för att inte vakna vid fyra-tiden på morgonen.
imorgon väntar antagligen en till dag i backen och onsdag bjuder på lyxfrukost och denver-shopping. dagarna rullar fort men jag är helt säker på att jag kommer vara amerikamätt när jag återvänder österut.
nu ska jag fortsätta tvinga mig själv att stå ut med family guy tillsammans med henrik och robert, so long!

dag nummer.. fyra (?) i vail. klockan är bara drygt åtta på morgonen men jag har redan varit vaken i över en timme. här sover vi tidigt på grund av jetlag och vaknar tidigt på grund av våra arbetande värdar. idag åkte maria iväg till keystone, en skidort en bit härifrån för att göra.. typ test, på sina skidlärarkunskaper. nervös var hon och vi håller tummarna. henrik sprang precis i väg till bussen för line-up. han lyckades inte få tag på sin chef igår för att be om ledigt så nu var han tvungen att åka in för att försöka på nytt. vi hoppas att han blir ledig för då betyder det att vi får spendera ytterligare en dag i backen. igår höll vi oss till barnbacken eftersom det var roberts första dag med ett par slalomskidor. dock var han ett riktigt slalomess redan från början och hade det inte varit för att liftkorten är så dyra så hade vi tagit oss ut på de större backarna.

en timme senare..
henrik klampade in i lägenheten bara en kort stund efter att han hade lämnat den. han hade fått tag på chefen och ledig dag blev det. snön som vräkte ner tidigare har lugnat sig och lagt sig som ett fint pudertäcke, det borde vara perfekt åkning idag. eftersom vi är oplanerade så får vi vänta på bussen men jag tror att skiddagen kommer kännas mättad vilket fall. efter heldag i backen väntar ännu ett besök på henrik och marias lyxgym. vi premiärade där igår och jag säger bara: wow. nu höll jag mig bara till omklädningsrummet men det räckte gott och väl. handdukar, badrockar och badtofflor väntade vid skåpen, vid duscharna fanns eucalyptusbastu, vanlig bastu och varm bubbelpool. en dörr ut och man möttes av två hottubes med fjällutsikt. dessutom behövde man inte tänka på tvål, shampoo, hudkräm, tops, hårspray, deo, kam, och så vidare, och så vidare.. det här landet är sinnessjukt, det märker man bara mer och mer hela tiden.

vi är äntligen på plats. resan blev betydligt längre och betydligt mycket jobbigare än vad vi hade ställt oss in på. vi trodde att vår ansträngning skulle vara över efter att vi spenderat natten till torsdag på arlanda. men se icke. vårt plan till frankfurt skulle gå 09.10 på torsdagmorgon. ungefär klockan åtta, då vi satt redo och klara vid gaten fick vi höra att vårt plan var försenat på grund av dåligt väder i frankfurt. vi fick ingen ny tid utan fick bara veta att mer information väntade om en dryg timme. självklart började vi direkt spekulera i huruvida vi skulle missa vårt plan vidare från frankfurt till denver. ungefär tio minuter senare blev vi efterlysta i högtalarsystemet. jajomen, visst skulle vi TROLIGTVIS missa denverplanet. valet var att antingen chansa att åka till frankfurt för att kaaanske hinna med vårt plan men att riskera att bli kvar i frankfurt ett dygn, eller att åka via köpenhamn och chicago och vara framme i denver en timme innan midnatt. vi hakade på play it safe-förslaget men såg inte direkt fram emot två mellanlandningar och x antal extra timmar på diverse flygplatser. tio flygplatstimmar och tio flygplanstimmar senare var vi äntligen framme. i denver. nu väntade sökandet efter vår hyrbil och sen sjutton mil på okända vägar för att ta oss till vail. trodde vi. när vi kom fram till biluthyrningsfirman fick vi en rejäl kalldusch. vi fick inte ut vår bil! mitt kort hade inte nog hög kreditgräns (tydligen vill de kunna dra eventuella kostnader för eventuella olyckor/smitningar osv direkt från mitt kort). jag som inte ens vet om jag har kredit på mitt kort! budget-tanten tittade förvånat och misstroget på mig när jag sa att "nej, jag har inget annat kort". välkommen till landet där alla har fem kreditkort var liksom.. det var heller inte möjligt att betala med någon annans kort eftersom "körkortet och kreditkortet tvunget skulle tillhöra samma person". chockade men inte direkt förvånade (allt hade ju krånglat hittills!) över att inte få ut nån bil ringde vi henrik och maria och förklarade läget. två och en halv timme senare körde två trötta fram till flygplatsen och plockade upp två trötta.
ytterligare tre timmar senare var vi framme i beaver creek och henrik och marias lägenhet. klockan var nu efter fem på morgonen och vi var framme cirkus tolv timmar senare än vi skulle varit om inte vädret i skit-frankfurt hade varit dåligt. det blev inte mycket till socialisering eller husesyn utan dejten med kudden kom rätt snabbt. två timmar senare steg maria och henrik upp för att åka till jobbet, jag och robert sov till tolv. med tanke på att vi hade varit på resande fot i över fyrtio timmar var det mer än välbehövt. eftermiddagen spenderades i vail village för sightseeing och underbar glass på det omtalade marble slab (glass blandas med bär/kex/godis/nötter eller var man än önskar på en kall marmorplatta och underbara smaker bildas, haha). det blev en utdragen middagsprocess (som blev väldigt god) och en otroligt tidig kväll. men det behövde vi alla fyra. idag jobbar maria till tolv (klockan är nu kvart i nio på morgonen), då tar jag och robert jettan och plockar upp henne för att bege oss till silverthorne där det ska outlet-shoppas. 
annars är det fint att vara här, huvudet säger ifrån på grund av höjden men det ska man tydligen vänja sig vid. imorgon blir det backen för första gången, spännande. över och ut!

igår hade jag min första bloggfria dag på en månad. det var nästan så att det kändes lite vemodigt. men diverse olyckliga omständigheter gjorde det hela omöjligt. ett klantsnubbel över nätverkskabeln gjorde uppkopplingen i mitt rum obruklig. jag har en tendens att vara klantig i allmänhet, men jag brukar faktiskt inte paja saker. nu lyckades jag. därför ligger jag nu på mage på tv-rummets golv med datorn framför mig på grund av en för kort kabel. uttaget i mitt rum verkar ha lämnat in så nu kan mamma irritera sig på mitt knappade igen.
igår drog jag med mig sara och knatade iväg till killerqueen för hårmodellsuttagning. vi blev båda uttagna och vi blev båda missnöjda. det var inte killerqueens ordenarie fantastiska donnor som gick lös med saxen i våra hår. istället en örebroare i åldern femtio plus. mitt hår toppades knappt och jag kände mig mesig. inte på över fyra år har mitt hår behandlats så försiktigt. trots lisas coola kotte-styling var jag missnöjd. det är tur att jag har en jannice-tid redan på tisdag. nu ska hon få fixa rockig ordning på barret.
nyss har jag druckit två glas vin och en anselig mängd bailey's, känner mig lagom varm och snurrig och ska strax se schlagern och äta popcorn. hej!

jo, just det, fyra dagar till usa!