en sång för vår elite

just nu har jag lust att gräva ett stort hål och gömma mig där, sticka ner huvudet i sanden, hålla för öronen och skrika lalalala när verkligenheten försöker berätta för mig vad jag måste göra. alternativt krypa ner långt under täcket inte inte titta fram förrän alla faror (måsten, borden..) har försvunnit. men det ska jag inte göra. istället ska jag sätta mig i solen och låta den dränka allt som känns jobbigt.