en sång för vår elite

det finns ingenting som är hippt med att vakna och veta att man måste stiga upp och göra sig klar för jobbet när gårkvällens illamående hänger kvar, huvudet bankar på grund av obotlig huvudvärk och magen gör så ont att man mest vill ligga kvar och vagga i fosterställning. det suger att vakna och längta tills dagen tickat tio timmar framåt och man får komma hem och gömma sig under täcket igen innan man ens har lämnat sängen. dessutom är det grått och jävligt ute.