omtumlande helg
första veckan utan föreläsningspanik och skoltrötthet har börjat. jag berättade en hemlighet för joonas när jag kom till jobbet och det dröjde bara en kvart innan jag satt på kontoret med honom och tony, fick en handledarbok nerkörd i näven och det började pratas om löneförhöjning och att ta vara på kompetens. båda två är införstådda med att jag inte kommer att bli kvar där för evigt men det känns otroligt skönt att de vill göra mina arbetsdagar mer lika de jag hade i luleå. och att de faktiskt tycker att jag är bra och vill ge mig ansvar efter bara drygt två veckor.
helgen var den finaste på länge. på lördag ville nervositeten säga nej till frukosten och mina händer skakade i takt med hjärtat som rusade. efter en kram och ett ögonpar i verklighet kändes det dock bättre. orden rullade lätt och när vi skiljdes åt hade ett stort leende letat sig till mig och jag hade två gäster till inför inflyttningsfesten på kvällen.
festen blev trevlig även om både en och två, av olika anledningar, inte dök upp. ett samtal från polisen i luleå chockade dock rejält mitt i inflyttningsfestyran. det där med kall hand runt hjärtat passade helt plötsligt väldigt bra, och det var fint att jag hade en varm hand i min just då. min bror är något av det bästa jag har, och det bästa jag har måste vara rädd om sig. han klarade sig bra, han hade tur och allt det där, men ångest- och orosklumpen har inte riktigt gömt sig än och jag hoppas att jag snart ska slippa känna stick av rädsla när jag har pratar med norrland.
lördagskvällen slutade i alla fall med utgång för en del och bara byte av tunnelbana för endel. jag tillhörde den senare kategorien. men det var ändå en bra kväll. och det var fint att dricka morgonkaffet i sällskap på söndagsmorgonen.