en sång för vår elite

reportaget är inlämnat. 22 270 tecken och jag är faktiskt nöjd. kanske mer över det faktum att jag inte behövde sitta hela natten för att slutföra än för själva resultatet. men det var mitt första långalånga reportage och då får det faktiskt svaja lite. tycker jag.

jag blir så irriterad varje gång jag tror att jag upptäckt nåt som inte alla andra har upptäckt. i musikväg. okej, att pitefm och p3 tog the killers - when you were young ifrån mig, det var väl ganska väntat. men nu, nästa nya musikfavorit. jason mraz. fanny och jag hittar honom och hans too much food inför våran matlåda. jag blir hemligt förälskad i musiken och tror att jag är ganska ensam här i våra piteå-trakter. men icket. på en endaste kväll hinner jag läsa om honom på en myspace-sida tillhörande en piteå-grupp och och inte mindre än två bloggar. jag blir så förbannad! (uttalas på äkta norrländska)

imorgon ska vi utvärdera våra fabulösa radiosändningar och sen väntar stan, left hand, thai garden och klassjulfest hos emma med efterföljande kåren. kommer bli toppen!

en helt vanlig msn-konversation på ankars:
Saran säger:
jag vill inte att han ska gräva i min mun
a n n a säger:
varför vill du inte det? vem ska få gräva?
PitePatte säger:
Janne Josefsson!

how i love my piteåpeople!


_{dagens konstaterande:}
^{jag och sara blir lite sådär charmigt puckade på fyllan!}