en sång för vår elite

jag har blivit grymt dålig på att uppdatera. jag skyller på min lathet. eller kanske på att skolan har gett mig alldeles för mycket tankar som har tagit alldeles för stor plats i huvudet. just nu har jag en lucka i alla deadline-datum. känns det som. antagligen lurar jag bara mig själv och försöker ge mig själv en anledning att slippa göra just det där som man borde. idag fick jag ännu ett tecken på att mitt eviga motto (det löööser sig) faktiskt funkar. det är ingen bra grej egentligen. att klara sig med en hårsmån varje gång kommer bara resultera i att jag aldrig lär mig det där med att börja i tid, planera och disponera mina dagar rätt.
det var en riktigt bra helg som passerade. fredagen bjöd på tjejkväll med efterlängtade hemmagjorda falafel (vi är så jävla bra på det där med mat, alltså!), hårfärgning, chips, grönsaksstavar, dipp och erin brockovich. precis alldeles lagomt. man behöver inte så mycket för att göra en kväll bra om man har en kerstin och en conny.
på lördag var det dags, galafest som skulle klä upp oss till tänderna. en kväll som jag fasat och sett fram emot sen jag fick det guldfärgade inbjudningskortet i handen. dresscode: klänning. vi började redan klockan två med jättegod lunch som sara bjöd på. sen var det fix och trix för hela slanten. resultatet blev inte så pjåkigt och vi hade både marit bergman och john travolta look-alikes. så, ta en ordentlig titt på bilden nedan. anna i klänning! man vet aldrig när (om!) det tillfället kommer igen. och nej, jag har inte gått och blivit gravid, jag looovar, även om det ser ut så.



klockan sex halkade vi ner till kåren i den bitande kylan. kåren hade pyntats till att inte likna kåren och bandet på scen gav äkta coctailfestkänsla. kvällen var riktigt rolig. god mat, finklädda gäster och blodigt allvarliga tävligar (mitt lag vann!). när klockan hade hunnit ticka fram till halv tolv och det beställdes taxibilar för att fortsätta nere på statt gick radartrion och patritzia hem istället. nylonstrumpor är kallt i ett minusgradigt norrland och sängen är sällan så inbjudande och välkommen som efter en efter-festpromenad.

igår var jag nostalgisk. mitt i all boredom satt jag och drömde mig tillbaka till varma augusti och galen nollning. jag kan ärligt säga att de knappa två veckorna då vi gömde ögonen bakom mörka glas och kände oss lite löjligt coola i egenhändigt tillverkade cape:ar platsar högt uppe på min bästa dagarna i mitt liv-lista. det var nya människor, tokroliga fester, lite sömn, galenskap, spelad makt och mycket annat som får det att värmas i hjärtat då jag tänker på det. men det som är mest minnesvärt är nog att radartrion blev radartrion på riktigt då. och då kan man tänka, vad vore jag idag utan mina trogna vapendragare? förmodligen inte mycket. länge leve conny, kerstin och mads!

  
^{fotocred: annika wallman.}

min dator har bestämt sig för att jag drabbats av allvarlig närsynthet och har därför sett till att jag numer får läsa alla bloggar med väääldigt stort typsnitt. det stör mig. och jag blir irriterad för att jag inte har en aning om hur man fixar sånt. kan nån hjälpa till utan att låtsas om att det vore rätt att bara dumförklara mig? av den anledningen har jag inte uppdaterat. bloggen är ju så ful nu. det gör mig oinspirerad. eller så.

dagarna har rusat på i ett fasligt tempo den senaste tiden. det känns som att det var igår jag satt med goosebump-täckt hud och tårar i ögonen till tonerna av anna ternheim. det var i onsdags. då åkte conny och mads till luleå på äventyr. innan anna hann vi med lite shopping och både go-mat på mat&prat och latte på roasters. det var kallt som fan och även fast smhi hade blåst mig på tio grader saknade jag mina långkalsonger. men när anna sen tog de första tonerna i girl laying down vid nittontjugotiden var kylan ganska långt borta. anna gav min pirr i bröstet och när hon lät pianot trolla fram tribute to linn trodde jag att jag skulle gå sönder på riktigt. det var fint. väldigt fint. världens bästa mamma var söt och skjutsade hem oss till piteå igen efter att anna gått av scenen. torsdag och fredag bestod av skola. hade jag varit duktig och uppdaterat samma dagar hade jag berättat i några rader om den inspirerande dagen med ann-katrin tideström och klassens underbara förmågor när det kommer till kreativt skrivande. men just nu har jag ingen ork. eller lust. på fredagkväll vankades det vip-treatment i form av releaseparty på kåren. collision course släppte dvd och firade med pompa och ståt. eftersom vi veckan innan veryimportantperson-biljetter i händerna var vi där redan klockan åtta och bjöds på bubbel, snacks (!) och dvd-visning. vi hann upptäcka att det var glada timmar i baren och det resulterade i både drinkar, shots och öl. det var riktigt trevligt och dj:n höll sig på ett helt annat plan än de som snurrar skivor en vanlig kårkväll. riktigt bra musik hela kvällen från skivorna och bandet bjöd på något mycket bättre än jag hade väntat mig. med andra ord, det var en riktigt lyckad kväll! lördag bjöd, tro det eller ej, inte på någon bakfylla alls men jag kan inte säga att jag var direkt pepp på vad som väntade på kvällen. henke och linn hade bjudit in till singstarparty och radartrion hade planerat att förtära resterna av vinboxen från kvällen innan. det kändes tungt. väldigt tungt. men när timmen var slagen och första vinglaset var uppslaget var det faktiskt lättare och godare att dricka vin en andra kväll än jag väntat mig. hos henke och linn sjöng vi halsarna av oss och drack mer vin än planerat. det var verkligen riktigt, riktigt roligt. mer singstar till folket säger jag!
idag vaknade jag med en välbekant vinhuvudvärk och ville bara sova merameramera. jag försökte ta tag i det jag borde, men läste mycket mindre än jag skulle innan jag begav mig till grannuppgången för L word-race vid tvåtiden. därifrån kom jag för en knapp timme sen och har fortfarande inte gjort det jag borde inför imorgon. suck. men det löser sig väl. det brukar ju göra det. hursomhelst ska jag inte rabbla mer om det i ovärd text. updates suger verkligen.  men jag har haft en sjukt bra helg. bara så ni vet. god natt.

det biter i kinderna och sticker i låren. öronen är iskalla och läpparna är sådär fruset stela. det spelade ingen roll att jag bylsade på mig ordentligt när det vankades ica tur och retur. kylan tar sig verkligen in överallt nu. men jag klagar inte. -17,4 på termometern är ett långt steg från den slask- och tövinter vi har haft ungefär till nu. sån vinter vill jag inte ha. vi är i piteå, det är januari, det ska vara smällkallt. och kalla kroppar får tinas i varma skumbad, under fluffiga täcken eller med litervis med te. det är ju inget man direkt klagar på. jag skumbadade varmt efter att jag varit nyttig och tagit vara på dagsljuset genom att gå min runda vid tolvtiden. det är fint att promenera ensam med knarr under fötterna och musik i öronen. jag är bra på att rensa tankar på det sättet. och man kan ju se det som ett nyttigt sätt att straffa sig själv när man sover alldeles för länge.

igår kårjobbade vi. vi är, som vanligt, conny, kerstin och mads. om någon mot förmodan skulle ha missat det. kårordförande marlene skulle fira sin tjugofemte födelsedag genom att ställa till med partaj på kåren. vi tillhörde till en början skaran som fått en biljett med tillhörande inbjudan i handen men när vi tillfrågades om jobb kändes det faktiskt inte som nån stor förlust att inte behöva festa. istället blev det en riktigt trevlig kväll bakom bardisken iförd barlagströjan med siffra nummer två. att serva småberusade människor framåt småtimmarna är kanske min grej, jag är ju van så att säga. även om det är mycket roligare att blanda spritsorter till fina drinkar än att langa fram en big mac. som fanny redan avhandlat kunde det till och från vara en riktig egoboost att ha makten över ölen igår. småfåniga komplimanger kan värma på rätt ställe även de, bara man tar det på rätt sätt. 
kvällen slutade med att conny, kerstin och mads blev inbjudna som very important people till collision courses releasefest på kåren nästa fredag. vid ett knallade vi hem i kylan och kunde konstatera att det varit en riktigt bra kväll. att slippa städa kåren efter jobb, få dricksen i egen ficka och en vip-inbjudan i handen, det ni, det är inte illa. ;P


min tremänning stod för dagens skratt:
är det typiskt eller typiskt att vara homo och kattallergiker?!
varenda jäkla flata har ju katt verkar det som. (iallafall de jag träffar..)

pappa sitter och håller på alla thailandsbilder (allt fotades med deras kamera då den är ljusår bättre än min). han är seg och har inte lyckats med den svåra konsten att överföra från kamera till dator vilket betyder att jag inte fått ta del av dem. men några bilder fanns på min telefon (nästan bara phi phi).



^{_{fötter i underbar phi phi sand, vackra phi phi (fotade inte den topless-solande kvinnan!), ego-fotar på stranden,
mäktig phi phi-utsikt (syns knappt) halvvägs upp till utsiktsplats, pad thai och chang på khao san road näst sista kvällen.}}

nu har thailand tagit tag i min vardag. solresans dag ett har passerat och jag trivs.

mitt liv och levene kan lättast följas via min resedagbok.

nu ligger jag efter i blogguppdateringen igen. dagar hinner passera snabbare än jag hinner reflektera, om det nu är något man borde göra. men i alla fall, en quick update..

fredag
efter torsdagens radiosändningar skulle det på fredag utvärderas. i helklass! mycket spännande upplägg. en grupp fick i förväg lyssna på en annan grupp och förbereda opponering. gruppen med sändningen fick välja ut en bit av programmet som hela klassen skulle lyssna på och med det lilla som hum fick vi höra utförlig utvärdering från opponenternas sida. mycket givande (hrm), och mycket sövande. det blev en lång dag, speciellt med tanke på att jag och fanny (som för övrigt fick väldigt bra kritik) hade "gjort bort" vårat innan klockan ens hunnit bli elva. men, vi stod ut hela dagen ändå. mycket duktigt.
som tur var behövde vi inte "sövas" till klockan slog det obligatoriska sextonslaget utan vi släpptes fria just efter klockan två. det blev en snabbis hemma för fix inför kvällen. sen bussade jag, conny och kerstin ner oss till left hand där den långa läkstaven skulle väck. känslan av att inte behöva ha två centimeter titan i munnen är obeskrivlig. heaven!
efter att vi hängt på piercingstället i en halv evighet (det tar tid att mäta, prova och sterialaisera) och patritzia mött upp skyndade vi förbi systemet och presenten för att fixa den nödvändiga alkoholen och julklappar till tomtebesöket som skulle äga rum senare på kvällen. god mat på thai garden och sen raka vägen till emma som fixat världens mysigaste klassfest. världens finaste lägehet hade hon också.
kvällen blev bättre än förväntat. hela klassen dök upp (bara det). och även om det var lite stelt och tillrättalagd till och från så var det trevligt. dock tål det väl att tillägga att det är bra att man har "sitt folk" med sig. kvällen fortsatte på kåren där det musikfestivalen 24 gick av stapeln. ganska lite folk och vi missade de flesta banden, men ska-bandet scaramanga var grymma (trots att de inte hade med sig hela skaran) och mitt humör höll sig uppe tills den luleåinlånade dj:n tog över klockan ett. han fick chans i ungefär fem minuter innan jag, kerstin och gustav knallade ner till max. promenaden dit var en av kvällens höjdpunkter, juldekorationsrecensioner hela vägen. sen försökte gustav propsa på julgransknyckning på vägen hem. men vi lyckades avstyra det hela. väl hemma stupade jag i sängen. efter en lång vecka, lång dag och lång kväll var jag helt slut.


^{med er blir varje kväll en fest.}

lördag
jag brukar inte behöva sova sådär jättelänge efter mina utekvällar. brukar jag tycka iaf. när klockan (som jag ställt för säkerhets skull) ringde vid tio trodde jag att de var något fel. det kändes som att jag hade en halvtimme sömn i kroppen och jag snoozade i fyrtiofem minuter innan jag väl kravlade mig ur sängen. stan med fika stod på schemat och klockan tolv mötte jag upp conny och kerstin. även dem med lite grusiga ögon. det blev en liten sväng på stan som resulterade i obligatoriska tre för 129:- trosor på gina och SYSTER på carlings. döm av min förvåning, och chock, när hon helt plötsligt stod brevid mig och flinade åt hur blind jag var. det var fint att se henne, men det gav mycket tankar och ungefär tusen saker som jag ville säga bubblade i mitt huvuvd. sa några, förhoppningsvis, väl valda ord då jag hade insett att jag inte skulle få tömma mina tankar hos henne nånting under hennes piteå-vistelse. sen sa vi hej då och det var det med det. undra när vi "stöter" ihop nästa gång.
efter efterlängtat fika på roasters och promenad hem med lussekatts-handling och hellz bellz-hämtning (fina tröjan!) på ica hade vi knappa två timmar (som jag ägnade åt diskning, dammsugning och uppsättning av JULSTJÄRNOR i fönstren. så fint!) innan det var dags för nästa uppdrag: 24. ida fahl klockan nitton var över alla förväntningar (trots att mina var höga redan innan) och hon lyckades både med att fixa gåshud på låren och obehagskänsla i magen (med tillhörande tårar). åh, så bra hon var!
sen blev sara frälst på kåren av ett band som visade sig ha en sångare som gjorde pottfrillan till ett namn när jag gick låg-, mellan-, och högstadiet. roligt att se. och till och med jag tyckte att det var riktigt bra. när bandet gått av scenen och den självgode cd-spelar-dj:n hade fått roa i nästan en timme var det långt gånget läge att gå hem och brottas med kuddarna. vid det laget hade jag nästan somnat i en av kårens nedsuttna second hand soffor. conny och patritza slutförde sitt uppdrag av kolsyrabevakning och vi knallade hem. sömn efter lite tv och mat i magen.

och sömnen höll hela vägen till kvart i elva då både jag och sally tyckte att det var dags att jag lämnade min dvala. klockan tre väntar inflyttningsjulbak hos conny. lussekatter, pepparkakor, julmust, glögg och hela baletten. muchos trevligt!

idag är det en veckan kvar tills planet lyfter mot thailand. jag har varken hunnit med att planera, packa eller fatta att vi ska fira jul i värmen bland palmer och vita stränder. men som jag längtar!