en sång för vår elite

återigen, jag har inte skrivit på hundra år. men ibland händer saker i livet som gör att hjärtat hoppar till och allt annat blir oviktigt. när hjärtat svajar finns det inget som kan få en att tänka på fjuttiga rader för att berätta för omvärlden vad man har för sig. men trots mycket tårar och oändlig oro börjar saker och ting kännas okej. om jag så bara fick nånstans att bo..
förutom det som har fått det att storma har jag det bra. trots att jag har svårt att komma över det stockholmska mörkret och att jag är trött på att slita rutin på jobbet. jag har haft besök av lillebror, och mamma helgen efter, ätit på koh phagnan, jag har bokat luleå-resa över jul, hittat perfekta jackan.. och passerat ett halvår med världens finaste tjej.
på fredag väntar ett besök på annexet för att se min musik-kung. winnerbäck för fjärde gången det här året, med nya skiva i bagaget. det kommer bli fantastiskt. först ska jag bara jobba två öppningar. tjugotvå timmar, heja!