en sång för vår elite

idag var min första lediga dag på två veckor. jag vet att det egentligen inte hör till något ovanligt, men att ha två veckor på ett jobb där allt är nytt och tre maratondagar i en lägenhet jag skulle lämna i bagaget tär på sinnet. idag var första morgonen jag fick sova ut sen midsommarafton. det resulterade i att jag vaknade med ryck flera gånger i tron att jag försovit mig till jobbet och när klockan blivit nio var det slut på sovandet. i och för sig har jag inte gjort många knop idag, men det var precis vad jag behövde. jag har legat i sängen och huttrat under täcket, sträckkollat på L word, ätit god middag och suttit framför en värmande brasa (det är juli och vi eldar för att få lite värme, skämmes ta mig faan sommaren!). vid halv åtta kom malin över och vi tittade på juno. äntligen! tror ni jag blev nå kär i filmen? tror ni jag blev nå kär i ellen page? OH MY GOD! fina, fina film, med alldeles för många guldklimpar för att hålla räkningen. jag ska somna med ett leende på läpparna nu.