en sång för vår elite

jaha, stockholmshem skulle dyka upp nångång mellan sju och tio. självklart kan inte jag vara cool och sova tills det ringer på dörren utan måste stiga upp och vara redo klockan sju för att inte riskera stövla upp i bara underkläder och fräsa åt nån stackars bovärd, nyvaken och jävlig. nåväl, uppe sju, kaffe i magen, halvhjärtat packande och nyhetsmorgon på tv. men har stockholmshem dykt upp? nej. såklart inte. vilket betyder att jag hade kunnat sova drygt en timme längre. med min fantastiska tur kommer de väl ringa på fem i tio då jag hunnit bli både grinig och dödstrött.
DOCK, jag är inte gnällig egentligen. jag är glad! på jättebra humör faktiskt. jag är flyttpepp och allt känns så otroligt mycket lättare sen beskedet i måndags och på jobbet går jag runt med en allt större växande hehe-känsla varje gång jag får ta emot en illa planerad kritisk kommentar.