en sång för vår elite

fy faan vad jag inte är gjort för att diktator-sova. vara tvingad att gå och lägga sig löjligt tidigt bara för att det finns ett jobb som kallar kvart i satan följande morgon. jag är inte gjord för att inte kunna ta vara på kvällar, inte befriat njuta av sommarnätter, inte ta långa sovmornar bara för att jag vill. fy faan vad väckning nolltrenollnoll suger. imorgon är en sån morgon.
men annars är det bra. i torsdags blev mitt hår gult och jag fick panik. igår blev det silver-blond-lila och jag kunde inte hålla mig från speglar. jag var även på grönan för andra gången den här sommaren, åkte djurgårdsfärja ensam i mörkret och sov på tok för lite med tanke på att jag började noll sex imorse. därför ska jag nu samla krafter för att gå och lägga mig. trots att jag inte vill. för att sen stiga upp om drygt sex timmar. trots att jag inte vill. och jobba tio och en halv. trots att jag inte vill.
men! när jag är färdigjobbad ska jag pride-peppa som bara den, gå på queer filmfestival och se fram emot en (nästan) helt ledig pride-vecka.

rubriken är förövrigt det som väcker mig okristligt tidigt imorgon.