en sång för vår elite

mina järntabletter, som blodgivarsköterskan gav mig och uppmanade mig att ta i tio långa dagar, gör mig så fruktansvärt illamående. jag har gått omkring i dimma sen jag kravlade mig ur sängen och just nu känns det till och med som en lockande tanke att spendera förmiddagen med huvudet över toalettstolen. illamåendet blir inte direkt bättre av att jag är så frukosthungrig så magen gör ont och en salstenta väntar (där har vi anledningen till varför jag inte kan spendera förmiddagen med att köra porslinsbuss). säkert har tentan mer än ett finger med i det illamående spelet. det börjar bli lite utav en klassiker, men anna-karin blom klarar inte av salstentor. so i've said it! hursom, det var fint vid sextiden iaf.