att bli glad vid midnatt
anna, kan du inte komma till london i mars och se tegan and sara med mig?
några dagar senare
vi kom för nästan två veckor sen ner till staden som jag ämnar bli min egen inom en rätt snar framtid, kuskade från arlanda till centralen, via hertz för att hämta låtsasglömda nyklar, och låste in våra redan tunga och fullpackade väskor. sen bar det av till mitt älskade söder och götgatan med alla dess affärer som jag älskade redan vid första besöket. billig falafel-lunch och nästan bortglömda väskor och vi var påväg till mörby där världens snällaste anders agerade hotel-maneger och bjöd sin lägenhet till vårt förfogande. middag och utgång på ett ställe jag blivit varnad för slutade med fyllemat på hemmaarenan. där fick jag och kumpan sara höra att vi hade grymma frisyrer och komplimanggivaren smög in några vilsna rader om att jag liknade en viss snygg tatuerare (hahaHA!), tack och bock sa vi och tuggade vidare på våra pommes. hemma i mörby-lyan slumrade vi som klubbade och vaknade upp för en ny vända på stan. en snabb sådan denna gång innan det var dags att ladda om. födelsedagsmiddag med vänner till sara stod på agendan. ryska kgb klingade inte helt oskeptiskt i mina öron men jag blev glatt överraskad. galet god mat, ryskalektion på toaletterna och bumpa-bumpa musik på dansgolvet och några öl i våra magar var helt perfekt aktivitet för lördagskvällen. på söndag lämnade jag sara i mörby för att möta upp med kristin för lite fika och umgänge innan det var dags för en tripp till globen för att titta på när sura gubbrockare rev av ett gäng låtar som får det att skälva i knäskålarna på mig. och visst skälvde det, tillsammans med gåshud både på låren och kinderna. självklart gjorde jag det välkända anna-misstaget att fokusera på de låtar jag inte fick höra men kände mig rätt nöjd ändå och när de rev av 747 och mannen i den vita hatten efter varandra kom den klassiska tomheten och tårarna som brände bakom ögonlocken. i efterhand känns det inte som att jag var där, som att de stod på scenen och att de spelade alla de där låtarna som följt mig genom åren. men de gjorde de. och jag var där. det var fint.
på måndag köpte jag en tokcool, alldeles för dyr väska och vi letade upp cafe string som sabina tjatat om fler gånger än jag kan komma ihåg. vi upptäckte dock att tjatet var väl befogat och han sitta rätt länge med vår kaffekanna för två innan det var dags att möta upp helen för middag. att träffa helen var, som alltid, väldigt trevligt och vi skvallrade, som alltid, om alla vi brukar skvallra. vi skiljdes från helen på tunnelbanan och tog oss till casa del la andres via ica och bakade sedan kladdkaka till oss och vår värd (som även fick två par manliga strumpor och ett åttapack lambi). vi tackade för oss och sov en sista natt. en natt med alldeles för lite sömn med tanke på att jag skulle upp halv sju för att ta mig till emma i norrköping med ett av morgonens första tåg. två dagar i emmas nya stad väntade och det var så otroligt jävla fint att återse emma. vi hade bannemej inte setts sen i sommar! emma hade världens finaste lilla lägenhet och vi åt både sushi, ben&jerry och snackade skit, som sig bör när det är vi två. jag såg lugnt hur vi hade kunnat kampera ihop på hennes tjugofem kvadrat i tio veckor om jag inte hade fått ett nej från nt-gubben. när klockan hade blivit halv sju på onsdagskvällen var det dags att tåga tillbaka till storstaden. en dryg timme på illamående x2000 och en "stöta ihop med ludde" senare var radarduon återförenad och påväg till fisksätra för taconight. anders har fixat sig egen lya och glassigt jobb i storstaden, ritty najs! fick även återse pitefolk och dricka vin tills vi blev runda under fötterna innan vi åkte långa pendel-vägen till vår nya bostad på kungsholmen.
torsdag blev sightseeing deluxe då vi fick för oss att åka ut till kungens kurva och köpa en billig tysk plattång åt mig. vi hann med både skärholmen, fruängen, pizza hut och ganska många affärer till innan vi åkte heeela röda linjen för att hämta min väska i mörby. ännu mer kollektivtrafik bjöd kvällen på. vallentuna och god mat och massa vin (igen!), återigen en trevlig kväll med saras vänner. på väg hem fick vi ännu en bild av sthlms kollektivtrafik, en timme på buss, vallentuna-fridhemsplan, det är grejer det.
fredag var likamed min sista shoppa-i-stockholm-dag. nu hade även lillasyster ida slutit upp och vi flinade åt hur lika vi tre ändå var där vi vandrade gata upp och gata ner. ett nytt besök på string och en till sväng på götgatan hann det bli innan det var dags för mig att bege mig till mariatorget..
men vad som hände där berättar jag en annan dag. nu är klockan mycket och imorgon tänkte jag stiga upp tidigt, katjing!
oh onsdag!
femtiotalet är bra för sinnet
i've got no party to go to
let's leave
imorse var det segstartat och trots att klockan nästan var halv ett när jag gick hemifrån kändes det som tidig morgon. regntung luft och allt var bara grått, grått, grått. handledning med ulrika ledde till en handfull bra ideer och nu behöver jag bara BESTÄMMA mig. ulrika såg min omotivation och sa att hon ville se mig göra något jag verkligen brinner för. det skulle jag också vilja. efter alla handledningar var avklarade knallade jag och sara ner till stan för lite bill&bull-kvalitetstid. det var längesen och jag har saknat det. efter storlatte och fika-fika på roasters kan man säga att ordning återigen var skapad. jag kom på världens bästa plan som skulle innebära en hel veckas sthlm i november och jag antar att jag inte ens behöver säga hur excited jag är. hoppas nu bara det går vägen.
på lördag verkar det bli studentfest a la luleå. det skulle vara riktigt roligt. bloms b&b har sagt ja och pre-partyt står kristian för, ready, set och bara go kvar kan man säga. nu är klockan knappt tio men jag är trött till tusen. imorgon väntar blodgivningsmorgon så det är väl inget annat kvar än att hoppa i säng, godnatt mina vänner!
it feels like sunday
early bird
trevliga torsdag
btw, youtube är som bekant en av mina bästa vänner, idag fick jag ännu ett gåshudsmoment. fan, jag kan bli arg på alla dessa människor som är så jäkla talanted.
då allt var vitt på stadion
så nära känner lukten, nu kan jag slappna av
och utnför på trappan får frosten dig att tappa tag
det har hunnit bli oktober, nu fryser gräset och går av
jag hatar allt som böjs och går av
jag blir sentimental och nostaligsik på samma gång och tänker att egentligen är sophie den enda jag borde se kent med (no offence!) för hon var med där och då, hon var med när jag på allvar trodde på att total magi innebar trettiofyra tusen vitklädda på stadion en solig nationaldag tvåtusentre. ibland vill jag tillbaka till den känslan.
cdon tyckte inte att jag skulle få daugava idag heller, det är nu åtta dagar sedan den skulle legat i min brevlåda. jag blir arg och trött och tänker att jag hatar cdon och aldrig mer ska beställa därifrån och författar ännu ett argt mail som jag vet ändå inte kommer beröra nån som sitter på det förbannade företaget som vägrar ge mig skivan som jag FÖRBOKADE för nästan en månad sen. grr!
dock damp det ner nåt annat bra i min låda idag. sabina är världens snällaste och har inte bara fixat världens finaste plånbok hon har även skickat den bara för att göra mig glad. tack, tack, tack! :)
trista tisdag
nåväl, nu ska jag koka te och försöka komma igång, wish me luck!
bjuder på lite minna-fotade bilder från världens bästa regnbågsfest, liksom för att muntra upp mig själv, håll till godo!
måttliga måndag
min mage är inte lika arg på mig även om jag fortfarande mår lite.. konstigt. gick till konsum för att förse mig med proviva. när det inte fanns blåbär som jag ville ha surade jag lite och köpte choklad istället. jag kan i alla fall inbilla mig att det är bra för magen, liksom lent. nu har jag ätit lite kycklingsoppa och det känns rätt okej, funderar på ett bad och sen sängen med brudtidningen som jag också fick med mig från konsum.
utanför är det grått rusk och man blir blöt trots att det inte regnar. det har varit en rätt ovärd dag trots en rätt intressant föreläsning med per hultengård från tu. antagligen satte starten på dagen sin prägel och då brukar det inte vara nån ide att ens försöka vända åt andra hållet.
just precis ringde en kvinna från blodgivarcentralen och ville att jag skulle tappas. hur söta och goa piteborna än är förundras jag varje gång en människa som är burdus på det sättet hon var sätts att ringa folk. varför förväntas jag vilja ge bort tre deciliter av mitt blod när inbjudan kommer från en kvinna som dundrar i luren, suckar och inte ens lämnar mig med ett tack? nåväl, jag ser det som nån slags plikt så på tisdagmorgon nästa vecka sätter jag mig i tapparstolen.
jag kom att tänka på förra veckans bästa kommentar, den kom från en kille på cirkus tolv år som delade ut teknikmagasinkataloger i nya gallerian under tjejkvällen i torsdags. ungen var antingen spontan eller oförskämd, men han fick både mig och fanny att ifrågasätta vår kupstorlek med sitt: vill ni ha en sånhär tidning? det finns låtsasbröst i den..
colourful success!
stolt och regnbågstema var tydligen framgångsrecept.
jag är nöjd!
luletorsdag
imorgon är det rapport för nästan hela slanten med jocke och sen STOLT och regnbågsfest för resten av kronan. fattar ni hur bra vår fest kommer att bli eller? vavava?
nu ska jag nog avsluta och ägna mig åt seriösa saker som middag, annars kan detta sluta varsomhelst.
en sak bör tilläggas till förra inlägget, avd. roadtrip: prima skinka. jepp, jepp!
utan berlinbyxor
idag vaknade jag med huvudvärk värre och mer envis än jag varit med om tidigare, det var tur att jocke hade en busy dag så vi inte kunde rapport:a idag. istället knallade jag ner till stan med fanny, patrik och pernilla där vi gick rundor i nya gallerian, letade färglada klädesplagg och fikade på wayne's. efter en stor latte var min huvudvärk helt återställd. sen knallade jag och fanny hem via ica där jag skulle hämta mitt efterlängtade caliroots-paket. gissa om jag blev ledsen när de uuunderbara byxorna inte riktigt ville låta mig andas?! nu är jag besviken och byxlös på fredag. vad ska jag nuuu ha för färglada byxor? stackars, stackars mig och dumma, dumma cheap monday (eller nåt.. nån måste jag ju få skylla på!). att jag dessutom kom hem till en brevlåda som inte heller idag innehöll winnerbäcks nya skiva gjorde mig ännu argare..
strax kommer fanny hit för att avnjuta idol till min nybakade banankaka (håll tummarna för att den är god) och varm minttu-choklad. sweet wednesday kan man säga, hej!
det där med första intryck
ikväll har jag lyssnat på en tant som jobbat i bar hela sitt liv. hon poängterade vikten med rena arbetskläder och menade att vinöppnare och cigarrsnoppare tillhörde uniformen, eller hur det nu var. vi spenderade i alla fall dryga två timmar på kåren med att blanda drinkar som vi blandat förut, få genomgång vi fått förut och äta mackor och dricka kaffe. jag smakade på gammal ananasjuice och kom på att det kanske finns nåt i den där dryga bruden som jag kan lära mig att gilla, trots allt. det gör mig nästan lite irriterad.
kom hem lagomt till att se sista halvan av idol med en påse naturgodis i knäet och sen läste jag en blogg om en kvinna som glömt en massa viktigt och är mer naiv en mig trots att hon är dubbelt så gammal. kanske borde jag lära mig att inte ta in sådant som andra människor gör som gör mig arg men egentligen inte påverkar mig, men det är svårt.
igår knallade radiotjänst omkring på ankars. vetskapen om detta spred sig snabbt som en löpeld över msn och jag tänkte att det är synd om de stackarna som blir tilldelade ankars om det nu är så att de tjänar på provision. jag låste dörren, släckte lampan och drog ner persiennerna, som ett led i att jag inte var beredd (läs: inte kan!) att ljuga. min dörr ringde de aldrig på, kanske hade de mött alldels för många stängda dörrar och gett upp.
imorgon är det kolsyra-möte och två timmar med seppo så nu borde jag sova, jag ska bara skiljas från en låt som den där dryga omedvetet fick mig att lyssna på och som nu rullat om och om igen i nästan en timme. god natt!
i wanna rock!
i fredags var det rock på temat. kåren blev återigen rockklubb för en kväll och i sann piteanda ammanade givetvis studenterna rocktemat med största allvar. jag gick för första gången till kåren i toktuperad man, pandasvarta ögon, snortajta jeans och nätbrynja. och lyssna nu mina vänner, jag trivdes! på nåt underligt sätt var jag bekväm i min wannabe rocker uppenbarelse. att det dessutom var en riktigt grym kväll (trots att alkoholintaget gjorde vissa delar av kvällen lite blurry) gjorde bara saken bättre. sen att jag verkade, av bilderna att döma (haha!), trivas var ju ett stort plus.
efter kvällens vätskeintag med procent följde igår världens bästa bakishäng i casa del fanny. åtta timmar lördag spenderades i fannys soffa med klassisk bakispizza, mängder av chips och bra film gånger två. helt rätt sätt att kurera sig efter en kårkväll.
jag sitter nu och youtube:ar sönder kents nya singel som redan letat sig ut på det där nätet. ingenting är kent på nytt sätt och trots att de första tonera gjorde mig redigt skeptisk vid första lyssningen så kan jag nu konstatera att de har gjort det igen. jag kommer fortfarande stå upp för mitt sura, griniga gubband hur många gånger det än hävdas att det bara handlar om mörk, svår och självdestruktiv självmordsmusik. de är still going strong i mitt trogna kenthjärta!
weekendcrush
min bloggfrånvaro handlar bara om lathet och jag skäms över att jag inte ens orkar knappa ner meningslösa rader som bara når några få i min närmaste omgivning. hur som haver, nu är bloggfingrarna igång, kryss i taket.
helgen har spenderats i luleå. hos far, mor, bror och det nya huset. det nya huset inhyser äntligen familjen men är, förutom bo-funktionen, ett totalt kaos. jag och mor har ägnat stor del av helgen till att hitta en väg ut ur kaoset och trots att vi kom en bit på vägen är det oändligt långt kvar. mitt i all röra av flyttkartonger och omonterade möbler har jag hittat mig ett roande moment. jag har vinkat till bilar. till saken hör att mina päron har flyttat in på ett alldeles nytt område i luleå, där alla hus har byggts från noll och den ena byggideen är mer orginell än den andra. detta har gett hela luleås befolkning ett nytt söndagsnöje (som även kan utföras på alla veckans övriga dagar). nöjet består i att köra snigelfart runt de nya kvarteren och spana in de nybyggda husen, samtidigt som man låtsas se diskret och ointresserad ut. kanske tror dessa söndagsåkare att de är ensamma, men när man börjar räkna bilar blir det skrattretande. (åtta bilar på femton minuter när jag diskade efter middagen) mitt mission i helgen har varit att heja åt alla bilar, ni vet sådär som busschaufförerna vinkar när de möter en annan buss med sin buss. under gårdagen och idag har jag vinkat till ett trettiotal bilar, ingen har vinkat tillbaka.
förutom att vinka till bilar och packa upp kartonger har jag varit på världens bästa grillmiddag där jag skrattade så jag fick ont i käkarna, skakat rumpa på make out trots att jag inte hade lust att gå ut, badat bastu och ätit en fin söndagsmiddag med världens finaste familj. vilken toppenhelg!
fina journalister
nollningen är i full gång och det kan vara så att jag har världens bästa nollor!
på bilden får jag veta att jag är het som chili och ska matas med ferraribilar :P
överphösare anna
nu har piterutinerna börjat infinna sig och det känns bra att vara tillbaka i studentlunket igen. ankars är aldrig så fint som när man har varit borta ett tag och att vara själv i sin lägehet känns aldrig så bra som efter en sommar i föräldraland. helgen marscherade galet fort men det hanns med både inflyttningsfest a la patrik och sabina-besök. båda riktigt trevliga! de två vardagarna har ägnats åt att förbereda inför de nya nollornas ankomst. vi har klippt nollebrickor, infovandrat på skolan, sytt cape:ar och marscherat i takt. och även fast det har förberetts och fixats så känns det som att jag inte hunnit med. men imorgon börjar spektaklet som jag vet kommer bli alldeles galet roligt. så ett, två, tre, nollep 07, here we go!