en sång för vår elite

mardrömsdag kan man tänka. gick till skolan klockan nio i morse och kom hem för en halvtimme sen. med undandag för en timmes lunch har jag och fanny suttit i pandan och knåpat med examensarbetet hela tiden. just nu är mitt huvud koko av den torra, varma luften som bildas när tjugofem datorer står och surrar i samma rum dagarna i ända. helst skulle jag vilja knata ut och sätta mig vid basketplanen en stund för att få in lite frisk luft i systemet och låta sally springa av sig energi, men jag har inget sällskap och har ingen lust att rasta katt ensam.
klockan fem hade vi redigerat färdigt, korrat texter och petat i layout, förstorat bilder och förminskat rubriker, ändrat ord och fixat stavfel. allt var färdigt och vi skulle trolla quark-dokumenten till pdf:er då händer det där som inte får hända. quark bestämde sig för att sluta fungera. med tidigare incidenter i huvudet kan man tänka att quark xpress har blivit vår minst pålitliga kompis. kanske är det bra att allt färre tidningar använder sig av just det redigeringsprogrammet nuförtiden.
jag och fanny försökte diverse upplivningsförsök men insåg sakta men säkert att vi än en gång var besegrade av det som kallas teknikens under. hela eftermiddagens arbete var borta! vi blev uppgivna, bestörta, ville gråta okontrollerat, kände hopplöshet och blev heligt förbannade. i den ordningen. sen tog vi den där välbekanta tjuren vid hornen började om. sällan skådad effektivitet rådde vid våra båda skärmar och vi klarade av hela återupplivningsprocessen mindre smärtsamt än jag trodde men det tog tid och krafter. som kronan på katastrofverket ville inte skrivaren ge några utskrifter utan klagade på att utrymme saknades. jag ville bara krevera. fanny författade ett mail till seppo, vi fixade vår rapport och lämnade resterande fix till imorgon.
och allvarligt, utan fanny vid min sida, björn gustavsson på youtube och sara med omtänksamheten och picknickpåsen hade jag inte klarat av dagen. TACK!