stand out from the crowd

image102
jag har precis sett klart this is england. totally brilliant! nu känner jag mig tom inuti.

bokat och klart

jag har precis tryckt bekräfta på flygbiljetterna som ska ta mig till det stora landet i väst. åtskilliga tusenlappar föll genom fingrarna men nu är det bokat och klart. iih! besöka winter wonderland, träffa bror och maria, åka skidor, shoppa, semestra! jag är så pepp!
den tjugoförsta februari lyfter planet mot denver och vänder inte åter förrän den andra mars. på grund av incheckningstider och tidsskillnader måste vi åka redan den tjugonde februari och kommer inte hem förrän den tredje mars (lite surt med tanke på att jag åker till london den fjärde mars, men det gick inte att lösa bar på annat sätt).
 
alltså, resglad update:

när: 7 - 17 februari (om allt går som vi vill) 20 februari - 3 mars
var: vail, colorado, usa
med: robert
vad: träffa lillebror och maria, åka skidor, shoppa, leka amerikan, förundras över lyx, äta god mat och god glass


(ps. jag hade gärna sagt hej och pratat en stund om jag inte var mitt uppe i.. ds.)

happiness in a pair of shoes

image99image100
sen i försommars har jag fingrat på på dessa skönheter varje gång jag varit in på zotano. jag har en förkärlek för sneakers och crazy sneakers smäller ännu högre. dock kostade dessa lika mycket som halva min hyra och min kärlek blev därför obesvarad. tills nu. sextio procents rea is the shit och nu är jag nyförälskad och lycklig. it's a small thing att bli lycklig över tänker du, men nä, ibland är materiell skolycka allt du behöver tänker jag. dessutom, om jag förstått orden rätt, så är jag en av endast 214 lyckliga med just dessa färgsprakande skodon. jag riktigt längtar efter att få möta våren tillsammans med dem.

idag när jag hade gjort min dagliga svängom till stan för att lämna mamma på jobbet åkte jag inom (hör ni, mina kära skåningar?) kvantum för att inhandla allt det nödvändiga till stundande semmelbak. jag parkerade brevid en decked out mini husbil med stora bilder av björn hernefeldt på. ni vet, han som var med i robinson för god knows hur längesen. han hade skinnhatt och jagade varaner och är säkert bortglömd av så gott som hela svenska befolkningen. dock inte av sig själv. han verkar smärtsamt medveten om att han under en period syntes i nationell tv en timme varje fredag. och han verkar försöka leva på det än idag. jag förstår inte grejen med mannen, jag förstår inte grejen med hans
hemsida. kan någon förklara?

en sån dag

har spenderat större delen av dagen i sängen. det var en sån dag. jag behövde verkligen värme under täcket och lugn. gårdagens funkpass (förbannat så roligt det var btw!) kändes i kroppen som en odefinerbar värk. inte som svidande träningsvärk, utan enbart som varmt ömmande. jag måste nog unna mig massage.
jag ägnat mig åt  L word säsong fyra. äntligen har jag engagerat mig nog att fixa hem den. trots att det är så grymt tillrättalagt så kan jag inte låta bli att älska den serien. den ger kittel i magen och närhetslängtan.
kvällen bjöd på yoga och än en gång fick jag känna den behagliga känslan sprida sig i kroppen. jag tror jag börjar gilla den där "flumträningen". att yoga i föredetta bibliotekets gamla lässal med höga fönster och snidade pelare och tända ljus är nog ett bra recept för välmåendet.

resfeber

jag har precis spenderat drygt en timme med min brors vän robert och jetweb. jetweb skulle fixa billiga flygbiljetter som skulle ta oss till bror och tillhörande flickvän i usa. när vi väl hade enats om bolag, tider och datum, och börjat bokningsprocessen kom vi på att vi bara halvokej:at med lillebror exakt de datum vi hade tänkt oss. antagligen skulle det inte vara några problem, men man vill liksom göra det glasklart innan man slänger ut ett gäng tusenlappar på en resa till landet långt bort i väst. eftersom det är näst intill omöjligt att få tag på lillebror på annat sätt än vi msn (don't call me, i will call you är hans haltande devis. den funkar sådär) så avvaktade vi lite till. jag vet inte hur mycket till mans ka våga avvakta med tanke på att det helt plötsligt är meningen att vi ska åka den åttonde februari (ja, jag vet att det är nästa fredag). jag får gråa hår av att inte ha full hundraprocentig kontroll över vad som ska göras, när det ska göras och hur det ska göras. för att inte tala om vad det ska kosta.
nåväl, efter att ha svurit en mindre ramsa efter att robert åkt hem började jag fundera över vilken otroligt resglad vår jag kommer att ha. vad sägs om:


när: 7 - 17 februari (om allt går som vi vill)
var: vail, colorado, usa
med: robert
vad: träffa lillebror och maria, åka skidor, shoppa, leka amerikan, förundras över lyx, äta god mat och god glass

när: 5 - 9 mars
var: london, england
med: mig själv
vad: träffa anna! våldgästa anna, se tegan&sara, festa, shoppa (camden market, i love you!), dricka starbuck's kaffe

när: 5 - 12 maj
var: zaporizhzia, ukraina
med: fanny, sara, emma, josefine och helena
vad: fixa ex-jobb, förundras över kultur, fira födelsedag

när: så fort lp4 är över ~ 5 - 12 juni
var: charter wherever, grekland
med: mina bästa pitepeople?
vad: fira att vi klarat av ex-jobb alt. treårig högskoleutbildning/har kul tillsammans/vill göra en kul grej

ledig lördag

även fast jag har haft en hel arbetsvecka med lediga dagar är det något speciellt med att ha en ledig lördag. jag vet inte varför, det känns bara.. mer ledigt. min lediga lördag har spenderats på stan med omnejd. hem kom jag med en ny uppsättning träningskläder. jag är mycket nöjd.
jag är även mycket nöjd med gårkvällen även om jag hamnade på en studentfest på porsön som liknade en köttmarknad och på o'learys mitt i någ som blev lite som en pardejt. det sistnämnda bör tilläggas inte alls var så oangenämt som man kan tänka. båda respektive var mycket trevliga och nä, jag kände mig inte exkluderad. vi drack goda drinkar och öl och pratade, pratade, pratade tills vi blev lite mer på lyran än vi hade tänkt bli. en riktigt bra kväll var det helt enkelt.

nu ska jag tillreda god sallad, kyckling och sen dricka vin med päronen. en lugn lördagkväll med andra ord.

premiärtränad på ny mark

idag har vädret varit lugnare. helt lungt kan man säga. solen sken över ett väldigt vintrigt och snöklätt kvarter. det var en såndär nu vet jag varför jag älskar norrland-dag. idag var det även plogat och fint och jag förstod att idag skulle jag kunna ta mig till gymmet utan problem. sagt och gjort. såg att det fanns ett pass aerobic redan klockan tolv. perfa tänkte jag men började snabbt oja mig över att vara ny och ensam där på inpuls. jag har rädsla för att inte veta var jag ska och ha kontroll och har lite svårt att visa mig okunnig och fråga mig fram. det sistnämnda försöker jag öva på. jag tränar så fort jag vågar :)
på inpuls var det hursom inga som helst problem att fråga sig fram, gympersonal har ju som bekant en förkärlek till att vara glada, positiva och hjälpsamma. omklädningen är en trappa ner, den röda dörren, såhär gör du med kortet, blått kort, blå sal. alldeles utmärkt! jag hittade överallt och överlevde ett helt aerobicpass på ett nytt gym. jag kanske är hemmakär men jag måste säga att jag föredrar aerobicinstruktörerna på korpen i piteå. i alla fall om jag ska jämföra med den käcka, glada, colgatel-eende, icke-svettande tjejen jag hade idag. jättesöt och gullig, säkert. men snälla, tagga ner några steg? det var tur för henne att hon spelade säkert! på avslappningen, det gjorde att jag förlät henne och lyckades svälja viljan att klappa till henne.
nu är jag trött och slut och har spenderat lång tid i bastun. ska strax försöka samla mig och ta mig till stan en sväng. ewy lockade med fest ikväll så jag måste fixa fram en liten vinare. blir mycket trevligt att träffa ewy, om än lite sorgligt att förstå att hon efter helgen försvinner ett gäng mil neråt landet.

hard work, work

min papi är bäst! han visar verkligen att jag fortfarande pappas flicka trots att jag passerat ålder då den benämningen var passande. han kom nyss in genom dörren och det första han sa var: var är anna? när han hittade mig vid datorn dunkade han stolt ner mitt nya träningskort och en vattenflaska med gymloggan. idag har han ränt till inpuls för att fixa med kortet som jag har tjatat om sen det blev tal om att jag tillfälligt skulle flytta till luleå. nu ska jag komma igång med träning även på luleplan. för om jag ska vara helt ärlig, knarrande långpromenader är bara sådär kul. i alla fall när sällskap saknas. på inpuls kommer jag till och med ha sällskap. hur bra är inte det? typ perfekt bra tror jag minsann.

mor och far flängde precis ut genom dörren för att gå på vägbyggar-möte med karl petersen. det planeras att det ska byggas en stor genomfartsled rätt genom fina fina området kronan. sju tusen bilar per dygn beräknas passera bara några meter från tomtgränser. självklart gillas inte detta av någon annan än kommunens politiker. så nu ska alla boende i området samlas och förmedla sitt missnöje. formodligen ska petersen försöka förmedla fördelar. vi får väl se hur det går. det uppmanades att ta med sig sina barn till mötet, men mamma och pappa ansåg att det endast syftade på barn i den åldern som har svårt att fixa en stor väg, så jag fick stanna hemma och basa över maten. jag gör det ganska ofta nuförtiden. hushållerska hej och hå.

varför man älskar norrland

image95

såhär ser det ut på baksidan av mamma och pappas hus. det är vitt, vitt, vitt och en skog full av stigar och skidspår. nu är inte jag överdrivet förtjust i just skidspår men jag blir varm i magen bara av den fluffiga synen. jag behöver inte fundera länge på varför jag älskar norrland när jag ser detta. nu är det dags för en prommis. bara på grund av solen och snön. lovley!

 

som en liten trygghet

- jag drömde att jag bodde själv i ett jättestort hus.. jag hade massa trasiga möbler och var bara ensam hela tiden.
- det där säger ju sig självt. du är orolig över att vara ensam i luleå?
- mm..
- du har ju mig?
- har jag?
- ja? jag tror det i alla fall..

i have to do my to do

jag kravlade mig ur sängen vid nio för att jag i halvsovande tillstånd igår insåg hur mycket jag måste göra innan det är bye bye piteyo. halvt hysteriskt skrev jag ner allt jag kunde komma på innan mitt sömnsusiga huvud skulle glömma det. det blev en lista lite för lång för min motivationsnivå. men det kändes ändå bra att ha det nedskrivet. jag finner en viss tillfredsställelse att göra todo-listor. varje liten sak man får stryka är som en liten seger i sig. dock har jag just nu lite för många saker kvar på min lista för att jag ska sitta och blogga om dem. mamma kan dyka upp närsom, man vet inte med henne.


we're not forgiven

idag grät jag till biggest loser. igen. det är kanske nåt fel på mig. varför amerikanska triggar realityshows mig att bli ett känslomässigt vrak vet jag inte. jag vet inte ens om jag vill veta.

har spenderat kvällen hos fanny med den innersta cirkeln. äntligen fick jag se walk the line. underbar, underbar, underbar! 
idag blev den officiella sista kvällen med gänget. imorgon sprids vi med vinden för tio veckor framåt och jag kan inte neka till att det känns lite sorgligt. att ha vetskapen om att vi bara har tio veckor kvar av vårt gemensamma piteliv när vi kommer tillbaka gör inte direkt saken bättre. jag försöker att inte tänka på det. nåväl, om jag ska hålla mig kvar på den sentimentala sidan en liten stund till kan jag i alla fall konstatera att vi avslutade på ett riktigt bra sätt. trerätters med tillhörande fest hos sara innan årets första kårpub med abba-tema. kåren var bättre än jag hade vågat hoppas på och av nån outgrundlig anledning var jag duktig och drack vatten hela kårsessionen vilket resulterade i att jag inte hade några bakiskänningar alls när jag vaknade imorse. mycket positivt. dagen har gått åt till att tvätta tvättkorgen tom, packa ner mer av mitt liv i diverse väskor inför mina tio veckor på annan ort. det känns som att jag packar för att aldrig återvända. jag vet ju att jag kommer göra några svängar till piteå innan nästa läsperiod börjar men det känns ändå som att jag tvunget måste få med mig allt jag behöver NU.
jag har mycket mer på min agenda som vill ut ur bloggfingrarna, men just nu orkar jag faktiskt inte. jag kan dock meddela att jag har börjat föra bloggidé-lista. mycket organiserat kan man tänka.

nu poppar jag lastfm med lifehouse som grundband. mycket bra kombo.
(jag blir påmind om hur mycket jag gillade the calling, goo goo dolls och counting crows en gång i tiden)

nine days, mae, och massa, massa mer..

först idag tog jag tag i allt det där som jag listade som saker att göra. det är underligt egentligen, hur jag kan få husmoders-il och få för mig att jag ska göra allt samtidigt. börjar jag med en nyttosak känner jag liksom behov av att göra alla andra saker på listan. idag innan klockan tolv har jag därmed hunnit med att diska, påbörja packningen inför luleå, sortera in den rena tvätten, bädda nytt, plocka undan väsk- och klädhög, rengöra tvättställ och sortera smutstvätt. jisses vad jag kan vara effektiv när jag bara vill. dessutom har jag hunnit ta ner de sista spåren av julen, säga upp min fasta telefon (förbannat att man inte är förutseende bara.. jävla uppsägningstid!), iordningställa kvällens efterrätt tillsammans med fanny och vara på min sista lektion på väldigt länge.
nu ska jag få i mig lite mat och sen (i tid!) börja piffa inför kvällen. ikväll vankas det trerätters med mina bästa pitepeople och utgång på årets första kårpub. sista kvällen med gänget på väldigt länge, en hel läsperiod minsann! jag kan inte påstå att jag har kommit in i fest-mode än, men jag är helt övertygad om att det kommer allt eftersom timmarna tickar.
eftersom jag alltid är lite efter tekniskt så har jag först nu upptäckt tjusningen med lastfm och poppar nu musik i samma anda som favoritartist efter favoritartist. helt underbart så mycket nytt och fint man kan upptäcka.

fri för stunden

idag har jag och fanny varit sjukt produktiva, tja, kanske fanny lite mer än mig, men ändå. vi har kämpat oss igenom, och blivit klara med slutuppgiften i medieteori och metod c. vi har tänkt i banor kring vetenskapsteori hela dagen och har spottat ur oss massa saker som vi inte ens var medvetna om att vi förstod. mycket imponerande. ännu mer imponerande är det att allt är inlämnat och klart två dagar innan deadline. vi har alltså kämpat till oss mer ledighet än vi trodde. hur bra som helst. 
dagen har även bjudit på valdino-lunch, jag har nyttjat mina knappa fotokunskaper och i alla fall försökt fota ett band för kolsyra och jag har i egenskap av kolsyraredaktör suttit igenom ett medieplattformsmöte utan att direkt få ut något konkret av det. jenny sjunnesson var duktig att konstatera att vi nu "lämnar över vår bebis till någon annan" och jag fick en lite underlig känsla i magen. inte så att jag vill låta bli att klippa navelsträngen på den lilla webbtidningen utan mer att det blev så tydligt att jag inte kommer ingå i den bubbla som skolan är om bara ungefär ett halvår. jag vet inte om jag ska jubla eller gråta.
nu när jag (äntligen?) är fri från skolarbete för den här läsperioden borde jag ta tag i allt det jag avfärdat och låtit förfalla då jag haft en pluggursäkt. ikväll ska jag skriva om mitt cv så det passar till dagisjobbssökandet, formulera ett personligt dagisanpassat brev, skicka in ansökningarna, diska, packa upp den rena tvätten, byta sängkläder, stuva undan väskor och sortera in alla klädhögar som ligger överallt i lägenheten. sen ska jag leta reda på numret till min gamla chef för att ringa honom first thing tomorrow. det är i alla fall tanken..
nåväl, all in all har det varit en bra dag. mot plikterna, hej!

sova kan du göra när du blir gammal

självklart kunde jag inte sova igår när det var dags att göra natt på riktigt. även om den där timmen sömn tidigare på kvällen var en quick fix för mitt dåliga humör så gjorde den inte mycket för min nattsömn. när klockan kröp nära ett blev jag beordrad att börja läsa tidsresenärens hustru som stått och väntat och pockat i min bokhylla sen nångång i december. jag förstod väl kanske innerst inne att det inte var nån bra grej att börja läsa en bok som sägs vara den bästa någon läst när man egentligen behövde sova. och mycket riktigt. när klockan sprungit förbi tre slet jag mig äntligen från boken och försökte tvinga mig själv att somna. jo, tjena. försöka gick ju. jag vände och vred mig i vad som kändes som en evighet, när jag kollade på klockan för sista gången hade den passerat fyra. nu har den passerat nio och jag har knappt vaknat. jag har alldeles för få timmar i kroppen för att känna mig utvilad och alldeles för stora uppgifter i skolan för att känna mig excited för dagen. dessutom ska jag stå i kårens ölcafe ikväll, det vill säga, sen kväll ikväll oavsett jag vill det eller inte.
nåväl, nu ska jag bälja i min morgonens andra kopp kaffe och försöka tvinga kroppen att vakna. under tiden kan ni väl lyssna på
tom violence. han går i min klass och är ruskigt talented. hans musik har hållt mig sällskap hela morgonen.


att sova tills man vaknar

GUDOMLIGT! det var precis vad det var att få sova tills alldeles nyss. efter sju dagars väckarklocksväckning i tidigt timme behövde både jag och kroppen en morgon av att vända sig och somna om en gång till för varje timme som passerade. att veta att jag kan få ligga i sängen hela dagen om jag vill gör inte saken sämre.

igår hade vi slutligen vår presentation. trots att jag faktiskt blev lite besviken då bara knappa femton dök upp för att lyssna så var jag grymt nöjd med hur det gick. det kändes bra, och till och med kul. nästan så att jag blev lite vemodig när lärar-göran tog oss i hand, berömde oss och avslutade kursen när presentationen var färdigpresenterad. de kändes inte riktigt som att jag ville att den skulle ta slut. 

jag och fanny hade tjatat hela veckan om att vi skulle gå ut på fredag, så så blev det. lite för många drinkar hemma hos mig och sen knatade vi i snön neråt stan vid tolvtiden. vårt mål hade varit att "gå ner och se vart vi hamnar", att gå ut i stan har inte varit lika självklart sen kalles stängde. eftersom vi hört att kallespubliken flyttat sig vidare till pentryt och det bara skulle kosta "nån tjuga" att gå in så ramlade vi dit. i kön mötte vi information om att valdinos var skittrist och det kändes som att vi gjort det bästa valet. i kön när det var dags att visa legg (ja, det fick jag göra, trots att jag i år har sex år till godo på åldersgränsen) skrålade killen bakom stolt att det var hans födelsedag idag. han artonde. jag och fanny förfärades lite men insåg att årgång NITTIO iår är välkomna till krogen. skrämmande tanke, förstå hur gamla vi blivit! hursom, vi bestämde oss för att göra det bästa av situationen och det blev, hör och häpna, riktigt bra. vi träffade några välbekanta ansikten och skakade rumpa till alla möjliga toplist-låtar. just innan stängning ramlade vi ut och enades om att det hade varit en riktigt bra kväll. ett max-besök och en taxi till ankars senare trillade jag i säng med vetskapen av att inget skulle kalla. världens bästa känsla.

nu ska jag vänta på att eventuellt besöka konsum+pizzeria med fanny. en dag som denna är det nästan bud på en bakispizza. tills dess ska jag bälja vatten och leta ipren, mitt huvud är inte riktigt samarbetsvilligt idag.

you're a young girl and you're really not on your own

mastodontveckans andra dag är avklarad. och det gick faktiskt smidigare än jag trodde. fyra berättelser om skolan bandades och jag kastade ballonger och förundrades över hur man kan upprepa ord och låta det passera så obemärkt. filmningen tog mindre tid än jag vågat hoppas på och till lunch var allt nedriggat. sen satt vi på kåren sådär länge som bara jag och de mina kan i väntan på näst sista seppo-lektionen. när det var dags att bege sig hemåt kändes det som att jag hade varit i skolan i.. en hel evighet. (off topic: iiih! p3 svea spelar caesars palace - fun&gamaes, hej christer och gymnasiet!) ikväll vankas scones och te hos pernilla och även fast jag egentligen borde förbereda inför morgondagen och inte riktigt är pepp på sällskap så tror jag att det kommer göra mig gott. nu ska jag äta palt för andra gången sen jag kom tillbaka till piteå och försöka hinna med en liten sväng kuddkram. trött som attan är bara förnamnet, tjing!

oh. just det. vårens första resa är bokad till den fjärde till nionde mars. yeay, london baby!

låt solen gå upp utan mig

igår lyssnade jag på emil jensen - väck mig inte imorgon flera gånger om innan jag skulle somna. just nu hade jag gjort vad som helst för att få hans vädjan besannad. (och nej, det finns inga suicidala baktankar) om bara en kvart ska jag bege mig till skolan för var jag antar kommer bli en helvetiskt lång dag. jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen trots att jag sovit riktigt bra i natt. i alla fall när jag väl hade somnat. jag har just nu världens keligaste och snällaste kattös hemma, jag vet inte riktigt vad som har hänt med henne, men skönt är det. hur som helst, att någongång i framtiden ha ett åtta till fem jobb känns för mig helt omöjligt i stunder som dessa. jag som till och med tycker att nio är tidigt. nu ska jag trycka mina mackor och dricka mitt te och hoppas på mirakel inträffar innan det är dags att ta tag i den här dagen på riktigt allvar.


väck mig inte imorgon, den här dagen har varit så lång.
alla stigar jag prövat och jorden har haft sin gång.
nu börjar fötterna domna, dom har vandrat sig slut.
snart får jag äntligen somna, så vilar jag ut.

väck mig inte imorgon, låt solen gå upp utan mig.
låt det vara en fin dag, låt solen gå ner utan mig.
nu börjar omvärlden domna, inget händer väl sen?
nu får jag äntligen somna, så väck mig aldrig igen.

i know i'd stand in line until you think you have the time to spend an evening with me

jag har hittat en trådlös uppkoppling till min laptop och det är en DRÖM att få sitta i sängen med internetaccess. ett plus att man samtidigt kan hålla ögonen på tv:n from time to time. (ja, så nördig är jag!)
att vara tillbaka i piteå är.. precis som vanligt. att komma hit igen var som att ta vid där jag slutade och det känns knappt att det har gått sisådär tre veckor sen jag var här sist. på ett sätt är det skönt att känna att tiden kan stå stilla, sen vet jag inte om jag sörja eller glädja mig åt det faktum att jag tryggt kan känna att jag inte missat något.
igår satt jag i skolan i sju timmar. framför en dator med en klar redigeringen som slutdestination. och jag blev klar. jag blev till och med nöjd. det hade varit all good om det inte var för att jag inte hade ätit på hela dagen. det spelade ingen roll att det fanns en matlåda i min väska för kåren var jullåst och man kan inte gärna äta kall mat utan bestick. jag var vimmelkantig av både hunger och huvudvärk när jag traskade hem nångång efter klockan fem. som tur var fanns mammas palt i kylskåpet och fick en lugn kväll innehållandes både top model och kenny bräck. (nåväl, i alla fall tils jag kom på att jag hade glömt bort att förbereda opponeringen som skulle presenteras följande dag)
helgens bravader i skolan (jag var redigeringsflitig på lördagen också) fick mig att nästan glömma bort att skolan idag skulle sparka igång på riktigt för det nya året. ungefär halva dagen ägnades åt opponeringslektion där ungefär halva klassen behagade att dyka upp. han som skulle få höra mina opponeringsord visade sig inte. det är så uppiggande och inspirerande att se att så många tar en utbildning som de tar lån för att gå på så stort allvar. jag fick iaf någorlunda glädjande omdömesord till min analys, och är, med tanke på omständigheterna och förutsättningarna, nöjd. andra halvan av dagen gick åt till att försöka få den kreativa redigeringsuppgiften utskriven på inlämningsvänligt papper. det var mycket svårare än man kan tro. att fixa pdf-format är inga lätta grejer kom det att visa sig. när klockan hade passerat ungefär tre timmar efter lunch hade jag dock mina redigeringssidor i handen. att pdf-formatet hade trollat bort diversetecken och gett alla bilder en guldassig ton kunde jag inte lägga någon större vikt på. med mina, ibland lite för knappa, kunskaper får man ibland nöja sig när man nästan nått mållinjen. hur som haver så är uppgiften nu inlämnad och jag kan bocka av i alla fall en sak från min lite för långa att göra-lista. nu kan jag nästan lämna redigeringen bakom mig för den här veckan och istället ta tag i den där kursen som heter nya medier. det kommer bli en veckan utav rang detta, hur allt ska gå in på så lite tid är en ekvation jag inte riktigt kan reda ut, men.. det löser sig väl.

koko, london femte mars tvåtusenåtta?



tegan & sara - i've got you.

Tidigare inlägg Nyare inlägg