en sång för vår elite

mina händer skakar sådär okontrollerat som de kan göra när man är väldigt nervös, ledsen eller har ätit dåligt. inget stämmer in på mig. tror jag. därför är det lite lätt obehagligt att svaja över tangenterna med darriga fingrar. jag härleder de flesta krämporna till eventuell järnbrist just nu, eftersom jag är så dålig på att ta de där järntabletterna jag blev tilldelad. dock tror jag inte att det är fallet. jag vet inte om jag vågar säga att det kan ha med min motivationsnivå att göra utan att riskera att få en smäll. omotivation är höstens mest utslitna ord men ändå det som stämmer bäst in på mig och hur jag känner mig. imorgon ska jag ha en artikel om en fotbollstjej färdig och jag har fortfarande ingen aning om vilken tråd jag ska dra i för att ro det hela i hamn. jag blir arg på att jag inte kunde få göra nåt jag verkligen känner intresse för och även fast jag intalar mig själv att det är bra med utmaningar känns det inte ljusare.
igår jobbade jag på kåren. gladeligen tackade jag ja på torsdagen och intalade mig själv att det skulle bli kul att servera öl och blanda drinkar. igår ångrade jag mig bittert. årets märkligaste musikgenre och natrufilm i närbild, lägg till en skara på knappa femtio personer och några tappra själar som dansade så jag inte kunde låta bli att höja på ögonbrynen (jag bruuukar inte vara så fördomsfull!) så har ni min kväll. mitt trötthet var påtaglig till den grad att jag satt på bargolvet och nästan somnade till det elektroniska blip-blopandet. det var en jäkla tur att jag fick en timme extra imorse, som belöning.
på fredag är det halloween och jag har nog aldrig känt mig så opepp inför en fest. en del av mig säger att jag hellre åker hem till luleå redan på fredagkvällen, en annan att jag borde "passa på" när det är min sista halloween-kår i piteå. jag vet inte.. jag känner mig osugen på att klä ut mig, osugen på att dricka alkohol och osugen på att behöva åka till luleå i lördagsottan efter alldeles för få timmar sömn. nåväl, än är det flera dagar kvar till dess och jag hinner säkert ändra mig både en och två gånger. nu ska jag hoppa i duschen och leta lite motivation till att intervjua den snälla fotbollstjejen som ställer upp när allt annat skitit sig.