fabulous friday

aldrig trodde jag att winnerbäck på en bioduk skulle kunna framkalla samma känslor som winnerbäck på en scen. sjävklart är det större att stå där och känna framför mannen, myten på scen, men premiären av solen i ögonen var fantastisk. att få se lite mer av han som har soundtrack:at så många delar av mitt liv än bara det han är och gör på scen var fint. värme i hjärtat. tårarna rann vid några tillfällen, vissa låtar kommer alltid få tårkanalerna att rinna över, men filmen gav även många leenden och skrattet bubblade vid mer än ett tillfälle. när filmen var slut och vi applåderat ikapp med eftertexterna höll ressigören tacktal och slängde ut tack till alla de som bidragit till filmen. när tacken riktades till lasses band och de kom uttravande förstod vi att även mannen fanns i huset. han fick stående ovationer och jag kände nånslags ömhet skölja över mig. han kommer nog alltid vara min hjälte och jag kommer nog alltid att längta efter en kram som den miss li fick.
efter filmen förflyttade vi oss till kellys för att dricka billig öl och äppelkaka-shots, snacka skit och låta kvällen försvinna. sammanfattning: bra kväll!

top notch

jag hade en stört rolig kväll igår! öl med stina, fanny och nya bekantskaper blev slick med dans och skratt. vid stängning var vi inte färdigfestade vilket resulterade i att hela gänget kuskade till abbeberg och min lya. vissa av oss drack lite vin, vissa somnade. musik och prat till småtimmarna och te som aldrig blev drucket slutade i att planerna på hemgång slopades och annas b&b slog upp portarna. imorse bakade jag scones till fyra nyvakna töser och sen var det soffhäng för hela slanten. massa halvt engagerat tv-tittande och diskussioner om allt från tilde de paulas eventuella storhet till hur cirklar sluts om och om igen tills klockan hade passerat sex och jag hade glömt bort både middag och tvätt av arbetskläder. men det gjorde ingenting. sjukt bra kväll, sjukt bra morgon, och sjukt bra sällskap.

be mine

för dryga tre år sedan brände malin en robyn-skiva till mig på fyllan. det var luleåkalas och vi hade precis ätit pizza och druckit dyrt vin på balkongen i hennes och kalles lägenhet högst upp i shoppinghuset. vi hade lyssnat på robyn och pratat om skivan som var relativt nyutkommen då. malin lovade att fixa en kopia åt mig vid tillfälle men helt plötsligt satt vi med vin i blodet och försökte få inställningarna på nero att stämma. det slutade med att jag fick en skiva i väskan. när jag i nyktert tillstånd spelade den upptäckte jag att malin hade lyckats med konststycket att få in be mine inte mindre än fem gånger på samma skiva. tre gånger med orginalversionen och två gånger med balladversionen. det var tur att jag tyckte om den låten.
nu, lång tid senare har det, som man säger, runnit mycket vatten under broarna men jag tycker fortfarande att balladversionen av be mine är väldigt fin. och nu nyss hittade jag en alldeles fantastisk version. måste bloggas!

 

annars då? ja, jag har precis druckit en öl i min ensamhet och till min förvåning känns det av i huvudet att jag inte förtärt så mycket alkohol på den sista tiden. eller, vad som är mycket är väl relativt, men om man tänker på hur det såg ut för ett år sedan då studentlivet bjöd på fest varje helt har alkoholen idag en väldigt liten roll i mitt liv.. ehm, djupt. verkligen. nåväl, ikväll väntar i alla fall mer öl. med stina och fanny. vi ska gå ut på slick. blir nog trevligt. stina har lovat mig en nåt i stil med sjukt kul kväll (minns inte exakt hur hon uttryckte sig, men andemeningen var den samma) ikväll liksom som kompensation eftersom jag på nåt sätt gav henne skulden för min popcorn-brand igår (jag har förövrigt både köpt batteri och monterat min brandvarnare idag).

off monday

jag överlevde helgen jobbmässigt. jag harvade mig genom lördagen med ansvar, stress och för lite folk på golvet. men dagen försvann snabbt. söndagen gick ut på att vara överallt samtidigt och jag drygade mig med kommentarer som du skulle aldrig klara dig utan mig! och kände att det stämde, just där och då. även om jag överlevde utan större misär så kommer det aldrig bli okej att stiga upp kvart i sex på helgdagar och aldrig kul att ha konstant kö så gott som hela jobbpasset.
lördagens taw-spelning lämnade mycket att önska. tyvärr gjorde anrika göta lejon inget för tomas i mina ögon. alla de där små spelningarna med gles publik som jag njutit mig igenom slår lördagen stort. överraskningsgästande anna ternheim förgyllde dock, hennes version av
sanningen om dig är något alldeles extra.
igår efter jobbet åkte jag på äventyr i kollektivtrafiken. en tunnelbana, ett pendeltåg och en buss och sen var jag framme hos stina som bjöd på middag, kladdkaksbak, lite tv och sånt där som man gör när man hänger. trevligt var det och det kändes inte ens jobbigt att behöva kuska buss, pendel, t-bana i en timme för att ta sig hem.
idag skulle jag sova länge men vaknade vid halv nio. jag kom på mig själv med att tänka på tvättberget som tornat upp sig och rätt var det var stod jag och sorterade in tvätt i tre ratade maskiner. nu är allt tvättat och det känns bra, men jag sörjer ändå min missade efterlängtade sömn. det ska jag nog åtgärda med att inte göra nåt mer vettigt den här dagen, näst efter att jag fixat fin-frukost till mig själv.

medelålderskärlek

när jag satt på tunnelbanan påväg hem efter att ha sällskapat till centralen med lillebror som skulle återvända till norrland hamnade jag i samma säteskvartett som ett par i femtioårsåldern. han satt till vänster om mig och hon mittemot mig. hon hade lockar i håret och ljusrosa läppstift och såg så skör och lycklig ut. när hon tittade på honom glittrade det i hennes ögon, det såg ut som nykärlek ska se ut. när vi närmade oss st eriksplan lutade han sig fram, tog hennes hand, kysste handryggen och halvviskade lite teatralistiskt det är bara jag som får kliva av här. sen reste han sig upp, log och gick ut genom dörrarna. kvar satt hon med sina lockar och ljusrosa läppar med blanka ögon och ett sånt där leende som inte går att sudda bort även om man försöker. hon vinkade efter honom och log ännu mer. det var så jäkla fint att jag inte kunde låta bli att le själv. femtio plus och nykär, det måste vara nåt speciellt med det alltså.

förövrigt har det varit riktigt fint att ha lillebror här över helgen. skönt att hänga med bara honom, vi behövde syskontid. han lärde sig charmen med storstan och försökte diskret planera in en ny helg, utan att han riktigt ville att jag skulle märka det. min bror är så attans bra, och jag är så glad att vi är tillbaka i den där vänskapen som vi hade när jag var tjugo och han var sjutton.

brorsan kommer till stan!

jag pratade precis med lillebror. han bokade en freerider och anländer i huvudstaden nån gång på fredagförmiddag. en helg med lillebror har jag längtat efter sen jag flyttade ner och just nu är det precis vad jag behöver, tror jag bestämt. riktigt, riktigt glad blev jag i alla fall! :D

tgif

det har varit ett gäng dryga dagar på jobbet. tonvis av irritation, kort på folk, dålig planering och långa dagar. idag togs priset på minst tacksamma jobbskift. men eftermiddagens mantra har varit mer än en öl ska det bli och vi har syftat på kvällen då vi ska hitta på nåt tillsammans utan arbetskläder. det ska bli riktigt roligt, för jag har insett vilka guldkorn vissa av mina arbetskompisar är. medeltidsställe i gamla stan väntar visst, jag ska bara piggna till, fixa mig och vänta på niklas som slutar jobba om sisådär fyrtiofem minuter.
igår kom malin ner för att spendera helgen i storstan, vi han slöa och snacka skit och somna vid midnatt, sen väcktes vi av min chef vid kvart över sju och mitt jobb blev framflyttat två timmar. frukost och sen lämnade jag malin åt sitt öde och begav mig till jobbet. det hade givetvis varit trevligare att få hänga lite mer med henne när hon är här, men förhoppningsvis hinner vi med brunch på söndag innan hon åker hem.
när jag kom från jobbet hade malin varit världens sötaste och fixat så jag hade middag som väntade i kylen, guld om något! nu har jag ätit vettig mat för första gången på nästan en vecka och sitter och försöker peta i mig ett glas vin utan att känna mig sorglig :P på söndag får jag fin-besök och jag kan inte ens tänka på det utan att bli alldeles pirrig och lycklig. det ska bli så fint att krama den där attans fina tösen igen!

säg det högt och klart

emil jensen var, som väntat, helt fantastisk. han säger saker som är så sanna och han lägger ut känslorna med öppna kort. han är världens pretto men maskerar det med att få allt att låta rakt och ärligt. han gör nåt som får en att känna sig alldeles speciell, som att han tänkt på precis mig när han skrev raderna. och så fick han oss att skratta väldigt mycket.
men det som träffade bäst, var hans hör dåligt fattar trögt, eller kanske mest raderna innan. när han pratade om den där känslan, att man är övertygad om att man inte kan bli omtyckt, även fast man har någon som sitter jättenära och det är mitt i natten. det är jag på pricken. men jag försöker lära mig att inte tänka så, och jag tror att jag kan, litegrann.


din arm är så nära min
har du bedömt avståndet fel
du viskar så tyst mot din hals
är du hes

alla andra har somnat här
det är bara du och jag
vem har du blandat ihop mig med nu

jag hör dåligt och jag fattar trögt
så ta mig nu om du vill ha mig här
jag har väntat
på nån sån som du
jag hör dåligt och jag fattar trögt
så säg nåt nu
och säg det högt och klart
jag kan vänta
och jag väntar nu

du ler mig i ögonen
vad är det som bländar dig
ljuset är släckt det har knappt börjat gry

din mun är så nära min
har du bedömt avståndet fel
ditt blod är så varmt mot min arm
är du sjuk

jag hör dåligt och jag fattar trögt
så ta mig nu om du vill ha mig här
jag har väntat
på nån sån som du
jag hör dåligt och jag fattar trögt
så säg det nu
och säg det högt och klart
jag kan vänta
och jag väntar nu

du måste ha missbedömt avstånden
du måste ha blandat ihop mig med nån
vad du än missbedömt,
hur du än, blandade, längre och närmre
och kom

jag hör dåligt och jag fattar trögt
så ta mig nu om du vill ha mig här
jag har väntat
på nån sån som du
jag hör dåligt och jag fattar trögt
så gör nåt nu
och gör det högt och klart
jag kan vänta
och jag väntar nu
väntar nu
väntar nu

så kändes gammalt tjat bara så meningslöst


lediga dag

idag har jag varit ledig. istället för att sova ut ordentligt som jag borde steg jag upp kvart i sju för att släpa mig till tvättstugan. hade insett att mina jobbkläder inte klarade en dag till och den enda tiden som fanns att lösa problemet började sju. på min lediga dag. jag försökte ta igen sömnen när tvätten var tvättad och upphängd. men det resulterade bara i ihållande huvudvärk och seghet i kroppen. gjorde inte många vettiga knop utan lät mest dagens timmar ticka förbi (eller, jag diskade, men det vågar jag nästan inte säga längre :P) tills det var dags att åka in till stan och möta upp emma för lite middag. vi enades om ett drottninggatan-hat och längtade bort till söders bakgator innan vi tillslut hamnade på det mest kaosartade som går att finna en eftermiddag; kungshallen. maten var okej men det där önskade lugnet kunde vi glömma. vid halv sju mötte vi sara på cityterminalen och åkte IDOLBUSS till frihamnen. sen såg vi hur idol-bruttorna sjöng, vi applåderade som attan och jag försökte förstå grejen med att engagera sig över huvudtaget, trots att brudarna var grymma. när den första timmens direktsändning var över och vi uppmanades att komma tillbaka till utröstningen en timme och fyrtio minuter senare skakade vi på huvudet och började vandringen mot en buss som skulle ta oss därifrån. en dryg timme senare var jag hemma. nu är jag frusen som bara den efter att ha spenderat för mycket tid i regnet och väntat i fjorton minuter i alvik på att få ta mig hem. nu skulle det sitta fint med att vara lite miljövänlig och spara värmeenergi ;) det vill säga inte somna ensam under täcket.

omtumlande helg

första veckan utan föreläsningspanik och skoltrötthet har börjat. jag berättade en hemlighet för joonas när jag kom till jobbet och det dröjde bara en kvart innan jag satt på kontoret med honom och tony, fick en handledarbok nerkörd i näven och det började pratas om löneförhöjning och att ta vara på kompetens. båda två är införstådda med att jag inte kommer att bli kvar där för evigt men det känns otroligt skönt att de vill göra mina arbetsdagar mer lika de jag hade i luleå. och att de faktiskt tycker att jag är bra och vill ge mig ansvar efter bara drygt två veckor.
helgen var den finaste på länge. på lördag ville nervositeten säga nej till frukosten och mina händer skakade i takt med hjärtat som rusade. efter en kram och ett ögonpar i verklighet kändes det dock bättre. orden rullade lätt och när vi skiljdes åt hade ett stort leende letat sig till mig och jag hade två gäster till inför inflyttningsfesten på kvällen.
festen blev trevlig även om både en och två, av olika anledningar, inte dök upp. ett samtal från polisen i luleå chockade dock rejält mitt i inflyttningsfestyran. det där med kall hand runt hjärtat passade helt plötsligt väldigt bra, och det var fint att jag hade en varm hand i min just då. min bror är något av det bästa jag har, och det bästa jag har måste vara rädd om sig. han klarade sig bra, han hade tur och allt det där, men ångest- och orosklumpen har inte riktigt gömt sig än och jag hoppas att jag snart ska slippa känna stick av rädsla när jag har pratar med norrland. 
lördagskvällen slutade i alla fall med utgång för en del och bara byte av tunnelbana för endel. jag tillhörde den senare kategorien. men det var ändå en bra kväll. och det var fint att dricka morgonkaffet i sällskap på söndagsmorgonen.


full poängpott

HAPPY FUCKING DAY! tro det eller ej, men vi har nu, äntligen, fått vårt ex-jobbsbetyg inrapporterat. det tog ju bara tre månader, åtskilliga obesvarade mail och tonvis med irritation. äntligen kan man faktiskt visa att man faktiskt har en examen. det är ju fint, och inte en dag för sent.
idag har jag jobbat hela dagen, åtta och en halv hektiska timmar. i luleå fanns det alltid saker att göra, men vi hade aldrig kö konstant heeela dagen. så är det i vällingby. därför är jag nu, en knapp timme efter hemkomst, ett trött zoombie-self. men jobbet rullar lättare nu, jag har fått kliva bort från den oförtjänade rookie-stämpeln och man har förstått att jag faktiskt har rutin. jag får äntligen lite ansvar, och det känns otroligt befriande. och tiden tickar lite fortare.
och för att sumera; jag trivs med stockholms-livet, på lördag har jag inflyttningsfest, igår köpte jag träningskort på sats och på fredag eller lördag händer nåt spännande :)

ett leende på kvällskvisten

det finns vissa saker som gör en så attans glad. ikväll har jag blivit attans glad.

come up to meet you



kanske det finaste med hela konserten. helt plötsligt hade vi coldplay bara några meter ifrån oss. vi satt på läktaren ovanför, kanske tre meter till vänster. the scientist.
eller när de spelade min efterlängtade fix you och allsången i slutet fick tårkanalerna att vilja explodera.



gåshud hela vägen upp till hårfästet. och det bara av att titta på klippen. herregud, jag säger som citys recensent "helt stört jävla bra!"

look at the stars, look how they shine for you

SÅ. JÄVLA. BRA!

det är allt jag har att säga just nu. jag måste landa, komma över post-konserttomheten och sova. sen kanske jag kan berätta om introt, fix you, den lilla scenen bara några få meter ifrån oss och den gula avslutningen.

lights will guide you home

nu jävlar mina vänner, nu är det dags! om en knapp timme ska jag möta sara för lite mat, öl och massa pepp!
jag är alldeles pirrig och vet inte alls hur det kan tänkas vara att se det där bandet som är så stort att jag nästan inte fattar att de finns på riktigt. hela dagen har jag gått omkring med en känning som säger att jag kommer bli ett känslovrak av att se dem på ett fullsatt globen. och om de spelar min all time favourite kommer jag gråta ögonen ur mig. men för fix you kan man gärna fälla tusen tårar.


helt okej dag

jag är tillbaka i stockholm efter fjorton timmar sittplats (som faktiskt inte var dödsångest och evighetsväntan utan okej komfort och många sömntimmar) och lite oväntat kände jag en hemma-känsla när tåget rullade in mot centralen. det var skönt att känna. sara var guld värd och mötte upp mig för att hjälpa mig kånka alla mina prylar hem till mitt kära abrahamsberg. nu har jag böcker i bokhyllan och skor i skohyllan. jag hann med en sväng på apoteket och ica, bestämde ikea med emma imorgon. donken-tony ringde och erbjöd mig jobb och sen fick jag min kväll uppbokad. lite nervositet är nyttigt när man kan få snacka skit i nästan tre timmar med nån man aldrig träffat. att sen avsluta kvällen med hummus och idol-repris gör det nästan okej att man vet att man måste stiga upp till föreläsning imorgonbitti. 

välkommen in



välkommen hem till mig. i lördags flyttade jag in och sen dess har jag packat upp och försökt komma iordning. tyvärr glömdes lite prylar i luleå och jag saknar lite saker innan jag känner mig nöjd. jag längtar efter ikea och hemtrevnad. men tills dess får ni en titt på nuvarande tillstånd.

     
   

home sweet home

jag kämpar mot min dunkande huvudvärk och försöker ignorera den där känslan av att man har snor hela vägen upp till hjärnan. jävla förkylning! jag har precis bäddat sängen i MITT stockholmstillhåll och snart ska jag sova första natten i det som kommer vara mitt hem i (förhoppningsvis) två år framåt. bror och pappa dök upp i ett lite smått bakfullt mörby redan innan klockan hunnit bli nio och sen dess har det åkts bil, burits kartonger, skruvats möbler, handlat, skruvats lite mer, packats upp, iordningsställt och så vidare. för två timmar sen vände bror och far hemåt igen, trots att jag gärna sett att de stannat iaf till imorgon. tyvärr glömdes tre av mina kartonger kvar i luleå och jag försöker finna mig i att inte ha varken cd-skivor, böcker eller filmer här. men det får gå ändå, jag har min säng, jag har min soffa och jag har mina kläder. med det kommer man långt. imorgon ska jag försöka ta mig in till stan för att inhandla lite småsaker som kan göra mitt hem lite mer hemtrevligt och lite mer praktiskt. men nu, nu ska jag sova.

ölen är billig i den lilla världen

igår drog jag in till stan för att få en ny frisyr. självklart lyckades jag göra av med lite för mycket pengar på den timme jag hade att fördriva innan det var dags att sätta sig i frisörstolen. i och för sig kan jag glädja mig åt att jag nu äntligen har ett nytt par jeans, något jag letat i flera veckor. men ändå. den här staden kommer ta livet av mig, eller främst min ekonomi. jag kommer halka ner i fördärvet, det kommer gå åt pipsvängen och allt det där. jag försöker övertala mig själv om att jag är värd att leva lite slösaktigt ett tag eftersom jag ägnat så gott som alla shoppingdagar åt att stå på andra sidan affärsdisken, men det känns ändå inte helt okej. och ja, frisyren.. den blev bra. håret fick dock en aningen gul ton på sina ställen och jag vågade för första gången lacka ur på en frisör när färgningen var klar. nästa onsdag ska stackarn försöka göra nåt åt saken. efter ny frisyr, ny färg och urlackning skyndade jag hem för att byta kläder och dumpa min shoppingskörd. sen kuskade jag tillbaka till stan och träffade anders, patrik och patrik för middag på kelly's. trots mina belägglösa fördomar kände jag mig inte helt malplacerad. och maten var supergod och ölen löjligt billig. trevlig kväll med andra ord. dessutom fick jag en släng av känslan världen är så jävla liten och så jävla sjukt, vad är sannolikheten?! men det var ju faktiskt bara trevligt.
på väg hem till mitt tillfälliga mörby-hem blev jag tjenis med en norsk gatumusikant som sa sig vara herman fischer (ni vet leksakssnubben). han pratade om bidrag, studenter, palestina och hur synd det är om vanliga hederliga svenskar. jag nickade slött med tegan & sara i ena örat, han kallade mig för en gudomlig ängel och tackade för att jag lyssnat på dagens predikan. jag kommer aldrig att vänja mig vid alla väsen som går att hitta i tunnelbanan.

Tidigare inlägg Nyare inlägg