en sång för vår elite

emil jensen var, som väntat, helt fantastisk. han säger saker som är så sanna och han lägger ut känslorna med öppna kort. han är världens pretto men maskerar det med att få allt att låta rakt och ärligt. han gör nåt som får en att känna sig alldeles speciell, som att han tänkt på precis mig när han skrev raderna. och så fick han oss att skratta väldigt mycket.
men det som träffade bäst, var hans hör dåligt fattar trögt, eller kanske mest raderna innan. när han pratade om den där känslan, att man är övertygad om att man inte kan bli omtyckt, även fast man har någon som sitter jättenära och det är mitt i natten. det är jag på pricken. men jag försöker lära mig att inte tänka så, och jag tror att jag kan, litegrann.


din arm är så nära min
har du bedömt avståndet fel
du viskar så tyst mot din hals
är du hes

alla andra har somnat här
det är bara du och jag
vem har du blandat ihop mig med nu

jag hör dåligt och jag fattar trögt
så ta mig nu om du vill ha mig här
jag har väntat
på nån sån som du
jag hör dåligt och jag fattar trögt
så säg nåt nu
och säg det högt och klart
jag kan vänta
och jag väntar nu

du ler mig i ögonen
vad är det som bländar dig
ljuset är släckt det har knappt börjat gry

din mun är så nära min
har du bedömt avståndet fel
ditt blod är så varmt mot min arm
är du sjuk

jag hör dåligt och jag fattar trögt
så ta mig nu om du vill ha mig här
jag har väntat
på nån sån som du
jag hör dåligt och jag fattar trögt
så säg det nu
och säg det högt och klart
jag kan vänta
och jag väntar nu

du måste ha missbedömt avstånden
du måste ha blandat ihop mig med nån
vad du än missbedömt,
hur du än, blandade, längre och närmre
och kom

jag hör dåligt och jag fattar trögt
så ta mig nu om du vill ha mig här
jag har väntat
på nån sån som du
jag hör dåligt och jag fattar trögt
så gör nåt nu
och gör det högt och klart
jag kan vänta
och jag väntar nu
väntar nu
väntar nu